FrDrake
Trådstartare
Jag har varit mörkrädd hela mitt liv tyvärr. Jag tror inte på spöken eller dylikt, men ändå är jag rädd för diverse monster. Mest när det är mörkt, men ibland även i fullt dagsljus (om jag är själv på en isolerad plats med kuslig stämning). Är jag ensam hemma har jag alltid en lampa i hallen utanför sovrummet tänd på natten, trots att jag bor i lägenhet i stan.
Jag och min sambo har letat hus i över ett år, och nu har vi eventuellt hittat ett passande. Vi vill inte ha några grannar nära inpå, och det stämmer verkligen in på det här huset. Men jag vet inte om jag vågar bo där?! När min sambo är hemma är det inget problem, men han sover borta några nätter per månad. Huset ligger utan grannar inom synhåll och still del omgärdat av mörk granskog. Åt ett håll är det dock öppet fält. Det är ca 500 m till närmsta granne och 2 km ner till landsvägen.
Jag vill ju egentligen bo utan grannar, men samtidigt är jag rädd för att jag skulle vara vettskrämd varje gång jag är ensam och därmed vantrivas och ångra köpet. Jag har svårt att tänka rationellt när jag är rädd, utan skrämmer istället upp mig själv mer och mer.
Är det någon annan mörkrädd som köpt hus som ligger såhär "isolerat"? Hur har det funkat för er? Vande ni er? Eller finns det någon som botat sin mörkrädsla helt genom t ex terapi?
Jag och min sambo har letat hus i över ett år, och nu har vi eventuellt hittat ett passande. Vi vill inte ha några grannar nära inpå, och det stämmer verkligen in på det här huset. Men jag vet inte om jag vågar bo där?! När min sambo är hemma är det inget problem, men han sover borta några nätter per månad. Huset ligger utan grannar inom synhåll och still del omgärdat av mörk granskog. Åt ett håll är det dock öppet fält. Det är ca 500 m till närmsta granne och 2 km ner till landsvägen.
Jag vill ju egentligen bo utan grannar, men samtidigt är jag rädd för att jag skulle vara vettskrämd varje gång jag är ensam och därmed vantrivas och ångra köpet. Jag har svårt att tänka rationellt när jag är rädd, utan skrämmer istället upp mig själv mer och mer.
Är det någon annan mörkrädd som köpt hus som ligger såhär "isolerat"? Hur har det funkat för er? Vande ni er? Eller finns det någon som botat sin mörkrädsla helt genom t ex terapi?