Missbrukare och hemlös som vill ha hjälp

[vilse]

En i min närhet söker nu hjälp - men vad kan man kräva för hjälp av socialen?

Kort historia:
Person som är runt 30, missbrukat sen tonåren. Inte haft någon bostad på en längre tid (kan inte svara på om det är månader eller år), begått en del brott (ska bla till domstol om rån om någon månad).
Är i rejält risigt skick, men har nu bestämt sig för att han vill ha hjälp med att bli fri drogerna.
Men vad kan man få för hjälp?

Han har sen 5 maj varit inne på avgiftning då min mamma/bror körde honom dit . Efter mångt och mycket fick han komma in, men blev tillsagd att han skulle skrivas ut dagen efter... (antar att det var någon akutavdelning)
Av någon anledning så lyckades de dock att han blev inskriven på avdelningen och har nu varit där sedan dess.
Förra veckan skulle någon komma från soc och prata med honom om vad som händer när han blir utskriven (15/5). Hon blev sjuk, och sen krävdes det mååånga samtal innan hon var tillgänglig igen. Imorgon skall hon dock komma, och på torsdag skrivs han ut.

Det jag vet vet är att han blivit erbjuden en samtalskontakt, samt att de har rekommenderat ett härbärge till honom... Bortsett det så står han helt tom på torsdag när han skrivs ut....

Vad kan man hjälpa honom med? Vad kan man kräva?
Varken vi, eller personen själv, tror att det räcker med den hjälp han blivit erbjuden. Får han inte mer hjälp kommer han vara tillbaka i drogträsket fortare än vad man hinner blinka.
Personens önskan är att få komma till något hem, där han kan få hjälp med ALLT. Bli drogfri, lära sig hantera pengar, starta upp ett nytt liv, lära sig hur man lever.
Finns detta? Kan man kräva att få komma till ett sådant hem i så fall?
Han är idag lite över 30, men mognadsmässigt är han inte kapabel att leva ett vuxet liv utan hjälp....

Han har nu ett par stycken personer runt sig som är beredda på att försöka kämpa för hans skull, men ingen av dem kan erbjuda honom ett hem.

 

[Minstral]

Kan ta kontakt med Beroendecentrum, därigenom få hjälp med SIP (samordnad individuell plan) med soc. Kanske i första skedet behövs behandlingshem? Bli drogfri är ju prio ett för att man ska kunna gå vidare med nästa steg. Finns både behandlingshem och därefter drogfria boenden. Rekommenderar också att kontakta FMN som jag tror finns lite överallt i landet, är mer till hjälp och stöd för de som är närstående/anhöriga. Var bor ni? Bor ni där jag bor så har jag lättare för att komma med mer konkreta tips. PM:a om du vill.

Det bästa är ju om han kan få komma till behandlingshem direkt efter avgiftning.

 

[Texaz]

Att få komma på behandlingshem är tyvärr svårt, kommunerna brukar inte vilja betala då det är dyrt (ca 4000/dygn)
Vid rättegång kan han försöka få till behandlingshem, s k kontraktsvård. Öppenvården är annars det som gäller, brukar vara möten dagligen i grupp. Genomgång om ekonomi bl a (här i stan iaf)
Vet inte hur det är med boende, osäker när det finns härbärge att tillgå.
Tänk bara på att inte kämpa för mycket! En stor del i tillfrisknandet är ju att lära sig att ta ansvar, att hjälpa för mycket är att göra en björntjänst...
Lycka till!!

 

[Lejonelle]

Personens önskan är att få komma till något hem, där han kan få hjälp med ALLT. Bli drogfri, lära sig hantera pengar, starta upp ett nytt liv, lära sig hur man lever.
Finns detta? Kan man kräva att få komma till ett sådant hem i så fall?

Kort svar: ja.
Det finns massor av olika typer av vård. Familjehem (även för vuxna), öppenvård, HVB-hem där man kan vårdas frivilligt eller med tvång..

För att komma till behandlingshem som samhället betalar måste samhället anse sig villigt att betala. Det sker antingen genom att socialnämnden fattar beslut med stöd av Socialtjänstlagen (frivilligvård) eller om personen inte går med på vård, att Förvaltningsrätten fattar beslut (efter socialnämndens utredning och rekommendation) enligt LVM Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, alltså tvångsvård.

Vård på behandlingshem är dyrt. En person som är 30 och som missbrukat många år har i regel fått många chanser. Och säger alltid att den häääääär gången så... Därför kanske man inte automatiskt får behandlinghem bara för att man vill.

Var man hamnar beror på många saker. Typ av problematik. Vilka hem kommunen har avtalat med. Om det finns plats här eller där, när och hur länge. Man får i regel ett tidsbegränsat beslut. När man kommer ut är det mycket arbete kvar. Man har ingen bostad utan behöver kanske ett halvvägsboende, en sysselsättning, pågående öppenvårdsbehandling osv. Man har kanske bränt alla relationer och har ingen utbildning plus att man har skulder för livet.

Låter jag cynisk? Det är jag inte. Men realistisk och väl insatt. Drogmissbruk är en svårbehandlad, progredierande, livslång och ofta dödlig sjukdom. Men det går att bli frisk från den. Det har jag också sett och det är härligt att se. Och det ligger mycket slit bakom både från personen själv och alla i nätverket.

 

[speddy]

Man har rätt att ansöka om behandlingshem och få det prövat, avslås ansökan för att socialtjänsten tycker att behovet kan tillgodoses på annat sätt, tex genom stödboende och öppenvård kan man överklaga beslutet. Det kan vara en längre process. Min tips är att inte låsa fast er vid att han inte kommer att klara det utan "behandlingshem" utan istället motivera honom att ta emot den hjälp som soc erbjuder. Det är naivt att tro att ett behandlingshem kan lära honom att starta upp ett nytt liv, och hur man lever ett normal liv. En primärbehandling är mellan 6 veckor till tre månader och har man drogat länge är det en mycket kort tid. Det är krasst kanske men den enda som kan hjälpa er anhörig är faktiskt han själv. De flesta kommuner har en väl uppbyggt öppenvård på hemmaplan som man kan få hjälp och stöd av i sitt tillfrisknande. Min erfarenhet är inte att man behöver strida mot socialtjänsten om man verkligen har kommit till den punkt att man vill förändra sitt liv och tar emot den hjälp som faktiskt finns. Men tror man att behandlingshem är den enda lösningen innan man ens tagit emot hjälpen man får så har man redan låst sig fast vid en föreställning om att någon annan och något annat skall göra slitet.

 

[vilse]

Bor ni där jag bor så har jag lättare för att komma med mer konkreta tips. PM:a om du vill.

Det bästa är ju om han kan få komma till behandlingshem direkt efter avgiftning.

Skåne, område runt Landskrona.

Det hade varit hans förhoppning, bli utslängd på gatan utan någon hjälp känns inte som om det kan hjälpa honom tyvärr.

Att få komma på behandlingshem är tyvärr svårt, kommunerna brukar inte vilja betala då det är dyrt (ca 4000/dygn)
Vid rättegång kan han försöka få till behandlingshem, s k kontraktsvård. Öppenvården är annars det som gäller, brukar vara möten dagligen i grupp. Genomgång om ekonomi bl a (här i stan iaf)
Vet inte hur det är med boende, osäker när det finns härbärge att tillgå.
Tänk bara på att inte kämpa för mycket! En stor del i tillfrisknandet är ju att lära sig att ta ansvar, att hjälpa för mycket är att göra en björntjänst...
Lycka till!!

Hans advokat skulle tydligen dit idag och tillsammans försöka få till att han får kontraktsvård (enligt advokat så lär han få fängelse för rånet). Det är hans hopp just nu.
Ska kolla upp öppenvården.

Vård på behandlingshem är dyrt. En person som är 30 och som missbrukat många år har i regel fått många chanser. Och säger alltid att den häääääär gången så... Därför kanske man inte automatiskt får behandlinghem bara för att man vill.

Fast, bara för att du varit med om detta innan, så vet du inte hur det är i detta fallet? Inte ens jag vet...
Det enda jag vet är att det bara har påbörjats en utredning på honom innan, och det var innan han var 18... Varför den avslutades vet jag dock inte.
Och mig veterligen så är detta första gången han själv bett om hjälp. Tror hans föräldrar försökt få honom tvångsomtagen någon gång (kanske därav en utredning påbörjats??), men tror aldrig det lyckats.

Var man hamnar beror på många saker. Typ av problematik. Vilka hem kommunen har avtalat med. Om det finns plats här eller där, när och hur länge. Man får i regel ett tidsbegränsat beslut. När man kommer ut är det mycket arbete kvar. Man har ingen bostad utan behöver kanske ett halvvägsboende, en sysselsättning, pågående öppenvårdsbehandling osv. Man har kanske bränt alla relationer och har ingen utbildning plus att man har skulder för livet.

Att där är lång väg kvar förstår vi, även om den säkert är bra mycket jobbigare än vad någon av oss tror. Men just nu försöker de ta en dag i taget och försöka hitta vad som är bäst för honom just nu. Morgondagens problem får vi ta då, annars blir det alldeles för mycket för honom...Han är bräcklig som det är.

Man har rätt att ansöka om behandlingshem och få det prövat, avslås ansökan för att socialtjänsten tycker att behovet kan tillgodoses på annat sätt, tex genom stödboende och öppenvård kan man överklaga beslutet. Det kan vara en längre process. Min tips är att inte låsa fast er vid att han inte kommer att klara det utan "behandlingshem" utan istället motivera honom att ta emot den hjälp som soc erbjuder. Det är naivt att tro att ett behandlingshem kan lära honom att starta upp ett nytt liv, och hur man lever ett normal liv. En primärbehandling är mellan 6 veckor till tre månader och har man drogat länge är det en mycket kort tid. Det är krasst kanske men den enda som kan hjälpa er anhörig är faktiskt han själv. De flesta kommuner har en väl uppbyggt öppenvård på hemmaplan som man kan få hjälp och stöd av i sitt tillfrisknande. Min erfarenhet är inte att man behöver strida mot socialtjänsten om man verkligen har kommit till den punkt att man vill förändra sitt liv och tar emot den hjälp som faktiskt finns. Men tror man att behandlingshem är den enda lösningen innan man ens tagit emot hjälpen man får så har man redan låst sig fast vid en föreställning om att någon annan och något annat skall göra slitet.

Min erfarenhet av soc (i denna kommunen) är att man får strida för allt man vill ha (jag har dock inte någon erfarenhet av just droger/missbruk/bostadslös)

Fast varför skulle någon annan göra jobbet bara för att han får komma till ett behandlingshem? Han vill ha hjälp, han vill veta att han har någonstans att sova varje natt, och han vill veta att han har något att äta.
Senaste tiden har all hans energi gått åt till att just försöka hitta mat och nattlogi, och lägg sen på många års missbruk så kan du/ni nog själv tänka er att han är helt slutkörd. Han har själv insett att detta nog är hans sista chans, klarar han inte detta nu så är graven hans nästa bostad - antingen pga självmord eller mord. Tragiskt men sant.



Ett tillägg är kanske att det inte är jag personligen som hjälper/är i kontakt med denna personen, utan min mamma och bror. Jag vet dock mycket väl vem han är, och gör vad jag kan för "att hjälpa hans hjälpare".

 

[Minstral]

Att strida mot soc är säkert svårt, bättre att försöka jobba med dem. Det bästa är att söka öppenvård, Beroendecentrum, och genomföra SIP tillsammans med beroendevården. Det är inte min erfarenhet att folk inte får vistelse på behandlingshem, våra patienter får det, gång på gång. Det handlar inte alltid om att få folk missbruksfria, det handlar mycket om att hålla de missbruksfria perioderna så långa som möjligt. Tillsammans med narkomanöppenvården tror jag nog att ni ska kunna få ihop en vårdplanering med soc som kan leda till behandlingshem. Det är inte så att behandlingshem kommer att lösa allt, men det brukar bli en drogfri period där kropp och själ får hämta sig lite, så har många av våra patienter det och det är många gånger räddningen för dem att komma ifrån ett tag. Sen är det vanligt att de börjar missbruka igen och så är hela cirkusen igång igen, men kroppen har fått en respit, patientens hjärna blir fri från droger och man kan börja jobba med psyket. Hos många patienter blir perioderna mellan återfall, avgiftning och behandlingshemsvistele längre och längre.

Du/ni bor tyvärr inte i mina trakter, men börja med att få personen till beroendecentrums öppenvård.

Lycka till, ge inte upp, men låt vården och soc jobba med det. Vi inom beroendevården kan göra och gör ett bra jobb!

 

[Lejonelle]

Fast, bara för att du varit med om detta innan, så vet du inte hur det är i detta fallet? Inte ens jag vet...

Nej, jag har garanterat ingen aning om hur det ser ut i just det här fallet. Enligt mig är varje person värd att rädda. Även personer med svår problematik och långvarigt missbruk brukar få komma på behandlingshem om de begär det, men i sjukdomen ligger att man både vill och inte vill.

Att där är lång väg kvar förstår vi, även om den säkert är bra mycket jobbigare än vad någon av oss tror. Men just nu försöker de ta en dag i taget och försöka hitta vad som är bäst för honom just nu. Morgondagens problem får vi ta då, annars blir det alldeles för mycket för honom...Han är bräcklig som det är.

Om ni vill hjälpa den här personen så är mitt råd att fokusera på det som brukar vara den svagaste länken i vårdkedjan - livet direkt efter behandlingshemmet. När man har fått sina tre eller sex månader är det meningen att man ska tillbaka till hemkommunen som förhoppningsvis har en plan. Men alltför ofta blir det där ett glapp som gör att personen kommer tillbaka i sina gamla kretsar och tar ett återfall. Den bostad man erbjuds är kanske någon form av stödboende där det bor andra med liknande problem. Eller tillfälligt boende i väntan på... Och att sysselsättning ej är klart.

Om ni kunde stå där med bostad, uppbackning och sysselsättning från dag 1 skulle det hjälpa personen. Det dräller inte direkt av hyresvärdar som vill ta in en person med ett förflutet och betalningsanmärkning. Det dräller inte heller av arbetsgivare som vill ta in en person på praktik eller arbetsträning. som är straffad, kanske inte har utbildning och som kanske har en del skador från ett hårt liv.

 

[Texaz]

Skåne, område runt Landskrona.

Det hade varit hans förhoppning, bli utslängd på gatan utan någon hjälp känns inte som om det kan hjälpa honom tyvärr.


Hans advokat skulle tydligen dit idag och tillsammans försöka få till att han får kontraktsvård (enligt advokat så lär han få fängelse för rånet). Det är hans hopp just nu.
Ska kolla upp öppenvården.


Fast, bara för att du varit med om detta innan, så vet du inte hur det är i detta fallet? Inte ens jag vet...
Det enda jag vet är att det bara har påbörjats en utredning på honom innan, och det var innan han var 18... Varför den avslutades vet jag dock inte.
Och mig veterligen så är detta första gången han själv bett om hjälp. Tror hans föräldrar försökt få honom tvångsomtagen någon gång (kanske därav en utredning påbörjats??), men tror aldrig det lyckats.

Att där är lång väg kvar förstår vi, även om den säkert är bra mycket jobbigare än vad någon av oss tror. Men just nu försöker de ta en dag i taget och försöka hitta vad som är bäst för honom just nu. Morgondagens problem får vi ta då, annars blir det alldeles för mycket för honom...Han är bräcklig som det är.



Min erfarenhet av soc (i denna kommunen) är att man får strida för allt man vill ha (jag har dock inte någon erfarenhet av just droger/missbruk/bostadslös)

Fast varför skulle någon annan göra jobbet bara för att han får komma till ett behandlingshem? Han vill ha hjälp, han vill veta att han har någonstans att sova varje natt, och han vill veta att han har något att äta.
Senaste tiden har all hans energi gått åt till att just försöka hitta mat och nattlogi, och lägg sen på många års missbruk så kan du/ni nog själv tänka er att han är helt slutkörd. Han har själv insett att detta nog är hans sista chans, klarar han inte detta nu så är graven hans nästa bostad - antingen pga självmord eller mord. Tragiskt men sant.



Ett tillägg är kanske att det inte är jag personligen som hjälper/är i kontakt med denna personen, utan min mamma och bror. Jag vet dock mycket väl vem han är, och gör vad jag kan för "att hjälpa hans hjälpare".

Även OM han skulle få kontraktsvård så dröjer det antagligen ett tag innan "straffet" verkställs. Därför är öppenvård enda alternativet nu.

Min son var ju i samma sits, dock yngre. Det hade då börjat diskuterats inom soc om ev behandlingshem, men han ville avvakta sin dom, för om han fick vård via kommunen så skulle det ev fängelsestraffet inte kunna omvandlas.

Tre dagar efter hans död hittade jag kallelse till rättegång, åklagaren yrkade dock på böter

Öppenvården i min kommun fungerar bra (det var iaf vad sonen sa), men jobbet att hålla sig undan drogerna är tufft och kräver en enorm vilja och styrka av den behandlade.
Hoppas dock att din bekant får den hjälp och styrka som denne behöver.

 

[vilse]

En liten uppdatering då.

Soc kom, och tack och lov behövdes inte det "bråk" som jag varit så rädd för.
Imorgon hämtar soc honom från kliniken. Bostad, kläder och mat är fixat. Akuttid till tandläkare bokad (han går tydligen på höga smärtstillande på kliniken pga av tänderna).
Sen är det öppenvården som gäller fram till dess att domen verkställs.

Toppen enligt mig. Bostad och mat behöver han inte bekymra sig om - nu kan han lägga all energi på att jobba med sig själv och beroendet.