Min pappa fyller år, vill inte fira med släkten

[busanbusan]

Jag kör ännu en tråd på mitt anonyma nick, då det känns bäst även här, att få vara anonym.

Som trådstarten säger, min pappa fyller snart år och mina släktförhållande har blivit minst sagt komplicerade på sista tiden. Pappa har en sambo sen ca 4 år tillbaka, och vi blev osams för ca ett halvår sedan. Anledningen spelar väl egentligen mindre roll, men jag bet av ganska hårt mot henne, när ett barn blev orättvist behandlat vid ett tillfälle, och pappas sambo bet tillbaka hårdare, med att smutskasta mig och skrev otrevligheter tillbaka som både är osanna och väldigt elakt skrivna med personangrepp på mig och min övriga familj. Jag valde att inte svara upp på de otrevligheterna.

Det blev starten till fler problem i släkten, och nu känns det väldigt olustigt när medlemmar i släkten har tvingats välja sida och ingen vill stå någonstans, och jag känner mig som en bov i dramat, som en dramaqueen som inte alls ville ha drama, bara rättvisa som jag stod upp för och ville väl.

Nu fyller snart pappa år, och vi brukar alltid träffas och ha kalas vid dessa tillfällen. Det ger mig ont i magen. Jag vill ju fira pappa på hans födelsedag, men jag vill inte träffa hans sambo, hon har både sårat mig och visat sidor som gör att jag vill ta avstånd från henne. Pappa och jag har väl en halvtaskig relation, men vi vet båda var vi står till varandra och födelsedagar är viktiga här. Vi har inte pratat om vad som hänt alls, utan allt hänger i luften, och för pappa och mig är det normalt att det går ett par månader mellan kontakt. Vi har pratat i telefon ett par gånger efter detta, men då inte nämnt det känsliga ämnet om hans sambo.

Vill inte förlora pappa, men vill inte ha hans sambo i min närhet. Vad gör man, ni kloka bukare?

 

[Araminta]

Jag hade gått på kalaset och umgåtts med andra än sambon under tiden. Jag har personer i min släkt som jag inte fungerar med. Vi träffas ett par gånger om året, utbyter artighetsfraser, uppträder civiliserat och väljer att prata med andra under sammankomsterna.

Ett snack med pappa vore inte helt fel det heller, om det är möjligt.

 

[busanbusan]

Jag hade gått på kalaset och umgåtts med andra än sambon under tiden. Jag har personer i min släkt som jag inte fungerar med. Vi träffas ett par gånger om året, utbyter artighetsfraser, uppträder civiliserat och väljer att prata med andra under sammankomsterna.

Ett snack med pappa vore inte helt fel det heller, om det är möjligt.

Vi är inte många i släkten. Skilda föräldrar, pappa ensambarn, hans föräldrar är avlidna ( min farmor och farfar). Mina syskon är dem jag skriver om som väljer sida. Pappas sambo bjuder in och står för kalas.

 

[GotAsecret]

Kan inte du och din pappa göra något på egen hand bara då? Känns ju inte som att någon av er skulle få ut så värst mycket av att du går på hans sambos tillställning...

 

[Bison]

Jag hade skitit i kalaset och bjudit din pappa på fika någon dag i anslutning till hans födelsedag, då hade jag även pratat med honom och berättat hur jag känner.

 

[Grazing]

Vill inte förlora pappa, men vill inte ha hans sambo i min närhet. Vad gör man, ni kloka bukare?

Finns ibland personer man inte gillar som hör ihop med personer man tycker om. Då får man köra något mellanting. Du måste inte prata med sambon annat än att säga hej och kanske lite kallprat i värsta fall.

Har lite likadant med min pappa och hans sambo, vi har aldrig gått ihop och när vi väl träffas så är det ytliga artigheter och sen så undviker jag kontakt så mycket det går utan att det blir otrevligt. Det är inte värt att förlora pappa bara för sambon och han gillar uppenbarligen henne och vill ha henne i livet. Då får man kompromissa lite.

Trots att sambon i mitt fall faktiskt förstört mycket i mitt liv så av någon anledning är hon viktig för min pappa och ska jag ha en relation med honom som jag faktiskt vill ha så får jag hantera sambon också, vilket fungerar bra sålänge vi är lite ytliga och håller oss till väldigt lite kallprat.

 

[Elisha]

Jag kör ännu en tråd på mitt anonyma nick, då det känns bäst även här, att få vara anonym.

Som trådstarten säger, min pappa fyller snart år och mina släktförhållande har blivit minst sagt komplicerade på sista tiden. Pappa har en sambo sen ca 4 år tillbaka, och vi blev osams för ca ett halvår sedan. Anledningen spelar väl egentligen mindre roll, men jag bet av ganska hårt mot henne, när ett barn blev orättvist behandlat vid ett tillfälle, och pappas sambo bet tillbaka hårdare, med att smutskasta mig och skrev otrevligheter tillbaka som både är osanna och väldigt elakt skrivna med personangrepp på mig och min övriga familj. Jag valde att inte svara upp på de otrevligheterna.

Det blev starten till fler problem i släkten, och nu känns det väldigt olustigt när medlemmar i släkten har tvingats välja sida och ingen vill stå någonstans, och jag känner mig som en bov i dramat, som en dramaqueen som inte alls ville ha drama, bara rättvisa som jag stod upp för och ville väl.

Nu fyller snart pappa år, och vi brukar alltid träffas och ha kalas vid dessa tillfällen. Det ger mig ont i magen. Jag vill ju fira pappa på hans födelsedag, men jag vill inte träffa hans sambo, hon har både sårat mig och visat sidor som gör att jag vill ta avstånd från henne. Pappa och jag har väl en halvtaskig relation, men vi vet båda var vi står till varandra och födelsedagar är viktiga här. Vi har inte pratat om vad som hänt alls, utan allt hänger i luften, och för pappa och mig är det normalt att det går ett par månader mellan kontakt. Vi har pratat i telefon ett par gånger efter detta, men då inte nämnt det känsliga ämnet om hans sambo.

Vill inte förlora pappa, men vill inte ha hans sambo i min närhet. Vad gör man, ni kloka bukare?

Gå ut o ät bara du o pappa?

 

[mandalaki]

Jag vet ju bara det du berättat här - men utifrån det tycker jag att det låter onödigt komplicerat. Du säger att sambon skrev otrevligheter, innebär det att alltihop skedde i skrift på t ex facebook?

Isåfall lutar jag åt att ni ska prata istället, i skrift går man lätt för långt. Ni behöver inte älska varann men kan komma överens om att lägga det bakom er för att kunna träffas på t ex födelsedagar. Närmare än så behöver ni ju inte vara.

Att fira din pappa utan henne som några föreslår tror jag bara fördjupar konflikten.

 

[GotAsecret]

Att fira din pappa utan henne som några föreslår tror jag bara fördjupar konflikten.

Fast det är ju ändå pappan som fyller år, så helt konstigt är det väl inte om de skulle göra något bara de två? TS behöver ju inte direkt säga att det är p.g.a sambon, egentligen.

 

[Haemoglobin]

TS behöver ju inte direkt säga att det är p.g.a sambon, egentligen.

I en redan infekterad situation kommer det säkert spekuleras mycket och mer drama/osämja kan skapas.

Tycker du ska gå på kalaset, visa att du är "The bigger person" tror det kommer kännas mycket bättre efteråt.

 

[Springer]

Jag har också släktingar med nya partners jag inte tycker om, men träffas vi på kalas för att värden/värdinnan vill ha oss med så lägger vi allt agg bakom oss och ser till att inte förstöra stämningen.
Enligt mig har du 2 val. Antingen tackar du nej och gör din pappa besviken eller så går du dit och gör det bästa av situationen.
Din pappas sambo är ju ändå hans val och någon han älskar.

 

[busanbusan]

Jag vet ju bara det du berättat här - men utifrån det tycker jag att det låter onödigt komplicerat. Du säger att sambon skrev otrevligheter, innebär det att alltihop skedde i skrift på t ex facebook?

Isåfall lutar jag åt att ni ska prata istället, i skrift går man lätt för långt. Ni behöver inte älska varann men kan komma överens om att lägga det bakom er för att kunna träffas på t ex födelsedagar. Närmare än så behöver ni ju inte vara.

Att fira din pappa utan henne som några föreslår tror jag bara fördjupar konflikten.

Jag vill vara ärlig, så jag erkänner att jag skrev ett inlägg på fb, där jag tackade och skrev goda lovord över hur trevlig vi haft det på senaste sammankomsten, men i samma inlägg att jag blev ledsen över hur en 4-årig pojk blev undansatt och orättvist behandlad.Jag skrev det på ett trevligt sätt, men förstår reaktionen på det. Jag erkänner utan problem att JAG var dum och skrev ut det, men samtidigt vill jag försvara mig med att jag aldrig accepterar orättvisa och blev väldigt ledsen och illa berörd denna kväll när ett barn blev illa behandlat.Efter detta finns det inget på fb, utan det har vart på pm/mail genom fb. Jag har försökt vara trevlig och förklarat min åsikt, men fått rena hatmail tillbaka. Hatmailen har vart mot mig och min familj( syskon), även mot min mamma, hennes sambo mm som hon knappt träffat. Hon har pratat skit, anklagat mig och andra för olika saker hon inget vet om, och jag kan bara inte ta det. Jag har inte svarat henne, men orden sitter kvar och gör mig både bitter och sur.Pappa är inte medveten och lever i sin värld,han förstår inte konflikten.

 

[IzeUnicorn]

Jag vill vara ärlig, så jag erkänner att jag skrev ett inlägg på fb, där jag tackade och skrev goda lovord över hur trevlig vi haft det på senaste sammankomsten, men i samma inlägg att jag blev ledsen över hur en 4-årig pojk blev undansatt och orättvist behandlad.Jag skrev det på ett trevligt sätt, men förstår reaktionen på det. Jag erkänner utan problem att JAG var dum och skrev ut det, men samtidigt vill jag försvara mig med att jag aldrig accepterar orättvisa och blev väldigt ledsen och illa berörd denna kväll när ett barn blev illa behandlat.Efter detta finns det inget på fb, utan det har vart på pm/mail genom fb. Jag har försökt vara trevlig och förklarat min åsikt, men fått rena hatmail tillbaka. Hatmailen har vart mot mig och min familj( syskon), även mot min mamma, hennes sambo mm som hon knappt träffat. Hon har pratat skit, anklagat mig och andra för olika saker hon inget vet om, och jag kan bara inte ta det. Jag har inte svarat henne, men orden sitter kvar och gör mig både bitter och sur.Pappa är inte medveten och lever i sin värld,han förstår inte konflikten.

Så... Du börjar tjafsa över fb, men det är hon som beter sig illa? Det är väldigt svårt att avgöra tonläge i skrift, hon kanske ser det som att du är väldigt fientlig och svarar då med taggarna utåt. Om du blev så störd av det som hände med barnet borde du ha sagt till där och då. Bättre att ta det i person istället för att springa hem till datorn och skriva sura inlägg.

Gå på din pappas födelsedagsfest, då kan du även passa på att prata ut med hans sambo.

 

[Haemoglobin]

då kan du även passa på att prata ut med hans sambo.

Tycker TS ska lämna det där hemma. Konfrontationer hör inte hemma på födelsedagsfiranden och dylikt.

 

[mandalaki]

Jag vill vara ärlig, så jag erkänner att jag skrev ett inlägg på fb, där jag tackade och skrev goda lovord över hur trevlig vi haft det på senaste sammankomsten, men i samma inlägg att jag blev ledsen över hur en 4-årig pojk blev undansatt och orättvist behandlad.Jag skrev det på ett trevligt sätt, men förstår reaktionen på det. Jag erkänner utan problem att JAG var dum och skrev ut det, men samtidigt vill jag försvara mig med att jag aldrig accepterar orättvisa och blev väldigt ledsen och illa berörd denna kväll när ett barn blev illa behandlat.Efter detta finns det inget på fb, utan det har vart på pm/mail genom fb. Jag har försökt vara trevlig och förklarat min åsikt, men fått rena hatmail tillbaka. Hatmailen har vart mot mig och min familj( syskon), även mot min mamma, hennes sambo mm som hon knappt träffat. Hon har pratat skit, anklagat mig och andra för olika saker hon inget vet om, och jag kan bara inte ta det. Jag har inte svarat henne, men orden sitter kvar och gör mig både bitter och sur.Pappa är inte medveten och lever i sin värld,han förstår inte konflikten.

