D
Dextrosol
Jag är så orolig och förtvivlad då min lilla vovve på 1,5 år blev inlagd i går. Visst är jag glad och tacksam att Djursjukhuset finns så man kan få hjälp, men jag kände mig som den störste svikaren i går när jag lämnade henne där...........usch vad hemskt det var.
Vovven hade kräkts och haft diareé vid ett par tillfällen i helgen och var väldigt hängig söndag kväll. Hela natten till måndagen var hon sååå orolig i sängen och smackade o smackade med munnen nästan hela natten. Verkade som hon fortsatt må illa även om hon inte längre kräktes.
Bestämde mig för att uppsöka en klinik då jag var orolig att hon var så loj. Fick en tid kl 10:00 på en klinik ett par mil hemifrån, men kunde lika gärna ha valt Djursjukhuset på en gång (bor i Malmö) då privatkliniken inte hade ultraljud och ville remittera oss dit. Väl på Djursj. fick alla prover tas om + röntgen.........stackars liten hon var helt slut.
Det kändes sååå tungt när jag gick i går, hon tittade på mig med såå stora förvånade ögon att jag storgrät när jag kom ut i bilen. Ingen har ringt och berättat hur hon mår (har själv försökt ringa o talat in ett meddelande på deras telefonsvarare) och det är inte telefontid förrän 13:00. Jag lider när jag tänker på alla undersökningar hon skall genomlida och vill bara ha hem henne igen...........usch vad hemskt det är.

Vovven hade kräkts och haft diareé vid ett par tillfällen i helgen och var väldigt hängig söndag kväll. Hela natten till måndagen var hon sååå orolig i sängen och smackade o smackade med munnen nästan hela natten. Verkade som hon fortsatt må illa även om hon inte längre kräktes.
Bestämde mig för att uppsöka en klinik då jag var orolig att hon var så loj. Fick en tid kl 10:00 på en klinik ett par mil hemifrån, men kunde lika gärna ha valt Djursjukhuset på en gång (bor i Malmö) då privatkliniken inte hade ultraljud och ville remittera oss dit. Väl på Djursj. fick alla prover tas om + röntgen.........stackars liten hon var helt slut.
Det kändes sååå tungt när jag gick i går, hon tittade på mig med såå stora förvånade ögon att jag storgrät när jag kom ut i bilen. Ingen har ringt och berättat hur hon mår (har själv försökt ringa o talat in ett meddelande på deras telefonsvarare) och det är inte telefontid förrän 13:00. Jag lider när jag tänker på alla undersökningar hon skall genomlida och vill bara ha hem henne igen...........usch vad hemskt det är.