Sv: NH-avel
ÄNTLIGEN någon som orkar svara seriöst..
Då skulle jag vilja att du berättar lite mer här.
Hur gör du när du borstar dina hästar mer annorlunda??
När våra har vältrat runt i leran så är det ko-skrapan som gäller..
Lösdriftar har vi också till unghästarna.
Vi har det däremot inte till dräktiga ston då det skulle krävas en ENORM anläggning.
30 märrar= storbråk vid för trångt utrymme..
Men om vi då tar foder..Hur tänker man då?
AM
Med reservation för att vi alltså är helt nya på det här... och kanske är det bara jag som tolkat NH såhär
- Borsta:
- Förut har jag bundit upp min häst och borstat den, tja.. bara sådär. Om den vände bort huvudet höll jag i grimman medan jag borstade ansiktet. Om den gick undan gick jag efter. Om den strulade "skällde" jag. Jag har borstat för den måste borstas och för att jag bara förväntat mig att en tam inriden häst tycker att det är ok. Och protester bara är hästen som jävlas.
- Nu har jag hästen lös, antingen i hagen(vi har inte så många hästar) eller i grimma med grimskaftet liggande över halsen. Nu måste jag hela tiden förhålla mig till hästen, kolla på tidiga tecken på att jag är för närgången. Är jag närgången för länge går hästen undan och då måste jag backa och övertala hästen att jag ska få försöka igen. Är det områden som hästen inte vill bli borstad på får vi närma oss dem med myrsteg och inte glömma att backa så hästen ser att vi inte ville något illa när vi snuddat vid området. Tillslut blir hästen övertygad om att jag inte menar något illa när jag sticker in borsten mellan benen och då får jag rota på där bäst jag vill. Samma stil med hovkratsningen, inte tvinga, hela tiden visa att jag backar och inte vill nått illa. Vilken typ av borste man använder tror jag inte spelar roll, när de lärt sig att vi är ok så är vi det oavsett borste.
- Fodra:
- Vi har ett stort foderbord som vi fyller med hö två ggr/dag, nästan fri tillgång alltså. Förut var fodringen förenad med livsfara nästan. Hästarna blev vilda och trängde varann och oss, hotade oss och trängde undan oss för att få komma först att äta. Vi skrek och skällde, viftade med armarna och hotade med rumpan som hästar gör. men det var ändå en strid varje gång.
- Det vi gjorde annorlunda var att ta varsin famn med hö, lägga det i foderbordet och börja "äta". Vi brydde oss inte om vad hästarna gjorde, men vi viftade bort dem om de kom och ville ta "vårt" hö. Stod så tills alla hästar lugnat sig och börjat pilla hö från marken eller av det gamla som låg kvar. När det var lugnt gick vi bara ifrån våra högar för att hämta nya. Så samma sak igen med de nya högarna. Tog typ två fodringar tills det var helt lugnt och nu kommer de knappt ens in förrän vi gått därifrån
Samma sak har vi gjort när vi ger dem kraftfoder, funkar perfekt
En stor grej är hur vi gör när vi kommer in i hagen. Nu stannar vi alltid i hagen och hälsar på alla hästar och de får hälsa på oss i lugn och ro. När alla är nöjda gör vi det vi kom för att göra, även om det bara var att passera igenom hagen. Det är ohyfsat att gå in och ut ur en hage utan att hälsa på dem som bor där, så skulle en ledare aldrig göra.
Detta blev ju en hel roman, för den som vill läsa mera om hur vi gör med våra hästar kan läsa min blogg på
http://baldur.pietsch.se
Jag tar gärna emot positiv och negativ kritik om det jag skrivit på bloggen, jag diskuterar mer än gärna
