My two cents: Jag har en bra relation med min partner, det stormar lite ibland men så är det ju :D. Vi är väldigt flörtiga båda två och ingen av oss har något problem med det. Det är ju inte som om man blev blind och döv av att bli ihop och det finns många attraktiva människor ute där (nu snackar jag inte bara om ytan utan totalt sett attraktiva). Flörta med och känna pirr av någon annan än den man är ihop med ser jag inga problem med. Man blir bekräftad och bekräftar givetvis den man flörtar med.

Vad man gör med det är något man ska ha gjort upp om sinsemellan. Jag skulle vara villig att ha ett öppet förhållande men inte han så då har vi inte det. För honom är det en dealbreaker och eftersom jag VILL vara med honom är det ingen uppoffring och helt mitt val att ha det så här.

Jag tycker ju att min partner är underbar och skulle de vara så att hans flörtande piggar upp någon annans dag blir jag bara glad, vi behöver alla något trevligt i vardagsträsket.

Skulle jag bli vansinneskåt på en flört och inte känna mig intresserad av min partner i samband med det skulle jag vara tvungen att omvärdera vårt förhållande. Nu har det aldrig varit i närheten av att hända, jag blir fortfarande överväldigad ibland av hur starkt jag känner för honom :)
 
Grattis!

Nyfiken på om den där häftiga känslan stannar? Förstår att det med åren kanske inte känns lika häftigt hela tiden, men det där suget i magen, stannar det kvar?
Mitt svar är: Nej.

Ingen relation stannar väl i förälskelsestadiet år efter år efter år? Det övergår till vardag och makaronipudding efter ett tag.

Att lockas av förälskelsen är naturligt. Men ska man ha ständig förälskelse tror jag att man måste byta partner rätt frekvent?

Kärlek är inte samma sak som ny attraktion och förälskelse. Kärlek kan vara stark och häftig men den är inte som nyförälskelsen.
 
Jag tycker sånt här är lite komplicerat. Å ena sidan tänker jag absolut att man kan få fladdriga och tillfälliga känslor för någon annan när man är i en relation, men samtidigt så tänker jag också att det ofta (säkert inte alltid) beror på att man får något som man saknar i sin egen relation och då kanske det snarare är ett tecken på att allt inte står rätt till?

Om jag ser till mig själv så har jag upprepat känt saker för andra under min förra (långa) relation. Jag pendlade då mellan att bli osäker på mitt eget förhållande (känna att jag saknade saker) och att tänka att det är normalt och att jag i grunden ju älskade min (dåvarande) sambo.
Nu i efterhand tänker jag att det nog var tecken på mitt missnöje, jag har svårt att se att jag hade känt mig lite småförälskad i de där andra männen om mitt dåvarande förhållande verkligen varit det jag behövde. Alla de männen hade dessutom gemensamt att de hade egenskaper som jag verkligen saknade hos min sambo.

Nu är jag tillsammans med en annan man och känner mer än jag gjort på väldigt många år. Saker jag inte trott att jag någonsin skulle känna igen. Jag har liksom tänkt att "jag är nog inte en sån som gillar x eller y..", men det har nog varit en skyddsmekanism för att slippa tänka svåra tankar om ett kasst förhållande.
Jag har svårt att tro att jag skulle känna attraktion till någon annan än min nuvarande pojkvän, men så är jag också nykär och vem vet hur kärleken kommer se ut om många år..

Lite rörigt och längre än jag hade tänkt men.. Kommer nog fram till att det KAN vara helt normalt och inte konstigt att känna för andra, men om man också har saker i sin relation som man är missnöjd med/saknar och som inte går att få till så är det nog ett tecken på att man bör ta sig en funderare.
Jag menar, det här skulle ju också kunna leda till att du och din nuvarande förbättrar er relation - OM ni båda kan hitta saker att förbättra som känns bra för båda. Men nu låter det ju som att du vill ha saker som din nuvarande inte kan ge, och då kan inte jag låta bli att tänka att det är därför du dras till någon annan.
Jag hoppas att det du skriver om att detta kan få vår relation att bli bättre stämmer!

Känner igen det du skriver om "jag är nog inte en sådan som .." men känslan jag får av den andre mannen tror jag inte kommer uppstå för vare sig sambon eller någon annan. Jag har ju ändå passerat 30 och träffat på en del folk och haft både bra och mindre bra relationer.

Med min sambo upplever jag det mesta som lätt, trots avsaknaden av passion, och hans behov av avstånd som nog är det jag gillar minst med honom. Jag skulle nästan kunna be honom om att få skaffa mig en till pojkvän med syfte att TA PÅ MIG. Kanske det är det som ligger och skaver inuti mig och som får mig att känna så mycket för den andra? Jag har inte reflekterat över att jag enbart tänkt på snusk med den andra, jag har inte haft en tanke på framtid, giftermål och så vidare vilket annars är mer likt mig när jag träffar någon.

Nu kanske det blev lite rörigt, men det är just så det känns för mig nu.

Sen vill jag också vara noggrann med att skriva att jag inte kommer att vara otrogen, sålänge jag är ihop med min sambo så rör jag ingen annan oavsett vad jag har för känslor.
 
Jag har upplevt passion. Herregud så jobbigt.
Aldrig i helvete att jag skulle byta en trygg kärleksfull ömsint relation mot bara passion.
Är böjd att hålla med. För min del styrs passion nästan helt av objektets oåtkomlighet. Historiskt sett så har passionen ofta försvunnit snabbt när han närmat sig åtkomlighet. Översatt till din situation, @Monkie, så blir det alltså så att du tycker dig vara jättepassionerad för att du inte får honom. Då öser man på känslor allt vad man orkar.

Trosor??
 
My two cents: Jag har en bra relation med min partner, det stormar lite ibland men så är det ju :D. Vi är väldigt flörtiga båda två och ingen av oss har något problem med det. Det är ju inte som om man blev blind och döv av att bli ihop och det finns många attraktiva människor ute där (nu snackar jag inte bara om ytan utan totalt sett attraktiva). Flörta med och känna pirr av någon annan än den man är ihop med ser jag inga problem med. Man blir bekräftad och bekräftar givetvis den man flörtar med.

Vad man gör med det är något man ska ha gjort upp om sinsemellan. Jag skulle vara villig att ha ett öppet förhållande men inte han så då har vi inte det. För honom är det en dealbreaker och eftersom jag VILL vara med honom är det ingen uppoffring och helt mitt val att ha det så här.

Jag tycker ju att min partner är underbar och skulle de vara så att hans flörtande piggar upp någon annans dag blir jag bara glad, vi behöver alla något trevligt i vardagsträsket.

Skulle jag bli vansinneskåt på en flört och inte känna mig intresserad av min partner i samband med det skulle jag vara tvungen att omvärdera vårt förhållande. Nu har det aldrig varit i närheten av att hända, jag blir fortfarande överväldigad ibland av hur starkt jag känner för honom :)
Låter som ett bra förhållande.

I mitt fall har det inte varit aktuellt med att göra upp om eventuella flörtar. Jag är extremt oflörtig och är enligt mina vänner ett flörtpucko som inte fattar när någon helt uppenbart flörtar med mig. Lite märkligt eftersom jag är ganska känslig för stämningar i rum, känner av direkt om någon är ledsen och så vidare.

Jag (tror inte) att jag flörtat med den unga man som fångat mitt intresse, tror inte heller att han flörtat med mig. Mer en känsla av att han ser rätt igenom mig och det riktigt sprakar mellan oss. Jag försöker dock låtsas som ingenting alls och han verkar inte riktigt veta hur han ska hantera situationen men jag märker hur han spanar in mig när han tror att jag inte ser.
 
Mitt svar är: Nej.

Ingen relation stannar väl i förälskelsestadiet år efter år efter år? Det övergår till vardag och makaronipudding efter ett tag.

Att lockas av förälskelsen är naturligt. Men ska man ha ständig förälskelse tror jag att man måste byta partner rätt frekvent?

Kärlek är inte samma sak som ny attraktion och förälskelse. Kärlek kan vara stark och häftig men den är inte som nyförälskelsen.
Jag vet inte! Jag har nog aldrig känt mig riktigt förälskad. Inte som man läser om eller som det känns för denna andra. När jag läser beskrivningar av sex så har jag alltid fnyst och tänkt att herregud vilket överdrivande!
 
Jag har upplevt passion. Herregud så jobbigt.
Aldrig i helvete att jag skulle byta en trygg kärleksfull ömsint relation mot bara passion.

Varför antingen eller?
Ett passionerat, tryggt, kärleksfullt och ömsint förhållande där båda vill samma sak med förhållandet är ju det bästa.

Ett tryggt, hemvant förhållande där båda iofs gillar sin partner men ändå verkar leva lite olika liv under samma tak, är inte vad jag personligen vill ha i ett förhållande i af. Blir ju som att bo med en kompis och inget fel med det, men som förhållande lämnar det ju massor att önska imo.

Ett förhållande byggt enbart på passion och utan substans i övrigt, är ju inget att hänga i julgranen heller direkt.
 
Nä du har rätt, bättre kommunikation är nog ett mer lämpligt ordval. Och mer kommunikativa liksom. Mer prat, mer diskussion, mer småprat.

För övrigt tycker jag att du har en bra syn på förhållanden. Jag har nog lätt att bli förtjust och intresserad och lätt att blanda ihop vänskap och känslor eftersom jag nog inte känt riktigt pirr i magen.
Får man fråga hur det kommer sig att du är ihop med din sambo? Jag har bara så svårt att förstå det... Dålig kommunikation(!), inte tillräckligt mycket närhet, halvdant sex, inget extra (låter det som) förutom att han är... snäll? Nu förstår jag att du inte skrivit precis allt om hela ert förhållande här, men för egen del har jag svårt att se att jag skulle fortsätta ett förhållande även om det kändes bra annars, om kommunikationen var dålig och jag inte fick den närhet jag skulle behöva. Fundera på saken för din egna skull i alla fall, även om du inte vill skriva ut allt här.

Min syn på förhållanden får jag delvis tacka buke för ;) Jag läser de flesta relationstrådarna här och det är mycket intressant! Det får mig att fundera på hur jag själv är, hur mina relationer ser ut, varför, hur jag vill ha det, hur jag absolut inte vill ha det osv. Genom att få en bild av hur saker och ting fungerar för andra så blir det lättare för mig att klura ut svaret på sådana frågor kring egna livet.
 
Min syn på förhållanden får jag delvis tacka buke för ;) Jag läser de flesta relationstrådarna här och det är mycket intressant! Det får mig att fundera på hur jag själv är, hur mina relationer ser ut, varför, hur jag vill ha det, hur jag absolut inte vill ha det osv. Genom att få en bild av hur saker och ting fungerar för andra så blir det lättare för mig att klura ut svaret på sådana frågor kring egna livet.

Fast vet du vad jag tror? Jag tror att det där är som en kompis beskrev när han och hans fru skaffade hund. Först läste de allt om alla raser, sedan läste de allt om rasen de bestämt sig för - sedan kom valpen och inget stämde. Och gör fortfarande inte. :D

Jag kan också känna att jag har stor nytta av bukes relationstrådar - i teorin. I praktiken skulle jag förmodligen gå i samma gamla jävla fällor som vanligt. :D
 
Tack ☺

Min sambo är inte så känslosam och det har hittills funkat eftersom jag pratar känslor, andlighet och annat flummigt med mina få men nära vänner.

Sen får jag nog erkänna att jag själv förmodligen inte är den bästa på att kommunicera och innan jag slaktar min sambos oförmåga kanske jag bör se mig själv lite kritiskt.

Och tack för ett bra råd, ☺
Fast jag tycker att det där med "bra" eller "dålig" på att kommunicera, närmar sig det obegripliga. Jag tänker att just precis själva poängen med bra vänskaper och bra förhållanden är att det är lätt, roligt och öppet att prata med just den personen om snart sagt allting. Att det är själva kombinationen av personer som gör det.

Och jag tänker som @mandalaki , det är kommunikationen som är relationen. Man kan som jag ser på saken överhuvudtaget inte ha en dålig kommunikation i ett bra förhållande, det existerar inte. Dålig kommunikation = dåligt förhållande. Däremot kan man givetvis ha en väldigt bristfällig kommunikation även med väldigt bra personer, men det är en helt annan sak. Det finns många fler bra personer än det finns personer som man klickar med på bra vis och som förblir roliga och intressanta att prata med.
 
Får man fråga hur det kommer sig att du är ihop med din sambo? Jag har bara så svårt att förstå det... Dålig kommunikation(!), inte tillräckligt mycket närhet, halvdant sex, inget extra (låter det som) förutom att han är... snäll? Nu förstår jag att du inte skrivit precis allt om hela ert förhållande här, men för egen del har jag svårt att se att jag skulle fortsätta ett förhållande även om det kändes bra annars, om kommunikationen var dålig och jag inte fick den närhet jag skulle behöva. Fundera på saken för din egna skull i alla fall, även om du inte vill skriva ut allt här.

Min syn på förhållanden får jag delvis tacka buke för ;) Jag läser de flesta relationstrådarna här och det är mycket intressant! Det får mig att fundera på hur jag själv är, hur mina relationer ser ut, varför, hur jag vill ha det, hur jag absolut inte vill ha det osv. Genom att få en bild av hur saker och ting fungerar för andra så blir det lättare för mig att klura ut svaret på sådana frågor kring egna livet.
Bra med reflektioner ☺
Jag inser att det låter tråkigt, det gör jag! Men jag trivs jättebra tillsammans med honom, fast vissa saker fattas. Jag är i nuläget inte så missnöjd att jag är redo att bryta upp. Sen håller jag med dig om att det är intressant att läsa relationstrådarna här på Buke, det ju alltid lättare att när man är helt objektiv och jag tänker att jag själv i denna tråd nog hade uppmanat mig själv att se över mitt förhållande. Jag har hitills inte träffat någon som är perfekt och komplett och är i det stora hela ändå rätt nöjd fastän att jag klagat här i tråden. Fick en känslochock när fjärilar började dansa runt i magen.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Fler här som gjort denna resan? Jag är 165 och väger strax under 110 kg. Jag och min sambo vill börja försöka få barn men vi båda är...
Svar
18
· Visningar
1 520
Senast: Lisen82
·
Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
11
· Visningar
1 293
Senast: Soapbubble
·
R
Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela... 12 13 14
Svar
265
· Visningar
13 369
Senast: sardellen
·
R
Kropp & Själ Jag vänder mig till Bukefalos, då det är det största forum/grupp jag känner till, där en majoritet är kvinnor och många dessutom aktiva...
Svar
12
· Visningar
1 376
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp