Sv: när satte ni på stången?
KL
Det har växlat..
Jag la på stång tidigt på araben pga att en tränare tyckte att det var en bra betsling. Men den hästens problem var inte att länga överlinjen utan att samla sig och flytta tillbaka vikt. Så hon funkade bäst på tränsbett för att korta upp, få igenom sidorna, böjningen och hålla tillbaka steglängden, för att till slut hitta en mjuk o lätt samling.
Hennes metod ur arbete var "länga o öka" smög iväg i fullt ös lång o låg..
Då kan jag tala om för de som ser stången som ett skarpt bett som drar ihop hästarna att så var inte fallet. Vi hamnade i låång o låg form i ett hiskeligt tempo, huga för en som gillar kontroll o välavvägt arbete..
Travaren som kan böja sig som en orm men inte har en eftergiven överlinje har haft stång i en period, tidigt i ridutbildningen, för att komma ur motsåndet för handen. För att slippa tjata på eftergiften i nacken o ryggen. Tränsbett var han helt immun mot efter all travträning medan stången gav omedelbar avslappning.
Nu då han fått en styrka i ryggen o vet vad som väntas av honom kan jag lägga på tränsbett för att fila på detaljerna i skolorna o han behåller överlinjen lösgjord.
då travarbetet inleddes hade han en tendens att korta ryggen igen o har gått på stång då o då för att inte gå tillbaka i utvecklingen och stanna kvar i ovanan att "hoppa" in i traven.
Efter att ha hittat en mjuk bärig trav lyssnar han fint på tränsbettet igen.
Så den bakvägen har vi tagit!
Araben kan jag tänka fungerar på stång o kan behöva det då vi kommer till bättre samling o hon hittar styrkan från bakbenen och hela vägen fram. Den där stelopererade bakdelen behöver lite pysslande med ett tränsbett för att komma lös steg för steg.
Så här individuellt tror jag på att tänka. Varje steg i utbildningen har sina problem och olika lösningar för att komma vidare så smidigt o pedagogiskt som möjligt.