Någon mer med asperger/autism?

[gul_zebra]

Jag har tänkt se serien men tänkte att den kanske skulle stärka fördomar och liksom skämta om det men då ska jag också ta mig en titt på den. Tack för tipset

Det ÄR mycket skämt om det, det är ju en kul serie så sett (och kan säkert stärka en del fördomar hos fel personer, men det tror jag inte att man kan komma ifrån helt). Men det skämtas inte på aspergares bekostnad utan görs på ett bra sätt, och de blandar det med allvar. Sen finns såklart alltid en risk att folk tar illa upp av skämten ändå, iom att aspergare kan ta saker ganska personligt ibland.

Själv är jag dålig på genrer men jag skulle ändå vilja klassa den lite som Little miss sunshine - typiskt feelgood som blandar humor med allvar och helt enkelt gör en alldeles varm inombords, typ

 

[mandalaki]

Själv är jag dålig på genrer men jag skulle ändå vilja klassa den lite som Little miss sunshine - typiskt feelgood som blandar humor med allvar och helt enkelt gör en alldeles varm inombords, typ

Åh! Då ska även jag kika vid tillfälle. Little miss sunshine var ju ett lyckopiller.

 

[gul_zebra]

Åh! Då ska även jag kika vid tillfälle. Little miss sunshine var ju ett lyckopiller.

Do it!
Little miss sunshine är bättre än alla lyckopiller i världen Få inga förhoppningar om att Atypical når samma nivå, det är det ingenting som gör eller någonsin kommer kunna göra, men väl sevärd feelgood iaf! Och lagom korta avsnitt

 

[Qelina]

Min terapeut som nu pga av mig läser forskningsrapporter, lånade min boken som heter Konsten att fejka arabiska som är så spot on, det är som om jag skrivit de själv och frågar mig och vill läs sig mer. Hon har aldrig jobbat med någon som har autism/asperger eller vet ingen i hennes närhet som har det och hon vill verkligen lära sig så mycket hon bara kan och frågar även mig om hon inte förstår. Är så tacksam att hon tar den tiden och har det intresset.

Hon har hittat en forsknings artikel som hon skickat till mig. Jätte spännande som jag inte hunnit läsa men som jag ska göra för den verkar väldigt intressant. Hon bad om ursäkt och sa att hon hade dåligt samvete för att hon tog med mig till akut psyk (förutom om risken för mig hälsa är kritisk)och att hon nu förstår varför jag var så rädd och i princip har trauma därifrån och förstår nu när hon läst på mer.

Det finns forskning på att om man sätter en råtta i en bur och på ena sidan av buren så får dom en elektrisk stöt, råttan blir därmed rädd för den sidan av buren men är i övrigt lugn och är som vanligt i resten av buren. Sätter man istället in en råtta med autism (vet inte hur de gick till att få en råtta att ha autism) så reagerade inte den råttan lika dant. Den autistiska råttan var inte bara rädd för den sidan av buren där stöten var, istället blev den råttan rädd för hela buren.

Jag är den autistiska råttan gånger 100, intressant att få det bekräftat och ett ord och orsak till varför det är som det är. Jag har bara känt att det är bara jag, att det är fel på mig. Men det är det inte, nu vet jag att det är en del av autismen.

 

[mandalaki]

Har sett två avsnitt av Atypical nu och först var jag kluven. Jag var inte säker på att de inte skämtar på Sams bekostnad, jag funderade över om de kanske skruvat honom för långt, som de gjorde med Saga Norén i en av säsongerna av Bron.

Men nu har jag nog kapitulerat ändå. Jag är lite kär i hela familjen, liksom. Inte minst Sams underbara syrra (jordklotets vackraste 25-åring). Läste lite om henne, hon definierar sig som queer och tyckte därför att hon kände igen en del av frustrationen som Sam känner när omgivningen är emot honom.

"Sam feels like a deep part of myself that I am only now beginning to let out: the insecurities and the complete confusion with the system and the rules that have been laid out for him," Lundy-Paine said.

https://www.sbs.com.au/topics/sexua...8/09/17/atypical-star-opens-about-being-queer

Serien i sig OCH hon har tydligen gjort att hbtq-communityn omfamnat den.

 

[gul_zebra]

Har sett två avsnitt av Atypical nu och först var jag kluven. Jag var inte säker på att de inte skämtar på Sams bekostnad, jag funderade över om de kanske skruvat honom för långt, som de gjorde med Saga Norén i en av säsongerna av Bron.

Men nu har jag nog kapitulerat ändå. Jag är lite kär i hela familjen, liksom. Inte minst Sams underbara syrra (jordklotets vackraste 25-åring). Läste lite om henne, hon definierar sig som queer och tyckte därför att hon kände igen en del av frustrationen som Sam känner när omgivningen är emot honom.

"Sam feels like a deep part of myself that I am only now beginning to let out: the insecurities and the complete confusion with the system and the rules that have been laid out for him," Lundy-Paine said.

https://www.sbs.com.au/topics/sexua...8/09/17/atypical-star-opens-about-being-queer

Serien i sig OCH hon har tydligen gjort att hbtq-communityn omfamnat den.

Syrran är så jävla underbar!
Jag tror det är lätt hänt att man skruvar för långt, men även att man verkar skruva för långt utan att göra det helt enkelt för att folk som är mer högfungerande inte känner igen sig i någon med grövre autism och många normalfungerande inte känner igen tex sina bekanta i autisten de ser på film (och därtill hörs vi högfungerande mer än de som inte är lika högfungerande, vilket definitivt kan vara ett problem i det här sammanhanget). Ta I rymden finns inga känslor, som av många är hyllad men som många dissar för att den är överdriven - det finns ju autister som ÄR precis sådär, och de måste ju också kunna representeras tänker jag, även om alla inte känner igen sig i bilden. Det finns ju ett helt spektrum att porträttera mellan Bones och Rainman liksom. Variationen är enorm och förväntningarna är alltid att det ska bli en massa igenkänning men det går ju liksom inte när det är ett så pass brett spektrum.

Och bara för det så måste jag kolla på Bron nån dag, jag har vägrat länge men det är väl dags... Sen Är hon en autist i serien eller är hon porträtterad som en autist utan att skaparna satt någon diagnos som med Sheldon i Big Bang Theory?

 

[mandalaki]

Syrran är så jävla underbar!
Jag tror det är lätt hänt att man skruvar för långt, men även att man verkar skruva för långt utan att göra det helt enkelt för att folk som är mer högfungerande inte känner igen sig i någon med grövre autism och många normalfungerande inte känner igen tex sina bekanta i autisten de ser på film (och därtill hörs vi högfungerande mer än de som inte är lika högfungerande, vilket definitivt kan vara ett problem i det här sammanhanget).

Ja, jag inser ju att jag blir utmanad också - typ Vem är jag att avgöra vad som är "normal" autism? Det är smart gjort!

Saga Norén i Bron har ingen diagnos i serien, men aspergarna tog henne till sig rätt direkt, tror jag. Hon är störtskön. Men ta säsong 1 först.

Har du sett detta? Helt underbart. Skådespelaren Sofia Helin visar hur hon växlar till Saga Norén.

 

[gul_zebra]

Ja, jag inser ju att jag blir utmanad också - typ Vem är jag att avgöra vad som är "normal" autism? Det är smart gjort!

Saga Norén i Bron har ingen diagnos i serien, men aspergarna tog henne till sig rätt direkt, tror jag. Hon är störtskön. Men ta säsong 1 först.

Har du sett detta? Helt underbart. Skådespelaren Sofia Helin visar hur hon växlar till Saga Norén.

Indeed! Jag kan nästan tycka att det borde finnas en disclaimer så fort man gör en film/serie om autism, typ "autism är ett spektrum, det här är ett exempel på hur det kan se ut, sluta gnälla ditt högfungerande pucko"

Ah, the copout
Haha! Jag kan ju konstatera direkt att jag sällar mig till de som inte alls känner igen sig i henne, men hon verkar skön ja

 

[mandalaki]

Haha! Jag kan ju konstatera direkt att jag sällar mig till de som inte alls känner igen sig i henne, men hon verkar skön ja

Hehe ... på detta svarar jag "detta är ett spektrum, det här är ett exempel på hur det kan se ut, sluta gnälla ditt gulrandiga pucko"

 

[Petruska]

Syrran är så jävla underbar!
Jag tror det är lätt hänt att man skruvar för långt, men även att man verkar skruva för långt utan att göra det helt enkelt för att folk som är mer högfungerande inte känner igen sig i någon med grövre autism och många normalfungerande inte känner igen tex sina bekanta i autisten de ser på film (och därtill hörs vi högfungerande mer än de som inte är lika högfungerande, vilket definitivt kan vara ett problem i det här sammanhanget). Ta I rymden finns inga känslor, som av många är hyllad men som många dissar för att den är överdriven - det finns ju autister som ÄR precis sådär, och de måste ju också kunna representeras tänker jag, även om alla inte känner igen sig i bilden. Det finns ju ett helt spektrum att porträttera mellan Bones och Rainman liksom. Variationen är enorm och förväntningarna är alltid att det ska bli en massa igenkänning men det går ju liksom inte när det är ett så pass brett spektrum.

Och bara för det så måste jag kolla på Bron nån dag, jag har vägrat länge men det är väl dags... Sen Är hon en autist i serien eller är hon porträtterad som en autist utan att skaparna satt någon diagnos som med Sheldon i Big Bang Theory?

Jag tänker också att den där önskan om igenkänning handlar om att man ser ganska lite som man kan direkt relatera till? Det gör att det som finns, så att säga "måste" spegla just en själv. Eller i alla fall att man har ett behov av att det gör det. Jag tänker att man verkar behöva se en hel del grejer (filmer, serier, böcker) som man kan relatera till innan man riktigt "lär sig" att det finns fler kvalitetstecken än identifikationsfaktorer.

Jag tror inte att det är typiskt för personer på spektrat, utan för alla som i någon mening ser sig själv i någon sorts minoritet som mer sällan skildras i (populär)kulturen.

Att vi ser så få autister i kulturen, betyder ju också på något vis att var och en av dessa få på något sätt representerar alla. Vilket så klart är omöjligt.

 

[gul_zebra]

Hehe ... på detta svarar jag "detta är ett spektrum, det här är ett exempel på hur det kan se ut, sluta gnälla ditt gulrandiga pucko"

Se, du lär dig!

Jag tänker också att den där önskan om igenkänning handlar om att man ser ganska lite som man kan direkt relatera till? Det gör att det som finns, så att säga "måste" spegla just en själv. Eller i alla fall att man har ett behov av att det gör det. Jag tänker att man verkar behöva se en hel del grejer (filmer, serier, böcker) som man kan relatera till innan man riktigt "lär sig" att det finns fler kvalitetstecken än identifikationsfaktorer.

Jag tror inte att det är typiskt för personer på spektrat, utan för alla som i någon mening ser sig själv i någon sorts minoritet som mer sällan skildras i (populär)kulturen.

Att vi ser så få autister i kulturen, betyder ju också på något vis att var och en av dessa få på något sätt representerar alla. Vilket så klart är omöjligt.

Ohja! Jag kan direkt dra en parallell till Frankrikes bidrag i Eurovision i år, där en fet tjej fick dansa utan att vara comic relief (och en döv tjej, men som hörande var det inte något som berörde mig på samma vis, men säkerligen väldigt stort för andra hörselskadade). Det betydde något enormt för mig personligen och garanterat för många fler, att äntligen få se någon som en själv få dansa där på scen. Representation är superviktigt och det gäller såklart även autister och andra icke normativa, medan de roller som syns tenderar att följa vissa specifika och snäva mallar.

Jag tycker mig se en ökning av autister dock, diagnosticerade såväl som "nä karaktären bara råkade ha typiskt autistiska drag". Nu tvivlar jag på att filmmakare och liknande fått för sig att vi också existerar och således ska vara med utan tror mer att det hänger ihop med att det blivit modernt med nördar och många gärna kopplar ihop nördar med AS, men det är ändå kul att det ökar och kanske kan det ge positiva effekter i längden. Om folk fick en negativ bild av oss efter tv3s Ondska så kan folk få en positiv bild av tex Atypical också

 

[Qelina]

Se, du lär dig!


Ohja! Jag kan direkt dra en parallell till Frankrikes bidrag i Eurovision i år, där en fet tjej fick dansa utan att vara comic relief (och en döv tjej, men som hörande var det inte något som berörde mig på samma vis, men säkerligen väldigt stort för andra hörselskadade). Det betydde något enormt för mig personligen och garanterat för många fler, att äntligen få se någon som en själv få dansa där på scen. Representation är superviktigt och det gäller såklart även autister och andra icke normativa, medan de roller som syns tenderar att följa vissa specifika och snäva mallar.

Jag tycker mig se en ökning av autister dock, diagnosticerade såväl som "nä karaktären bara råkade ha typiskt autistiska drag". Nu tvivlar jag på att filmmakare och liknande fått för sig att vi också existerar och således ska vara med utan tror mer att det hänger ihop med att det blivit modernt med nördar och många gärna kopplar ihop nördar med AS, men det är ändå kul att det ökar och kanske kan det ge positiva effekter i längden. Om folk fick en negativ bild av oss efter tv3s Ondska så kan folk få en positiv bild av tex Atypical också

Vad var "Ondska för något?

Det jag tycker är bra är när det kommer ut flera sidor av en diagnos för det är ju som sagt sjukt omöjligt att beskriva alla människor på en gång, vi är ju liksom ett antal miljarder på jorden.

 

[Qelina]

Jag "kom ut" (ur garderoben ) på min fotokurs i tisdags, jag har inte sagt något dom månaderna vi känt varandra att jag har autism, bara till ledaren för att hon skulle förstå varför jag alltid går hem en och en halv timme eller minst en timme innan alla andra för att jag inte klarar mer och berätta för henne att jag älskar kursen men inte orkar allt.

Nu i tisdags bestämde vi för att starta en studiegrupp på studiefrämjandet för att fortsätta träffas fast inte en kurs utan vi hjälper varandra. Ville då att dom ska förstå. Som när vi ses på kursen, jag är den som frågar efter hur varje pass ska se ut, vad vi ska göra först, hur länge, var ska vi gå och fota, hur lång det är dit och hur länge. Vill ju vara med hela tiden men det går inte, sörjer det

Sen fick jag kommentaren att jag alltid ser detaljerna, sådant dom andra inte ens lägger märke till även om dom tittar länge på bilden. Dom sa att det var en otrolig förmåga, något riktigt bra och avundsvärt. Då var jag tvungen att berätta att jo visst är det en superkraft men det är också ett problem, att det blir för mycket intryck hela tiden. Dygnet runt både när det gäller intryck med hörsel, syn, känsel osv.

Och att det är därför jag inte klarar att vara med så länge och oj vad bra att jag sa det, vi förkortade tiden till 1,5 timmar istället för 2,5 timmar och dom frågade om jag tror jag orkar det eller om vi ska ta bara en timme, så gulligt. Jag sa att vi provar 1,5 timmar i alla fall. Alla bemötte mig så bra och det var skönt att få förklara varför jag brister lite i det sociala ibland, jag är tacksam att dom bemötte mig så som dom gjorde och glad och stolt att jag tog mig mod att berätta.

 

[gul_zebra]

Vad var "Ondska för något?

Det jag tycker är bra är när det kommer ut flera sidor av en diagnos för det är ju som sagt sjukt omöjligt att beskriva alla människor på en gång, vi är ju liksom ett antal miljarder på jorden.

Det var en serie om mördare där de körde ett tema i varje avsnitt. Såg bara avsnittet om Asperger men de vinklade hårt till att framställa aspergare som livsfarliga mördare. De nämnde att alla mördare i avsnittet även var psykopater lite snabbt i förbifarten men fokuserade sen helt på aspergern och experter som intervjuades tog avstånd från klippningen i efterhand. Vill minnas att det anmäldes till granskningsnämnden som hade fällt programmet om det inte vore för att det sändes från Storbritannien och således följde andra regler, men kan minnas fel. Det här är typ 12 år sen när jag var ganska nydiagnosticerad.

Minns iaf tydligt ett inlägg på ett NPF-forum jag hängde på då. Dagen efter sändningen kom ett inlägg av en förälder med en son som har AS. Han hade kommit hem gråtande från skolan efter att hans kompisar sagt att deras föräldrar förbjudit de från att umgås med honom för att han var farlig. Jag hade inte brytt mig så mycket i vinklingen innan utan kände lite att jaja, tro att jag är farlig då... Men när jag läste det, fy fan. Det tog hårt.

 

[gul_zebra]

Ska väl kanske förtydliga här att jag inte menar att alla psykopater är livsfarliga mördare heller Bara att det vinklades hårt mot en enda diagnos som framställdes som orsaken.

 

[Qelina]

Det var en serie om mördare där de körde ett tema i varje avsnitt. Såg bara avsnittet om Asperger men de vinklade hårt till att framställa aspergare som livsfarliga mördare. De nämnde att alla mördare i avsnittet även var psykopater lite snabbt i förbifarten men fokuserade sen helt på aspergern och experter som intervjuades tog avstånd från klippningen i efterhand. Vill minnas att det anmäldes till granskningsnämnden som hade fällt programmet om det inte vore för att det sändes från Storbritannien och således följde andra regler, men kan minnas fel. Det här är typ 12 år sen när jag var ganska nydiagnosticerad.

Minns iaf tydligt ett inlägg på ett NPF-forum jag hängde på då. Dagen efter sändningen kom ett inlägg av en förälder med en son som har AS. Han hade kommit hem gråtande från skolan efter att hans kompisar sagt att deras föräldrar förbjudit de från att umgås med honom för att han var farlig. Jag hade inte brytt mig så mycket i vinklingen innan utan kände lite att jaja, tro att jag är farlig då... Men när jag läste det, fy fan. Det tog hårt.

Alltså va? Och gud vad det svider när du berättar om den lilla pojken. Så himla sorgligt och jag hoppas samhället kommit längre än så men jag tycker jag stöter på fördomar om AS hela tiden. Och just det här med empati verkar folk ha missat helt att även vi har

 

[gul_zebra]

Alltså va? Och gud vad det svider när du berättar om den lilla pojken. Så himla sorgligt och jag hoppas samhället kommit längre än så men jag tycker jag stöter på fördomar om AS hela tiden. Och just det här med empati verkar folk ha missat helt att även vi har

Indeed! Därför är jag så glad över att autister blir mer synliga nu än vi varit förr, även om det ibland kan tyckas lite överdrivet av vissa, för att det faktiskt påverkar folks bild av oss och det i sig påverkar oss och hur vi behandlas av samhället. Jag ser ju hellre att folk tror att vi älskar pingviner än att vi mördar folk liksom

Empatibiten är fan lite spännande. Folk har inga problem med att tro på osynliga saker som spöken, gifter i plast, skadliga solstrålar, strålning från mobiltelefoner och gud vet allt varesig det stämmer eller inte. Men empati måste synas för att finnas Själv fick jag konstaterat att jag tydligen har för mycket empati. Greppar inte riktigt hur det är möjligt men okej, whatever you say

 

[Qelina]

Indeed! Därför är jag så glad över att autister blir mer synliga nu än vi varit förr, även om det ibland kan tyckas lite överdrivet av vissa, för att det faktiskt påverkar folks bild av oss och det i sig påverkar oss och hur vi behandlas av samhället. Jag ser ju hellre att folk tror att vi älskar pingviner än att vi mördar folk liksom

Empatibiten är fan lite spännande. Folk har inga problem med att tro på osynliga saker som spöken, gifter i plast, skadliga solstrålar, strålning från mobiltelefoner och gud vet allt varesig det stämmer eller inte. Men empati måste synas för att finnas Själv fick jag konstaterat att jag tydligen har för mycket empati. Greppar inte riktigt hur det är möjligt men okej, whatever you say

Ja det som ställer till det för folk är att dom inte alltid ser på en att man känner vissa saker. Det tog lång tid och upp i vuxen ålder innan mina föräldrar förstod på riktigt dom heller. Jag känner som andra och tror det syns tydligt men det gör det uppenbarligen inte alltid. Jag har också "drabbats" av empati som är försvårande för mig, jag går in och känner av och liksom för över måendet från andra till mig och har svårt att ha det där filtret mellan vad jag känner och vad andra känner. Måste ta ansvar för att alla mår bra hela tiden. Det blir jobbigt i alla sammanhang när det kommer till en viss punkt där det tar över mig lika mycket eller mer än den personen det gäller.

 

[Qelina]

Empatibiten är fan lite spännande. Folk har inga problem med att tro på osynliga saker som spöken, gifter i plast, skadliga solstrålar, strålning från mobiltelefoner och gud vet allt varesig det stämmer eller inte. Men empati måste synas för att finnas Själv fick jag konstaterat att jag tydligen har för mycket empati. Greppar inte riktigt hur det är möjligt men okej, whatever you say

Så otroligt sant och väl beskrivet!

 

[gul_zebra]

Ja det som ställer till det för folk är att dom inte alltid ser på en att man känner vissa saker. Det tog lång tid och upp i vuxen ålder innan mina föräldrar förstod på riktigt dom heller. Jag känner som andra och tror det syns tydligt men det gör det uppenbarligen inte alltid. Jag har också "drabbats" av empati som är försvårande för mig, jag går in och känner av och liksom för över måendet från andra till mig och har svårt att ha det där filtret mellan vad jag känner och vad andra känner. Måste ta ansvar för att alla mår bra hela tiden. Det blir jobbigt i alla sammanhang när det kommer till en viss punkt där det tar över mig lika mycket eller mer än den personen det gäller.

Jo precis. Känslorna finns ju men visas inte utåt. Tycker beteende kring det är skitsvårt också. Jag minns så väl när jag var barn, tror jag gick i 2an eller 3an och en yngre tjej ramlade och slog sig utanför matsalen i skolan. Jag försökte verkligen trösta men jag visste ju inte hur man gjorde, så det var smått panikartat och förmodligen ganska klumpigt (Sheldon är fan bättre på den biten än jag är) och jag har aldrig varit så lättad som när det ringde in, för då kunde jag ju inte stanna.
Känner av samma sak nu som vuxen också. Ramlar nån och slår sig så visst sjutton tycker jag synd om mänskan, men det är blandat med panik över hur fan jag ska bära mig åt. Såg ett barn som ramlade med cykeln här i veckan och hann precis fråga hur det gick när en annan vuxen var fram, var SÅ glad över att kunna gå vidare men kände mig samtidigt skitelak som inte stannade kvar Nu fanns det ju en vuxen där, men man framstår ju som obrydd som bara går liksom, och iom att AS inte syns utåt så syns det ju inte varför det blir fel i såna situationer.