Mitt liv tar död på mig.

[escodobe]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag satte upp en önskelista för cirka tio år sedan(numer kallar jag dem femårsplaner) med saker jag ville ha/göra.
Tex en egen lägenhet (inte hus med sambo som jag har då).
Högskoleutbildning
Underbar partner
körkort
Tibetansk terrier


När det var avklarat gjorde jag en ny
fast jobb
Semesterresor
Bil
ta upp ridningen
fjällvandring

Nu är det och mycket mdr därtill fixat, jag har fått massvis med vänner på vägen och funderar på nästa plan.
Den innehåller fler resor, dykcert, mckort och fallskärmshopp...

Under vägens gång lyckades jag sparka skiten ur en närmast livslång depression, den har inte visat sitt fula nylle på flera år.

 

[ameo]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har gått komvuxkurser förrut, men problemet är att man i de flesta kurser måste ha ett visst antal timmar på plats i skolan och det passade aldrig in med mina arbetstider. Kanske är det annorlunda med kurser över komvuxnivå?

Det varierar väldigt mellan olika kurser.
För några år sedan försökte jag plugga Jawa på distans. Den kursen gick helt på distans, det var bara tentan som var på plats på högskolan.
Idag läser jag farmaceut - jag läser på campus men det går en distansutbildning parallellt. Och de är ganska mycket på skolan och gör laborationer och sånt.

OM du ändå är sugen på att plugga, börja med att kolla (typ NU) vilka kurser/program som går på distans om du hittar något som kan passa dig både intressemässigt och tidsmässigt.

 

[Amelia]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

I mina öron låter det som att du lider av en depression. Jag trodde först att det var jag själv som skrev ditt inlägg men slagit i huvudet lite för hårt.
Försök att hitta en bra kbt terapeut för att få ordning på maskineriet. Därefter agera. Jag gör ingetdera. Bara flyter.

 

[Enya]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Det tar INTE tio år att etablera sig. Jag som är föreningsaktiv och har många intressen brukar ha stort umgänge rätt fort när jag flyttar runt. Däremot händer det inte så mycket om man bara sitter hemma och väntar. Jag umgås med fler människor än vad min sambo gör som är född på orten och det gjorde jag redan inom två år.

Nej, allt beror ju på hur pass "på" man är för att komma in i "gemenskapen" dit man flyttar Nu är jag inte så social av mig men några 10 år tror jag inte ett dugg på faktiskt, bara skrämselpropaganda :P

 

[Enya]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Min syster flyttade till Kristinehamn för snart 5år sedan. Stort steg att flytta från familjen och utan att ha varken körkort eller jobb där uppe. Men hon behövde ha den självständigheten och hon hade några kompisar där uppe redan. Efter lite svackor med fel umgånge, obetald elräkning m.m. så hittade hon till sist en jätte bra kille i Borlänge. Och helt plötsligt fick hon en extra familj där uppe.

Nu är visserligen inte min familj sån men min syster vantrivdes här nere i skåne. Mestadels för att vi bodde så långt från kommunikationer och hon hade varken moped eller körkort för att kunna låna bil. Men hon vågade ta steget och flytta iväg långt och för henne blev det en nystart

Jag har ju inte körkort men ser inte det som en nackdel i en stad. Kul att din syster hamnade rätt tills slut! Bra gjort av henne att "starta om" på nytt helt så där! Tror det skulle vara bra för fler personer!

 

[Brandgul]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag räknas väl dessutom som "svår" och introvert av många *ha ha* Men jag är intresserad av (vissa) andra människor och det kommer man långt med.

 

[Myzan87]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har ju inte körkort men ser inte det som en nackdel i en stad. Kul att din syster hamnade rätt tills slut! Bra gjort av henne att "starta om" på nytt helt så där!

Nej det är inget nödvändigt, det är bara lite krångligare i vissa situationer som ex om man skulle vilja flytta. Men antingen har man kompisar som ställer upp med bil och hjälp eller så hyr man in flyttföretag. Men flytten upp dit gjorde att hon växte som person och idag är hon mycket gladare. Det var precis det hon behövde!

Tror det skulle vara bra för fler personer!

Kan bara instämma

 

[svea]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Vilken typ av arbetstider har du? Om du har möjlighet till lediga helger kanske du kan gå en distanskurs på universitetsnivå under hösten med helgträffar, så att du får utmana hjärnan och träffa folk.

 

[Hippocampus]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

10 år! Galet. Jag flyttar ju typ vartannat-var tredje år, det tar en månad kanske sen är allt som vanligt igen på nya platsen

 

[Enya]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag räknas väl dessutom som "svår" och introvert av många *ha ha* Men jag är intresserad av (vissa) andra människor och det kommer man långt med.

Visst gör man!

Myzan: Jag tror också att man växer som människa, vilket kanske kan vara bra för TS? Vad säger du TS, vad vill du göra egentligen?

Hippocampus:
Ja, 10 år tror jag inte på men det tar nog tid.

 

[No1]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har vänner som försöker övertala mig att inte flytta, som drar alla nackdelar med en flytt så långt ifrån (bestämde mig för Nyköping), tex att det tar lång tid att känna sig etablerad- 10 år för henne och hon känner sig fortfarande ensam.

Egoistiska eller bakåtsträvare? Eller kanske bägge och? Är de kanske typen som själva är väldigt hemmakära och har kvar rester av navelsträngen runt halsen?

När jag bytte stad tog det mig bara några veckor att känna mig hemma och det händer lite titt som tätt att jag vid besök i andra städer kan få en "här skulle jag kunna bo"-känsla. Precis som jag kan få en känsla av att "här skulle jag ALDRIG kunna bo"


När det gäller "flytta-frågor" ska man troligen lyssna mer inåt än utåt.

 

[Enya]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Egoistiska eller bakåtsträvare? Eller kanske bägge och? Är de kanske typen som själva är väldigt hemmakära och har kvar rester av navelsträngen runt halsen?

När jag bytte stad tog det mig bara några veckor att känna mig hemma och det händer lite titt som tätt att jag vid besök i andra städer kan få en "här skulle jag kunna bo"-känsla. Precis som jag kan få en känsla av att "här skulle jag ALDRIG kunna bo"


När det gäller "flytta-frågor" ska man troligen lyssna mer inåt än utåt.

Ja det är nog flera olika anledningar folk försöker övertala mig. Jag visste ju att det skulle ske, en svacka i ett sådant beslut får man räkna med. Stora beslut kräver mycket och inte är jag någon supermänniska som inte oroar mig eller blir nojig eller blir rädd för det som komma ska osv. Men jag vet också att en svacka är ju bara en svacka mitt i ett beslut som kan kännas övermäktigt när saker går emot en på en och samma gång. Därför tycker jag det är ok att jag just nu känner för att skita i allt ibland och bara gräva en grop här under en sten och krypa in under och svära över bakåtsträvare och människor som inte vill släppa mig, trots att de hävdar att jag är viktig.

Det går över, är man beredd på det och vet om det kan man hantera det.

Jag vet inte hur jag kom på tanken att flytta så långt bort, den kom nog krypande, av samma anledning som TS startade den här tråden.

Jag känner igen din känsla, var i Umeå och blev kär! Hoppas på att känna så på fler ställen i livet faktiskt.

Hur gör ni för att komma in i gemenskapen då?

Hur gör man rent praktiskt när man är utanför och känner att man inte passar in någonstans?

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag flyttade ju inte så långt, bara 6,5 mil men jag bytte miljö från stan till landet och det tog nog bara ett par veckor och sen var jag inne i gemenskapen, nåt jag fortfarande är på den orten fast jag flyttat 1,5 mil till sen dess. Här har jag också en massa vänner och bekanta och skulle kunna åka runt och fika varje dag i en hel månad utan att träffa samma personer 2 gånger.

Som man bestämmer sig för att det ska bli, så blir det oftast också. Stan jag flyttade från har jag inte varit i många gånger sen jag flyttade, och det är snart 30 år sen. Jag har helt enkelt inte många kopplingar dit utan jag är en äkta lantis i själ och hjärta.

 

[Fiorano]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har flyttat lite hit och dit i Sverige. Senast upp hit till Sundsvall och jag har hittat fantastiska vänner genom Buke! Rekommenderas varmt. Håller man på med hästar, hundar eller har ngn annan hobby är det förstås också lättare att komma in i ett vänskapsgäng.

Till TS rekomenderar jag varmt att flytta någonstans. Man tror att det ska vara så svårt att genomföra, men det är lättare än man tror. Talar av egen erfarenhetl.

 

[Enya]

Sv: Mitt liv tar död på mig.

Jag har flyttat lite hit och dit i Sverige. Senast upp hit till Sundsvall och jag har hittat fantastiska vänner genom Buke! Rekommenderas varmt. Håller man på med hästar, hundar eller har ngn annan hobby är det förstås också lättare att komma in i ett vänskapsgäng.

Till TS rekomenderar jag varmt att flytta någonstans. Man tror att det ska vara så svårt att genomföra, men det är lättare än man tror. Talar av egen erfarenhetl.

Sedär, flera som tror att en flytt kan vara ett steg för TS Och skaffa hund och häst!