Millimeterrättvisa ekononiskt?

Kanske ska tillägga att det såklart i TS fall kan vara så att mannen kunnat jobba och tjäna så pass bra just för att kvinnan skött all markservice. Personligen låter det för mig som en ojämlik och ganska osund relation, men om de bägge varit nöjda med den uppdelningen så är det ju mellan dessa parter isf. Dock så verkar det ju lite knepigt att helt plötsligt vända detta mot partnern om man hittills varit ok med uppdelningen. Dock tänker jag att det är lite som bäddat för konflikt med en sån sned uppdelning och kanske rent krasst ngt man nästan får ta med i beräkningen?
 
Jag tänker såhär. Fasta avgifter tycker jag är självklart att dela rakt av. Jag tycker inte att ngn ska bli ”straffad” för att hen jobbar mer eller tjänar bättre. Sen kan ju personen med högre inkomst såklart välja att utöver det spendera sina pengar som hen vill, antingen på privat sparande, privata aktiviteter eller bjuda sambon på ngt.

Men som sagt, det där är ju personligt vad man tycker och dessutom ngt mellan två parter och egentligen inget som utomstående har med att göra.

Alla gör såklart som man vill, men för mig känns det lustigt om en part i ett förhållande har massvis med pengar för sparande och konsumtion medan den andra behöver vända på slantarna. Jag ser det inte som att någon blir straffad för att det inte delas 50-50 utan att man vill ha lite mer jämlikhet inom förhållandet. Även om man inte har en gemensam ekonomi så är man väl förhoppningsvis i ett förhållande med någon som man bryr sig om och vill ska kunna ha ungefär samma förutsättningar som man själv har.

I mitt eget förhållande är vi båda välutbildade och har karriär, men min man har valt ett yrke som där vi bor ger en betydligt högre inkomst så just nu betalar han mer. Skulle det i framtiden bli så att jag har en högre inkomst så tycker jag att det är självklart att jag betalar mer. Genom att betala proportionerligt tilll våra inkomster så kan vi bo trevligt, roa oss och båda kan lägga undan pengar i sparande. Hade vi delat rakt av hade vårt gemensamma liv definitivt varit mer torftigt även om min man hade kunnat lägga undan mer i sparande till sig själv.
 

Enligt TS så har ju hon jobbat mindre och stått för markservicen hemma = hon har jobbat gratis hemma. Jag tycker att det är mer rättvist att man betalar pocentuellt än att man ska dela det helt lika, speciellt om upplägget är att den ena jobbat mindre för att kunna sköta hemmet och barn. Säg att kvinnan tjänar 20 000 och mannen 40 000, är ju inte helt ovanligt. Är det inte då rimligt att mannen står för en större del av fasta kostnader så som hyra osv? Speciellt om kvinnan jobbar mindre, i alla fall om det är ett gemensamt beslut att hon gör det. Varför är det mer rättvist i detta fall att man delar helt lika på utgifter?
 
Enligt TS så har ju hon jobbat mindre och stått för markservicen hemma = hon har jobbat gratis hemma. Jag tycker att det är mer rättvist att man betalar pocentuellt än att man ska dela det helt lika, speciellt om upplägget är att den ena jobbat mindre för att kunna sköta hemmet och barn. Säg att kvinnan tjänar 20 000 och mannen 40 000, är ju inte helt ovanligt. Är det inte då rimligt att mannen står för en större del av fasta kostnader så som hyra osv? Speciellt om kvinnan jobbar mindre, i alla fall om det är ett gemensamt beslut att hon gör det. Varför är det mer rättvist i detta fall att man delar helt lika på utgifter?
Jag kan överhuvudtaget inte se någon mening i att någon ska behöva jobba hemma så att den andre kan göra karriär...
 
Enligt TS så har ju hon jobbat mindre och stått för markservicen hemma = hon har jobbat gratis hemma. Jag tycker att det är mer rättvist att man betalar pocentuellt än att man ska dela det helt lika, speciellt om upplägget är att den ena jobbat mindre för att kunna sköta hemmet och barn. Säg att kvinnan tjänar 20 000 och mannen 40 000, är ju inte helt ovanligt. Är det inte då rimligt att mannen står för en större del av fasta kostnader så som hyra osv? Speciellt om kvinnan jobbar mindre, i alla fall om det är ett gemensamt beslut att hon gör det. Varför är det mer rättvist i detta fall att man delar helt lika på utgifter?
Dessutom anser jag att den som tjänar mer o får markservice hemma skall pensionsspara åt den hemmavarande partnern, åtminstone upp till nivån som denne skulle fått om den arbetat heltid.
 
Varför det? Tvärtom är det ju genom att betala % av lönen istället för exakt hälften av summan som fördelningen av den ekonomiska bördan blir jämnare. Därför också möjligheten till enskilt sparande och fritidsliv/resor.

Nu var det ju jag som hade den högre inkomsten, och knappast innebar det en lägre levnadsstandard för mig att dela boende med min partner - som ju också betalade till vårt gemensamma hushåll.

Herregud det är ju ett partnerskap. Du bor med någon som du förhoppningsvis älskar och vill dela livet med. Knappast att jag "bjöd" på en massa grejer hela tiden, det fanns ingen orsak till. Men vi hjälps ju åt i vardagen. Ska jag sitta och räkna smulor från bordet så kan jag ju lika gärna bo ensam.

Fast så behöver det inte riktigt vara, även om man inte har gemensam ekonomi.
Jag har oftast haft separat ekonomi i mina förhållanden och tycker att det fungerar fint.

Tex Nu det sista två åren skiljer det bara ett par tusen i lön mellan mig och sambons högre, jag har kommit ikapp. Men så har det inte alltid varit.
Ibland har jag varit den med mest pengar i en relation och ibland inte.
Dessutom har jag dessutom (trots lägre inkomst) mycket dyrare hobbies och utgifter som bil och csn som han inte har. Det är ju helt rimligt att hans sparkonto då växer snabbare än mitt?
Varför skulle det vara ett problem?
Varför skulle det innebära att vi inte har "så mycket gemensamt"?

Däremot verkar det vara rejält galet i relationen som ts beskriver. Hur kan man hota sin sambo och Bara det att hon varit hemma med barnen tex....
Det framgick nog inte riktigt vad jag menade.
Om man har väldigt stor inkomstskillnad och ska dela petimeter-lika. Då kan man som max ha en budget för mat, hyra etc. som är vad den med lite pengar klarar gånger två. Just det är ju ett argument för att t.ex. lägga % för nivån på totalbudgeten kan bli högre.

Om en är typ pank efter att hyran är betald så tänker jag det blir en väldig maktobalans. Eftersom det inte blir gemensamma beslut om vad man kan göra på fritiden, för det är alltid den som har pengarna som styr om det blir av eller inte. Blir en skuld eller tacksamhet för att man får utöver det som egentligen ska vara delat i den fördelning man bestämt som grund. Det som händer är just att det inte blir ett bra partnerskap.

I era exempel har ju båda pengar över och då blir det inte problematiskt på det sättet. Om en har väldigt lite så blir likadelning värre.
Om båda har tillräckligt blir det inte lika avgörande vilken modell man kör.

Sen läste jag TS som att förslaget där var att dela på allt, inte bara de gemensamma kostnaderna, utan all hobby m.m. också, men det kanske var en missuppfattning.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: Sar
Om jag mot förmodan skulle hamna i den sitsen skulle jag i så fall leta efter ett billigare boende som passar just min plånbok.

Skulle även sätta mig emot och säga att laga du din mat till dig, så lagar jag min mat till mig, tvätta dina egna kläder och köp ditt egna dasspapper.
 
Har inte läst hela tråden.

Jag och min sambo betalar procent, jag har aktivitetsersättning och han jobbar. Hela min ersättning skulle gå åt på sekunden om vi inte hade procent, medan han skulle ha väldigt mycket över.
Det tyckte vi båda var heeeelt snett.

Självklart delar vi inte på våra hobbies, jag betalar min hund, mitt smink och kläder, etc
Han betalar sina gitarr saker och spel.

Vi lägger inte ner speciellt mycket tid på att räkna om någon av oss är över eller under vad vi ''borde'' betala. En av oss handlar mer ena månaden och den andra nästa, det jämnar ut sig :D
 
Enligt TS så har ju hon jobbat mindre och stått för markservicen hemma = hon har jobbat gratis hemma. Jag tycker att det är mer rättvist att man betalar pocentuellt än att man ska dela det helt lika, speciellt om upplägget är att den ena jobbat mindre för att kunna sköta hemmet och barn. Säg att kvinnan tjänar 20 000 och mannen 40 000, är ju inte helt ovanligt. Är det inte då rimligt att mannen står för en större del av fasta kostnader så som hyra osv? Speciellt om kvinnan jobbar mindre, i alla fall om det är ett gemensamt beslut att hon gör det. Varför är det mer rättvist i detta fall att man delar helt lika på utgifter?
Och har hon skött hemmet under x antal år får hon lägre pension medan han jobbat ihop en rejäl pension att njuta av när han blir äldre!

Självklart betalar man efter inkomst - i Sverige betalar vi skatt efter inkomst t.ex. - det vore ju bisarrt om alla betalade samma summa oavsett inkomst!
 
Jag kan överhuvudtaget inte se någon mening i att någon ska behöva jobba hemma så att den andre kan göra karriär...

Nej inte jag heller men många har ju faktiskt det upplägget. Eller kanske ännu vanligare att båda jobbar heltid men kvinnan gör ända 90 % av allt hemma (obetalt så klart). Men det är i och för sig en annan diskussion....
 
Och har hon skött hemmet under x antal år får hon lägre pension medan han jobbat ihop en rejäl pension att njuta av när han blir äldre!

Självklart betalar man efter inkomst - i Sverige betalar vi skatt efter inkomst t.ex. - det vore ju bisarrt om alla betalade samma summa oavsett inkomst!

Precis! Har sett så många exempel på det bland de som går i pension nu, mannen har jobbat och kvinnan skött hemmet = hennes pension är värdelös. Inga problem kanske så länge både lever och lever tillsammans men om mannen drar eller avlider så blir det inte så roligt. Vet de som drivit jordbruk och frun har jobbat med hemmet och hjälpt till på gården och de har levt på inkomsten från jordbruket, inga problem tills det är dags för pension eller mannen avlider, då har hon ingenting eftersom inga pensionspengar betalts in och han har ju varit den som haft inkomsten på pappret även om båda jobbat lika hårt.
Så rättvisa är inte riktigt så enkelt som att dela alla utgifter 50/50, det kan vara väldigt orättvist. Man lever ju ändå ihop och inte var för sig i samma bostad.
 
Men om ena partern vill ändra nu så är det ju bara och sätta sig ner och räkna, hur mycket inkomst är missad till första partnern som varit oavlönad?

Pension, timlön för all markservice, inköp av mat, projektledning, milersättning osv. Dessutom ska löneutveckling osv räknas in.

När dessa siffror kommer fram är det nog inte intressant att ändra något... ffa om man ska betala ikapp 20år.
 
Precis! Har sett så många exempel på det bland de som går i pension nu, mannen har jobbat och kvinnan skött hemmet = hennes pension är värdelös. Inga problem kanske så länge både lever och lever tillsammans men om mannen drar eller avlider så blir det inte så roligt. Vet de som drivit jordbruk och frun har jobbat med hemmet och hjälpt till på gården och de har levt på inkomsten från jordbruket, inga problem tills det är dags för pension eller mannen avlider, då har hon ingenting eftersom inga pensionspengar betalts in och han har ju varit den som haft inkomsten på pappret även om båda jobbat lika hårt.
Så rättvisa är inte riktigt så enkelt som att dela alla utgifter 50/50, det kan vara väldigt orättvist. Man lever ju ändå ihop och inte var för sig i samma bostad.

Typiska kvinnofällan!
 
Och har hon skött hemmet under x antal år får hon lägre pension medan han jobbat ihop en rejäl pension att njuta av när han blir äldre!

Självklart betalar man efter inkomst - i Sverige betalar vi skatt efter inkomst t.ex. - det vore ju bisarrt om alla betalade samma summa oavsett inkomst!
Och jag har aldrig haft en tanke på ngn form av procentuell fördelning. Vi betalar lika mkt för boende, samt kostnader relaterade till boendet, trots stor löneskillnad. En av oss har dock väldigt mkt högre hobbykostnader så totalt att "leva runt på " är ganska lika.

Pension kompenseras dock, precis som att föräldradagar flyttades över för att minska glapp.
 
Jag ser inget fel i att varken dela 50/50 oavsett inkomst, göra efter %av inkomst, helt gemensam eller dela lika på överskottet.

Problemet i trådstarten är dels att hon förlorar på att vara den enda som gått ner i tid (svårt dock att rätta till i efterhand) och att han verkar vilja ändra som straff. Kräver ju att man kommer överens.
 
Som svar på grundfrågan så har jag sett det som mer eller mindre självklart att dela kostnaderna rakt av (50% var) oavsett inkomst. Genom tre olika samboförhållanden fram tills vi fick barn. Då började det kännas mer logiskt att göra på annat sätt (idag slår vi ihop allt, betalar gemensamma utgifter och tar hälften var av överskottet. Vi vill ha egna pengar också).

Har dock aldrig varit i situationen att inkomsten skiljer sig gigantiskt mycket så vi hade nog haft samma standard oavsett. Inte en arbetslös och en som tjänar 50'/mån liksom.
 
Jag tänker såhär. Fasta avgifter tycker jag är självklart att dela rakt av. Jag tycker inte att ngn ska bli ”straffad” för att hen jobbar mer eller tjänar bättre. Sen kan ju personen med högre inkomst såklart välja att utöver det spendera sina pengar som hen vill, antingen på privat sparande, privata aktiviteter eller bjuda sambon på ngt.

Men som sagt, det där är ju personligt vad man tycker och dessutom ngt mellan två parter och egentligen inget som utomstående har med att göra.
Det upplägget förutsätter ju att bägge har jämförbara inkomster.

Om den ena har det knalt och den andre tjänar bra blir det problematiskt.
Om det innebär att den ena inte kan köpa ens så basala saker som underkläder medan den andre lägger undan femsiffrigt varje månad blir det i mina ögon problem.

Däremot håller jag med om att det känns märkligt att sitta och diskutera ett okänt pars ekonomiska upplägg.....
 
Jag tänker att även personer som lever tillsammans är två separata personer, med sina separata yrken och inkomster. Det är utgångsläget, och talar för att var och en står för sina utgifter. Precis som vuxna människor brukar göra, och som båda parter troligen gjorde innan de träffades.

Med detta som utgångspunkt, får man väl sedan lösa det som det passar de berörda parterna.

Millimeterrättvisa är enligt min erfarenhet mest ett ord som man använder för att visa att man tycker att en viss fördelning är tramsig. Nu gäller ju den här tråden helt ovidkommande personer som vi inte vet något om, men annars används ju ordet ofta på buke som ett sätt för kvinnor att förklara varför de gör mer av hushållsarbetet, tar mer av föräldraledigheten och föräldraansvaret samt har mindre pengar än sin partner. Då hade jag föredragit millimeterrättvisa.
 
Det upplägget förutsätter ju att bägge har jämförbara inkomster.

Om den ena har det knalt och den andre tjänar bra blir det problematiskt.
Om det innebär att den ena inte kan köpa ens så basala saker som underkläder medan den andre lägger undan femsiffrigt varje månad blir det i mina ögon problem.

Däremot håller jag med om att det känns märkligt att sitta och diskutera ett okänt pars ekonomiska upplägg.....
Då har vi alltså en person inte har sett till att få sin ekonomi att räcka ens till underkläder. Är inte det snarare problemet, än vad hennes man tjänar? Vad kan göras för att personen ska klara av att försörja sig själv, är väl en mer akut fråga.
 

Liknande trådar

Relationer Jag känner mig så ensam och förvirrad, hoppas någon orkar läsa allt och hjälpa mig med lite tankar. För sju år sedan blev jag... 3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 269
Övr. Hund Hund i trädgård med koja. Gränslös granne... Vill gärna höra med er om vad ni tycker om följande. Vår hund vistas i del av vår... 2 3
Svar
41
· Visningar
10 261
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 31
  • Valp med diarré?
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp