Minns ni tiden innan det fanns mobiltelefoner?

De där snurrtelefonerna som man råkade göra fel på med sista siffran och fick snurra runt allt tretusen ggr igen.:banghead::laugh:
Jag kommer ihåg när man fick sin första knapptelefon. Alla tjejkompisar hade liknande i pastellfärger. Helst rosa då givetvis. Så coolt tyckte man ju.
Och när det kom laddningsbara kort till telefonhytterna istället för mynt.
Telefonböckerna och alla nummer man mindes. Jag kan fasen knappt mitt eget idag. Pappas kan jag iom att det varit samma i ca 25 år. Men inga fler.
När jag åkte på första ridlägret ringde alla andra ungar hem i en automat. Jag hade inget sånt behov alls trots att jag var klart yngst. Det fanns ingen telefon till stället vi bodde i då. Så mamma fick veta att jag levde av min kompis mamma. :laugh:
Och så brukade vi ringa någon telefonchatt av ngt slag och busringa innan det fanns möjlighet att se vem som ringde.
I båten hade vi komradio som vi och våra båtkompisar använde för att kontakta varann och mötas upp ute i skärgården. Vi hade visst klockslag och kanal som man satte på för att kolla om någon annan var i närheten.
 
Och en grej som jag minns är bannorna som kom när jag på natten försökte surfa eftersom alla andra sov och därmed inte kunde störa (det värsta som var när man efter 20 minuter ÄNTLIGEN kommit IN på INTERNET och nån jävel tar upp husets ända telefon och ringer :rage: :arghh: )

Och för er som inte minns eller är nykläckta eller bodde själva så ja det ledde till att nätverket bröts om man var tvungen att vänta tills personen pratat färdigt och antingen ge upp eller med allt kortare naglar sitta framför skärmen till tonerna av internettanslutningen :cool:

Klassiker - att komma hem med nattbussen och ”jag ska bara kolla Skunk/ICQ/MSN innan jag lägger mig”. Hela huset vaknade när modemet kopplade upp.. 😂

Fattar nån varför det var tvunget att låta så?
 
Det ser ut som om nagon, mycket modosamt, har forsokt trassla ut sladden som alltid trasslade ihop sig och man lag dubbelvikt over telefonen for att kunna svara nar det ringde.
Utvecklingen har helt klart gatt frammat. Jag minns nar min mormor och morfars by hade en vaxeltelefonist som svarade, och ibland la sig i samtalet, langt dar uppe i norrland.

telefon.jpg
 
Vi bodde ute på landet och mina bästa kompisar bodde på andra sidan stan. Så det var till att bestämma noga när och var man skulle ses så man inte missade varandra. Det gick ju inte att ringa upp och fråga var de var om de var sena (eller om jag var sen), något som är otroligt bra med mobiltelefonerna.

Jag hade ett annat riktnummer än kompisarna också så det var inte gratis att ringa heller. Mina föräldrar klagade aldrig över mina timslånga samtal med kompisarna, men jag kan tänka mig att telefonräkningarna var rätt saftiga periodvis. Numera chattar man och messar med varandra istället, men på den tiden pratade man så länge i telefonen så man blev svettig i örat :laugh:

En svart telefon med snurrskiva skulle jag vilja ha nu också, bara av nostalgiska skäl :)
 
Vi bodde ute på landet och mina bästa kompisar bodde på andra sidan stan. Så det var till att bestämma noga när och var man skulle ses så man inte missade varandra. Det gick ju inte att ringa upp och fråga var de var om de var sena (eller om jag var sen), något som är otroligt bra med mobiltelefonerna.

Jag hade ett annat riktnummer än kompisarna också så det var inte gratis att ringa heller. Mina föräldrar klagade aldrig över mina timslånga samtal med kompisarna, men jag kan tänka mig att telefonräkningarna var rätt saftiga periodvis. Numera chattar man och messar med varandra istället, men på den tiden pratade man så länge i telefonen så man blev svettig i örat :laugh:

En svart telefon med snurrskiva skulle jag vilja ha nu också, bara av nostalgiska skäl :)

Jag skulle ocksa kunna tanka mig en svart telefon med snurrskiva ... om det inte var for den elandiga "snurr" sladden och trasselharvan som alltid blev.
 
Som barn umgicks jag inte med andra barn annat än när jag gick på internatskolor.
Som barn umgicks jag bara när jag blev mer eller mindre tvingad , biblioteket var min bästa vän. Där fick man vara ensam. Jag hade en klasskompis som tjatade på mig om att träffas och till slut sa jag till min mamma att om hon ringer säg att jag är ute.
Telefon hade vi mitt i huset så alla hörde vad
man sa, kul när nån kille ringde :devil:. Dessutom fick man beställa samtalet genom telefonist :D
 
Åh gud ja det där med att stämma träff med någon... Och så dök de inte upp. Helt galet! Man fick stå och vänta i en timme eller bara åka hem helt enkelt.
 
Det ser ut som om nagon, mycket modosamt, har forsokt trassla ut sladden som alltid trasslade ihop sig och man lag dubbelvikt over telefonen for att kunna svara nar det ringde.
Utvecklingen har helt klart gatt frammat. Jag minns nar min mormor och morfars by hade en vaxeltelefonist som svarade, och ibland la sig i samtalet, langt dar uppe i norrland.

Visa bifogad fil 33277
En gång när jag ringde min älskling i en lite by så svarar telefonisten att han är hos Hasse , vill du att jag kopplar dit i stället? Gulligt :bow:
 
Jag kommer mest ihåg att jag alltid skulle tjuvlyssna på syskon som pratade i telefon med vänner/pojkvänner och luskade ut ett smidigt sätt att utan att höras när jag lyfter luren. Först skulle man dra ur sladden, sedan av med luren, trycka in den där "lurknappen", i med sladden igen, sen lätta försiktigt på knappen medan du har luren vid örat. Aldrig någon som märkte :angel:
 
Åh vilken nostalgitråd :love: Jag har för mig att de gamla telefonerna med nummerskiva var Televerkets egendom och att man gick till dem för att hämta ut telefonen och sen lämna tillbaka den igen när man flyttade eller så. Jag tror att gjorde så när jag flyttade hemifrån.

Och telefonkatalogen då! :love: De delades ut varje år och då kollade jag först att jag själv fortfarande var med, och sen kunde jag sitta med den i timmar och läsa roliga namn, adresser och yrkestitlar, slå upp folk jag kände etc. Nördigt :laugh:
 
Jag minns de såväl när pappa körde utomlands med lastbilen . De var ju tegelsten till telefon tom mobiltelefonen. och de var dyrt att ringa med. men jag minns även telefonkioskerna och den fasta telefonen. De var många diskussioner om Internet och fasta telefonen .

Nummera ser jag dagens mobiler som en bärbar data eftersom man kan göra allt och lite till
 
Åh vilken nostalgitråd :love: Jag har för mig att de gamla telefonerna med nummerskiva var Televerkets egendom och att man gick till dem för att hämta ut telefonen och sen lämna tillbaka den igen när man flyttade eller så. Jag tror att gjorde så när jag flyttade hemifrån.

Och telefonkatalogen då! :love: De delades ut varje år och då kollade jag först att jag själv fortfarande var med, och sen kunde jag sitta med den i timmar och läsa roliga namn, adresser och yrkestitlar, slå upp folk jag kände etc. Nördigt :laugh:


Jag minns alldeles sarskilt nar jag laste telefonkatalogen och hittade "Fru Vallak". :cautious: 😂
 
Åh vilken nostalgitråd :love: Jag har för mig att de gamla telefonerna med nummerskiva var Televerkets egendom och att man gick till dem för att hämta ut telefonen och sen lämna tillbaka den igen när man flyttade eller så. Jag tror att gjorde så när jag flyttade hemifrån.

Och telefonkatalogen då! :love: De delades ut varje år och då kollade jag först att jag själv fortfarande var med, och sen kunde jag sitta med den i timmar och läsa roliga namn, adresser och yrkestitlar, slå upp folk jag kände etc. Nördigt :laugh:
Nummerskiva är ju modern ! Vi hade
33385
som första telefon. Fast en lite nättare modell .
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp