När travaren lärt sig, men stundtals får för sig att bara springa

[c-lina]

Ber redan nu om ursäkt till alla som är jättetrötta på trådarna vars gemensamma problem är : min travare vägrar galopperna. Men nu har jag tittat runt i de gamla trådarna och hittar inga direkta tips på hur jag ska lösa mitt problem.

Jag har en travare, 8år, travtränad men har aldrig startat. Hon är kanonfin, i skritten arbetar hon felfritt, lösgjord på alla sätt och vis. Hon fixar öppna, sluta, går att flytta i sedled osv osv.. Galoppen är helt ren, hyfsat lätt att jobba i, bara man jobbar så klarar hon att samla sig, gå på volten etc. Och sen kom vi till traven; om jag låtit henne värma upp ordentligt och själv ser till att verkligen rida när jag sätter igång så brukar jag få en hur fin, samlad och lugn trav som helst. Jättemysig att jobba med, hon böjer, flyttar utan några problem. Verkligen hur trevlig som helst.. Men så ibland kan hon få något ryck och bara sticka iväg, låsa sig totalt i sidorna och bara börja springa... som om hon skulle starta ett travlopp vilken sekund som helst. När detta väl hänt är det i princip omöligt att få henne på andra tankar..

Vad beror det på och vad kan jag göra åt det? är det jag som kommer av mig, spänner mig ? Jag har svårt att tro att problemet sitter hos henne eftersom att jag vet att hon verkligen kan jobba på rätt sätt.

 

[Ellyne]

Sv: När travaren lärt sig, men stundtals får för sig att bara springa

Kan bero på mycket. Tävlingsinstinkten väcks av nån anledning, tex du tar i tyglarna för mycket. Spänner dig. Kniper med benen och signalerar framåt.
Hästen kanske inte har tillräckligt mycket muskler för att orka bära dig hela tiden, så ibland sänker hon ryggen och skyfflar med bakbenen istället för att sätta under sig. Kanske har hon ont i ryggen och springer desto fortare när trycket mellan ryggkotorna ökar när hon sänker den.
Du får fundera och se över helheten. Sadel, tänder, din inverkan, vad hästen klarar av, yttre stresspåverkan mm. Träna övergångar, och ta hjälp av en tränare som är van vid ridtravare.

 

[Totola]

Sv: När travaren lärt sig, men stundtals får för sig att bara springa

Sånt där är svårt att säga vad det beror på just i ridningen för då måste man se just dig och din häst. Men man får helt enkelt försöka jobba konstruktivt både för det mentala (att man försöker förebygga att det låser sig mentalt - eller som jag brukar säga, att hästen stänger av och reagerar reflexmässigt/i försvar) och det fysiska. På den fysiska biten så gäller det som ellyne var inne på att försöka att inte låsa sig själv genom att spänna sig (vilket hänger ihop med det mentala - spänd blir man ju av en anledning, t ex att man känner press på sig eller tycker något är svårt ex.vis). Kan också vara så att du i just det läget "kom åt" hästen för mycket och den då blir stressad, särskilt om den t ex har låsningar/svagheter/spänningar eller kanske t o m har ont någonstans eller får ont av sadeln.
Eller att du råkade ändra balansen för hastigt? Så kan min fortfarande göra. Skulle jag sätta mig riktigt "på arslet" som t ex en dressyrtränare ville få mig göra, och känna att jag skjuter hästen framför mig då säger det woosch och så har hästen katapultat iväg! Vilket den förmodligen helt enkelt tyckte att jag sa till om.

Ett par andra viktiga tumregler, eller snarare teorier, är att ju hårdare hästen sätter ner sina bakben desto snabbare är travhästen inlärd att den ska röra sig framåt. Annars riskerar den t o m att gå omkull när den ska springa snabbt i travloppen, en inbyggd reflex. Så i längden brukar det löna sig att försöka få hästen vila mer på steget bak. Skjutkraften har man så mycket av gratis, så även om dressyrryttare ofta tjatar om bakbensaktivitet och att hästen ska ta i och skjuta på ordentligt med bakbenen så lönar det sig ofta att tänka tvärtom under omskolningen. Att bakbenen ska sättas i marken så mjukt som möjligt och stanna kvar i marken så länge som möjligt. Vilket kan vara en ganska lång process bara det.
Ekipagets balans är en annan detalj. Helst egen balans då, inte ett femte ben för det hjälper inte i längden. Ju starkare hästen blir desto bättre balans brukar den också få, men då gäller det ju att dels försöka hjälpa hästen så mycket man kan med balansen (att hålla sin egen balans alltså, och försöka parera med egna sitsen i första hand om den håller på att tappa balansen eller kanske stämma av med en snabb halvhalt) och att den får utveckla balansen genom att gå ganska fritt - återigen, utan ett femte ben.
Ju mer man tränar sånt som hästen inte klarar av att hålla balansen i desto större stress upplever jag att det blir, blir alltså bättre i längden (enligt mina erfarenheter iaf) att snarare rida i det läge man kan hitta balans till att börja med och sen bara töja liite i taget på gränserna och sen gå tillbaka till comfortzonen.
Att inte överträna är också en sån viktig grej för att undvika stress. Hästar är olika men travare tar ofta i MER och blir stressade om det tar emot, och då hellre framåt som de redan är tränade till än i samling som är mycket jobbigare, snarare är det samling och grymnasticerande jobb de känner att de till slut behöver fly undan från när man övertränat.
Sen är det det där med kommunikationen. Hästar blir ofta stressade när de inte förstår. Viss stress får man räkna med vid inlärning just av den anledningen, men helst ska det vara såpass lite att det knappt märks och isf bara en väldigt kort stund - annars är det ofta bättre att backa tillbaka och försöka förbereda bättre eller bli tydligare. Sån stress ger ju med sig av sig själv när hästen förstår, men pressar man OCKSÅ i det läget, då är det lätt att man lär in mer stress istället. Eller att det blir en ovana av för mycket stress.


Skulle kunna skriva en hel novell i ämnet känns det som Har haft två travare (ett varmblod och ett kallblod) som varit väldigt stressade av sig. Varmblodet var mycket lättsammare för det var bara i vissa situationer den blev stressad och det gick över grymt mycket snabbare än för kallblodet. Kallisen har jag fortfarande mycket kvar som kan förbättras på nu efter över två år, men även om man fortfarande känner att man får ta hänsyn till stressfaktorerna och förebygga stressen så har nivån för det höjts väldigt mycket (bara att kunna skritta på lång tygel efter att nyss ha gjort ett försök till en galoppfattning/gjort en galoppfattning är en stor grej för mig - tidigare hade passet varit helt förstört).
Vi har jobbat mycket med att rida korta pass, se till att inte kräva för mycket, ofta suttit av som belöning (och för att inte kräva för mycket) direkt efter traven istället för att kräva skritt efteråt, försökt ge honom något att tänka på hela tiden. Anpassat mycket efter hästen mao.