Någon som jobbar som brandman här?

Mirre

Trådstartare
Finns möjlighet att gå med som deltidsbrandman här, är lite småsugen på det så tänkte höra om det finns någon här som jobbar med det?

Vad tycker ni om det?

Fördelar/nackdelar?

Hur länge har ni varit med i brandkåren?
 
Jobbar tyvärr inte som brandman (än ^^) men jag är utbildad till det, så har ju lite erfarenhet iaf!
Utbildningen heter SMO (Skydd Mot Olyckor) är på 2år och finns på två ställe i Sverige (Revinge utanför Lund i Skåne och på Sandö i Ångermanland).

Jag tycker att det är ett intressant yrke! Det är dock mer stationsjobb än utryckningar på de flesta stationer, och ännu mindre utryckningar som deltid.. det är ett fysiskt krävande yrke som kräver att man är i bra form för att orka - det är påfrestande att rökdyka, det förekommer ofta tunga lyft, värmepåverkan, obekväma ställningar osv.. det kräver stor kunskap inom en hel del olika område; akutsjukvård, brandkunskap, släckmetoder, kem, trafikolyckor, suicid osv osv..

Som deltidsbrandman måste du bo och jobba 5min från stationen (kan säker variera men så är det här) på de 5min ska du ta dig till stationen och sitta färdigklädd i bilen..
 
Gud, de där 5 minuterna. En kompis pappa jobbade som brandman när jag var liten. När larmet gick kastade han sig in i bilen och gjorde rivspår i gruset och körde halvmilen till stationen :p man hörde hur det sprutade grus mot huset. De måste ha haft lite mer än 5 min dock. Det var ganska glest mellan husen.
 
Min styvfar har varit deltidsbrandman, jobbar nu som typ insatsledare eller något om jag förstått det rätt. Hursomhelst så minns jag när han jobbade som deltidare, vi kunde sitta hemma i lugn och ro och helt plötsligt går larmet. Det var sällan vi hann höra vad det var, då han snabbt var utanför dörren och i bilen. Vet jag inte tyckte om det där larmet (det var högljutt) så man hoppade högt varje gång det kom ett larm. Värst var det väl när man hörde om det var ett litet eller stort larm.
Minns en gång så var de ute på larm, telefonen hemma ringde, jag gick för att svara. Det jag ser utanför altandörren är höga eldslågor som slår upp ovanför granarna en bit bort, det var räddningsledaren i telefonen. Vet fortfarande inte hur jag gjorde kopplingen att brandmännen var där jag såg lågorna. De kunde lika gärna ha varit någon annanstans, han ville tala med mamma.
De ringde för att berätta att styvfar var på väg till sjukhuset. Nu gick det bra, men det är en risk de tar varje gång de rycker ut och jag har en känsla att de får uppleva mycket som en annan ser som "hemskt". Det är de som får städa upp efter en olycka när någon hoppat framför tåget, eller hjälpa folk ur kraschade bilar. Bränder är nästan bara en liten del av vad de faktiskt gör nuförtiden.
Jag själv skulle aldrig klara av det, dels för att jag inte är fysiskt stark och sen tror jag inte psyket skulle orka med alla "hemskheter", men det är jag det så det är tur inte jag som jobbar som det utan dom som faktiskt klarar av det. Jag beundrar faktiskt brandmän, dom är de riktiga hjältarna för mig. :)
 
Finns möjlighet att gå med som deltidsbrandman här, är lite småsugen på det så tänkte höra om det finns någon här som jobbar med det?

Vad tycker ni om det?

Fördelar/nackdelar?

Hur länge har ni varit med i brandkåren?

Jag var med i de uttagningar och utbildningar vi hade innan jag blev gravid då flera vänner var deltidsbrandmän. De var inte tvååriga utan gick över några helger. Bodde då i en liten by så det var inget krav att bo nära heller, tror du behövde ta dig till stationen på 20 minuter om larmet bor, det hade inte gått att ha en femminutersregel i en by där närmsta samhälle fanns två mil bort där de flesta jobbade (i vår by fanns en affär och ett par egna företagare, det var de enda arbetstillfällen där). Jag hoppade av när jag blev gravid och flyttade, hann inte gå ut i tjänst. Säkert ett intressant jobb, men som ovanstående skriver, är ju långt ifrån bara bränder det handlar om. Skulle tippa på trafikolyckor är det vanligaste brandmän åker på.
 
Min styvfar har varit deltidsbrandman, jobbar nu som typ insatsledare eller något om jag förstått det rätt. Hursomhelst så minns jag när han jobbade som deltidare, vi kunde sitta hemma i lugn och ro och helt plötsligt går larmet. Det var sällan vi hann höra vad det var, då han snabbt var utanför dörren och i bilen. Vet jag inte tyckte om det där larmet (det var högljutt) så man hoppade högt varje gång det kom ett larm. Värst var det väl när man hörde om det var ett litet eller stort larm.
Minns en gång så var de ute på larm, telefonen hemma ringde, jag gick för att svara. Det jag ser utanför altandörren är höga eldslågor som slår upp ovanför granarna en bit bort, det var räddningsledaren i telefonen. Vet fortfarande inte hur jag gjorde kopplingen att brandmännen var där jag såg lågorna. De kunde lika gärna ha varit någon annanstans, han ville tala med mamma.
De ringde för att berätta att styvfar var på väg till sjukhuset. Nu gick det bra, men det är en risk de tar varje gång de rycker ut och jag har en känsla att de får uppleva mycket som en annan ser som "hemskt". Det är de som får städa upp efter en olycka när någon hoppat framför tåget, eller hjälpa folk ur kraschade bilar. Bränder är nästan bara en liten del av vad de faktiskt gör nuförtiden.
Jag själv skulle aldrig klara av det, dels för att jag inte är fysiskt stark och sen tror jag inte psyket skulle orka med alla "hemskheter", men det är jag det så det är tur inte jag som jobbar som det utan dom som faktiskt klarar av det. Jag beundrar faktiskt brandmän, dom är de riktiga hjältarna för mig. :)

Det stämmer bra att bränder bara är en väldigt liten del av att vara brandman idag.. man åker på alla slags olyckor och får se mycket hemskt.. många åker även på sk IVPA larm (I Väntan På Ambulans), man håller i utbildningar tex HLR/D-HLR, åker ut till skolor, man övar själva osv..
Under min praktik jag hade under min utbildning var jag med om både en STOR brand, småbränder, bilolyckor, IVPA med död som utgång, drunkningstillbud.. och en natt med ambulansen med pågående hjärtstopp, fall från hög höjd, bilolycka osv..

Jag var med i de uttagningar och utbildningar vi hade innan jag blev gravid då flera vänner var deltidsbrandmän. De var inte tvååriga utan gick över några helger. Bodde då i en liten by så det var inget krav att bo nära heller, tror du behövde ta dig till stationen på 20 minuter om larmet bor, det hade inte gått att ha en femminutersregel i en by där närmsta samhälle fanns två mil bort där de flesta jobbade (i vår by fanns en affär och ett par egna företagare, det var de enda arbetstillfällen där). Jag hoppade av när jag blev gravid och flyttade, hann inte gå ut i tjänst. Säkert ett intressant jobb, men som ovanstående skriver, är ju långt ifrån bara bränder det handlar om. Skulle tippa på trafikolyckor är det vanligaste brandmän åker på.

För att bli brandman är utbildningen på 2år i Revinge eller Sandö (vissa år finns utbildningen även på distans), för att bli deltidsbrandman är utbildningen betydligt kortare..
 
Det stämmer bra att bränder bara är en väldigt liten del av att vara brandman idag.. man åker på alla slags olyckor och får se mycket hemskt.. många åker även på sk IVPA larm (I Väntan På Ambulans), man håller i utbildningar tex HLR/D-HLR, åker ut till skolor, man övar själva osv..
Under min praktik jag hade under min utbildning var jag med om både en STOR brand, småbränder, bilolyckor, IVPA med död som utgång, drunkningstillbud.. och en natt med ambulansen med pågående hjärtstopp, fall från hög höjd, bilolycka osv..
Just därför jag inte skulle klara av det yrket. Hört talas om en kvinna som blev påkörd av ett x2000, när brandmännen kom fram levde hon fortfarande, satt ihop men var i två delar, hon levde även när ambulansen körde iväg med henne men dog senare. Ryser av bara blotta tanken på att få se något sådant.
Tycker det räcker att jag sett en bil volta ner i diket på "första parkett" :nailbiting: olyckor är inget kul oavsett vad.

Men de som klarar av detta de är guld värda och jag är tacksam över det. För brandmän behövs. :up:

Numera kallas det väl räddningstjänsten än brandkåren som det var tidigare? Det misstänker jag har att göra med att de har hand om så mycket mer än bara bränder numera. T ex vid en trafikolycka, förutom att rädda personer så pratar de med chockade personer och de gör det så bra, de är verkligen guld värda. :up:
 
Varje kommun bestämmer vad de vill kalla räddningstjänsten. De kan kalla den brandkår också om man känner för det. Räddningstjänst är dock vanligast, säkert mycket på grund av Lagen om skydd mot olyckor där det bla står att räddningstjänst är ett samlingsbegrepp för de räddningsinsatser som staten eller kommunen ska ansvara för vid olyckor eller överhängande fara för olyckor osv.
 
ofta har man 5 min på sig från larm till station eller plats, beroende hur organisationen ser ut. På min räddningstjänst är det en av deltidsanställda som åker direkt hemifrån till skadeplatsen.
Jag tror de har 40-50 timmars utbildning (efter genomgången utbildning då).
Man får ju räkna med att se det värsta och även agera då, men det ger också mycket glädje.
 
Det stämmer bra att bränder bara är en väldigt liten del av att vara brandman idag.. man åker på alla slags olyckor och får se mycket hemskt.. många åker även på sk IVPA larm (I Väntan På Ambulans), man håller i utbildningar tex HLR/D-HLR, åker ut till skolor, man övar själva osv..
Under min praktik jag hade under min utbildning var jag med om både en STOR brand, småbränder, bilolyckor, IVPA med död som utgång, drunkningstillbud.. och en natt med ambulansen med pågående hjärtstopp, fall från hög höjd, bilolycka osv..



För att bli brandman är utbildningen på 2år i Revinge eller Sandö (vissa år finns utbildningen även på distans), för att bli deltidsbrandman är utbildningen betydligt kortare..
Ok. Trodde ts frågade om just deltidsbrandman...
 
Det är absolut intressant att få svar om både deltidsbrandman och längre utbildningar :)

Min ena bror är deltidsbrandman så han har berättat mycket, att de får åka på allt möjligt är jag helt införstådd med.
 
  • Gilla
Reactions: WS6
Räddningstjänsten är en väldigt mossig organisation, livrädd för förändring. I många fall är man mer rädd om dom förmåner jobbet ger än att faktiskt jobba (undantag utryckningar). Nyutbildade brandmän med driv brukar snabbt "omvändas" eller tröttna. Och sen rullar det på i samma hjulspår som det alltid gjort. Jag jobbar med många fd räddningsledare och det är den bilden jag fått av dom. Också anledningen till att många tröttnar och söker sig till annat.
 
Minns en gång så var de ute på larm, telefonen hemma ringde, jag gick för att svara. Det jag ser utanför altandörren är höga eldslågor som slår upp ovanför granarna en bit bort, det var räddningsledaren i telefonen. Vet fortfarande inte hur jag gjorde kopplingen att brandmännen var där jag såg lågorna. De kunde lika gärna ha varit någon annanstans, han ville tala med mamma.
De ringde för att berätta att styvfar var på väg till sjukhuset. Nu gick det bra, men det är en risk de tar varje gång de rycker ut och jag har en känsla att de får uppleva mycket som en annan ser som "hemskt".
Ouff.. Ja.. Minns att vi pratade om det en gång. Jag var inte sådär himla gammal då men just om kompisens pappa förlorat kollegor i jobbet och sådär och han gav namn på ett par han jobbat med som dött i jobbet samt även något namn på en som blivit svårt skadad. Hade haft mycket svårt att hantera det, samtidigt skulle jag gärna göra den insatsen men jag tror tyvärr inte att det är rätt för mig, tråkigt nog.

Lite roligt förresten, många år efter att jag och min kompis tappat kontakten blev min bror påkörd när han åkte med sin kompis. Gissa vem som kom, då iklädd ambulanskläder och hjälpte till att få ut honom ur bilen? :p måste få tycka att det är lite lajban att se folk man känner inne i sin yrkesroll på det viset. Litet samhälle, jajjamen! Finns flera fördelar med det ;)
 
Ouff.. Ja.. Minns att vi pratade om det en gång. Jag var inte sådär himla gammal då men just om kompisens pappa förlorat kollegor i jobbet och sådär och han gav namn på ett par han jobbat med som dött i jobbet samt även något namn på en som blivit svårt skadad. Hade haft mycket svårt att hantera det, samtidigt skulle jag gärna göra den insatsen men jag tror tyvärr inte att det är rätt för mig, tråkigt nog.

Lite roligt förresten, många år efter att jag och min kompis tappat kontakten blev min bror påkörd när han åkte med sin kompis. Gissa vem som kom, då iklädd ambulanskläder och hjälpte till att få ut honom ur bilen? :p måste få tycka att det är lite lajban att se folk man känner inne i sin yrkesroll på det viset. Litet samhälle, jajjamen! Finns flera fördelar med det ;)
Ja, det kan inte vara lätt. Får en känsla att de är ett av dom yrken där man är mer utsatt för fara, men å andra sidan så är de så himla bra. För tänker man statistiskt så tror jag att de räddar betydligt fler liv än vad de förlorar kollegor, jag hoppas att det fortfarande är så och allra helst skulle jag önska att ingen förlorade någon om jag fick bestämma.
 
Ja, det kan inte vara lätt. Får en känsla att de är ett av dom yrken där man är mer utsatt för fara, men å andra sidan så är de så himla bra. För tänker man statistiskt så tror jag att de räddar betydligt fler liv än vad de förlorar kollegor, jag hoppas att det fortfarande är så och allra helst skulle jag önska att ingen förlorade någon om jag fick bestämma.

Det är inte speciellt ofta som brandmän förolyckas i sitt arbete i Sverige.. sista gångerna har det tyvärr varit för att brandbilen kört av vägen varpå man diskuterat att ha luftpaketen bak i ett skåp i bilen ist för bakom ryggen på brandmännen i bilen eftersom att man inte sitter fastspänd med bilbälte under tiden som man klär på sig luftpaketet, det som då händer är att man blir lite försenad i arbetet då man måste hoppa ur bilen och klä på sig luftpaketet på plats när man kommer fram ist för att vara färdigklädd när man kommer ur bilen, men ens egen säkerhet kommer i första hand, så är det i allt arbete ändå..
 
Min sambo är deltidsbrandman. Har varit i ca 1,5 år nu. Det är viktigt att sambo/fru/man är med på det för det vilar mycket ansvar på den. Har man som i vårt fall rätt små barn så är det som att vara ensamstående var 3e vecka när han har beredskap. Dessutom så är det mycket byten och extrapass åt andra.
Nu går han utanpå ordinarie personal men har ändå sin grupp och tar det som behövs den veckan. Så vill jag göra något är det bara att ordna barnvakt trots att han är hemma.
De hade utbildning 2 veckor direkt när han gick med och nu till hösten är det 5 veckor i Sandö som gäller.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag startar en ny tråd för att få mer input. Början finns i sommarföräldrar -25. Jo, jag är gravid i v 24 och fick igår beviljad...
Svar
18
· Visningar
853
Senast: Guldaskig
·
Skola & Jobb Jag hade ett jobb jag trivdes bra med. Av personliga skäl flyttade jag i höstas runt 40 mil och bytte i samband med det jobb. Jag...
Svar
16
· Visningar
889
Senast: monster1
·
Skola & Jobb Hej alla bukefalos medlemmar. Jag har tröttnat på att inte ha några mål i min karriär och att ett jobb är något man går till endast... 2
Svar
21
· Visningar
1 283
Skola & Jobb Hej! Jag håller på att leta arbete efter att ha läst klart på universitetet. Ingenjör som inte är renodlat datainriktad, men med väldigt...
Svar
10
· Visningar
796
Senast: Anna-Bella
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp