När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Lyan]

Jag är varken ansvarstagande eller stark. Jag vill bara att allt ska ta slut! Jag försöker och försöker och bara misslyckas och varje dag blir bara ännu värre än den förra och det finns ingen hjälp. JG vet inte vad jag ska ta mig till! JG vill inte leva mer

 

[Lyan]

Jag har så lite måsten, typ mata djuren, gå ut med hundarna, sköta hygienen, städa burar. Inte ens sådana småsaker klarar jag. Sköta lägenheten och hålla ordning och sådana ”större” saker finns inte på världskartan.
Jag vill så mycket men klarar så lite! 2018 gick allting så bra! Varför kan det inte vara så nu?! Jag cyklade för att hålla vikten, gick ut med hundarna, skötte ett schema någorlunda och hade till och med ett ”jobb” (instagram) där jag anser mig varit relativt duktig. Nu funkar ingenting! Det jag vill göra är sköta hundarna med promenader, ca en timme, och lite trickträning, ca fem minuter per hund, sköta lägenhet och hygien, cykla och göra yoga 20 minuter var om dagen, fixa lite på mina projekt, räcker med fem minuter, och försöka bygga upp min instagram lite långsamt igen. Jag anser inte det vara höga krav!

Just nu ligger jag nedbäddad i sängen med Pärla PÅ mitt huvud för hon känner att jag är så ledsen. Jag ger hundarna så lite men de älskar mig och ger mig så mycket tillbaka ändå. Jag känner mig orättvis som inte återgäldar det

 

[ameo]

Jag är varken ansvarstagande eller stark. Jag vill bara att allt ska ta slut! Jag försöker och försöker och bara misslyckas och varje dag blir bara ännu värre än den förra och det finns ingen hjälp. JG vet inte vad jag ska ta mig till! JG vill inte leva mer

Jag har så lite måsten, typ mata djuren, gå ut med hundarna, sköta hygienen, städa burar. Inte ens sådana småsaker klarar jag. Sköta lägenheten och hålla ordning och sådana ”större” saker finns inte på världskartan.
Jag vill så mycket men klarar så lite! 2018 gick allting så bra! Varför kan det inte vara så nu?! Jag cyklade för att hålla vikten, gick ut med hundarna, skötte ett schema någorlunda och hade till och med ett ”jobb” (instagram) där jag anser mig varit relativt duktig. Nu funkar ingenting! Det jag vill göra är sköta hundarna med promenader, ca en timme, och lite trickträning, ca fem minuter per hund, sköta lägenhet och hygien, cykla och göra yoga 20 minuter var om dagen, fixa lite på mina projekt, räcker med fem minuter, och försöka bygga upp min instagram lite långsamt igen. Jag anser inte det vara höga krav!

Just nu ligger jag nedbäddad i sängen med Pärla PÅ mitt huvud för hon känner att jag är så ledsen. Jag ger hundarna så lite men de älskar mig och ger mig så mycket tillbaka ändå. Jag känner mig orättvis som inte återgäldar det

Du måste vara snäll mot dig själv!
Försök låta bli att se det du inte klarar av!
Se positivt på det du verkligen gör. Blunda för det övriga.

 

[Lyan]

Du måste vara snäll mot dig själv!
Försök låta bli att se det du inte klarar av!
Se positivt på det du verkligen gör. Blunda för det övriga.

Fast jag gör ju i princip ingenting

 

[ameo]

Fast jag gör ju i princip ingenting

Du ser till att djuren får mat och du går ut med hundarna så de får kissa. Det ÄR något positivt, även om det är mindre än du önskar! Varje liten grej du faktiskt gör är något positivt, om det så handlar om att du kliver ur sängen eller gör annat minimalt.

 

[Lyan]

Du ser till att djuren får mat och du går ut med hundarna så de får kissa. Det ÄR något positivt, även om det är mindre än du önskar! Varje liten grej du faktiskt gör är något positivt, om det så handlar om att du kliver ur sängen eller gör annat minimalt.

Fast det räcker inte med minimalt, det måste upp i tillräckligt. Det är inget värdigt hundliv att bara få gå ut och kissa oavsett hur mycket de får tugga ben i sängen

 

[Lyan]

Just nu känner jag verkligen att jag hade behövt någon sorts hjälp med mitt mående men det finns inte tillgängligt

 

[ameo]

Fast det räcker inte med minimalt, det måste upp i tillräckligt. Det är inget värdigt hundliv att bara få gå ut och kissa oavsett hur mycket de får tugga ben i sängen

du måste ändå vara snäll mot dig själv!
För så länge du inte är det kommer du fortsätta må dåligt.

 

[Lyan]

du måste ändå vara snäll mot dig själv!
För så länge du inte är det kommer du fortsätta må dåligt.

Fast hur ska jag kunna vara snäll mot mig själv när jag inte är det mot andra?

 

[Lobelia]

Fast hur ska jag kunna vara snäll mot mig själv när jag inte är det mot andra?

Jag skulle vänt på det. Jag frågade mig tidigare, hur ska jag kunna vara snäll mot andra om jag inte är snäll mot mig själv. Du är den viktigaste personen i ditt liv.

 

[Lyan]

Jag skulle vänt på det. Jag frågade mig tidigare, hur ska jag kunna vara snäll mot andra om jag inte är snäll mot mig själv. Du är den viktigaste personen i ditt liv.

Jag tycker att hundarna och de andra djuren är viktigare. Om jag kan ta hand om dem på ett sätt som jag tycker att de förtjänar så har jag iallafall något med mig att tycka om och börja med

 

[Lobelia]

Jag tycker att hundarna och de andra djuren är viktigare. Om jag kan ta hand om dem på ett sätt som jag tycker att de förtjänar så har jag iallafall något med mig att tycka om och börja med

Fast hur kan du ta hand om dem om du inte tar hand om dig själv?

 

[Lyan]

Fast hur kan du ta hand om dem om du inte tar hand om dig själv?

Hundarna vet jag vad som behöver göras och hur man gör det. Jag har ingen aning om hur jag ska göra det med mig själv

 

[Lobelia]

Hundarna vet jag vad som behöver göras och hur man gör det. Jag har ingen aning om hur jag ska göra det med mig själv

Var snäll mot dig själv. Välj att inte klanka ner på dig själv hela tiden. Det är en bra början. Du har tränat i många år att vara hård mot dig själv, kanske hela livet, kanske dags att träna på att ta hand om dig själv. Ett litet steg i taget.

 

[Lyan]

Var snäll mot dig själv. Välj att inte klanka ner på dig själv hela tiden. Det är en bra början. Du har tränat i många år att vara hård mot dig själ, kanske hela livet, kanske dags att träna på att ta hand om dig själv. Ett litet steg i taget.

Men jag vet inte hur man gör. Jag anser ju att jag gör fel hela tiden eftersom jag gör fel. Ett fel kan inte bli ett rätt som man kan berömma sig för. Om jag tar hand om djuren så jag är nöjd med det så har jag något att känna mig duktig för och kan kanske bortse från något dåligt

 

[EmmaBovary]

Jag har så lite måsten, typ mata djuren, gå ut med hundarna, sköta hygienen, städa burar. Inte ens sådana småsaker klarar jag. Sköta lägenheten och hålla ordning och sådana ”större” saker finns inte på världskartan.
Jag vill så mycket men klarar så lite! 2018 gick allting så bra! Varför kan det inte vara så nu?! Jag cyklade för att hålla vikten, gick ut med hundarna, skötte ett schema någorlunda och hade till och med ett ”jobb” (instagram) där jag anser mig varit relativt duktig. Nu funkar ingenting! Det jag vill göra är sköta hundarna med promenader, ca en timme, och lite trickträning, ca fem minuter per hund, sköta lägenhet och hygien, cykla och göra yoga 20 minuter var om dagen, fixa lite på mina projekt, räcker med fem minuter, och försöka bygga upp min instagram lite långsamt igen. Jag anser inte det vara höga krav!

Just nu ligger jag nedbäddad i sängen med Pärla PÅ mitt huvud för hon känner att jag är så ledsen. Jag ger hundarna så lite men de älskar mig och ger mig så mycket tillbaka ändå. Jag känner mig orättvis som inte återgäldar det

Men vet du, jag minns dina trådar från 2018 också och det verkade vara väldigt ostabilt då också, med mycket hetsande om att inte cykla tillräckligt och mediciner som krånglade etc. Man tjänar inte på att måla upp en svunnen tid som bättre än den var (jag är själv skyldig till liknande beteende), det fanns säkert aspekter som du upplevde som bättre då, men du framstår nästan som lite mer stabil nu? Det jag menar är att de sakerna som var bra då, de borde kunna bli det igen liksom.

 

[Scata]

Jag är varken ansvarstagande eller stark. Jag vill bara att allt ska ta slut! Jag försöker och försöker och bara misslyckas och varje dag blir bara ännu värre än den förra och det finns ingen hjälp. JG vet inte vad jag ska ta mig till! JG vill inte leva mer

Just nu sörjer du - tillåt dig att sörja Landa i sorgen, tillåt dig själv alla känslor, det finns inga fel känslor. Men försök att inte slå på dig själv! Det mår varken du eller dina djur bra av.
Dina hundar älskar dig för den du är, låt dom trösta dig lite just nu.

 

[EmmaBovary]

Just nu sörjer du - tillåt dig att sörja Landa i sorgen, tillåt dig själv alla känslor, det finns inga fel känslor. Men försök att inte slå på dig själv! Det mår varken du eller dina djur bra av.
Dina hundar älskar dig för den du är, låt dom trösta dig lite just nu.

@Lyan Det här är viktigt, tillåt dig sörja och försök komma ihåg att det här liksom är en naturlig process/period som är extra jobbig (och såklart överjävlig om man mår piss sen innan dessutom).

 

[Lobelia]

Men jag vet inte hur man gör. Jag anser ju att jag gör fel hela tiden eftersom jag gör fel. Ett fel kan inte bli ett rätt som man kan berömma sig för. Om jag tar hand om djuren så jag är nöjd med det så har jag något att känna mig duktig för och kan kanske bortse från något dåligt

Och skulle du behandla en av dina hundar på det viset du behandlar dig själv. Att klanka ner på den hela tiden?

 

[Quez]

Jag duger, livet är meningsfullt och allting kommer att bli bra. De tre meningarna räddade mig en stund för inte så länge sedan. Jag fick de från en psykolog som tyckte jag borde jobba på min självkänsla. För mig hjälpte det att faktiskt rabbla dessa, hur dumt det än låter. Du kan ju testa om det hjälper dig? Du är värd att må bra men har även all rätt att må dåligt, det är inte fel.