Lamborghini
Trådstartare
Nu har jag äntligen fått ner förlossningen i nån form av text 
Har inte läst igenom utan kladdade bara ner allt, får finjustera sen!
________________
Nu har vi varit hemma sen i tisdags eftermiddag och allt går jättebra. Han är så snäll och go, sover mycket nu i början. Blir några timmar på natten som man är vaken men det är ingen fara än så länge, han ligger inte och skriker - bara kollar läget och äter lite då & då.
Söndagen 5/4-09
Värkarna började klockan 11 på förmiddagen med 7 minuters mellanrum. Var inte värre än att man blev lite flåsig när de kom. Vid 16.30 blev det tätare, 5 minuter mellan men ganska milda fram till klockan 18. Nu började det göra ONT. Höll ut till 18.10 för då fick jag order av mamma att ringa in till SÖS. Visste att det var för tidigt så dom sa att jag skulle ta två alvedon och vänta tills det blev 3 minuter mellan.
Inte alltför mycket senare blev det 3 minuter mellan värkarna, nu höll jag på att dö! Ringde ett par gånger till och fick åka in. Var inskrivna vid 22.35 och var då öppen 5 cm.
23.35 så fick jag lustgas som funkade rätt bra, tog ett tag innan den gav någon effekt alls. Klockan 1.00 så ökades lustgasen till 70%. 01.20 har jag smärtsamma värkar, där kan vi snacka nära-döden-upplevelse!! Velade fram och tillbaka om jag skulle ta EDA eller inte.. Ringde in stackarna några gånger och ångrade mig alltid haha. "Nej det går bra förresten"..
02.20 var jag öppen 8 cm och ville för tillfället inte ha EDA. 03:05 var trycket nedåt grymt starkt, kändes ju hur läskigt som helst! Öppen 9 cm.. Bra jobbat av mig och lustgasen! I alla fall 40 minuter till för sen fick jag EDA. Jösses vilken underbar känsla det var! Jag mådde såå bra efter det, fick till o med vila mig lite. Babblade på som sjutton mellan alla värkar och var glad, helt som vanligt. Det tyckte D var ganska roligt haha. Barnmorskan och undersköterskan tyckte att mitt humör var helt toppen.
Vid 05:15 var jag öppen 8 cm. Det kan gå tillbaka lite när man får EDA.. Nåja, inte brydde jag mig för jag fick ju vila! En timme senare så hade värkarna glesat av lite så jag fick värkstimulerande dropp, otäckt! Den otäcka slangen som jag hade i ryggen fick jag påfyllning i två gånger när det började göra ont igen. Mycket behagligt. När det började avta en tredje gång så var det lika bra o försöka få ner bebisen lite till tyckte BM så jag fick sätta mig på en lattjo pall och försöka krysta. Då hade klockan blivit 09:12, 3 minuter senare fick dom sätta kateter - tur att jag hade sånna hemska värkar under tiden för jag kände inte alltför mycket av det
09:30 så var det bara försöka få ut den lille. Jag kan säga att det var inte det skönaste jag har gjort i mitt liv... Alltså jag kommer ihåg att jag tänkte "och folk skaffar FLER än ETT barn?!?!? Idioter...". Satt fortfarande på den där jäkla pallen, riktigt hemskt. 09:40 fick jag gå till sängen, blev knäläge med huvudändan av sängen helt uppfällt så jag borrade ner pannan i den. Snyggt blåmärke man fick Bara 9 minuter senare var Elias ute. Glädjetårar från D, hörde att han frågade om det var en kille. Han lät så himla stolt och glad! Såg att det låg nån liten rackare under mig när jag stog där men kopplade inte så mycket. Såg bara massa blod och nån som skrek lite och låg där i all smörja Men vet att jag kände mig nöjd och inte "off" som jag vet att man kan göra.
Fick lägga mig på rygg, D klippte navelsträngen medan jag hade honom uppe hos mig. En kladdig och otroligt söt liten krabat låg där och tittade. Stora, nyfikna ögon och sa inte ett pip
09:53 kom moderkakan ut, det var ömt när dom klämde på magen men inte så hemskt. Fick sy 3 stygn nånstans inuti så allt gick verkligen hur bra som helst. Visst är man fortfarande öm som en tok osv men det har gått mycket lättare än vad jag hade föreställt mig.
Det enda som var värre än vad jag kunde tänka mig det var när han skulle ut, det kändes så obehagligt när han var där på väg ut men man var ändå tvungen att vänta med att trycka på. Så där nånstans mitt i allt sa jag att jag ville ha ut bebisen för det var så läskigt med "mellanläget". Kändes ungefär som att skita ut en vattenmelon...
17:47 var vi kvar på förlossningen för BB var fullt, Elias blev blå när D låg brevid honom. Usch han blev jätterädd stackarn och tryckte på knappen o sprang ut. Jag var kvar där inne och tog upp honom över armen och bankade lite på ryggen. Det gick över fint och BM kom in straxt efter och tog över. Hon sa att jag hade gjort helt rätt men fy vad rädd man blev. Fast jag är alltid så himla lugn i sånna konstiga situationer, blir mer rädd efter. Sen var man i alla fall fruktansvärt orolig för att det skulle hända igen, men det är tydligen bara nåt som händer första tiden utanför magen. Han hade satt fostervatten i halsen.
19:15 fick vi komma upp till BB men det fanns inget familjerum så jag fick sova själv med Elias första natten. Kändes jätteläskigt första timmarna men sen blev det lättare. D kom vid 8:30 på morgonen och han var bara 5 minuter bort för han sov hos sin mamma istället för att åka hem.
Vi åkte hem redan 14 dagen efter. Fick stanna en natt till om jag ville men kände inte för att sova själv.. Det var lite läskigt att åka bil första gången för han var så himla snäll, han somnade direkt när vi satte honom i babyskyddet. Helt orörlig och lam så jag blev jätterädd att det var nåt fel. Men när jag fattade att han var mer på noterna och bara satt väldigt skönt så började jag gråta haha, först för att det släppte och sen för att han var så fin
Inga hemska hormonsvängningar sen hemkomst, allt har gått superbra!
Välkommen till världen lilla Elias! Mamma och pappa tycker att du är finast i hela världen!
Elias
Född: 6/4-09 klockan 09:49
Längd: 54 cm
Vikt: 3700 g
Har inte läst igenom utan kladdade bara ner allt, får finjustera sen!________________
Nu har vi varit hemma sen i tisdags eftermiddag och allt går jättebra. Han är så snäll och go, sover mycket nu i början. Blir några timmar på natten som man är vaken men det är ingen fara än så länge, han ligger inte och skriker - bara kollar läget och äter lite då & då.
Söndagen 5/4-09
Värkarna började klockan 11 på förmiddagen med 7 minuters mellanrum. Var inte värre än att man blev lite flåsig när de kom. Vid 16.30 blev det tätare, 5 minuter mellan men ganska milda fram till klockan 18. Nu började det göra ONT. Höll ut till 18.10 för då fick jag order av mamma att ringa in till SÖS. Visste att det var för tidigt så dom sa att jag skulle ta två alvedon och vänta tills det blev 3 minuter mellan.
Inte alltför mycket senare blev det 3 minuter mellan värkarna, nu höll jag på att dö! Ringde ett par gånger till och fick åka in. Var inskrivna vid 22.35 och var då öppen 5 cm.
23.35 så fick jag lustgas som funkade rätt bra, tog ett tag innan den gav någon effekt alls. Klockan 1.00 så ökades lustgasen till 70%. 01.20 har jag smärtsamma värkar, där kan vi snacka nära-döden-upplevelse!!
Velade fram och tillbaka om jag skulle ta EDA eller inte.. Ringde in stackarna några gånger och ångrade mig alltid haha. "Nej det går bra förresten".. 02.20 var jag öppen 8 cm och ville för tillfället inte ha EDA. 03:05 var trycket nedåt grymt starkt, kändes ju hur läskigt som helst! Öppen 9 cm.. Bra jobbat av mig och lustgasen!
