När ni skaffade hund...

[Trani]

...ja, hur gick det till då?

Jag längtar efter att bli med hund men velar och funderar över min livssituation. När är egentligen det perfekta tillgället att skaffa hund? Vilka är de bästa förutsättningarna? Ska man ha is i magen och verkligen vänta på rätt tillfälle eller handlar det helt enkelt om att skaffa sig de bästa förutsättningarna?

Så kan ni inte snälla berätta om hur ni hade det när ni skaffade er första hund? Vilka var era förutsättningar, hur resonerade ni och hur gick det?

 

[Saril]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag har alltid tänkt "när jag flyttar till hus ska jag skaffa hund". Det är ju förmodligen ganska många år innan det är aktuellt för mig att köpa hus, så det har känts lite tråkigt... Men ändå, det är ju väldigt skönt att kunna släppa ut hunden i trädgården för morgonkiss och så.

Sen i vintras bestämde jag mig för att flytta iväg och plugga. Pojkvännen ska bo kvar i Falun, så först funderade jag på att eventuellt skaffa en till katt eller ta med en av katterna vi har nu till studentlägenheten. Sen insåg jag att det skulle bli svårt eftersom jag kommer åka hem och hälsa på ofta. Så då bestämde jag mig för att skaffa hund.

Ska åka en månad till Australien vid årsskiftet, så tänkte först vänta med hund till efter det. Sen ville pojkvännen hinna bekanta sig med hunden innan jag flyttar. Så ja... då började jag kolla efter hund. Tänkte först skaffa en vuxen hund, omplacering. Men sen hittade jag min lilla Dexter (nu drygt sex månader, har haft honom i två).

Jag har inte gjort någonting som det var tänkt från början men det känns jättebra ändå! Jag har knappt kunnat jobba någonting sen jag hämtade Dexter så jag har varit tvungen att ta undansparade pengar som jag tänkt ha när jag ska iväg och plugga. Måste komma igång med ensamträningen ordentligt också, han måste kunna vara ensam när jag ska till skolan sen.

Jag väntade alltså inte till rätt tillfälle utan jag bara gjorde det ändå och det är helt underbart! Lyckades verkligen hitta rätt hund också

 

[Kilauea]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag hittade min ras, lagotto romagnolo, när jag fortfarande gick i gymnasiet. Hade planer på att skaffa hund när jag gick ut gymnasiet. Just då passade det dock inte bra, men redan då började jag leta uppfödare.

När jag väl skaffade hunden var jag arbetslös och kände att jag faktiskt kunde vara det ett tag till medan hunden var ung (upp till ett halvår).
Som tur var så hade uppfödaren jag kontakt med en kull som passade bra in tidsmässigt och i den kullen så blev det en hund till mig (hade tidigare tackat nej till en tidigare kull pga att det inte passade då).

Ett halvår senare började jag praktik inför kommande högskolestudier och där kunde jag ha med mig hunden, som då var de planerade ca 6 månaderna. Så det fungerade väldigt bra för mig.
Sen dess har jag haft jobb där jag kunnat ha med mig hunden!

 

[Blueberry]

Sv: När ni skaffade hund...

Vi fick Billy strax innan jul, sambon hade drygt tre veckor ledigt och jag hade jullov.
Dessutom har jag inte särskilt många eller långa föreläsningar, så vi har alltid kunnat pyssla ihop det.

 

[Kibani]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag insåg när den sista av familjens två hundar "satte ena tassen i graven" att utan hund ville jag inte leva. Efter mycket om och men lyckades jag övertyga familjen oxå att jag skulle sköta precis Allt rörande hunden. Nu är det lite mer än ett år sedan jag fick hem mitt pälsmonster och gissa vilka som från dag ett inte kunde låta bli hunden? Nu får jag ju nästan slåss för att själv få ta ut henne på promenader

Man kan väl säga att jag skaffade mig förutsättningar för hund och nu tänker jag göra allt i min makt för att låta livet cirkulera runt min älskade fyrbening, har ju även drömmar/planer på en till så snart som till nästa sommar om plånboken håller med

 

[Netted]

Sv: När ni skaffade hund...

Det var egentligen inte mycket planering alls bakom att jag skaffade hund. Jag var hundvakt åt en hund som jag blev väldigt förtjust i. Hade slutat jobba med hästar och hade således väldigt mycket fritid och energi över. Genom hundens ägare fick vi kontakt med en uppfödare och numera har jag en dotter till hunden jag passade, på foder! Det som gjorde att jag skaffade henne då, var för att vi i familjen ville ha en hund samt att jag hade väldigt mycket tid då jag pluggar på distans och också planerar att göra ett tag till. Nu var detta en vuxen hund.

Jag läste såklart på lite om rasen och ja, beskrivningarna passade väldigt bra in på den individ jag hade passat, så det kändes som en lagom ras för mig. Det är dvärgpudel jag har.

Numera är hon endast min och jag ångrar inte för en sekund att jag skaffade henne Jag är dock osäker på vad som händer i framtiden, men sådant går ju alltid att lösa...

 

[Galathea]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag tror att man både kan vara i ett rätt tillfälle och sätta sig själv i den situationen. Det enda jag tycker man ska tänka över är om det verkligen är bra förutsättningar eller om man längtar så mycket efter valp/hund att man intalar sig själv att det kommer fungera. För det är inte lätt att ha heltidsjobb och hund, om man inte har dagmatte eller kan ha med sig hunden. Så för både sin egen skull och för blivande hunden är det viktigt att vara ärlig mot sig själv.

När jag skaffade min första så hade jag längtat efter egen afghan länge. Jag är uppvuxen med rasen men hade varit ifrån afghanvärlden i flera år. Jag visste dock att vår gamla uppfödare har bra hundar, och när jag såg att en dotter till vår gamla tik skulle få en sista kull så visste jag att jag bara måste ha en av valparna!

I samma veva kom jag in på universitetet med minst 3,5 års studier framför mig, så då kändes det verkligen helt rätt! Det var liksom dags. Det höll på att gå i stöpet lite dock när det var typ 35 intressenter på 7 valpar, varav uppfödaren behöll tre själv. Men när valparna var kanske 10 veckor så fick jag så köpa en av de tre hon behöll. Min fina, älskade Cerberus.

Jag pluggade hemifrån utom vid enstaka obligatoriska tillfällen, och umgicks så mycket jag kunde med honom. Hela första året var jag hemma nästan helt. Jag vill inte skaffa valp och sedan missa all härlig valptid och alla framsteg. För mig känns det jättefrämmande att skaffa valp på en fyra veckors semester och sedan låta den spendera dagarna med någon annan medan jag själv jobbar. Men det är ju många som gör så med, och det viktigaste för valpen är ju att den inte lämnas ensam. Många skaffar ju omplaceringar med och då är det ju kanske lite enklare, även om jag själv antagligen hade velat ha det likadant ändå. Mina hundar är mitt liv och jag är så pass nördig idag att jag inte känner mig hel om jag är borta ifrån dom för länge.

Idag har jag iaf två, den andra blev liksom ett måste när man väl hade en. Hur framtiden blir kan man ju aldrig veta. Även om jag själv har planer på att använda hundarna i jobbet framöver så kan man ju som sagt aldrig vara säker på att det faktiskt blir så. Däremot är jag säker på att jag alltid kommer lösa det på ett eller annat vis.

 

[Jenka]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag tycker man ska vänta till man har bra förutsättningar, absolut. Men det beror ju också på hur man skapar dem.

För min del var tre saker avgörande att det blev just nu (eller ja, för ett år sen) och inte tidigare:
- Jag flyttade ihop med pojkvännen. Hade inte klarat ha hund själv. (sen att vi först började prata om att skaffa hund och sen kom på att vi då måste flytta ihop är väl en annan sak )
- Jag känner/kände att jag inte längre vill festa tre dagar i veckan, plugga i skolan dygnet runt, flänga runt halva nätterna... Visst festar jag fortfarande ibland och hittar på annat, men jag hade faktiskt inte velat ha hund första åren på min utbildning även om det hade ordnat sig om jag redan haft hund.
-Jag hade möjlighet att vara hemma några månader med valpen.

Har som sagt haft min hund ett år nu och det funkar jättebra! Jag pluggar (schemalagd max till 17, oftast tidigare), sambon jobbar eftermiddagar och kvällar (började förut 13, numera 15). I framtiden börjar husse plugga och jag kommer även förhoppningsvis/troligen kunna ha hunden med mig på jobbet, i alla fall vissa dagar.
Min hund är ensam max 4-5 timmar, oftast betydligt kortare eller inte alls.

När det kom till rasval ville jag ha en hund som man kan göra "allt" med men som inte kräver massvis av aktivering. Det är första hunden och man/jag vet inte riktigt vad som väntar en, hur kul hundträning är i längden osv. Jag är jättenöjd med det valet, även om jag idag gärna hade haft en hund som verkligen älskar att jobba.
Jag ville även ha en hund utan för mycket jakt och husse ville ha en liten hund. Det blev en dvärgschnauzer, perfekt för oss och dessutom ett stort plus att de inte hårar (vilket dock inte var ett kriterium).

Tillägg: Jag har alltid velat ha hund och älskar att kolla runt på hemsidor och planera/drömma mig bort, så jag kände mig rätt väl förberedd. Har inte kunnat ha hund medan jag bodde hemma (ena föräldern allergisk, andra avskyr hundar (men kommer idag väldigt bra överrens med min)).

 

[LillJay]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag var 17-18 år.
Bodde med mitt x (dåvarande pojkvän) gick i skolan 9-13 tre dagar i veckan.
Jag levde på studiebidraget - 1050kr/månaden.

Jag hade länge velat ha en egen hund, åkte och hälsade på ett äldre par och fastnade för en valp. Fick valpen på avbetalning, som jag skötte! Visst att det vart tight med pengar ett x antal månader, men hunden hade mat och leksaker högt och lågt.

Jag ingen valpkurs, det hade jag inte råd med (vilket jag ångrar i dagens läge). Men hunden fick en bra uppväxt och jag kunde lämna honom ensam ett par timmar varje gång, inga dumheter - ingenting! Men självklart fick jag hjälp i början av min fd svärmor. Hon tog honom medans jag var i skolan, till slut lämnade jag honom nere i rummet och hon tog ut han så han fick kissa.

Gick jätte bra.
Men ångrar än idag att jag inte hade mer pengar.
Men samtidigt är det bara bra för jag lärde mej mycket och
jag hade troligtvis inte haft en sån bra vän då eller den jag har nu..

 

[diabla]

Sv: När ni skaffade hund...

jag tänker att det är samma som att skaffa barn.
man ska ha pengar, fritid, ha gjort de lång resor man vill i livet, (nu tänker jag på backpacka runt asien etc.) bo på ett bra ställe, ha ett bra jobb med helst bestämda tider så man kan lättare planera hundvakt etc. och helst ha en sambo som är villig att hjälpa till att gå ut med hunden när man inte kan. eller bra vänner som ställer upp.

Jag hade absolut inte velat skaffa hund när jag var yngre än 23, för det är ett sånt ansvar och man missar så mycket av livet, man kan inte åka på resor utan att få skuldkänslor och inte följa med på fester, helger i andra städer etc. utan att skaffa hundvakt. det är ju liksom som att skaffa barn, så vänta tills du känner dig helt redo!

 

[Calazirya]

Sv: När ni skaffade hund...

Och jag som har både och nu ( barn och hund ) tycker inte alls att det är samma sak =)

Men ett bra nätverk som ställer upp om man behöver hundvakt är för mig en viktig del eftersom man är mer låst med hund än med barn, men på ett annat vis är barn otroligt mycket mer ansvar iaf.

