Övr.Hund När folk utan pengar skaffar hund

Is

Trådstartare
Jag upplever det allt vanligare att folk skaffar hund som egentligen inte har råd att ha hund. Alltså menar inte att de plötsligt blivit sjuk och inte få ut pengar från FK utan att de faktiskt inte hade pengarna redan från början. Tiggerierna haglar i FB flödet om Swish bidrag men även på klubben blir vi kontakt av folk med valpar och unghundar som är i stort behov av hjälp men man har inte råd att bli medlem, har ingen möjlighet att ta sig till klubben och inte råd att betala för privat tränare.

Hur givmild är ni, med tid och pengar? Känns lite som man står och väger mellan hundarnas bästa och ägarnas själviskhet.
Har människor gennerellt missat att hundar kostar så mycket mer än inköpet?
 
Jag är inte givmild alls. Det ingår i vuxenlivet att ta ansvar för sådant som man företar sig. Det gäller även för hundar. Har man inte råd att ha hund ska man inte skaffa en. Det är inte min eller andra människors ansvar att ta den ekonomiska smällen för det.
 
Nej, jag är inte heller givmild. Jag har själv kämpat som en dåre hela livet med jobb och studier samtidigt, för att idag ha råd med mina djur. Jag tror oxå att det ibland behövs ett ganska abrupt uppvaknade för vissa, för att de skall förstå att man behöver ta ansvar och konsekvenser för sina handlingar.

Tyvärr kan både barn och djur bli drabbade på kuppen, men jag tror ändå att rädda ngn ekonomiskt i en sån situation gör bara att de stärker sin vision av att ” det löser sig alltid” växer sig starkare.

Jag upplever att många vuxna har sämre insikt om ekonomi/planering/konsekvens än mina egna tonårsbarn :(
 
Inte heller jag är givmild på det sättet. Möjligen kan jag ge några kortfattade tips om träningsmetoder om jag tror att de kan hjälpa, men i övrigt, nix. Ska man ha djur så är det faktiskt ens skyldighet att ha såpass ordnade förhållanden att de, eller för all del man själv, inte riskerar att bli lidande pga att man inte har pengar till lydnadskurs/veterinärvård/foder/etc.

Jag är sjukpensionär med allt vad det innebär av låg ekonomi, så jag kan t ex fetglömma vissa raser pga inköpspriset, men samtidigt så tänker jag att jag hellre lägger de pengarna till sparkontot så att jag har en buffert om/när det behövs. Men så har jag också levt på väldigt låg inkomst i hela mitt vuxna liv så jag har aldrig utvecklat den där attityden att "det löser sig".
 

Lovisaleonora

Moderator
Jag upplever det allt vanligare att folk skaffar hund som egentligen inte har råd att ha hund. Alltså menar inte att de plötsligt blivit sjuk och inte få ut pengar från FK utan att de faktiskt inte hade pengarna redan från början. Tiggerierna haglar i FB flödet om Swish bidrag men även på klubben blir vi kontakt av folk med valpar och unghundar som är i stort behov av hjälp men man har inte råd att bli medlem, har ingen möjlighet att ta sig till klubben och inte råd att betala för privat tränare.

Hur givmild är ni, med tid och pengar? Känns lite som man står och väger mellan hundarnas bästa och ägarnas själviskhet.
Har människor gennerellt missat att hundar kostar så mycket mer än inköpet?
Jag ser "givmildheten" som en form av medhjälp att hålla en situation som är ohållbar. Och ett informellt godkännande att fortsätta - bara att be om hjälp så löser det sig.

Branschen som sådan far ju också illa av att folk inte kan betala för sig.
 
Jag upplever det allt vanligare att folk skaffar hund som egentligen inte har råd att ha hund. Alltså menar inte att de plötsligt blivit sjuk och inte få ut pengar från FK utan att de faktiskt inte hade pengarna redan från början. Tiggerierna haglar i FB flödet om Swish bidrag men även på klubben blir vi kontakt av folk med valpar och unghundar som är i stort behov av hjälp men man har inte råd att bli medlem, har ingen möjlighet att ta sig till klubben och inte råd att betala för privat tränare.

Hur givmild är ni, med tid och pengar? Känns lite som man står och väger mellan hundarnas bästa och ägarnas själviskhet.
Har människor gennerellt missat att hundar kostar så mycket mer än inköpet?
Noll givmild i sådana här läge. Tänker inte understödja folks idioti.

Påminner mig också när jag jobbade på Arbetsförmedlingen och DAGLIGEN träffade unga vuxna som hade blivit arbetslösa och tycke det var en ypperlig tid att skaffa hund, och sedan inte kunde ta något jobb eftersom hunden inte kunde lämnas ensam. Sjukt bra framförhållning. Sjukt bra planerat.
 
Jag är aldrig givmild, speciellt inte när det kommer upp insamlingar på Facebook för att de ska ha råd med x antal tusen för en operation. (Oftast är djuret oförsäkrat också)
Nu håller jag inte på med hund så kan inte ge tips/råd, utan håller på med häst/katt. Där kan jag ge råd ibland med som sagt aldrig pengar. :)
 
En fd kompis startade en sån där insamling, hon är lite halvstor på sociala medier, och drog in myyyycket mer pengar än vad hundens vård kostade. Hunden avlivades :meh: hunden hade desutom en delägare som fick stå för sin del av kostnaden för vård fram till avlivningen och avlivningskostnaden. Min fd kompis betalade alltså inte ens hela veterinärvårdskostnaden med de insamlade pengarna utan enbart halva, och behöll resten av pengarna för dig själv och roade sig för.

Vi är inte vänner idag, kan jag ju meddela. Detta var bara en av flera saker som jag påpekade för henne inte var ok om man vill vara min kompis.

Nej, jag skulle aldrig betala vård för en främlings hund. Ja, jag skulle låna ut pengar till en nära vän eller släktings hund om jag anser att människan är vettig och vården är rimlig.
 
Vilket bra upplägg jag kom på här. Jag tigger till mej pengar så jag kan köpa en eller två trendiga raser som jag sedan parar och säljer blandrasvalparna för dyra pengar. Sen kan jag utöka med två nya och dra in pengar. Behöver jag veterinärvård så skriver jag en snyfthistoria på fb så betalar korkade människor det åt mej samtidigt som jag kan spara det som blir över. Lyxsemestern närmar sig :banana:
 
Jag är väldigt generös med tips och råd tex angående hundträning, men det beror på att de flesta som kontaktar mig har problem med vinthundar. Jag vet då att jag kan hjälpa bra, inte sällan bättre än de tränare som ägarna annars tenderar att vända sig till. Däremot, om någon har svårlösta problem eller vill ha hjälp inom något område där jag inte känner mig säker, då rekommenderar jag dem bara att söka hjälp på någon lämplig klubb.

Ekonomiskt däremot... Jag har aldrig bidragit med en enda krona till någon insamling, och kommer inte göra det heller om det inte är väldigt speciella omständigheter kring det hela. Att låna ut pengar till en nära vän som var vettig och där tex veterinärkostnaden råkat överstiga ersättningsbeloppet eller liknande, det skulle jag lätt kunna göra vid behov.

Kan tillägga att när min Aysu splittrade knäskålen och det blev galet jävla svindyrt hos veterinär, då erbjöd sig folk att skänka pengar till mig. Jag tackade nej. På något sätt blev det hela lite komiskt, då samma personer tidigare vägrat(!) betala för fotografering av deras hundar eller annat där jag faktiskt lagt ner jobb på något för deras skull. Kanske var det därför som de ville hjälpa till också. Men, jag ville inte ta emot pengar just för att markera att jag har råd att betala mina egna hundar och det är något som alla bör ha.
 
Här är en som står på andra sidan med hundar hon knappt har råd med. Jag fick en hund som sades vara 6,5 år och frisk hela sitt liv. Fick hem en oförsäkrad åttaåring som började sin resa hos mig med en enorm urinsten (över 1cm på en 2kg hund!), öroninflammation, igenpackade analsäckar, ryggont och nu en rotspetsböld. Jag har säkert glömt något... Jag startade en insamling för hennes urinstensoperation för jag klarade inte att lämna tillbaka henne för avlivning och fick in ca 3000kr vilket jag är djupt tacksam över. Eftersom hon fick nyförsäkras så har hon massa reservationer. Efter jag fick hem henne i november så har sjukdomarna och olyckorna på alla djur bara vräkt över mig. Jag har sålt så gott som allt värdefullt jag har och tagit nästan hela min buffert. Nu väntar en tandoperation som kan kosta över 10000kr och utan att försäkringen tar om jag har otur. Jag kan låna de pengarna, men vad gör jag om de fortsätter att bli sjuka? Jag vet faktiskt inte, så jag får helt enkelt hålla tummarna att de håller sig friska iallafall i några månader så jag kan samla på mig en liten buffert igen. Om inte så får jag försöka låna ännu mer.

Att ta hem Pärla är nog mitt största misstag i livet, men hade jag inte gjort det så hade hon varit död idag.
 
Nej jag skänker inte men jag är mycket generös med råd angående vad det kostar att ha djur. Jag tänker att det förhoppningsvis avskräcker någon när de inser att alla deras fikor, pizzor, utekvällar, nya kläder, semesterresor osv. osv. försvinner i ett töcken.

Jag har ingen hög inkomst men jag är extremt sparsam och mina djur går alltid alltid först och de är välförsäkrade. Äter ute gör jag så sällan att det är försumbart, händer det två gånger på ett år är det mycket (jag gjorde det faktiskt idag, jag och min partner firar 20 år tillsammans idag). Jag fikar aldrig ute, åker aldrig på semester och köper de kläder och skor jag måste ha på reor.
 
Jag har också reagerat på detta. Själv lever jag asketiskt för att hundarna ska få det de behöver. Av olika olyckliga skäl måste jag leva på väldigt lite pengar och prioritera hårt. Men hundarna äter kvalitetsmat, får veterinärvård, sover i sköna bäddar och har kläder och annan utrustning efter behov. De har bra försäkringar. En buffert på några tiotal tusen finns om det plötsligt skulle krävas avancerad veterinärvård. Jag har två hundar, och ska vi se endast på den ekonomiska aspekten så är det faktiskt max vad jag/vi har råd med. Jag låter som ett jäkla helgon, men samtidigt så är det ju ren självbevarelsedrift att inte sätta sig i situationer man inte reder ut!?
Jag ger ingenting till den typen av insamlingar, och brukar bli förbannad när jag ser dem.
 
Skänker inte en spänn. Det är oerhört vanligt att folk skaffar hund, låter bli att skaffa försäkring och sedan gnäller när djuret blir sjukt/skadat. Jag är allergiskt mot sådant. Jag kan känna medlidande i många fall där folk helt enkelt har råkat ut för en sak efter en annan men många försöker inte ens skapa bra förutsättningar. Sedan är det veterinärens fel att veterinärvård kostar.

Jag skänker inte en spänn. Kan ge råd generellt om djurhållning, viss beteendeproblematik osv men det finns gränser för hur mycket jag erbjuder där också. Jobbar med bl.a. beteenderådgivning och tycker att folk ska få betalt för kvalificerad rådgivning. Vi har också investerat tid och pengar i utbildning.
 
Vi är ett tätt nätverk inom whippetvärlden i mitt land. Varje gång en större olycka sker (alltså där kostnaderna börjar stiga över 2000€) så startar någon annan än hundägaren en insamling. Jag skänker alltid pengar.
Dessa personer hade alltså absolut klarat av att betala själva, men det känns skönt att veta att det är lite som en försäkring ifall nåt händer mina hundar.

Hittills har det varit fråga om en enorm muskelskada, en bruten rygg, en krossad skalle, en till krossad skalle, en förgiftning och ett svårt benbrott. Kan vara nåt mer men jag minns inte.


Hade nån random tiggt så hade jag inte betalat.
 
Upp