I alla fall 40 minuter till för sen fick jag EDA. Jösses vilken underbar känsla det var! Jag mådde såå bra efter det, fick till o med vila mig lite. Babblade på som sjutton mellan alla värkar och var glad, helt som vanligt. Det tyckte D var ganska roligt haha. Barnmorskan och undersköterskan tyckte att mitt humör var helt toppen.Vid 05:15 var jag öppen 8 cm. Det kan gå tillbaka lite när man får EDA.. Nåja, inte brydde jag mig för jag fick ju vila! En timme senare så hade värkarna glesat av lite så jag fick värkstimulerande dropp, otäckt! Den otäcka slangen som jag hade i ryggen fick jag påfyllning i två gånger när det började göra ont igen. Mycket behagligt. När det började avta en tredje gång så var det lika bra o försöka få ner bebisen lite till tyckte BM så jag fick sätta mig på en lattjo pall och försöka krysta. Då hade klockan blivit 09:12, 3 minuter senare fick dom sätta kateter - tur att jag hade sånna hemska värkar under tiden för jag kände inte alltför mycket av det
09:30 så var det bara försöka få ut den lille. Jag kan säga att det var inte det skönaste jag har gjort i mitt liv... Alltså jag kommer ihåg att jag tänkte "och folk skaffar FLER än ETT barn?!?!? Idioter...". Satt fortfarande på den där jäkla pallen, riktigt hemskt. 09:40 fick jag gå till sängen, blev knäläge med huvudändan av sängen helt uppfällt så jag borrade ner pannan i den. Snyggt blåmärke man fick
Bara 9 minuter senare var Elias ute. Glädjetårar från D, hörde att han frågade om det var en kille. Han lät så himla stolt och glad! Såg att det låg nån liten rackare under mig när jag stog där men kopplade inte så mycket. Såg bara massa blod och nån som skrek lite och låg där i all smörja Men vet att jag kände mig nöjd och inte "off" som jag vet att man kan göra.Fick lägga mig på rygg, D klippte navelsträngen medan jag hade honom uppe hos mig. En kladdig och otroligt söt liten krabat låg där och tittade. Stora, nyfikna ögon och sa inte ett pip
09:53 kom moderkakan ut, det var ömt när dom klämde på magen men inte så hemskt. Fick sy 3 stygn nånstans inuti så allt gick verkligen hur bra som helst. Visst är man fortfarande öm som en tok osv men det har gått mycket lättare än vad jag hade föreställt mig.
Det enda som var värre än vad jag kunde tänka mig det var när han skulle ut, det kändes så obehagligt när han var där på väg ut men man var ändå tvungen att vänta med att trycka på. Så där nånstans mitt i allt sa jag att jag ville ha ut bebisen för det var så läskigt med "mellanläget". Kändes ungefär som att skita ut en vattenmelon...
17:47 var vi kvar på förlossningen för BB var fullt, Elias blev blå när D låg brevid honom. Usch han blev jätterädd stackarn och tryckte på knappen o sprang ut. Jag var kvar där inne och tog upp honom över armen och bankade lite på ryggen. Det gick över fint och BM kom in straxt efter och tog över. Hon sa att jag hade gjort helt rätt men fy vad rädd man blev. Fast jag är alltid så himla lugn i sånna konstiga situationer, blir mer rädd efter. Sen var man i alla fall fruktansvärt orolig för att det skulle hända igen, men det är tydligen bara nåt som händer första tiden utanför magen. Han hade satt fostervatten i halsen.
19:15 fick vi komma upp till BB men det fanns inget familjerum så jag fick sova själv med Elias första natten. Kändes jätteläskigt första timmarna men sen blev det lättare. D kom vid 8:30 på morgonen och han var bara 5 minuter bort för han sov hos sin mamma istället för att åka hem.
Vi åkte hem redan 14 dagen efter. Fick stanna en natt till om jag ville men kände inte för att sova själv.. Det var lite läskigt att åka bil första gången för han var så himla snäll, han somnade direkt när vi satte honom i babyskyddet. Helt orörlig och lam så jag blev jätterädd att det var nåt fel. Men när jag fattade att han var mer på noterna och bara satt väldigt skönt så började jag gråta haha, först för att det släppte och sen för att han var så fin
Inga hemska hormonsvängningar sen hemkomst, allt har gått superbra!
Välkommen till världen lilla Elias! Mamma och pappa tycker att du är finast i hela världen!
Elias
Född: 6/4-09 klockan 09:49
Längd: 54 cm
Vikt: 3700 g