 

[Trani]

Sv: När ni skaffade hund...

halv knapp

Det verkar ju ändå som att många helt enkelt skaffar sig förutsättningar. Själv är jag rätt säker på att jag skulle kunna skaffa en hund nu och reda ut det. Kunskap och hjälp finns det gott om och ekonomin skulle nog inte vara några större problem. Det som känns läskigt är framtiden. Just nu pluggar jag och jag vet inte riktigt hur länge jag kommer att plugga eller vad som kommer hända sedan. Å ena sidan känns det säkrare att vänta tills jag vet hur mitt liv ser ut lite längre fram, å andra sidan har jag ju bra möjligheter att ha en valp nu när jag är student. Åh detta velande!

 

[Trani]

Sv: När ni skaffade hund...

Det enda jag tycker man ska tänka över är om det verkligen är bra förutsättningar eller om man längtar så mycket efter valp/hund att man intalar sig själv att det kommer fungera.

Jo det är det jag är lite rädd för. Samtidigt som jag försöker resonera väldigt nyktert så känns det som att jag lätt sveps med i rosa drömmar om en fantastisk tillvaro som hundägare, för jag längtar verkligen halvt ihjäl mig efter en hund. Men sådant kan komma och gå, om jag bara biter ihop lite så kan valpsuget kanske ligga på en hanterbar nivå om några månader.

I samma veva kom jag in på universitetet med minst 3,5 års studier framför mig, så då kändes det verkligen helt rätt!

Hur tänker du inför när du är färdigpluggad? Vet du vad du ska göra, hur du kommer jobba då? Eller tänker du lösa det efterhand?

 

[Trani]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag hade absolut inte velat skaffa hund när jag var yngre än 23, för det är ett sånt ansvar och man missar så mycket av livet, man kan inte åka på resor utan att få skuldkänslor och inte följa med på fester, helger i andra städer etc. utan att skaffa hundvakt. det är ju liksom som att skaffa barn, så vänta tills du känner dig helt redo!

Äldre än 23 är jag och festat har jag gjort min beskärda del. Det är mycket därför mitt hundsuktande har blossat upp; jag har en lite lugnare tillvaro nu, är hemma mer och vilt partajande är inte längre ett stort intresse. Reser gör jag inte så himla ofta och hundvakt går nog att få fatt på. Skulle jag få för mig att vilja backpacka i Asien i ett halvår så skulle jag kunna dumpa hunden på mina föräldrar nästan utan att fråga.

 

[squarepants]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag "trillade över" en omplacering för snart tre år sedan och tänkte att "jaha, men han kan ju följa med till stallet och så".
Tiden hade jag väl egentligen inte, med skola och häst. Men jag hade föräldrar som hjälpte till och syskon som gärna promenerade med hunden.
Nu har jag två hundar sedan knappt ett år tillbaks, och en tredje på väg in med storken. Jag har precis gått ur gymnasiet och har jobb tills i vinter. Jag bor hos min pojkvän som jobbar regelbundna tider och styr upp det hela, han har tre egna hundar och hundgård.

Jag är 19 i år, skaffade Zipper när jag var 16år. Och bättre beslut kunde jag inte tagit

 

[Trani]

Sv: När ni skaffade hund...

Och jag som har både och nu ( barn och hund ) tycker inte alls att det är samma sak =)

Hur kände du när du skaffade din första hund då?

 

[Red_Chili]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag var på en kennel och jobbade då och då, kärade ner mig i en tik och insåg att om jag sedan, när jag skulle plugga vidare, började plugga på något sätt som var "hundtillåtet", ja då skulle jag kanske kunna ta hem henne. Så jag gjorde så. Jag pratade med de på kenneln om "min" tik, började kolla hur jag skulle gå tillväga för att få möjlighet att ha henne osv.
Några månader senare flyttade min älskade Zala hem till mig, vilket hon fick göra mot att de på kenneln fick ta en valpkull till på henne

Något år senare blev det då dags för Zalas kull. Jag pluggade, fortfarande väldigt "hundtillåtet" och samtidigt som valparna skulle bli leveransklara så skulle mitt sommarlov börja

Då köpte jag en av valparna ur kullen. Visst var det och är fortfarande väldigt knappt med ekonomin. Boendesituationen ändras lite då och då (främst nu för att jag valde att sluta plugga där jag pluggade) och jag har ingen aning om vad jag ska göra när jag pluggat klart.

Men jag har bestämt mig för att vill jag så går det. Lösningar går att få till och jag är beredd att göra "vad som helst" för att få det att fungera med mina älskade hundar. Jag tror inte att det hade varit bättre för att jag väntat "tills jag har fast bostad och fast inkomst". För tja, saker kan ändå ändras "över en natt".

 

[Calazirya]

Sv: När ni skaffade hund...

Urk, hade svarat med ett långt inlägg så hippsnipp var det borta.

Nu får det bli kortare ( tentapluggar ) .
Jag är uppvuxen med hund, vi har alltid haft en fyrbenting sedan jag föddes. Jag fick min första hund redan som 13 åring ( med mina föräldrars stöd/uppbackning ) och han följde sedan med mig när jag flyttade hemifrån, på den vägen är det. Jag har rest, festat, flyttat OCH haft hund samtidigt, det har fungerat alldeles ypperligt och utan dåligt samvete

Det är otroligt sällan jag känner mig låst av att ha hund faktiskt, men det är nog för att jag har ett fint nätverk med bra hundmänniskor som ställer upp och finns där

 

[Eve]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag har alltid velat ha hund.
Och när jag flyttade ihop med min sambo så började vi kolla på valpar på annonser men visste inte vilken ras som skulle passa oss.

Sen hade vi en vän som hade en jakthund som inte ville jaga,så jag frågade om vi kunde få passa honom i två veckor. För då hade vi ju tid att se om det verkligen fungerade med jobb, träningar osv.

Sen dess har han bott hos oss. Och det var verkligen jättebra att "testa på" i två veckor, för hade det inte fungerat så hade jag bara kunnat lämna tillbaka honom.

 

[taccotad]

Sv: När ni skaffade hund...

Jag har alltid velat ha hund, bara det att sambon stoppat. Men när vi bott på gården ett år och jag kollat raser, kennlar mm för jag ville ha en renrasig hund och det skulle vara helt rätt ras osv. Men bestämde mig för att avvakta. Sen "råkade" jag se en annons om blandrasvalpar och av nån anledning åkte vi dit och tittade.... vilket man ALDRIG ska göra.
Så hundköpet som skulle vara så genomtänkt och välplanerat blev ett impulsköp.

Nu ångrar jag inte vår hund, han är superbra på alla sätt och vis. Men nästa hund ska jag köpa på annat vis. Mer planerat!

Jag var arbetslös när vi köpte honom så jag var hemma mkt. Sen jobbade jag halvtid ett tag. Efter det sjukskriven ett år och efter det pluggade jag. Så han hade alltid mig hemma nästan första åren. Eller det har han väl haft nästan alltid för jag har inte jobbigt särskilt mkt de senaste 4 åren då vi fått barn dvs havandeskapsledigheter, mammaledig mm.

Nästa hund finns redan i planeringen och nu är det 2-3 år framåt i tiden jag funderar på. Letar uppfödare mm.

Vill även tillägga att vi aldrig har haft nån person i närheten som kunnat ställa upp och passa vår hund. Dom enda vi kan få hjälp av är mina föräldrar som bor 6 mil iväg. Men ändå så får vi det att gå ihop. Då menar jag inte att han sitter i hundgård hela dagarna eller är instängd i huset. Utan vi får planera jobb mm så det funkar att antingen ha med honom eller så fixar vi så nån av oss har kunnat ändra jobbtiderna lite så den kommit hemtidigare.