.
min katt blev påkörd förra året, hittade han när jag va ute å red. jag börjar fortfarande nästan gråta när jag tänker på det..
. Man förväntar sig det verkligen inte. Det var skillnad med vår gamla katt som blev sjuk av ålder, det hade man ju väntat på länge trots allt. Jag har knappt några bilder på henne heller, hon var ju så "ung" att jag inte tänkte på att hon skulle försvinna en dag.
. Sen är det en till sak... På bussen igår så fick busschaffören bromsa för att en katt jagade en annan katt- som såg EXSCT likdan ut som henne, en km före oss. Var så nära att ropa åt chaffören att stanna för om det var hon så ville jag inte att hon skulle slåss naturligtvis. men tänkte att hon aldrig går så långt hemifrån, har aldrig varit i fajt förut och att en som bor mittemellan oss och platsen har triljoner katter. Jag bara funderar... Tänk om? Tänk om den där katten jagade min katt och att hon blev påkörs pga det? Eller är jag extremt nojig? Men det är så sjukt, samma dag/dagen efter som jag tänker att "tänk om hon dör?" så gör hon det.
Började gråta nu igen när jag berättade för mamma. Och hon grät också... tänk om han bara hade vänt om tillbaka 1 min innan han gjorde det...
Får se hur vår andra katt kommer att bete sig. Han är redan så osäker och rädd... Hon var verkligen speciell. Viftade alltid på svansen . Så fort man bara pratade eller såg på henne började hon kråma sig . Man får ta vara på de fina stunderna.
