Alexandra_W
Trådstartare
Jag bli bara så less och börjar känna att jag snart nått punkten där jag inte orkar mer. Samtidigt så vetesjutton om jag orkar alternativet heller... 
Det gäller (förstås) valacken..
För er som inte är insatta kommer här en LÅÅÅNG resume.
Arabvalack, född 1995. jag köpte honom som fyraåring och han var då sk problemhäst. Avancerat sadeltvång och mycket dåliga erfarenheter av sadel och ryttare. Skickade mig till ortopedakuten med en ryggskada rätt omgående då jag våldsamt felbedömde HUR rädd han än var (jag trodde på de uppgifter jag fick och såg inte tecknen jag borde sett). Sedan ägnade vi oss åt en lång och mycket kämpig period med sadelvänjning in absurdum.
Hade även problem och bakslag (konvalescens) av en hel del olycksfallskador under denna tid, bla en gaffelbandsöversträckning. Jag har alltid ansett vb som han svaga ben, och har aldrig tyckt det varit helt okej, men ett ANTAL veterinärer tittade på det och böjde och böjde och hittade INGENTING. Ultraljudad flera ggr för gaffelbandet men det är helt läkt. Likförbannat har jag aldrig tyckt vänster bak varit riktigt, riktigt okej. Inte så han varit oren eller så men det har inte varit med på samma sätt, och okej för att de är svagare i ena sidan men jag har tyckt det varit mer än det och tjatat ihjäl en massa stackars veterinärer som sagt men ingen hittade ngt. Dock röntgades han aldrig eftersom INGEN vet fann anledning att göra det.
Gick under detta år parallelt med sadelvänjningen som handhäst i alla gångerater, tömkördes mycket etc.
På hösten när han var fem år kunde jag sitta upp igen, men det var långt kvar till "ridbar". Var på fyradagars unghästkurs i oktober samam år och fick massor med feedback och hjälp.
Han res rakt fram i skogen i unghästform året ut samt början det år han fyllde sex år. I februari när han fyllde sex år fick han ett spiktramp med allvarliga komplikationer och jag höll på att förlora honom. Fick även erlichios och var konvalescent från februari - oktober. Under erlichiostrasslet så var det massor med skumam ledhältor, men en sak som är VIKTIG för att förstå helheten är att han på hösten (augusti) plötsligt inte kunde galoppera på böjt spår. Ena bakbenet som "hakade fast" i upplyft läge och han fick göra kråkhopp och slå om etc för att inte stupa när han galopperade på volt. Detta viftades bort av en veterinär, och sen behandlades han (av annan vet) för erlichios och det var en helt ny häst som kom hem.
Sattes igång igen i oktober det år han var sex år och reds VÄLDIGT försiktigt och sattes igång LÅNGSAMT under vintern. trappade upp träningen FÖRSIKTIGT på våren, och såfort jag började på ridbana så blev det trassel. Då satte jag det inte i samband med något annat än "knasiga ideer" hos hästen. Men med facit i hand så tror jag ju inte det var så att hästen vissa dagar "hade FÖR sig" att han inte kunde galoppera på voltspår utan att han inte KUNDE, ni kommer förstå varför. (Jag försökte aldrig någon gång tvinga honom eller bestraffa, jag mest muttrade för mig själv och kunde inte förstå det). Andra dagar gick det hur bra som helst.
Sen fick jag nödslakta unghästen och det tog mig väldigt hårt så min motivation tvärdog och han gick på bete och vilade (och läkte ut?) sommaren. Sattes igång på senare delenn av sommaren och besiktigades på klinik i augusti 02, då 7 år gammal. UA utom markerade för högt böjprov på HB, hade dock vurpat dagen innan.
Reds 3-4 dagar per vecka hela hösten och vintern, bara rakt fram i skogen och i unghästform. Fungerade bra. Blev trasslig i januari men bättre efter equiatrikerbehandling (massage).
På våren 2003, då var han 8 år gammal, började jag FÖRSIKTIGT trappa upp träningen igen och han gick 2 dagar, vilade en, gick två etc. Fortfarande väldig basic krav. Allt fungerade bra. I april började jag smyga in ett KOOORT pass på ridbana per vecka. Vi fortsatte så och hästen gik från klarhet till klarhet och fungerade bra FÖRUTOM en sak - trassel med galoppfattningarna. Dessa har dock aldrig varit bra utan har alltid varit spända och han har gått mer upp än fram, men jag hade mest tyckt att "det går över när han mognar". Nu blev det dock betydligt större problem,s amtidigt som han kändes hur fräsch som helst i övrigt, och galoppen blev bättre och bättre, men fattningarna krånglade.
Ibland fungerade de dock ypperligt, och hästen gick som sagt från klarhet till klarhet och kändes urfräsch.
I början på juni blev det elände igen. han ville inte jobba och försökte springa ifrån arbete eller slå upp huvudet, joja med formen, krypa bakom lod och kändes som en sirapsburk att sitta på. Dock inte halt etc, men det var inte bra. Inga STORA protester utan små små (det finns bidler från perioden som visar en nöjd och glad häst som jobbar förhållandevis bra, men sämre än normalt). Började lägga sig på handen och hamna på bogarna. Tog ut equiatriker som konstaterade att han var låst kring höger bog och armbåge men bedömde problemet satt djupare än så, i leden.
Koll hos vet visade mycket riktigt armbågsledsinflammation hf, samt muskulärt överansträngd och muskulärt svag kring vänster bakknä. Sprutades med DMSO i armbågsleden hf och under huden kring knäet v.b.
Efter behandlingen och konvalescensen sattes han igång igen och JISSES äger jag bara. Problemen med fattningarna var som BORTBLÅSTA, han fattade lugnt, fint och rätt hela tiden. Var överlag en helt ny häst som började visa gångarter som jag inte ens kunnat drömma om att han hade. Låg och tränade på högre nivå än någonsin förr, vilket för hästen ifråga är ungefär LB med lite av LA:s rörelser men inte med LA-form. Dock i en högre (normal) form (tidigare mest gått i unghästform). Förvänd galopp etc var inga problem, inte heller att börja samla en aning.
Det höll i två månader, sen var vi där IGEN. Han kändes ovillig, galoppen och galoppfattningarna trasslade, han la sig på handen och hamnade på bogarna och ville inte jobba.
In på klinik i augusti 03. Ohalt initialt, sparade vb vid longering i båda varven. En grad halt på vb efter högt böjprov. Satt i hasen, knäet HELT rent. Bedövning i hasleden släckte all hälta och rörelsestörningen. Så röntgades hasen.. Och de hittar en STOR, ful förändring i hasen. Sitter dock på ett UDDA ställe (inte spatt elelr ngt), sitter på en 'styrlist' och det positiva är att det BARA påverkar när han lyfter benet, det är inte en viktbärande del defekten sitter på. Det negativa är att de aldrig sett liknande och inte vet om det påverkar överhuvudtaget och om det gör det hur mycket. I korthet så är det ett område som ska vara halvcirkelformat utåt, och när hasen böjs så glider en annan skelettdel mot den där delen (jag kan lägga in en förklarande bild så fattar ni). Men på den mest utskjutande punkten av det halvcirkelformade är det en STOR urgröpning. Bildförklaring: http://hem.passagen.se/xyplex/hasbild2.jpg Där ringen sitter är det en STOR urgröpning inåt, så när hasen böjs och de ska glida emot varandra så hakar det i vissa lägen i istället för att glida. Detta är anledningen till varför benet hakar fast upplyft i galopp.. Detta är endera en medfödd defekt eller en GAMMAL sådan och inget nytt...
Han sprutades med tuppkam och kortison och fick sedvanlig konvalescens. Bättre vid åb men inte bra så sprutades igen med tuppkam och kortison och ny konvalescens. Sattes dock igång försiktigare (MIN ide, inte vets som dock inte hade något emot det men inte tyckte det behövdes) och var fräsch. Detta var i november 2003 och han var då 8 år.
