Nöjd med vardagen?

[lingonben]

Ja, jag är nöjd. Visst finns det saker att förbättra och som jag skulle vilja vore annorlunda, men min grundnivå är nöjd. Jag har tidigare behövt jobba med mig själv och mitt tänk för att kunna bearbeta och släppa några trauman i mitt liv, och jag märker att det hjälper mig i livet i stort.

 

[Happimess]

Njae. Nej. Egentligen inte. På plussidan: gillar mitt jobb hyfsat väl, har otroligt fri och ostyrd fritid som jag egentligen kan ägna åt hus och hem och hund och trädgård. Och sambon. Jag gillar våra vardagssamtal och ganska stillsamma kvällar.

På minussidan är jag i riktigt risigt fysiskt skick nu som begränsar mig enormt. Av det jag listade ovan klarar jag en tiondel mot normalt. Det gör min vardag smärtsam och tråkig.

Hade kroppen bara fungerat hade jag trivts.

 

[trazel]

Jag är nöjd och trivs med min vardag. Jag har två fantastiska barn, en sambo och en varm villa som ger tak över huvudet. Jag behöver inte oroa mig om vi kan ha mat på bordet hela månaden, eller hela och rena kläder. Jag har ett arbete som jag trivs väldigt bra med, fantastiska kollegor och intressanta och omväxlande arbetsuppgifter samt att det känns att jag gör skillnad för människor. Det är flexibelt och jag lägger upp mina dagar till stor del på egen hand, vilket gör att jag kan planera för privatlivet också.

Det enda jag skulle önska är att jag skulle ta mig i kragen och börja motionera mer, men det finns egentligen inget i vardagen som hindrar, utan det är att jag inte får tummen ur...

 

[Fjordfrälst]

Jag är inte så frisk alltid, men bortsett från krämpor så är jag faktiskt riktigt nöjd! Har ett litet men mysigt hem, många fina vänner och bekanta. Bra grannar och rent allmänt ett bra liv. Men jag kanske är en allmänt rätt "nöjd" person? Såklart finns det saker jag skulle vilja ändra på men det är inget som upptar min vardag och jag ältar sällan saker jag inte har.

Är det inte där mycket "lyckan" ligger i? Att man faktiskt mår bättre av att vara tacksam för det man har istället för att bara se det man inte har

 

[Tuvstarr]

Nja. Mitt jobb är för tungt och tar för många timmar av dagen, hade velat jobba deltid. Jag hade velat få använda hjärnan på jobbet. Jag trivs inget vidare där jag bor, eller ja, huset är bra men jag hade velat bo mycket längre söderut och i eller nära någon större ort. Jag hade velat orka med hobbyer och ha förutsättningar för att utöva dem, men det funkar inte riktigt här. Kroppen är det också diverse fel på som är svåråtgärdade. Hade också velat ha fler vänner och ett större umgänge.
Så, det är inget som är katastroffel, men en hel del som hade kunnat vara bättre.

 

[manda]

Jag tror jag har ganska nära till nöjdhet och har också medvetet jobbat på känsligheten i min ”nöjdhetsradar”.

Jag är rätt sjuk och det kommer med en god del sorg och krympt vardag, men utifrån de förutsättningarna är jag sjukt nöjd med hur rikt mitt liv är och även hur jag just nu har möjlighet att i det lilla finna/skapa meningsfullhet och stimulans.

Det bor en liten perfektionist i mig och det har tagit, tja, hela livet att upptäcka hur den tendensen kan bidra till livskvalitet och nöjdhet istället för tvärt om. Det känns som en pågående process och jag kan verkligen se att den kvaliteten i sig varken är negativ eller positiv, men kan användas både som styrka och svaghet. Nuförtiden kommer jag på mig ganska fort när jag använder den för att stressa eller dissa mig själv och har lätt att välja andra utlopp, vilket såklart är privilegierat.

 

[Fjordfrälst]

Överlag trivs jag faktiskt riktigt bra! Visst minus är ju att jag inte (ännu) har fast jobb igen sen jag sa upp mig (vilket var i grevens tid) och ekonomin inte är den allra bästa just nu med två månader studier utan csn (men sambon hjälper mig ju och har sparkontot som jag fick till eg till studier faktiskt) och ja, visst skulle jag ha så mycket mer pengar om jag inte hade haft framförallt häst i alla år men det är så JAG vill leva mitt liv, älskar djuren och så tacksam för att jag/vi kan ha dem ❤. Återigen; jag är tacksam för det jag har istället för att tänka på det jag inte har.

Har som sagt underbara djur och står i ett härligt stall, en fantastisk sambo sedan snart 11 år, familj och vänner ❤. Jobbigt att morfar numera är skröpplig men återigen- jag har haft lyckan att ha honom tills nu, 36 år! Psykisk ohälsa är tyvärr ett stort minus men den skiten tar allt mindre plats i mitt liv; igår fick jag en panikångestattack när jag körde i jobbet, höll ihop, stannade 5 min- sen var allt bra igen (vet ju varför det triggade igång) sån lättnad att det går åt rätt håll ❤.
Studerar just nu heltid på distans med handelskurser då jag ju tycker det är roligt att jobba inom så känns utvecklande att skaffa kompetens teoretiskt samt praktiskt .
Bor på landet i samma område som jag växte upp och stormtrivs här- alltid gjort, också något jag trivs med ❤. Sen finns ju tankar och drömmar med....Se vart det landar!

 

[nightcrawler]

Jag är inte nöjd men kan inte göra så mycket mer. Tyvärr gör min livssituation att ekonomin inte är vad man skulle önska och därmed även boendet. Försöker göra det jag kan för att känna att det finns nått positivt. Jag har mina hundar och min häst i alla fall. Önskar att jag inte hade mina diagnoser och svårigheter. Det är dom som gör att jag sitter där jag sitter

 

[Eurydome]

Jag är inte så frisk alltid, men bortsett från krämpor så är jag faktiskt riktigt nöjd! Har ett litet men mysigt hem, många fina vänner och bekanta. Bra grannar och rent allmänt ett bra liv. Men jag kanske är en allmänt rätt "nöjd" person? Såklart finns det saker jag skulle vilja ändra på men det är inget som upptar min vardag och jag ältar sällan saker jag inte har.

Du verkar ha ett så mysigt liv!

 

[tornblomma]

Du verkar ha ett så mysigt liv!

Tack! Jag gissar dock att många andra inte hade varit tillfredsställda med hur jag har det varken hälsomässigt eller med tex hur jag bor osv. Men det är nog så det är, om man är nöjd har nog kanske inte alltid så mycket med vad man faktiskt har (bara min personliga teori). Det finns ju många som "har allt" tex bra hälsa, god ekonomi, bra socialt stöd men ändå mår dåligt.

 

[Eurydome]

Jag är nöjd med min vardag! Särskilt sen jag separerade (från en riktgt bra man ska sägas) och har mina barn på halvtid.

Jag är numera friare att göra vad jag vill de dagar jag inte har barnen och känner mig inte så låst längre.

Har roliga fritidsintressen, bra jobb som inte är alltför stressigt och kravfyllt, tjänar bra, och jag har fina vänner.

Ser med tillförsikt mot framtiden och har ett antal spännande planer vad gäller jobb, boende och annat.

Jag försöker likt flera andra i tråden att finna glädjen i det lilla, en promenad bland höstlöven, en god kopp kaffe, en fin stund med barnen. Jag har fått lättare för det i takt med att jag blivit äldre och jag har blivit mindre orolig.

 

[Eurydome]

Tack. Jag gissar dock att många andra inte hade varit tillfredsställda men hur jag har det varken hälsomässigt eller med tex hur jag bor osv. Men det är nog så det är, om man är nöjd har nog kanske inte alltid så mycket med vad man faktiskt har (bara min personliga teori). Det finns ju många som "har allt" tex bra hälsa, god ekonomi, bra socialt stöd men ändå mår dåligt.

Jag har förstått att du har det väldigt kämpigt med din hälsa! Och att du därmed behöver avstå från en massa som du hade velat göra.

Men jag tänkte på att du har en så fin lägenhet, häng med grannar, det dyker upp nån tjusig katt på nån bild osv.

 

[Habina]

Jag är lite för nöjd. Känns ibland som att jag borde en massa men jag ser ingen anledning till att ta tag i sakerna.

Skäms för att jag inte träffar hästarna oftare, ffa nu när det är vinter och min kropp mår skräp vilket gör att mitt psyke mår skräp. Men jag försöker intala mig att jag inte är en dålig matte, utan att det är bättre för alla att jag håller mig borta.

Älskar min lägenhet, mitt jobb och mina vänner. Visst finns det saker att förbättra (parkering…), men samtidigt är det första gången nånsin som jag känner mig trygg med mitt boende och hästarnas lösdrift. Det är värt väldigt, väldigt mycket.

 

[tuaphua]

Känner att det var svårt att hitta en bra rubrik. Men är ni nöjda med er vardag?

Jag känner mig missnöjd, men vet inte vad jag skulle kunna göra för att bli mer nöjd. Eller vissa saker vet jag, men där sätter ekonomin käppar i hjulen.

Ja, verkligen!
Jag är ju inte helt frisk i kroppen och just nu också utbränd. Men jag har så mycket fint i livet. Jag har en sambo som alltid gör så jag skrattar ihjäl mig, har underbara hundar och häst som även de ger så mycket. Jag har fantastiska vänner och familj som ger så mycket på många olika plan. Tycker mycket om mitt jobb och att i det hjälpa hästar/människor. Vi bor i paradiset med så mycket små och stora saker som ger lycka, inspiration, lugn, värme i själen etc. Tänkte idag när jag gick från ridhuset med min underbara hästkompis i den vita snön mellan trädstaketen till stora gräshagarna efter träningspass och såg vårt lilla hus lysa och veta att där inne är älskad sambo och lagar god middag och hundarna väntar att ”fan vad livet är fint ändå”.

Men även när jag haft mindre bra i livet tror jag att jag sett till att försöka bli nöjd. Antingen med att kämpa med att ändra saker eller genom att kämpa med att ändra min inställning.
Jag har rätt nära till galghumor och leta positiva bitar att fokusera på.

 

[Angel]

Jag är nöjd ja kommer ofta på mig själv över att jag tänker på småsaker som gör mig glad. Aldrig gjort det förut men nu händer det flera gånger om dagen. Visst finns det sådant som går att förbättra men jag har ett mycket stimulerande jobb, bor på en liten gård och har världens finaste sambo som brukar väcka mig på morgonen med att ge mig kaffe på sängen. Att bilen är skräp, garagetaket läcker och jag jobbar för mycket osv är smågrejer på det stora hela

 

[Praefatio]

Jag är nöjd! Jag har ett långt, lyckligt äktenskap med en man jag kan lita på och som jag skrattar, pussas och kramas med varje dag. Har två friska, glada barn som för det mesta är väldigt harmoniska och nöjda med livet, och som är en lycka att vara förälder till. En gosig katt som jag älskar och en hund som jag åtminstone tycker om de flesta timmar på dygnet, och som sakta utvecklas till drömhunden. Bor i ett hus jag inte älskar, men lägenheten är fin med alla bekvämligheter vi behöver och i ett område där vi verkligen ”är hemma” med närhet till allt inkl socialt kontaktnät och med promenadavstånd till stora naturområden. Har en vattentät strategi för att hålla hemmet i ordning utan att stressa ihjäl mig. Är i slutet på drömutbildningen, njuter (oftast) av studierna och presterar bra. Får vara hemma mycket vilket jag gillar. Barnen kan gå korta dagar på förskola/skola. Jag får engagera mig i två ideella projekt som är till stor glädje för mig och mina barn.

Om jag fick ändra något skulle jag för det första vilja vara trygg i att utbildningen leder till ett jobb där jag kan trivas. Just för att jag närmar mig slutet (ett år kvar på avancerad nivå) så börjar jag känna lite framtidsstress – vad väntar på andra sidan? Med anställning kommer dessutom en välkommen skjuts i ekonomin – vi har ingen ekonomisk stress men med en vuxen på studiemedel är det klart att några tusenlappar mer i månaden hade gjort stor skillnad.

Hade gärna bott i ett annat hus i samma område, och gärna sluppit i synnerhet mina ångestsjukdomar.

Sedan skulle jag behöva en vän eller två till. Övergavs helt oväntat av den jag trodde var min bästa vän för ett par år sedan och eftersom jag länge körde kvalitet mer än kvantitet blev det lite ensamt. Har en underbar vän kvar, och många bekantskaper, men önskar att jag hade haft fler nära relationer. Är dock helt övertygad om att det kommer.

Som många har varit inne på är jag också en ”glaset är halvfullt”-person. Hade en pissig uppväxt och tidigt vuxenliv och har fått kämpa skitmycket för att komma dit jag är, har kroniska fysiska besvär och en psykisk hälsa som vacklar. Ingen, absolut ingen, trodde att jag skulle ha det såhär bra för tio år sedan. Men jag har fokuserat mycket på det som är bra, reflekterar över hur lyckligt lottad jag är dagligen. Uppskattar det jag har. Är en sån där person som kan sitta med en kopp kaffe och titta på småfåglarna på balkongen och fyllas av en lycka över hur fint livet är och hur bra jag har det. Hade jag inte kunnat/varit det, så hade jag aldrig orkat kämpa mig dit jag är nu. Då hade jag suttit kvar i ett svart hål, och/eller varit mycket mycket mer känslig för livets svängningar. För svänger gör det ju, ibland är livet stressigt, svårt och överväldigande. Ibland mår jag skräp fysiskt eller psykiskt. Men jag har 100% success rate i att överleva dagen och lösa situationer så att det blir bättre till slut, och jag känner tillit till min egen förmåga att ta mig ur mörkret/smärtan/stressen.

 

[jeennnnyy]

Känner att det var svårt att hitta en bra rubrik. Men är ni nöjda med er vardag?

Jag känner mig missnöjd, men vet inte vad jag skulle kunna göra för att bli mer nöjd. Eller vissa saker vet jag, men där sätter ekonomin käppar i hjulen.

Min första reaktion är att jag är supernöjd, för det är jag verkligen. Livet har verkligen blivit som jag vill med två fina barn, en gullig man, stor fin lägenhet, välbetalt chefsjobb, underbart sommarställe, osv. osv. Min grundkänsla är verkligen bra!!!

Jag tror att jag genomgående varit nöjd och glad i livet, oavsett yttre förutsättningar.. kanske för att jag ”alltid” varit frisk? Tror kanske också jag har enklare än många att se positivt på saker? Jag vet inte..

Om jag verkligen tänker efter på min nuvarande situation skulle jag nog helst vilja ha mer tid, det är ett rasande tempo och för mkt jobb, med allt. Sen skulle jag nog vilja ha ett tredje barn också, men det hinner jag knappt tänka på så det lär väl rinna ut i sanden..

 

[Nepenthe]

Ja det är jag.
Bor där jag vill, mysigt och billigt. Har två underbara hundar. Ska ärva en stuga som är något utöver de vanliga i just läget den har.
Ett ok jobb med bra lön.

Har dock inte så mycket vänner. Många som försvann in i familjelivet och kanske pga jag fokuserade mycket på mitt ex o hans relationer.
Känner mig väldigt ensam i mycket.

 

[karamelldrottningen]

Känner att det var svårt att hitta en bra rubrik. Men är ni nöjda med er vardag?

Jag känner mig missnöjd, men vet inte vad jag skulle kunna göra för att bli mer nöjd. Eller vissa saker vet jag, men där sätter ekonomin käppar i hjulen.

Nej verkligen inte!
Vill så mycket mer!
Är nästan aldrig nöjd. Någonsin

 

[tanten]

Såklart finns det saker jag skulle vilja ändra på men det är inget som upptar min vardag och jag ältar sällan saker jag inte har.

Detta tror jag ä en nyckel till nöjdhet.

Suktar man efter annat hela tiden är man ju aldrig nöjd. Oavsett om man är rik eller fattig, frisk eller sjuk.