Någon som använder öronproppar i aktivitetsbaserat kontor?

[Lingon]

Du är på ditt arbete, det är arbetsgivarens kontor och inte ditt hem. På samma sätt man inte ska lagra personliga grejer på datorn är det naturligt att ha en neutral arbetsplats.

Det tycker du. Det tycker inte jag. Arbetsgivaren köper bara in Liptons påsteer. Odrickbart i min mening. Så jag tar med eget. Jag vet att en del tycker att arbetsplatser ska vara opersonliga men jag håller helt enkelt inte med.

 

[escodobe]

Mina växter i fönsterbrädan.

På mitt jobb sitter vi i två kontorslandskap (Jag skulle mycket hellre ha eget rum men jag står ut för att resten av jobbet är bra,Jag har byggt in mig så gått det går med bokhyllor och skärmar) och vi har skaffat så mycket växter att det är galet. Ena landskapet har mängder av olika lila palettblad - man får nästan lite "Little shop of horrors" vibbar... :-)

 

[Motacilla]

En synpunkt till varför en del aktivitetsbaserade kontor inte blir så lyckade är att en del arbetsgivare missar "den lilla detaljen" att gå igenom vilka nya metoder personalen bör ta till sig när man övergår från egna rum till nya rum.

För att det ska funka på bästa möjliga sätt bör man komma överens om vissa spelregler som alla följer. Då blir det mindre klagomål och så många som möjligt (faktiskt majoriteten) blir nöjda.

Att bara införa nya utrymmen utan att komma överens om hur man ska ta till sig nya arbetssätt är inte direkt gjort för framgång.

 

[WildWilma]

Du är på ditt arbete, det är arbetsgivarens kontor och inte ditt hem. På samma sätt man inte ska lagra personliga grejer på datorn är det naturligt att ha en neutral arbetsplats.

Jag håller med dig men det är verkligen inte alla som ser det så. Jag har kollegor som har ett halvt bohag på "sina" rum

Jag hade själv lite bilder på mina hundar uppsatta förut men de tog jag ner när jag gick på föräldraledighet för drygt 2 år sen i fall någon annan skulle nyttja det rummet och sen dess har jag inte satt upp dem igen. Jag har bantat bort det mesta som kan ses som personligt utöver lite kurslitteratur från utbildningen. Det har inte påverkat min trivsel på jobbet upplever jag.

Min flytt till de nya lokalerna blir oerhört mycket enklare än för vissa andra av mina kollegor. Jag ser inte ens rummet jag nyttjar som "mitt" utan den plats som jag brukar sitta på när jag är på kontoret. Jag lämnar rummet alltid i sånt skick att vem som helst ska kunna sitta och jobba där utan att känna sig som inkräktare de dagar jag inte är på plats. Vi har redan några kollegor utan fasta arbetsplatser som flyttar mellan olika rum.

 

[WildWilma]

En synpunkt till varför en del aktivitetsbaserade kontor inte blir så lyckade är att en del arbetsgivare missar "den lilla detaljen" att gå igenom vilka nya metoder personalen bör ta till sig när man övergår från egna rum till nya rum.

För att det ska funka på bästa möjliga sätt bör man komma överens om vissa spelregler som alla följer. Då blir det mindre klagomål och så många som möjligt (faktiskt majoriteten) blir nöjda.

Att bara införa nya utrymmen utan att komma överens om hur man ska ta till sig nya arbetssätt är inte direkt gjort för framgång.

Vi har jobbat massor med dessa överenskommelser inför flytten så jag hoppas det fungerar men det finns personer som har oerhört svårt att ta in sådant "nytt" så vi får se hur det går.

 

[Motacilla]

Vi har jobbat massor med dessa överenskommelser inför flytten så jag hoppas det fungerar men det finns personer som har oerhört svårt att ta in sådant "nytt" så vi får se hur det går.

Jag hoppas det går bra! Hoppas ni har skrivit ner allt, så att chefer kan återkomma till det ifall det finns folk som helst "gör på sitt sätt" istället för så som ni faktiskt kommit överens.

(Jag har en kollega som fortfarande helst gör som man gjorde 1985 men chefen brukar påminna hen om att vi lever på 2020-talet numera).

 

[Kiwifrukt]

Jag håller med dig men det är verkligen inte alla som ser det så. Jag har kollegor som har ett halvt bohag på "sina" rum

Jag hade själv lite bilder på mina hundar uppsatta förut men de tog jag ner när jag gick på föräldraledighet för drygt 2 år sen i fall någon annan skulle nyttja det rummet och sen dess har jag inte satt upp dem igen. Jag har bantat bort det mesta som kan ses som personligt utöver lite kurslitteratur från utbildningen. Det har inte påverkat min trivsel på jobbet upplever jag.

Min flytt till de nya lokalerna blir oerhört mycket enklare än för vissa andra av mina kollegor. Jag ser inte ens rummet jag nyttjar som "mitt" utan den plats som jag brukar sitta på när jag är på kontoret. Jag lämnar rummet alltid i sånt skick att vem som helst ska kunna sitta och jobba där utan att känna sig som inkräktare de dagar jag inte är på plats. Vi har redan några kollegor utan fasta arbetsplatser som flyttar mellan olika rum.

Ja, jag har haft en kollega som för det första luktar så extremt mycket cigarettrök att det inte ens gick att stå i dörren till personens rum utan att dö, och som dessutom har halva sin garderob på jobbet. Den personen hade eget rum först, men hamnade sen i vårt fyra-rum. Inte alls särskilt populärt för att 1) våra grejer fick typ inte plats eftersom hen hade alla sina kläder, väskor, tavlor (!!!!) och skit på rummet och 2) våra kläder och vårt hår tog lukt av cigarettstanken och man luktade typ gammal fabrik när man kom hem.

Jag är extremt, verkligen extremt, känslig för lukter. På den nivån att jag nästan kräks om det blir en obehaglig lukt. Jag satt i det rummet i två månader från personens ingång tills pandemin startade, jag hade ont i huvudet och mådde illa varje dag av det. Jämfört med att jag inte mådde dåligt innan personen flyttade in. Hade jag hamnat vid en person som har stark lukt (kan vara svett, matos, vissa parfymer och dylikt också, inte bara rök) igen vet jag inte vad jag hade gjort. Både jag och den personen hade förmodligen behövt egna rum. Men av två helt olika skäl.

 

[WildWilma]

Jag hoppas det går bra! Hoppas ni har skrivit ner allt, så att chefer kan återkomma till det ifall det finns folk som helst "gör på sitt sätt" istället för så som ni faktiskt kommit överens.

(Jag har en kollega som fortfarande helst gör som man gjorde 1985 men chefen brukar påminna hen om att vi lever på 2020-talet numera).

Japp det är nedskrivet, vi är närmare 300 personer som ska dela på de nya lokalerna.

Jag har också kollegor som har extremt svårt att ändra arbetssätt när väl inarbetade rutiner ändras, det är nog dessa som kan få det riktigt tufft.

 

[WildWilma]

Ja, jag har haft en kollega som för det första luktar så extremt mycket cigarettrök att det inte ens gick att stå i dörren till personens rum utan att dö, och som dessutom har halva sin garderob på jobbet. Den personen hade eget rum först, men hamnade sen i vårt fyra-rum. Inte alls särskilt populärt för att 1) våra grejer fick typ inte plats eftersom hen hade alla sina kläder, väskor, tavlor (!!!!) och skit på rummet och 2) våra kläder och vårt hår tog lukt av cigarettstanken och man luktade typ gammal fabrik när man kom hem.

Jag är extremt, verkligen extremt, känslig för lukter. På den nivån att jag nästan kräks om det blir en obehaglig lukt. Jag satt i det rummet i två månader från personens ingång tills pandemin startade, jag hade ont i huvudet och mådde illa varje dag av det. Jämfört med att jag inte mådde dåligt innan personen flyttade in. Hade jag hamnat vid en person som har stark lukt (kan vara svett, matos, vissa parfymer och dylikt också, inte bara rök) igen vet jag inte vad jag hade gjort. Både jag och den personen hade förmodligen behövt egna rum. Men av två helt olika skäl.

Det är därför jag föredrar att få välja vart i lokalerna jag ska sitta framför bestämda platser. Jag har också svårt för lukter och upplever jag att vissa personer luktar på ett sätt jag inte uppskattar så kan jag undvika att sitta vid dem i de nya lokalerna.

Dela rum hade jag enbart velat göra med de kollegor jag verkligen trivs med, annars hade det varit hemskt.

Jag bytte rum en gång på grund av att jag hade en rumsgranne som hade beteenden och störde mig på. Väggarna hjälpte liksom inte när det är så lyhört.

 

[Motacilla]

Det är därför jag föredrar att få välja vart i lokalerna jag ska sitta framför bestämda platser. Jag har också svårt för lukter och upplever jag att vissa personer luktar på ett sätt jag inte uppskattar så kan jag undvika att sitta vid dem i de nya lokalerna.

Dela rum hade jag enbart velat göra med de kollegor jag verkligen trivs med, annars hade det varit hemskt.

Jag bytte rum en gång på grund av att jag hade en rumsgranne som hade beteenden och störde mig på. Väggarna hjälpte liksom inte när det är så lyhört.

Ja, fy för att dela rum med någon man inte trivs med!

På mitt förra jobb delade jag rum med en person som var lindrigt sagt knepig. Hen hade för vana att titta på videor utan att använda hörlurar (bara LIIITE irriterande), nynna högljutt, ha långa, högljudda privata telefonsamtal dagligen, kommentera mina arbetssamtal efter att jag lagt på (personen lyssnade alltså på vad jag sa) osv osv.
Samt personen sparade en massa frukt bortom förruttnelse på sitt skrivbord så vi hade gott om fruktflugor hos oss också.

Men det gick absolut inte att få byta rum, chefen tyckte det sände "fel signaler" om man bytte utrymme även om man höll på att bryta ihop av alla störande element. Personen själv ansåg att det var hemtrevligt med liv och rörelse.

Så mycket hellre möjlighet att röra på sig än att vara fast med någon som har helt andra vanor än man själv har.

 

[Islandshästryttare]

En synpunkt till varför en del aktivitetsbaserade kontor inte blir så lyckade är att en del arbetsgivare missar "den lilla detaljen" att gå igenom vilka nya metoder personalen bör ta till sig när man övergår från egna rum till nya rum.

För att det ska funka på bästa möjliga sätt bör man komma överens om vissa spelregler som alla följer. Då blir det mindre klagomål och så många som möjligt (faktiskt majoriteten) blir nöjda.

Att bara införa nya utrymmen utan att komma överens om hur man ska ta till sig nya arbetssätt är inte direkt gjort för framgång.

Jag tror ett av de största problemen på vårt jobb är att flera olika avdelningar sitter på samma våningsplan. Så har alla olika behov och jag satt med kollegor som inte jobbade med samma typ av arbete som mig alls. Nån är handläggare inom en helt annan sak, nån jobbar inte som handläggare utan med något annat. Och mina kollegor sitter utspridda över hela våningsplanet så att man får springa och leta efter varandra när man behöver bolla något. Olika avdelningar har flyttat till det nya kontoret vid olika tidpunkter och kommer inte ens från samma kontor Några fick skåp för sina tillhörigheter på en annan våning än där vi skulle sitta för skåpen tog slut. Sp oerhört svårt att komma överens om gemensamma spelregler med de förutsättningarna tror jag . Totalt är det 10 våningar med abk varav vårt jobb har åtta våningar med kanske 60 arbetspltser på varje våningsplan. Oerhört rörigt och påfrestande. Konfrensrummen räckte inte heller och ibland kunde man ha möte tre våningar från där man satt och jobbade.

 

[Motacilla]

Jag tror ett av de största problemen på vårt jobb är att flera olika avdelningar sitter på samma våningsplan. Så har alla olika behov och jag satt med kollegor som inte jobbade med samma typ av arbete som mig alls. Nån är handläggare inom en helt annan sak, nån jobbar inte som handläggare utan med något annat. Och mina kollegor sitter utspridda över hela våningsplanet så att man får springa och leta efter varandra när man behöver bolla något. Olika avdelningar har flyttat till det nya kontoret vid olika tidpunkter och kommer inte ens från samma kontor Några fick skåp för sina tillhörigheter på en annan våning än där vi skulle sitta för skåpen tog slut. Sp oerhört svårt att komma överens om gemensamma spelregler med de förutsättningarna tror jag . Totalt är det 10 våningar med abk varav vårt jobb har åtta våningar med kanske 60 arbetspltser på varje våningsplan. Oerhört rörigt och påfrestande. Konfrensrummen räckte inte heller och ibland kunde man ha möte tre våningar från där man satt och jobbade.

Då känns det spontant som att det är dålig projektledning tycker jag.
Kontorsplanering (oavsett form för kontor) bör utgå från användarnas behov, och efter att den kartläggningen är klar kan man planera HUR man gör.

Det funkar inte att skaffa ett kontor, kalla det akb och säga till 500 personer att från och med datum si och så är det bara att gilla läget. Det är det som ger akb ett dåligt rykte!

Tanken är att man INTE ska behöva springa och leta efter folk. Alla ska ha ett eget skåp/en egen vagn (det finns olika lösningar) att ha sina grejer i när man inte är på plats. Annars blir det inmutningar av olika slag som inte är bra.

Tyvärr vill en del ledningar inte betala för att göra arbetet ordentligt så de genar i planeringen. Men man får ju vad man betalar för, även när det gäller kontorsplanering.

 

[Kiwifrukt]

Ja, fy för att dela rum med någon man inte trivs med!

På mitt förra jobb delade jag rum med en person som var lindrigt sagt knepig. Hen hade för vana att titta på videor utan att använda hörlurar (bara LIIITE irriterande), nynna högljutt, ha långa, högljudda privata telefonsamtal dagligen, kommentera mina arbetssamtal efter att jag lagt på (personen lyssnade alltså på vad jag sa) osv osv.
Samt personen sparade en massa frukt bortom förruttnelse på sitt skrivbord så vi hade gott om fruktflugor hos oss också.

Men det gick absolut inte att få byta rum, chefen tyckte det sände "fel signaler" om man bytte utrymme även om man höll på att bryta ihop av alla störande element. Personen själv ansåg att det var hemtrevligt med liv och rörelse.

Så mycket hellre möjlighet att röra på sig än att vara fast med någon som har helt andra vanor än man själv har.

Har du suttit med min första rumsgranne?

När jag började på min arbetsplats hamnade jag med en person som dels satt och tog privata samtal med sin sambo och med förskolan varje dag (ett samtal från förskolan om att ungen var snorig ledde till x antal samtal mellan kollegan och sambon om vem som skulle hämta och sen tillbaka till förskolan om att nån av dem skulle komma), eller när sambon var hemma med barnet ringde personen hem trettioelva gånger och förhörde sig om vad barnet ätit. Majoriteten av de här samtalen hade de kunnat ta på sms, eller så hade hen i alla fall kunnat gå ut ur rummet.

Hen la sig också i mina telefonsamtal (jobbrelaterade). Hen satt och lyssnade och började lägga sig i och försöka få mig att lyssna på denne istället för personen som ringde. Hen behandlade mig alltid nedlåtande inför hela gruppen också, som om jag var en bortskämd snorunge som skulle sättas på plats. En gång hade jag inte rätt att vara trött för jag hade inga barn och en annan gång var det lätt att ha egen häst om man har en pappa som betalar. Det visste inte hen ett enda piss om.

 

[Pontevecchio]

En synpunkt till varför en del aktivitetsbaserade kontor inte blir så lyckade är att en del arbetsgivare missar "den lilla detaljen" att gå igenom vilka nya metoder personalen bör ta till sig när man övergår från egna rum till nya rum.

För att det ska funka på bästa möjliga sätt bör man komma överens om vissa spelregler som alla följer. Då blir det mindre klagomål och så många som möjligt (faktiskt majoriteten) blir nöjda.

Att bara införa nya utrymmen utan att komma överens om hur man ska ta till sig nya arbetssätt är inte direkt gjort för framgång.

vad tänker du mer specifikt på?

 

[Pontevecchio]

På mitt jobb sitter vi i två kontorslandskap (Jag skulle mycket hellre ha eget rum men jag står ut för att resten av jobbet är bra,Jag har byggt in mig så gått det går med bokhyllor och skärmar) och vi har skaffat så mycket växter att det är galet. Ena landskapet har mängder av olika lila palettblad - man får nästan lite "Little shop of horrors" vibbar... :-)

AKb och liknande behöver inte vara sterila och trista, tvärtom brukar det läggas mer krut på inredningen. Att den känns hemlik istället för typiska vita fyrkantiga rum med ett skrivbord i.
allt från själva möblerna till ljussättning och såklart växter.

 

[Pontevecchio]

Ja, jag har haft en kollega som för det första luktar så extremt mycket cigarettrök att det inte ens gick att stå i dörren till personens rum utan att dö, och som dessutom har halva sin garderob på jobbet. Den personen hade eget rum först, men hamnade sen i vårt fyra-rum. Inte alls särskilt populärt för att 1) våra grejer fick typ inte plats eftersom hen hade alla sina kläder, väskor, tavlor (!!!!) och skit på rummet och 2) våra kläder och vårt hår tog lukt av cigarettstanken och man luktade typ gammal fabrik när man kom hem.

Jag är extremt, verkligen extremt, känslig för lukter. På den nivån att jag nästan kräks om det blir en obehaglig lukt. Jag satt i det rummet i två månader från personens ingång tills pandemin startade, jag hade ont i huvudet och mådde illa varje dag av det. Jämfört med att jag inte mådde dåligt innan personen flyttade in. Hade jag hamnat vid en person som har stark lukt (kan vara svett, matos, vissa parfymer och dylikt också, inte bara rök) igen vet jag inte vad jag hade gjort. Både jag och den personen hade förmodligen behövt egna rum. Men av två helt olika skäl.

Fördelen med AKB, man sätter sig nån annanstans. Jag hade en tuggummismaskande person mittemot mig på ett arbete, fy tusan!

 

[Pontevecchio]

Jag tror ett av de största problemen på vårt jobb är att flera olika avdelningar sitter på samma våningsplan. Så har alla olika behov och jag satt med kollegor som inte jobbade med samma typ av arbete som mig alls. Nån är handläggare inom en helt annan sak, nån jobbar inte som handläggare utan med något annat. Och mina kollegor sitter utspridda över hela våningsplanet så att man får springa och leta efter varandra när man behöver bolla något. Olika avdelningar har flyttat till det nya kontoret vid olika tidpunkter och kommer inte ens från samma kontor Några fick skåp för sina tillhörigheter på en annan våning än där vi skulle sitta för skåpen tog slut. Sp oerhört svårt att komma överens om gemensamma spelregler med de förutsättningarna tror jag . Totalt är det 10 våningar med abk varav vårt jobb har åtta våningar med kanske 60 arbetspltser på varje våningsplan. Oerhört rörigt och påfrestande. Konfrensrummen räckte inte heller och ibland kunde man ha möte tre våningar från där man satt och jobbade.

man måste implementera ett digitalt arbetssätt också som gör att man har kontakt utan att sitta 2m från varandra. Precis som man gjort vid hemmaarbete under pandemin.

klart det finns utmaningar men det mesta går att lösa med kreativa idéer, det har väl pandemin visat väl?

 

[escodobe]

AKb och liknande behöver inte vara sterila och trista, tvärtom brukar det läggas mer krut på inredningen. Att den känns hemlik istället för typiska vita fyrkantiga rum med ett skrivbord i.
allt från själva möblerna till ljussättning och såklart växter.

Som sagt, jag tror att det är stor skillnad på hur privata företag löser AKB och hur det sedan blir när det implementeras i kommunala eller statliga organisationer. Dvs jag har sett alla de flotta bilderna som inredarna visar upp för att sälja in konceptet och sedan har jag själv suttit i eller besökt verksamheterna och det är milsvida skillnader.

 

[Motacilla]

vad tänker du mer specifikt på?

Nu förstår jag inte frågan?

Jag tänker att det man vanligtvis gör vid en sån här övergång (jag har en anhörig som arbetar med sånt här) är att man går igenom att det t.ex i de tysta delarna av kontoret verkligen ska vara tyst, att det inte är okej att ockupera ett konferensrum ensam för att man inte vill sitta med andra, att det finns områden avsedda för gemensamma arbetsmoment osv.
En större flexibilitet i att man kan behöva röra på sig utgående från vad man arbetar med.

 

[escodobe]

man måste implementera ett digitalt arbetssätt också som gör att man har kontakt utan att sitta 2m från varandra. Precis som man gjort vid hemmaarbete under pandemin.

klart det finns utmaningar men det mesta går att lösa med kreativa idéer, det har väl pandemin visat väl?

Kruxet är att de som bestämmer hur lokaler i kommunala organisationer ska se ut ofta har väldigt lite insikt i hur arbetet utförs på golvet.
En period satt jag i AKB med flera hundra anställda som arbetade med olika saker och där många dessutom hade rätt höga krav på att sekretess ska följas, vilket i praktiken var helt omöjlig att hålla på ett bra sätt. Och just våran verksamhet hanterade fortfarande kilovis med papper varje månad. Väldigt ickedigitalt.