Livrädd Alex satte igång honom EXTREMT försiktigt. Först skrittade han i nästan två månader innan jag började lägga in PYTTELITE trav. Alltid rakt fram i skogen och i unghästform. Ökade saaakta på traven och han fick en vila på några veckor över jul. Reds saaakta igång igen efter nyår och reds i skritt och trav tre gånger per vecka, cirka 40 min per gång och mest skritt. För någon vecka sedan skulle jag introducera galopp och tja, det är en smärre katastrof. Fattningarna går inte alls för det mesta, han går uppåt, han studsar på stället och står emot. Lyckas jag få honom att våga bjuda framåt så är det korsgalopp, omslag och fan och hans moster. Idag lyckades jag dock få till en HYFSAT galopp framåt men det tog 3-4 språng innan vi fick rätsida på det och fattningen var en mardröm.
För ca två veckor sedan uppträdde en skum hälta som känns som det är en frambenshälta. Den märktes BARA i skritt och bara när han var spänd, fick man honom att slappna av, eller red honom lång och låg så ryggen kom upp så försvann den. Helt okej i trav. hade inga synpunkter på att jobba (hästen är arbetsnarkoman) och gjorde det gärna och i trevlig unghästform (valde att inte plocka upp honom speciellt i form).
Men nu har det gått åt helvete IGEN. Han försöker springa undan jobb, han hänger sig på handen eller joxar med formen, är på bogarna och vill INTE stoppa under sig bakbenen utan skyfflar endera bara på eller blir som en symaskin. Jag var gråtfärdig efter dagens ridtur. Det är så långt från min arbetsvilliga, lyhörda herre man kan komma när han hänger sig på bettet och lägger sig på bogarna och verkligen fixar inte att arbeta ens med de mest enkla krav. Och det är rakt fram vi talar om.
Hovslagaren har kollat hovarna med förstoringsglas och det finns inget där som kan förklara varesig hältan eller beteendet. Han är underbart mjuk och fin i både ryggmuskler och musklerna över bakdelen. Hittar heller inget annat muskulärt som kan förklara. Equiatrikern kommer på onsdag och jag ber en bön att hon ska hitta något som kan förklara alltihop, men..
Han har inte slutat busa i hagen (det har han gjort förr när han varit dålig) men han busar BETYDLIGT mindre än normalt och vad värre är, han galopperar helt inte i hagen längre.
Nytagna bilder på hagbus visar en häst som även i frihet är på bogarna =/
Hittar inte equiatrikern någonting blir det väl klinik igen, men om han är ofräsch igen - vad fan gör jag då?
Det är honom jag VILL ha och kunna rida, det är den häst som betytt mest av allt för mig och bara tanken på att förlora honom får mig gråtfärdig. Och jag skulle kunna ge min högra hand och lägag all världens pengar på att få honom frisk. Men när ska man inse att loppet är kört? Hur länge ska man hålla på?
Tilläggas ska att han INTE trivs som 'haghäst', han är arbetsnarkoman och bli väldigt deprimerad av att bara stå, så gissa hur bra han mått av dessa eviga konvalescenser =/
Han skos av mycket duktig hovslagare, utbildad, välrenommerad, jobbat på klinik och rek av klinik. Valacken har alltid fått enormt mycket beröm för hur fint skodd han är (det står tom på ett vetpapper från en hältutredning ang allmänt omdöme "Fin exteriört, väl musklad, mycket bra skodd". Hästen går ute minst 12 h per dygn i stora kuperade hagar, han masseras och stretchas och linimentas och fan och hans moster, han skrittas alltid fram- och av avsuttet och jag är jättenoga med att han ska arbeta i en ryggvänlig form, han rids INTE på djupa/tunga underlag, han rids INTE på böjda spår (ni ser ju hur fint det gått såfort jag försökt). Han har mycket bra grundkondition. Sadeln är kollad och passar (hans rygg är mitt lilla skötebarn eftersom hans er ful ut som fan i ryggen på röntgen, och jag är angelägen om att detta inte ska utvecklas till ett problem. Ryggen dock varit kanonfin och är det nu med). Och hans es över och behandlas av både equiatriker och veterinär vid minsta misstanke om något knas.
Så vad fan ska jag göra? =(
Att han inte skulle hålla för dressyr eller böjda spår förstod jag ju såfort jag såg den förbannade röntgenplåten och genom att se tillbaka på hur det gått såfort jag ens tittat på en ridbana... Men jag trodde han skulle hålla öfr ridning rakt fram i skogen, det har han ju gjort förr. Fast bara korta perioder, sen har något ANNAT kommit ochgjort att han fått en längre vila, och antagligen läkt ut lite små grejer som var på väg? Jag vet ju inte men jag börjar undra..
Det enda jag har kvar är min ridning, men alla hävdar att det är OMÖJLIGT att min ridning kan ha påverkat det negativt minsta lilla, om något så snarare tvärtom, med annan ridning hade det gått åt helvete fortare. Jag är nu så desperat att jag skulle ÖNSKA att det var min ridning, den kan ju ju iaf göra något åt.
Men, hur länge ska man hålla på? När ska man ge upp? Å ena sidan vill jag ju göra ALLT som står i min makt för att få honom bra, och han kanske blir bra av en omgång ledsprutningar till (om det nu är ledinfl igen), samtidigt så känns det ju hopplös iom att det blev bakslag så fort, trots att jag tog det försiktigt och långsamt (vets igångsättningsrek var en månad skritt, introducera trav gravid och efter 3 veckor med trav börja med galopp och sen böjda spår igen. Jag tog det ju myyycket lugnare än så och har varken tagit mig till galopp eller böjda spår än, men likförbannat är det knas igen) och jag vill ju inte utsätta HÄSTEN för saker i onödan, spec inte som han mår så dåligt mentalt av långa vilor/konvalescenser.
Så, synpunkter, kommentarer, tips, råd - vad f*n som helst!
(jag kommer säkert komma på sjuttioelva saker jag glömt ta med i det här, men det får komma efterhand, det är långt nog ändå..)
Det gäller (förstås) valacken..För er som inte är insatta kommer här en LÅÅÅNG resume.
Arabvalack, född 1995. jag köpte honom som fyraåring och han var då sk problemhäst. Avancerat sadeltvång och mycket dåliga erfarenheter av sadel och ryttare. Skickade mig till ortopedakuten med en ryggskada rätt omgående då jag våldsamt felbedömde HUR rädd han än var (jag trodde på de uppgifter jag fick och såg inte tecknen jag borde sett). Sedan ägnade vi oss åt en lång och mycket kämpig period med sadelvänjning in absurdum.
Hade även problem och bakslag (konvalescens) av en hel del olycksfallskador under denna tid, bla en gaffelbandsöversträckning. Jag har alltid ansett vb som han svaga ben, och har aldrig tyckt det varit helt okej, men ett ANTAL veterinärer tittade på det och böjde och böjde och hittade INGENTING. Ultraljudad flera ggr för gaffelbandet men det är helt läkt. Likförbannat har jag aldrig tyckt vänster bak varit riktigt, riktigt okej. Inte så han varit oren eller så men det har inte varit med på samma sätt, och okej för att de är svagare i ena sidan men jag har tyckt det varit mer än det och tjatat ihjäl en massa stackars veterinärer som sagt men ingen hittade ngt. Dock röntgades han aldrig eftersom INGEN vet fann anledning att göra det.
Gick under detta år parallelt med sadelvänjningen som handhäst i alla gångerater, tömkördes mycket etc.
På hösten när han var fem år kunde jag sitta upp igen, men det var långt kvar till "ridbar". Var på fyradagars unghästkurs i oktober samam år och fick massor med feedback och hjälp.
Han res rakt fram i skogen i unghästform året ut samt början det år han fyllde sex år. I februari när han fyllde sex år fick han ett spiktramp med allvarliga komplikationer och jag höll på att förlora honom. Fick även erlichios och var konvalescent från februari - oktober. Under erlichiostrasslet så var det massor med skumam ledhältor, men en sak som är VIKTIG för att förstå helheten är att han på hösten (augusti) plötsligt inte kunde galoppera på böjt spår. Ena bakbenet som "hakade fast" i upplyft läge och han fick göra kråkhopp och slå om etc för att inte stupa när han galopperade på volt. Detta viftades bort av en veterinär, och sen behandlades han (av annan vet) för erlichios och det var en helt ny häst som kom hem.
Sattes igång igen i oktober det år han var sex år och reds VÄLDIGT försiktigt och sattes igång LÅNGSAMT under vintern. trappade upp träningen FÖRSIKTIGT på våren, och såfort jag började på ridbana så blev det trassel. Då satte jag det inte i samband med något annat än "knasiga ideer" hos hästen. Men med facit i hand så tror jag ju inte det var så att hästen vissa dagar "hade FÖR sig" att han inte kunde galoppera på voltspår utan att han inte KUNDE, ni kommer förstå varför. (Jag försökte aldrig någon gång tvinga honom eller bestraffa, jag mest muttrade för mig själv och kunde inte förstå det). Andra dagar gick det hur bra som helst.
Sen fick jag nödslakta unghästen och det tog mig väldigt hårt så min motivation tvärdog och han gick på bete och vilade (och läkte ut?) sommaren. Sattes igång på senare delenn av sommaren och besiktigades på klinik i augusti 02, då 7 år gammal. UA utom markerade för högt böjprov på HB, hade dock vurpat dagen innan.
Reds 3-4 dagar per vecka hela hösten och vintern, bara rakt fram i skogen och i unghästform. Fungerade bra. Blev trasslig i januari men bättre efter equiatrikerbehandling (massage).
På våren 2003, då var han 8 år gammal, började jag FÖRSIKTIGT trappa upp träningen igen och han gick 2 dagar, vilade en, gick två etc. Fortfarande väldig basic krav. Allt fungerade bra. I april började jag smyga in ett KOOORT pass på ridbana per vecka. Vi fortsatte så och hästen gik från klarhet till klarhet och fungerade bra FÖRUTOM en sak - trassel med galoppfattningarna. Dessa har dock aldrig varit bra utan har alltid varit spända och han har gått mer upp än fram, men jag hade mest tyckt att "det går över när han mognar". Nu blev det dock betydligt större problem,s amtidigt som han kändes hur fräsch som helst i övrigt, och galoppen blev bättre och bättre, men fattningarna krånglade.
Ibland fungerade de dock ypperligt, och hästen gick som sagt från klarhet till klarhet och kändes urfräsch.
I början på juni blev det elände igen. han ville inte jobba och försökte springa ifrån arbete eller slå upp huvudet, joja med formen, krypa bakom lod och kändes som en sirapsburk att sitta på. Dock inte halt etc, men det var inte bra. Inga STORA protester utan små små (det finns bidler från perioden som visar en nöjd och glad häst som jobbar förhållandevis bra, men sämre än normalt). Började lägga sig på handen och hamna på bogarna. Tog ut equiatriker som konstaterade att han var låst kring höger bog och armbåge men bedömde problemet satt djupare än så, i leden.
Koll hos vet visade mycket riktigt armbågsledsinflammation hf, samt muskulärt överansträngd och muskulärt svag kring vänster bakknä. Sprutades med DMSO i armbågsleden hf och under huden kring knäet v.b.
Efter behandlingen och konvalescensen sattes han igång igen och JISSES äger jag bara. Problemen med fattningarna var som BORTBLÅSTA, han fattade lugnt, fint och rätt hela tiden. Var överlag en helt ny häst som började visa gångarter som jag inte ens kunnat drömma om att han hade. Låg och tränade på högre nivå än någonsin förr, vilket för hästen ifråga är ungefär LB med lite av LA:s rörelser men inte med LA-form. Dock i en högre (normal) form (tidigare mest gått i unghästform). Förvänd galopp etc var inga problem, inte heller att börja samla en aning.
Det höll i två månader, sen var vi där IGEN. Han kändes ovillig, galoppen och galoppfattningarna trasslade, han la sig på handen och hamnade på bogarna och ville inte jobba.
In på klinik i augusti 03. Ohalt initialt, sparade vb vid longering i båda varven. En grad halt på vb efter högt böjprov. Satt i hasen, knäet HELT rent. Bedövning i hasleden släckte all hälta och rörelsestörningen. Så röntgades hasen.. Och de hittar en STOR, ful förändring i hasen. Sitter dock på ett UDDA ställe (inte spatt elelr ngt), sitter på en 'styrlist' och det positiva är att det BARA påverkar när han lyfter benet, det är inte en viktbärande del defekten sitter på. Det negativa är att de aldrig sett liknande och inte vet om det påverkar överhuvudtaget och om det gör det hur mycket. I korthet så är det ett område som ska vara halvcirkelformat utåt, och när hasen böjs så glider en annan skelettdel mot den där delen (jag kan lägga in en förklarande bild så fattar ni). Men på den mest utskjutande punkten av det halvcirkelformade är det en STOR urgröpning. Bildförklaring: http://hem.passagen.se/xyplex/hasbild2.jpg Där ringen sitter är det en STOR urgröpning inåt, så när hasen böjs och de ska glida emot varandra så hakar det i vissa lägen i istället för att glida. Detta är anledningen till varför benet hakar fast upplyft i galopp.. Detta är endera en medfödd defekt eller en GAMMAL sådan och inget nytt...
Han sprutades med tuppkam och kortison och fick sedvanlig konvalescens. Bättre vid åb men inte bra så sprutades igen med tuppkam och kortison och ny konvalescens. Sattes dock igång försiktigare (MIN ide, inte vets som dock inte hade något emot det men inte tyckte det behövdes) och var fräsch. Detta var i november 2003 och han var då 8 år.
Livrädd Alex satte igång honom EXTREMT försiktigt. Först skrittade han i nästan två månader innan jag började lägga in PYTTELITE trav. Alltid rakt fram i skogen och i unghästform. Ökade saaakta på traven och han fick en vila på några veckor över jul. Reds saaakta igång igen efter nyår och reds i skritt och trav tre gånger per vecka, cirka 40 min per gång och mest skritt. För någon vecka sedan skulle jag introducera galopp och tja, det är en smärre katastrof. Fattningarna går inte alls för det mesta, han går uppåt, han studsar på stället och står emot. Lyckas jag få honom att våga bjuda framåt så är det korsgalopp, omslag och fan och hans moster. Idag lyckades jag dock få till en HYFSAT galopp framåt men det tog 3-4 språng innan vi fick rätsida på det och fattningen var en mardröm.
För ca två veckor sedan uppträdde en skum hälta som känns som det är en frambenshälta. Den märktes BARA i skritt och bara när han var spänd, fick man honom att slappna av, eller red honom lång och låg så ryggen kom upp så försvann den. Helt okej i trav. hade inga synpunkter på att jobba (hästen är arbetsnarkoman) och gjorde det gärna och i trevlig unghästform (valde att inte plocka upp honom speciellt i form).
Men nu har det gått åt helvete IGEN. Han försöker springa undan jobb, han hänger sig på handen eller joxar med formen, är på bogarna och vill INTE stoppa under sig bakbenen utan skyfflar endera bara på eller blir som en symaskin. Jag var gråtfärdig efter dagens ridtur. Det är så långt från min arbetsvilliga, lyhörda herre man kan komma när han hänger sig på bettet och lägger sig på bogarna och verkligen fixar inte att arbeta ens med de mest enkla krav. Och det är rakt fram vi talar om.
Hovslagaren har kollat hovarna med förstoringsglas och det finns inget där som kan förklara varesig hältan eller beteendet. Han är underbart mjuk och fin i både ryggmuskler och musklerna över bakdelen. Hittar heller inget annat muskulärt som kan förklara. Equiatrikern kommer på onsdag och jag ber en bön att hon ska hitta något som kan förklara alltihop, men..
Han har inte slutat busa i hagen (det har han gjort förr när han varit dålig) men han busar BETYDLIGT mindre än normalt och vad värre är, han galopperar helt inte i hagen längre.
Nytagna bilder på hagbus visar en häst som även i frihet är på bogarna =/
Hittar inte equiatrikern någonting blir det väl klinik igen, men om han är ofräsch igen - vad fan gör jag då?
Det är honom jag VILL ha och kunna rida, det är den häst som betytt mest av allt för mig och bara tanken på att förlora honom får mig gråtfärdig. Och jag skulle kunna ge min högra hand och lägag all världens pengar på att få honom frisk. Men när ska man inse att loppet är kört? Hur länge ska man hålla på?
Tilläggas ska att han INTE trivs som 'haghäst', han är arbetsnarkoman och bli väldigt deprimerad av att bara stå, så gissa hur bra han mått av dessa eviga konvalescenser =/
Han skos av mycket duktig hovslagare, utbildad, välrenommerad, jobbat på klinik och rek av klinik. Valacken har alltid fått enormt mycket beröm för hur fint skodd han är (det står tom på ett vetpapper från en hältutredning ang allmänt omdöme "Fin exteriört, väl musklad, mycket bra skodd". Hästen går ute minst 12 h per dygn i stora kuperade hagar, han masseras och stretchas och linimentas och fan och hans moster, han skrittas alltid fram- och av avsuttet och jag är jättenoga med att han ska arbeta i en ryggvänlig form, han rids INTE på djupa/tunga underlag, han rids INTE på böjda spår (ni ser ju hur fint det gått såfort jag försökt). Han har mycket bra grundkondition. Sadeln är kollad och passar (hans rygg är mitt lilla skötebarn eftersom hans er ful ut som fan i ryggen på röntgen, och jag är angelägen om att detta inte ska utvecklas till ett problem. Ryggen dock varit kanonfin och är det nu med). Och hans es över och behandlas av både equiatriker och veterinär vid minsta misstanke om något knas.
Så vad fan ska jag göra? =(
Att han inte skulle hålla för dressyr eller böjda spår förstod jag ju såfort jag såg den förbannade röntgenplåten och genom att se tillbaka på hur det gått såfort jag ens tittat på en ridbana... Men jag trodde han skulle hålla öfr ridning rakt fram i skogen, det har han ju gjort förr. Fast bara korta perioder, sen har något ANNAT kommit ochgjort att han fått en längre vila, och antagligen läkt ut lite små grejer som var på väg? Jag vet ju inte men jag börjar undra..
Det enda jag har kvar är min ridning, men alla hävdar att det är OMÖJLIGT att min ridning kan ha påverkat det negativt minsta lilla, om något så snarare tvärtom, med annan ridning hade det gått åt helvete fortare. Jag är nu så desperat att jag skulle ÖNSKA att det var min ridning, den kan ju ju iaf göra något åt.
Men, hur länge ska man hålla på? När ska man ge upp? Å ena sidan vill jag ju göra ALLT som står i min makt för att få honom bra, och han kanske blir bra av en omgång ledsprutningar till (om det nu är ledinfl igen), samtidigt så känns det ju hopplös iom att det blev bakslag så fort, trots att jag tog det försiktigt och långsamt (vets igångsättningsrek var en månad skritt, introducera trav gravid och efter 3 veckor med trav börja med galopp och sen böjda spår igen. Jag tog det ju myyycket lugnare än så och har varken tagit mig till galopp eller böjda spår än, men likförbannat är det knas igen) och jag vill ju inte utsätta HÄSTEN för saker i onödan, spec inte som han mår så dåligt mentalt av långa vilor/konvalescenser.
Så, synpunkter, kommentarer, tips, råd - vad f*n som helst!
(jag kommer säkert komma på sjuttioelva saker jag glömt ta med i det här, men det får komma efterhand, det är långt nog ändå..)
Vad du ska göra med honom i framtiden kan bara du bestämma. Om du väljer att ta bort honom ska du absolut inte ha skuldkänslor för det. Det är inte ditt fel att han inte är hel. Kanske är det bästa för er båda att han får sluta sina dagar, kanske ska du ge det en chans till. 
