Min pappa är alkolist...

Orolig1

Trådstartare
Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Vad kan jag göra för att hjälpa honom att inse att han är just en alkolist? Han tycker nämligen själv inte att han är det, och är den här typen som tycker det är oerhört drygt och jobbigt att prata om känslor.

Han är vuxen, jag är vuxen, men jag vill ju ändå hjälpa honom så att han får leva sitt återstående liv med lite kvalitet.
 
Är extremt svårt att hjälpa någon med sin alkoholism om denne inte inser sitt missbruk och vill ha hjälp. Min pappa var alkoholist i princip hela sitt liv, började med tungt missbruk som fjortonåring men andra halvan av livet var det alkohol som gällde. Han hade perioder där han höll sig i skinnet och fungerade men suget fanns alltid där och tillslut kunde han inte stå emot längre. Han levde i så stor förnekelse om sitt missbruk och skyllde på alla andra, vilket i slutändan gjorde att han förlorade tre döttrar och två barnbarn. Han dog i Oktober ensam i en stuga i Skåne, totalt sargad av sitt missbruk. Ironiskt nog var det en olycka som tog hans liv, han ramlade och slog huvudet i spisen.
Ingen solskenshistoria tyvärr men visar vidden av vilken förnekelse en alkoholist kan leva i.
 
Min pappa är också alkoholist. Även om han inte dricker längre så är han fortfarande alkoholist. Han hade ett återfall i vintras efter över 5 nästan helt nyktra år och nu går mamma med en nyckel i fickan hela tiden efter att ha låst in all alkohol i ett skåp som bara hon har tillgång till.

Min pappa var alkoholist under hela min uppväxt. Han söp inte öppet, utan han smög ut på logen och söp, han gick upp på natten och tog sig en klunk eller två ur en flaska när alla andra sov. Han var full redan när han vaknade kl 7 på morgonen och körde mig till skolan. Det var ett helvete. När mamma var på jobbresor så söp han mer och låg däckad på soffan hela dagarna medan jag fick ta hand om gården och djuren. När mamma kom hem blev det alltid bråk när hon fick reda på att han bara legat på soffan och varit full medan hon varit borta.

Det var inte förrän jag gick i nian som jag tog mod till mig och vågade berätta för min lärare vad som pågick. Socialen kopplades in och vi fick gå på familjesamtal och sen fick pappa gå på AA-möten, vilket hjälpte väldigt mycket.

Jag är glad att jag vågade göra något medan jag fortfarande var liten. När det är barn inblandade så är det mycket lättare att tvinga in en förälder att få vård för missbruk än om barnen är vuxna. När barnen är vuxna kan man inte hota föräldrarna med att ta ifrån dom vårdnaden t.ex. utan eventuell behandling måste ske helt på missbrukarens initiativ och det kan vara nästintill omöjligt om personen lever i total förnekelse, vägrar hjälp och dessutom inte verkar rörd i ryggen av att familjen hotar med att säga upp kontakten.

Just nu går det bra för min pappa. Han dricker inte längre tack vare att mamma har låst in alkoholen, och iom att han inte dricker fungerar hans mediciner bättre, han mår bättre och sover inte längre hela dagarna. När det inte var lika bra brukade min mamma ofta säga att det kändes som att hon bodde på ett ålderdomshem eftersom han bara sov hela tiden. Så fort han satte sig ned så somnade han och mamma fick sköta hela hushållet eftersom pappa bara sov hela tiden. Jag hoppas att det ska fortsätta såhär nu, men som sagt, detta återfallet i vintras kom efter nästan 7 nyktra år. Man ska inte ropa hej...

Även om det är jättetufft så finns det ibland inget man kan göra än att helt enkelt undvika att själv bli inblandad och bli medberoende.
 
Inte hjälpa till att dölja fylla.
Inte släta över.
Aldrig fixa något som gick fel på fyllan.
Alltid vara ärlig med att "Nu så är du full och det är ett problem."

Men det går inte att få "honom att inse att han är just en alkoholist".
Det är inte möjligt.
 
Koppla in en tredje part. Gör det inte ensam.

Många kommuner har någon form av anhörigstöd, där kan du få kraft och perspektiv. De är helt suveräna. Jag var med och skrev reportage om deras arbete i vintras - så imponerad!
 
Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Vad kan jag göra för att hjälpa honom att inse att han är just en alkolist? Han tycker nämligen själv inte att han är det, och är den här typen som tycker det är oerhört drygt och jobbigt att prata om känslor.

Han är vuxen, jag är vuxen, men jag vill ju ändå hjälpa honom så att han får leva sitt återstående liv med lite kvalitet.

Av egen erfarenhet så vet jag att det är svårt.
Du kommer inte själv kunna få honom att inse, så mycket vet jag. Tror du att det finns någon möjlighet att han skulle ta emot hjälp utifrån?

Min pappa har druckit i 50 år, jag är 35 ovh han är 70 nu.
Jag har bråkat, skrikit, skuldbelagt, anklagat, gråtit, bett om en ursäkt osv osv i massor av år, men han har bara skitit i det och tyckt att han är en bra far och jag är knäpp.
Men för ett år sedan så sa kroppen ifrån, levern rättare sagt.
Han blev inlagd och det som hände på sjukhuset skrämde upp honom rejält! Han vet nu att han kommer dö om han dricker, möjligen bli ett vårdpaket ngt år innan (vilket alltid varit hans värsta mardröm)
Han har slutat druckit, med hjälp. Haft ett par små återfall, men kommit tillbaka igen.
Det intressanta är att innan han blev nykter så hade han högt blodtryck och led av sin KOL, men nu när han inte dricker så är han inte lika besvärad av kolen och blodtrycket är normalt. Det har det inte varit på åratal.

Min pappa har nog inte så många år kvar, men åtminstone kommer det vara bra år!

Försök att få hjälp! Tror det är enda chansen.
 
Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Vad kan jag göra för att hjälpa honom att inse att han är just en alkolist? Han tycker nämligen själv inte att han är det, och är den här typen som tycker det är oerhört drygt och jobbigt att prata om känslor.

Han är vuxen, jag är vuxen, men jag vill ju ändå hjälpa honom så att han får leva sitt återstående liv med lite kvalitet.

Här kommer inte mycket till råd men jag är uppväxt med alkoholiserade föräldrar :/

Min låtsaspappa, från att jag var 5 (vi flytta in då) så drack han öl hela dagarna, hans företag var gården så han kunde dricka på jobbet.. Mamma drack alltid öl när hon inte jobbade och på helgerna men var absolut inte alls lika nere i alkoholen som låtsaspappa.
Min låtsaspappa sa alltid att han skulle adoptera mig då jag såg honom som min pappa..
Men uppväxten gick ut på att dölja hur verkligheten såg ut för soc, vänner och skola.. Min mamma lärde mig att ljuga för soc ..
Han körde även full, bla en gång när jag var med min ponny hos hans tremänning..
och jag visste inte att han druckit förän min ponny började bråka vid lastningen och det hela blev tumult..

Min vardag från liten till 18 år var att gömma whiskeyflaskor, psykisk misshandel, en sak till jag inte vill gå in på här...
Mamma dog 2010 i maj , jag fyllde 18 i oktober..

Då bröt jag ihop totalt och kunde inte hantera lviet längre pga jag var förälder till min egen låtsaspappa, skulle ta hand om x antal djur och försöka hålla ihop mig själv vilket slutade med att jag höll på att ta livet av mig när en ängel ringde mig och räddade mig därifrån..

Det jag vill säga är att jag har tyvärr bara dålig erfarenhet av alkoholister..
tyvärr..
jag tror säkert det finns dem som tagit sig ur det men jag känner ingen ännu..

Men gör inte som jag, jag fick lära mig att förtränga llt som hände och dölja problemen för allt och alla..
att ljuga osv..

den ENDA som kan hjälpa honom är han själv och han måste vilja bli frisk..
 
Det är ganska omöjligt att hjälpa någon som inte insett att denne har problem. För har hen inte insett det - vad finns det då för problem att lösa?
I nästa steg så ska personen i fråga vilja ha hjälp, annars går det inte iallafall.

Jag har haft kontakt med missbruk i olika former; inom släkten, bekanta, arbete, familj, vänner.... Och nej, de måste själva se problemet och vilja lösa det för att det ska fungera. Tyvärr. Men ett steg för att få dem att själva se problemet är ju att göra som @Inte_Ung säger; hjälp inte till att dölja. Döljer man det så finns det inte och slutar man dölja så kanske personen börjar se felen. Och andra omkring dessutom.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har problem. Det finns fyra saker jag avskyr när det gäller dasspapper 1. Papper som slutar existera när det blir blött så man...
2
Svar
34
· Visningar
1 650
Mat Jag skulle vilja bjuda någon på middag. Men jag vet inte hur man gör eller hur lyckat det är med tanke på att jag varken är bra på...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 919
Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 320
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 532

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp