Namn och identitet (utbruten från Vad gör vi? CVIII)

[godisklubba]

Grattis, roligt att få ha med hela namnet!

Jag har en mormor som har helfinska föräldrar, och det är den sidan jag träffat mycket, resterande känner jag knappt. Jag har ett finskt förnamn/ tilltalsnamn men är relativt säker på att det är felstavat. Det är bara en bokstav som saknas, men det stör mig när jag tänker på det. Namnet kommer från min gammelmormors mormor, men det finns både i Finland och längre söderut, jag vet inte vilka länder. Den stavningen som det borde vara är mer tydligt finsk, och då även rättstavad. Sen funderar jag på att lägga till ett finskt efternamn, och har då två att välja på. Ett från min gammelmormor och ett från min gammelmorfar. Nu heter jag ett namn som kommer från min morfar, och det känns lite fel när jag ,tyvärr, har andra värderingar än honom. Jag vill inte byta bara för att jag känner för det någon dag, och kommer nog vänta ganska länge med efternamnet, men rätta förnamnet känns enklare.

Tack!
Ameh alltså, vi måste ju vara tvillingar på något sätt! Min mormor och morfar är helfinska. Jag fick mitt släktnamn från pappas sida och min bror fick sitt från mammas sida. Sedan valde mammas syskon med ex (som är mina faddrar) ett av mina mellannamn och pappas syskon och man ett av min brors mellannamn (de är hans faddrar). Både mamma och pappa har "bara" ett syskon

Coolt med ett finskt förnamn/tilltalsnamn! Ja, det borde vara relativt enkelt att ändra, speciellt om det "bara" är stavningen och inte ändrar uttalet något Det enda som skulle kunna bli ett problem är väl om dina föräldrar har gemensam vårdnad och din pappa motsätter sig en namnändring, eftersom det i så fall krävs underskrift av båda vårdnadshavarna.

 

[Sryoqwe]

Tack!
Ameh alltså, vi måste ju vara tvillingar på något sätt! Min mormor och morfar är helfinska. Jag fick mitt släktnamn från pappas sida och min bror fick sitt från mammas sida. Sedan valde mammas syskon med ex (som är mina faddrar) ett av mina mellannamn och pappas syskon och man ett av min brors mellannamn (de är hans faddrar). Både mamma och pappa har "bara" ett syskon

Coolt med ett finskt förnamn/tilltalsnamn! Ja, det borde vara relativt enkelt att ändra, speciellt om det "bara" är stavningen och inte ändrar uttalet något Det enda som skulle kunna bli ett problem är väl om dina föräldrar har gemensam vårdnad och din pappa motsätter sig en namnändring, eftersom det i så fall krävs underskrift av båda vårdnadshavarna.

Hur kan du också vara delvis finsk?!

Jag vet inte hur det uttalas i Finland, mer än att min mormors föräldrar utalar det på samma sätt som jag gör

Jag skulle inte tro att min pappa bryr sig om det, annars får jag väl vänta några år.

 

[godisklubba]

Hur kan du också vara delvis finsk?!

Jag vet inte hur det uttalas i Finland, mer än att min mormors föräldrar utalar det på samma sätt som jag gör

Jag skulle inte tro att min pappa bryr sig om det, annars får jag väl vänta några år.

För att min mormor och morfar föddes av finska föräldrar och de i sin tur födde min mamma som adopterade mig? Haha, jag vet faktiskt inte

Hm jo, mycket saker tenderar ju att uttalas lite annorlunda på finska men en del grejer har nog att göra med dialekt. Min mormor fick ofta höra att hon uttalade saker konstigt/annorlunda när hon hade bott här länge, troligen för att hennes Finska influerats av hennes svenska

 

[lingonben]

Oavsett så skulle jag vilja ha mitt kinesiska efternamn efter mitt svenska efternamn, ifall jag inte får lägga till det efter mina förnamn. Mitt kinesiska efternamn börjar på Q och mitt svenska på H. Jag är väl skadad av klasslistorna där lärarna alltid gick uppifrån och ner... tyckte alltid så synd om personen som var sist och aldrig fick välja/gå först.

Grattis till namnbytet! När jag tog tillbaka mitt gamla efternamn pga skilsmässa så betydde det mer känslomässigt för mig än jag trott. Jag var jag igen, eller hur man ska uttrycka det.

F ö hade jag lärare som var ganska rättvisa i skolan, de började rätt ofta i slutet av klasslistan. Men så satt jag med ett efternamn mitt i alfabetet, så det var samma lika för mig oavsett vilket!

 

[godisklubba]

Grattis till namnbytet! När jag tog tillbaka mitt gamla efternamn pga skilsmässa så betydde det mer känslomässigt för mig än jag trott. Jag var jag igen, eller hur man ska uttrycka det.

F ö hade jag lärare som var ganska rättvisa i skolan, de började rätt ofta i slutet av klasslistan. Men så satt jag med ett efternamn mitt i alfabetet, så det var samma lika för mig oavsett vilket!

Tack!

Namn betyder verkligen mycket för ens identitet. Jag har en kompis vars pappa kidnappade barnen och höll dem undan från mamman i 6 år. Pappan lyckades de på något sätt prata sig ur precis allt trots att socialen hade ögonen på honom. Hen och hens syskon lyckades sen fly till sin mamma och hon fick efter mycket om och men bli boendeförälder och efter ytterligare ett tag enskild vårdnad. Barnen hade mammans efternamn som mellannamn och pappans efternamn som "riktigt" efternamn.
Barnen ville ha bort pappans efternamn för att inte påminnas om honom hela tiden, varje gång de skrev sitt efternamn. Men eftersom det rörde hans namn så var han tvungen att skriva under. Vilket han ju givetvis vägrade att göra... så barnen har snällt fått stå ut med att bära hans efternamn som efternamn tills de fyllt 18 och kunnat ersätta det med mammans efternamn.
Min kompis säger att hen äntligen känner sig fri från sin pappa och inte längre är fångad i hans armar. Och jag är verkligen så glad för hens skull att hen äntligen kunnat ta bort hans efternamn från sitt namn!

Jag var också i mitten av klasslistan. Var nummer 34 av 72, så för min del var det ju rätt lugnt! Men jag tyckte alltid så synd om den stackarn som hade ett efternamn på Ö och definitivt var sist varenda gång
Hen hade för övrigt ett förnamn på D, så när vi övade initialer blev det ju "DÖ". Minns väldigt tydligt när en lärare började med att säga "hahaha men gudars himmel, VEM har skrivit DÖ för att vara rolig? Ha? Trodde ni att det var kul? Eller?" och den eleven ynkligt säger "ja men jag heter ju ... det blir DÖ!" och läraren svarade att då är det nog på tiden att hen byter antingen förnamn eller efternamn

 

[Tokyo]

Hoppar in här! Jag bytte officiellt förnamn idag. Min "ursäkt" för att byta handlar om att jag planerar att flytta utomlands och inte komma hem igen, och mitt gamla namn är så himla klumpigt på andra språk. Men sen handlar namnbytet nog mest om att jag aldrig känt mig bekväm med det gamla namnet. Redan som liten tyckte jag att det var fult och konstigt att säga. Måste erkänna att det känns så himla KONSTIGT att ha ett nytt namn, kul men konstigt. Måste påminna mig själv om att jag faktiskt heter något annat nu... Tids nog har det nog satt sig ordentligt i hjärnan.

Men det här med identitet... Jag känner redan att det är så skönt att ha ett namn som för det första klär mig bättre, men också som inte är kopplat till jobbiga/obehagliga minnen. Det är liksom en lättnad att veta att den osäkra, obekväma människan jag kopplar till mitt gamla namn är "död". När man byter namn får man verkligen en unik chans att lämna gammalt bakom sig och bli mer eller mindre pånyttfödd, och det är verkligen både skitläskigt och väldigt spännande

Och än så länge har jag bara fått positiv respons på namnbytet. Någon enstaka släkting som inte riktigt förstår grejen, men det skiter jag i. Det angår ju faktiskt inte egentligen någon annan varför jag har nytt namn. De få som prompt vägrat kalla mig vid nya namnet har själva fått nya obekväma namn, typ fjärtfia... Då brukar de snabbt ändra sig, tydligen inte lika kul när de själva blir kallade för något de inte trivs med

 

[godisklubba]

Hoppar in här! Jag bytte officiellt förnamn idag. Min "ursäkt" för att byta handlar om att jag planerar att flytta utomlands och inte komma hem igen, och mitt gamla namn är så himla klumpigt på andra språk. Men sen handlar namnbytet nog mest om att jag aldrig känt mig bekväm med det gamla namnet. Redan som liten tyckte jag att det var fult och konstigt att säga. Måste erkänna att det känns så himla KONSTIGT att ha ett nytt namn, kul men konstigt. Måste påminna mig själv om att jag faktiskt heter något annat nu... Tids nog har det nog satt sig ordentligt i hjärnan.

Men det här med identitet... Jag känner redan att det är så skönt att ha ett namn som för det första klär mig bättre, men också som inte är kopplat till jobbiga/obehagliga minnen. Det är liksom en lättnad att veta att den osäkra, obekväma människan jag kopplar till mitt gamla namn är "död". När man byter namn får man verkligen en unik chans att lämna gammalt bakom sig och bli mer eller mindre pånyttfödd, och det är verkligen både skitläskigt och väldigt spännande

Och än så länge har jag bara fått positiv respons på namnbytet. Någon enstaka släkting som inte riktigt förstår grejen, men det skiter jag i. Det angår ju faktiskt inte egentligen någon annan varför jag har nytt namn. De få som prompt vägrat kalla mig vid nya namnet har själva fått nya obekväma namn, typ fjärtfia... Då brukar de snabbt ändra sig, tydligen inte lika kul när de själva blir kallade för något de inte trivs med

Grattis till namnbytet!

Så himla coolt! Vill du dela med dig av vart du ska flytta?

 

[hastflicka]

Jag har 3 fornamn och har alltid kallats for mellannamnet. Nar jag forst flyttade utomlands (Saudi Arabia) och ganska omedelbart borjade jobba pa Amerikansk Skola fick jag lone checkar. Banken vagrade losa in dem da de havdade att det inte var mitt namn eftersom det inte stod forst i ordningen ... Trots att jag ivrigt pekade pa att jag signerat passet med namnet i fraga.
Daremot kunde Maken hamta ut mina checkar. Jag var alltsa tvungen att ha med mig Maken for att fa ut min lon pa banken, sa nasta gang jag kom till Sverige bytte jag ordning pa mina fornamn.