NPF- utredning

[Rosett]

Riktigt så enkelt är det inte när man har problem med exekutiva funktioner, eftersom en stor del av problemet är allt som innebär flera moment. För dig kanske skala och hacka är som ett enda moment, men har man t ex NPF så kan det se ut mer såhär:
1. Ta fram lök
2. Ta fram skärbräda
3. Ta fram kniv
4. Skala löken
5. Hacka löken (och bestämma hur stora bitar dessutom, bara det kan vara en procedur)
6. Plocka undan skärbräda
7. Plocka undan kniv
8. Jaha, vad sjutton var det jag skulle ha lök till?

Och vips så har man gjort slut på en stor del av sitt batteri för dagen, ett batteri som ändå bara är halvt laddat som bäst.

+ @bettysmatte
Och sen när man gjort det och lagat maten ska man organisera och genomföra undanplock av allt och diskning …
Själv äter jag från kastrullen, om jag lagat mat i kastrull. Allt för att få så lite disk som möjligt.
Har just nu ett berg av disk som är ”för mycket” för mig. Har bara en diskho så kan inte ha smutsigt i en och diska i en. Alltså måste jag lägga lite åt gången i blöt och diska lite då och då när jag orkar, det blir också en planeringsgrej.
Vad ska jag diska först?
Hur placerar jag disken i diskstället så allt ryms?
När den självtorkat (fattar inte hur folk orkar handdukstorka all disk) så ska allt organiseras in i skåp och lådor.
Upptäcker att en låda är stökig, har inte energi att städa den men den ”tar upp plats i hjärnan” för jag borde städa den.

*har autism och add*

 

[Elo]

+ @bettysmatte
Och sen när man gjort det och lagat maten ska man organisera och genomföra undanplock av allt och diskning …
Själv äter jag från kastrullen, om jag lagat mat i kastrull. Allt för att få så lite disk som möjligt.
Har just nu ett berg av disk som är ”för mycket” för mig. Har bara en diskho så kan inte ha smutsigt i en och diska i en. Alltså måste jag lägga lite åt gången i blöt och diska lite då och då när jag orkar, det blir också en planeringsgrej.
Vad ska jag diska först?
Hur placerar jag disken i diskstället så allt ryms?
När den självtorkat (fattar inte hur folk orkar handdukstorka all disk) så ska allt organiseras in i skåp och lådor.
Upptäcker att en låda är stökig, har inte energi att städa den men den ”tar upp plats i hjärnan” för jag borde städa den.

*har autism och add*

För att inte prata om när orken tar slut under matlagningen så man står där med färdig mat, men har inte 'ork' att varken äta eller stoppa undan den för sedan.

 

[Wille]

Är det någon mer än jag som tvivlat på resultatet av en npf-utredning?

 

[Rosett]

Är det någon mer än jag som tvivlat på resultatet av en npf-utredning?

Jag har. Funderar på om främst ADD-diagnosen är felaktig eftersom att symtomen delvis kan påminna om ptsd, jag har ptsd också. Men jag låter det bero eftersom jag tack vare diagnoserna får det mesta stöd jag behöver.
Har ju de problem jag har, oavsett diagnos.

 

[TinyWiny]

Visst är det så. Men en ökad förståelse är väl det ultimata?

Nej faktiskt inte. Att förklara och förklara och förklara för någon som inte kan sätta sig in i den situation som beskrivs tar enbart energi från den som redan har låg energinivå.

Man kan också fundera på vad den förståelsen innebär och är värd. Kan någon greppa något hen aldrig har varit i närheten av (dvs. hur det känns/är i en annan människa och hur hen fungerar) eller gör hen som vanligt och tolkar utefter eget huvud och vad ger då det för förståelse egentligen? Det är ju inte som att förklara ett mattetal där det bara finns ett rätt svar även om vägarna dit kan se olika ut. Jag kan inte förstå hur jag överlevde den tid jag var som sjukast. Det går inte att ta in och ändå var jag ju med varenda sekund. Att tro att någon annan skulle förstå hur det var är en omöjlighet. Då ser jag det som bättre att respektera det någon säger bara utan att ifrågasätta eller på andra sätt kräva förklaringar utöver de som redan har givits som ändå inte kommer gå att förstå.

Vi behöver inte förstå precis allt. Ibland är det bättre för alla parter att bara acceptera att det är som det sägs att det är. Sedan kan man såklart finna vägar runt problem osv. ibland men att tro eller till och med lite lätt smädligt mena att det är klart att något är värt något för att det är det för en själv det kan bara bli fel.

 

[Wille]

Jag har nu suttit i en grupp för autister på fb och diskuterat. Rent allmänt så verkar de flesta inte tro att jag har autism.

Själv känner jag mig bara så förtvivlad över att livet är som det är. Jag får aldrig någon rätsida på mina problem.

 

[escodobe]

Jag har nu suttit i en grupp för autister på fb och diskuterat. Rent allmänt så verkar de flesta inte tro att jag har autism.

Själv känner jag mig bara så förtvivlad över att livet är som det är. Jag får aldrig någon rätsida på mina problem.

Skulle det funka med ett annat angreppssätt, fokus ska kanske vara på att göra livet så smidigt som möjligt för att minska problemen som problemen orsakar så att säga?

Vad kan man ändra på för att göra livet lättare och trevligare så att man orkar mer.

 

[Wille]

Skulle det funka med ett annat angreppssätt, fokus ska kanske vara på att göra livet så smidigt som möjligt för att minska problemen som problemen orsakar så att säga?

Vad kan man ändra på för att göra livet lättare och trevligare så att man orkar mer.

Jag behöver boendestöd. Men som det ser ut måste jag offra studietid som jag sedan på något magiskt sätt måste ta igen på egen hand (hur nu det skulle gå till). Och jag kommer aldrig kunna jobba heltid om jag ska kunna få boendestöd. Så det jag behöver går inte att få eller så måste jag betala ett högt pris.

Och så skulle jag behöva få rida. Det är det enda som kunnat få mig att leva en stund. Men det är inte heller möjligt.

 

[escodobe]

Jag behöver boendestöd. Men som det ser ut måste jag offra studietid som jag sedan på något magiskt sätt måste ta igen på egen hand (hur nu det skulle gå till). Och jag kommer aldrig kunna jobba heltid om jag ska kunna få boendestöd. Så det jag behöver går inte att få eller så måste jag betala ett högt pris.

Och så skulle jag behöva få rida. Det är det enda som kunnat få mig att leva en stund. Men det är inte heller möjligt.

Hästar verkar du ju kunna få tag på, men där måste du kanske sänka dina förväntningar. Det kan kanske vara värt att rida lite "sämre" hästar om det innebär att man får komma ut i naturen på en hästrygg, lukta häst och pyssla i ett stall?

 

[Kilauea]

Hästar verkar du ju kunna få tag på, men där måste du kanske sänka dina förväntningar. Det kan kanske vara värt att rida lite "sämre" hästar om det innebär att man får komma ut i naturen på en hästrygg, lukta häst och pyssla i ett stall?

Av vad som sagts förut ger inte själva pysslet och en tur i skogen nåt, utan det är prestation som är målet.

För egen del tycker jag en mjuk mule att pussa på är fantastiskt .

 

[Gry]

Efter att ha jobbat som specialpedagog i några år och varit familjehem i många år, är jag mkt kritisk till BUP och diagnoser. Har träffat flertalet barn med ADHD-diagnos som har varit allt från särbegåvade till att ha mkt låg affektiv empati och proaktiv aggression, PTSD och anknytningsstörningar. Och känner en ung tjej där psykiatrin vill ha det till Borderline och intellektuell funktionsnedsättning när det rör sig om en särbegåvning och autism. Skolan kan inte heller de här bitarna. Vi är nerlusade med NPF-råd, att det ska anpassas efter NPF och lågaffektivt bemötande så det finns liksom inte plats eller kunskap till ngt utanför ramen. Förödande, skulle jag säga. Men visst. Ibland är det ju vanlig hederlig adhd också.

 

[Wille]

Hästar verkar du ju kunna få tag på, men där måste du kanske sänka dina förväntningar. Det kan kanske vara värt att rida lite "sämre" hästar om det innebär att man får komma ut i naturen på en hästrygg, lukta häst och pyssla i ett stall?

Nej, jag har inte fått tag i något alls faktiskt. Det enda som fanns att tillgå var en travare med stark separationsångest (blev ett jävla hallå när den togs ur hagen) som dessutom hade typisk travargalopp. Det fanns heller ingen ridbana eller möjlighet att åka iväg och träna. Så jag kände inte att det var värt besväret.

 

[Wille]

Efter att ha jobbat som specialpedagog i några år och varit familjehem i många år, är jag mkt kritisk till BUP och diagnoser. Har träffat flertalet barn med ADHD-diagnos som har varit allt från särbegåvade till att ha mkt låg affektiv empati och proaktiv aggression, PTSD och anknytningsstörningar. Och känner en ung tjej där psykiatrin vill ha det till Borderline och intellektuell funktionsnedsättning när det rör sig om en särbegåvning och autism. Skolan kan inte heller de här bitarna. Vi är nerlusade med NPF-råd, att det ska anpassas efter NPF och lågaffektivt bemötande så det finns liksom inte plats eller kunskap till ngt utanför ramen. Förödande, skulle jag säga. Men visst. Ibland är det ju vanlig hederlig adhd också.

Jag har fått en borderlinediagnos för många år sedan. Den fick jag efter ett rorcharchtest. Inget annat. Den diagnosen har visat sig inte stämma alls. Jag har ju bara problem med relationer och ensamhet.

Hur visar sig anknytningsstörningar?

 

[Gry]

Jag har fått en borderlinediagnos för många år sedan. Den fick jag efter ett rorcharchtest. Inget annat. Den diagnosen har visat sig inte stämma alls. Jag har ju bara problem med relationer och ensamhet.

Hur visar sig anknytningsstörningar?

Jisses!

Det kan vara allt ifrån svåra permanenta ”skador” som man sett hos barn som utsatts för svår omsorgsbrist. Man började förstå mer när man följde upp de stackars barnen på rumänska barnhem då de upptäcktes för, vad var det? 20 år sedan? 30? Till att man kan ha undvikande anknytning till andra ”bara”.

Om du googlar på anknytningsstilar och sen på Reaktiv Anknytningsstörning så kan du läsa mer. Det sistnämnda, mkt kortfattat, kan innebära att du antingen är helt avstängd eller är väldigt gränslös i relationer.

Vi är ju sociala varelser med väldigt avancerad hjärna. För att hjärnan ska utveckla högre funktioner, att känslor ska definieras, förstås, hållas isär och få olika styrka underlättas det av trygg anknytning. Empatisystemet hänger också med där. Och copingstrategier. Och ångestreglering. Kort sammanfattat. Sen samverkar miljön med gener. Man kan ju födas med en sårbarhet att vara mer känslig osv. Rätt ingredienser i soppan så kan man utveckla Borderline, personlighetsstörningar mm. Eller om man inte är så sårbar och om andra skyddsfaktorer finns så kan man växa upp som ett ”maskrosbarn” och fått till sig en massa lärdomar man använder till något bra. Det är mkt som påverkar.

 

[Calmiche]

Jag behöver boendestöd. Men som det ser ut måste jag offra studietid som jag sedan på något magiskt sätt måste ta igen på egen hand (hur nu det skulle gå till). Och jag kommer aldrig kunna jobba heltid om jag ska kunna få boendestöd. Så det jag behöver går inte att få eller så måste jag betala ett högt pris.

Och så skulle jag behöva få rida. Det är det enda som kunnat få mig att leva en stund. Men det är inte heller möjligt.

Släpp tanken på heltid, det går att jobba deltid. Förklara situationen för arbetsgivaren så de förstår situationen. Sen behöver du inte berätta allt men förklara att du haft det väldigt kämpigt i några år och är på väg tillbaka men att i dagsläget fungerar det inte för dig att jobba heltid, men tex 80 % fungerar bra. Att du har boendestöd behöver du inte berätta om du inte känner för det.
Berättar man såna här saker på ett bra sätt utan att raljera iväg i alla detaljer så visar det på att du både vet dina gränser och inte ger upp när något blir besvärligt. Positiva saker för en arbetsgivare!

Angående att ta igen studierna, fråga om någon i klassen vill plugga tillsammans tex en lördag eller nåt sånt. Ni måste inte göra samma uppgifter utan kan jobba med ert eget. Du har flera som förklarat här i tråden att det inte är fusk att hjälpas åt. Du behöver inte ens ge svar eller förklara om du får någon fråga utan du kan svara "Jag tror det stod något om det(frågan) i kapitel X" tex.
Att tycka det är svårt komma igång att plugga utanför skoltid är rätt vanligt så finns säkert någon som vill hänga på. Ta med en termos med kaffe eller hetvatten + några tepåsar så blir det en glad överraskning för den du pluggar med att ha nåt gott att dricka.

 

[Wille]

Jisses!

Det kan vara allt ifrån svåra permanenta ”skador” som man sett hos barn som utsatts för svår omsorgsbrist. Man började förstå mer när man följde upp de stackars barnen på rumänska barnhem då de upptäcktes för, vad var det? 20 år sedan? 30? Till att man kan ha undvikande anknytning till andra ”bara”.

Om du googlar på anknytningsstilar och sen på Reaktiv Anknytningsstörning så kan du läsa mer. Det sistnämnda, mkt kortfattat, kan innebära att du antingen är helt avstängd eller är väldigt gränslös i relationer.

Vi är ju sociala varelser med väldigt avancerad hjärna. För att hjärnan ska utveckla högre funktioner, att känslor ska definieras, förstås, hållas isär och få olika styrka underlättas det av trygg anknytning. Empatisystemet hänger också med där. Och copingstrategier. Och ångestreglering. Kort sammanfattat. Sen samverkar miljön med gener. Man kan ju födas med en sårbarhet att vara mer känslig osv. Rätt ingredienser i soppan så kan man utveckla Borderline, personlighetsstörningar mm. Eller om man inte är så sårbar och om andra skyddsfaktorer finns så kan man växa upp som ett ”maskrosbarn” och fått till sig en massa lärdomar man använder till något bra. Det är mkt som påverkar.

Det där med anknytning är intressant. Jag har läst lite om det men begriper inte så mycket.

 

[Wille]

Släpp tanken på heltid, det går att jobba deltid. Förklara situationen för arbetsgivaren så de förstår situationen. Sen behöver du inte berätta allt men förklara att du haft det väldigt kämpigt i några år och är på väg tillbaka men att i dagsläget fungerar det inte för dig att jobba heltid, men tex 80 % fungerar bra. Att du har boendestöd behöver du inte berätta om du inte känner för det.
Berättar man såna här saker på ett bra sätt utan att raljera iväg i alla detaljer så visar det på att du både vet dina gränser och inte ger upp när något blir besvärligt. Positiva saker för en arbetsgivare!

Angående att ta igen studierna, fråga om någon i klassen vill plugga tillsammans tex en lördag eller nåt sånt. Ni måste inte göra samma uppgifter utan kan jobba med ert eget. Du har flera som förklarat här i tråden att det inte är fusk att hjälpas åt. Du behöver inte ens ge svar eller förklara om du får någon fråga utan du kan svara "Jag tror det stod något om det(frågan) i kapitel X" tex.
Att tycka det är svårt komma igång att plugga utanför skoltid är rätt vanligt så finns säkert någon som vill hänga på. Ta med en termos med kaffe eller hetvatten + några tepåsar så blir det en glad överraskning för den du pluggar med att ha nåt gott att dricka.

Det känns bara så jävla kämpigt att behöva leva på nästan inga pengar alls. Jag har levt fattigt en stor del av livet och vill inte mer. Jag vill ha pengar.

Att plugga tillsammans med någon låter sig inte göras. Jag bor så många mil från de andra och har inte råd att åka dit. När jag åker till skolan får jag reseersättning men det får jag inte om jag åker till en klasskamrat.

 

[bettysmatte]

Att plugga tillsammans med någon låter sig inte göras. Jag bor så många mil från de andra och har inte råd att åka dit. När jag åker till skolan får jag reseersättning men det får jag inte om jag åker till en klasskamrat.

Man kan ju tänka sig att man turas om att träffas hos varandra, eller att man möts halvvägs (på t.ex. ett café)?

 

[Wille]

Man kan ju tänka sig att man turas om att träffas hos varandra, eller att man möts halvvägs (på t.ex. ett café)?

Jag tror de flesta inte har bil och det är ganska ogörligt att åka buss hit. Och jag fixar inte att plugga på cafe. Där finns heller inget internet. Inte bibliotek heller. Det är för mycket folk.

Jag vet för övrigt inte hur man gör när man pluggar.

 

[Calmiche]

Det känns bara så jävla kämpigt att behöva leva på nästan inga pengar alls. Jag har levt fattigt en stor del av livet och vill inte mer. Jag vill ha pengar.

Att plugga tillsammans med någon låter sig inte göras. Jag bor så många mil från de andra och har inte råd att åka dit. När jag åker till skolan får jag reseersättning men det får jag inte om jag åker till en klasskamrat.

80 % av en heltidslön är rätt bra med pengar ändå och är du van att snåla så kommer det kännas som en lyx oavsett. Det är väl mer värt att kunna ha kvar boendestödet och ha ett fungerande liv? Sen behöver det inte vara för all framtid, du kan börja med 80% och tid för boendestöd. När allt rullar på och du känner att livet fungerar så kan du öka arbetstiden. Bättre att ta ett mindre steg så det blir hållbart än att direkt börja med heltid, dessutom med tanke på att du inte kan behålla boendestödet om du jobbar heltid.