Visst, hon låter helt knäpp i sina pm och mail.

Men varför sa du inte ifrån direkt när du såg pojken bli orättvist behandlad? Att gå hem och skriva det på facebook låter väl fegt. Jag kan faktiskt inte förstå hur du kunde tro att det inte skulle leda till problem.

Jag tror fortfarande att bästa lösningen är att du går på din pappas kalas. Antingen efter att du pratat med henne innan som jag skrev tidigare, eller också utan att prata med henne och sedan håller järnmasken på kalaset. Hon är förmodligen inte så kaxig när du väl är där.

 

[busanbusan]

Så... Du börjar tjafsa över fb, men det är hon som beter sig illa? Det är väldigt svårt att avgöra tonläge i skrift, hon kanske ser det som att du är väldigt fientlig och svarar då med taggarna utåt. Om du blev så störd av det som hände med barnet borde du ha sagt till där och då. Bättre att ta det i person istället för att springa hem till datorn och skriva sura inlägg.

Gå på din pappas födelsedagsfest, då kan du även passa på att prata ut med hans sambo.

Man kan se det det på olika sätt. JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad. Visst borde jag sagt något just då, men mitt i julfirandet med hennes barn och barnbarn ( samt min egna släkt) var det inte läge att "ställa till en scen" och förstöra julen. Men det har ändå inte med framtiden att göra och hur min pappa fyller år...

 

[Raderad medlem 6459]

Visst borde jag sagt något just då, men mitt i julfirandet med hennes barn och barnbarn ( samt min egna släkt) var det inte läge att "ställa till en scen" och förstöra julen

Fast om barnet nu blev så illa behandlat är väl julen redan förstörd? Det måste man ju som vuxen reagera på, där och då, inte hålla tyst om för att inte sabba kvällen.

 

[Lovisaleonora]

JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad.

Fast nej. Att i efterhand föra fram så personlig kritik på Facebook är inte att försvara. Försvara hade varit att där och då reagera. Och hantera det där och då.

Inte i efterhand öppet på Facebook. Det tycker jag verkligen vittnar om omognad och sinne för intriger.

Jag anser att detta ligger på dig, du har startat en reaktion. Det försvarar inte hur andra uppför sig, men i det här fallet tycker jag att du får ligga som du bäddat.

 

[IzeUnicorn]

Man kan se det det på olika sätt. JAG tar på mig att jag reagerade och försvarade ett barn som blev orättvist behandlad. Visst borde jag sagt något just då, men mitt i julfirandet med hennes barn och barnbarn ( samt min egna släkt) var det inte läge att "ställa till en scen" och förstöra julen. Men det har ändå inte med framtiden att göra och hur min pappa fyller år...

Fast i hennes ögon skrev du ett otrevligt inlägg som attackerade henne. Vad du känner och tänker kan hon inte veta. Samtidigt ser du det som att det är hon bråkar och skapar problem. Det bästa är ju då att träffas och prata ut om det hela. Ifall det inte finns någon konflikt finns det inget som hindrar din relation till din pappa.

 

[IzeUnicorn]

Tycker TS ska lämna det där hemma. Konfrontationer hör inte hemma på födelsedagsfiranden och dylikt.

Tänkte att hon kunde fånga upp sambon och be om att få prata i enrum. Inte ställa sig mitt i festligheterna och gräla. Utan lugnt och stilla be om ursäkt.

Men de skulle ju självklart kunna göra det innan festdagen också. Fick intrycket av att de kanske inte skulle hinna det.