NPF- utredning

[Shaggy]

Nåt som hon tar upp och som kan vara viktigt; när jag gjorde min utredning (ca 10 år sedan) så jämfördes jag med andra kvinnor/tjejer och totala populationen, inte med män/killars resultat. Och vid flertalet tillfällen så omnämndes detta som "det här brukar vi se i kvinnor/tjejer som har autism". Vilket är bra!

Det min post egentligen syftade till var att jag minns att TS tidigare var väldigt negativ till någon typ av neuropsykiatrisk diagnos och det jag funderar på är om hon mer eller mindre undermedvetet slätade över saker i utredningen som om jag minns rätt genomfördes mer eller mindre motvilligt. Det var därför jag tänkte att en länk som beskriver en annan sida av autism än den gängse kan ge input i följdfrågan på den som TS ställer i starten

 

[Wille]

Vet att det här inte direkt har med trådens ämne att göra men för några månader sedan var det en fb vän som delade den här videon och jag blev helt fascinerad över hur hon beskriver sin autism jämfört med hur stereotypen ser ut.

Den är på engelska men man kan slå på textning om man har svårt att hänga med.

Jag visste inte hur man slår på textning på svenska. Det gick lite fort så jag kan ha missat något. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kände igen mig i, men jag är definitivt rörig.

 

[Shaggy]

Jag visste inte hur man slår på textning på svenska. Det gick lite fort så jag kan ha missat något. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kände igen mig i, men jag är definitivt rörig.

Den går nog inte att texta till svenska men tycker den engelska texten ger stöd för att höra det som sägs lite för fort

 

[Wille]

Det min post egentligen syftade till var att jag minns att TS tidigare var väldigt negativ till någon typ av neuropsykiatrisk diagnos och det jag funderar på är om hon mer eller mindre undermedvetet slätade över saker i utredningen som om jag minns rätt0 genomfördes mer eller mindre motvilligt. Det var därför jag tänkte att en länk som beskriver en annan sida av autism än den gängse kan ge input i följdfrågan på den som TS ställer i starten

Ja, jag har varit negativ till att få en sådan diagnos och är det egentligen fortfarande. Men jag märker ju att jag inte är så pratsam som mina klasskamrater. Det gör att jag inte är så social, men jag har absolut inte social fobi eftersom jag aldrig är rädd för att prata. Jag kan prata om jag blir tilltalad, eller är i en grupp och har något att säga. Men jag tar i princip aldrig själv initiativ till samtal. I klassrummet pratar jag när jag har något att säga men jag är inte långrandig som en del klasskamrater är utan jag håller käft när jag pratat klart.

Så det finns ju sociala problem, svårigheter att vara organiserad och svårigheter att laga mat. Och när det kommer till att man gör något repetivt så har jag tänkt att det gör ju inte jag, men jo, jag pillar ofta på mina naglar och nagelband.

 

[Shaggy]

Tittade runt lite mer och hittade även den här med professor Tony Attwood
Länk till där han börjar prata om flickor

Länk till starten

Han pratar tydligt så bör fungera även om automattextningen (engelska) stundtals är rena skämtet

 

[Egonson_]

Ni som genomgått en npf-utredning, hur omfattande var den, d.v.s. antal timmar? Hur många personer var inblandade i utredningen och vilka titlar hade dessa?

Kan mest svara för min senaste, som var en kompletterande. Utreddes för autism 2003 ca men det minns jag inte mycket av.
Jag vet i alla fall att jag var både hos psykolog flera besök á 3 timmar, flera sjukhusbesök med skiktröntgen (sköterskor träffade jag där) och EEG. Anhörigsamtal med psykologen mm.
Föra året utreddes jag vidare för ADD och då var det en läkare och en psykolog. Samt samma ssk jag redan gick till som samordnade. Var 3 besök till psykologen med samtal, olika dokument, tester på dator. Ca 1 timme per gång.
Jag kan inte svara på om det fortfarande eller i alla fall görs så pass omfattande somatiska utredningar. Den kompletterande var kanske totalt 6 timmar? Medan den första var mycket mer omfattande.

Så mestadels är det psykolog, och läkare. Man kan även få träffar arbetsterapeut.
Båda gjordes i Region Halland.

 

[Wille]

Tittade runt lite mer och hittade även den här med professor Tony Attwood
Länk till där han börjar prata om flickor

Länk till starten

Han pratar tydligt så bör fungera även om automattextningen (engelska) stundtals är rena skämtet

Vet inte riktigt om jag känner igen mig, men ja, det har hänt att jag rättat lärarens text i dokument. Tur jag har en lärare som uppskattar det.

 

[Javan]

Ja, jag har varit negativ till att få en sådan diagnos och är det egentligen fortfarande. Men jag märker ju att jag inte är så pratsam som mina klasskamrater. Det gör att jag inte är så social, men jag har absolut inte social fobi eftersom jag aldrig är rädd för att prata. Jag kan prata om jag blir tilltalad, eller är i en grupp och har något att säga. Men jag tar i princip aldrig själv initiativ till samtal. I klassrummet pratar jag när jag har något att säga men jag är inte långrandig som en del klasskamrater är utan jag håller käft när jag pratat klart.

Så det finns ju sociala problem, svårigheter att vara organiserad och svårigheter att laga mat. Och när det kommer till att man gör något repetivt så har jag tänkt att det gör ju inte jag, men jo, jag pillar ofta på mina naglar och nagelband.

Det är ju svårt utifrån text på nätet men hur mkt har du läst om kvinnor med autism? Den skiljer sig rejält från stereotyp bilden av autism.

jag blev faktiskt uppriktigt förvånad att du inte landade inom autismspektrat. Fem timmar är nog det lägsta jag hört men har å andra sidan bara varit med om utredningar kring barn.

Framförallt är det sociala delen jag tycker skiner igenom. Den svart-vita gränsdragningen du verkar helt sakna gråzoner det är antingen rätt eller fel.

Den första artikeln beskriver tecken på autism hos flickor där du klickar in på flera baserat på vad du skriver och hur du resonerar.

https://fduv.fi/sv/start/article-112644-72309-de-synliggor-flickor-med-autism

https://unt.se/leva/vi-kvinnor-med-autism-skiljer-oss-at-fran-mannen-5362407.aspx

 

[Wille]

Det är ju svårt utifrån text på nätet men hur mkt har du läst om kvinnor med autism? Den skiljer sig rejält från stereotyp bilden av autism.

jag blev faktiskt uppriktigt förvånad att du inte landade inom autismspektrat. Fem timmar är nog det lägsta jag hört men har å andra sidan bara varit med om utredningar kring barn.

Framförallt är det sociala delen jag tycker skiner igenom. Den svart-vita gränsdragningen du verkar helt sakna gråzoner det är antingen rätt eller fel.

Den första artikeln beskriver tecken på autism hos flickor där du klickar in på flera baserat på vad du skriver och hur du resonerar.

https://fduv.fi/sv/start/article-112644-72309-de-synliggor-flickor-med-autism

https://unt.se/leva/vi-kvinnor-med-autism-skiljer-oss-at-fran-mannen-5362407.aspx

Det är ju inte helt klockrent med något. Jag ser mig inte som sensoriskt känslig men kan störa mig på folk som har för mycket parfym. Maten är heller inget problem. Men jag har alltid undrat hur man får vänner och kan inte improvisera matlagning.

 

[Red_Chili]

Finns det några fördelar med att få diagnos som vuxen? Tycker att det alltid pratas om att det är viktigt att barn får rätt diagnos så att man kan anpassa skolan, men sedan då? Om det är någon som redan överlevt skolan på något vis.

 

[Wille]

Finns det några fördelar med att få diagnos som vuxen? Tycker att det alltid pratas om att det är viktigt att barn får rätt diagnos så att man kan anpassa skolan, men sedan då? Om det är någon som redan överlevt skolan på något vis.

Den fördel jag kommer på är att man då kan få en kontaktperson. Det kan jag ju inte få idag.

 

[MiaMia]

Finns det några fördelar med att få diagnos som vuxen? Tycker att det alltid pratas om att det är viktigt att barn får rätt diagnos så att man kan anpassa skolan, men sedan då? Om det är någon som redan överlevt skolan på något vis.

Man ska överleva resten av livet också, inte bara skoltiden...

 

[Red_Chili]

Man ska överleva resten av livet också, inte bara skoltiden...

Jo, men alltså... vad händer? Jag ser sällan något om vad som skulle ändra något, mer än att "man får veta hur man fungerar" typ. I skolan finns det ju möjligheter till anpassade studier, hjälp av speciallärare osv, men vad finns för vuxna?

 

[MiniLi]

Jo, men alltså... vad händer? Jag ser sällan något om vad som skulle ändra något, mer än att "man får veta hur man fungerar" typ. I skolan finns det ju möjligheter till anpassade studier, hjälp av speciallärare osv, men vad finns för vuxna?

Man kan få anpassningar även på universitetet. Gäller det autism så öppnas dörren till LSS-insatser och det är ju en enorm skillnad!

 

[Elo]

Finns det några fördelar med att få diagnos som vuxen? Tycker att det alltid pratas om att det är viktigt att barn får rätt diagnos så att man kan anpassa skolan, men sedan då? Om det är någon som redan överlevt skolan på något vis.

Finns massor av fördelar. För mig var/är största fördelen att testen jag gjorde under utredningen gav mig en större förståelse för mina egna problem. Jag trodde att alla hade det som jag och att jag bara var superdålig på att hantera det.

Tex är det en mardröm att åka buss/tåg. Jag lyssnar (inte hör, lyssnar) på alla konversationer inom hörhåll samtidigt, eftersom min hjärna inte kan sortera. Det är fruktansvärt utmattande och jag kunde inte förstå folk som frivilligt använde dessa transportmedel. Jag åkte ibland in till universitetet med buss (ca 45 min) och fick direkt ta bussen tillbaka för att jag var helt slut i huvudet, och därför också missa föreläsningen/lektionen.

Jag jobbar bara 80% eftersom jag vet att jag inte orkar mer, och vetskapen om min diagnos gör ju att jag förstår och kan acceptera att jag aldrig klarar mer. Jag har försökt få FK att förstå att jag har en nersättning i funktion men senaste handläggaren var antingen en idiot på riktigt eller typ ljusår framför all annan medicinsk och psykologisk forskning (jag blev nekad eftersom autism enligt denne går över)

Sen har jag ju rätt till vissa andra saker, tex via LSS ( i mitt fall just nu boendestöd) men också saker som annat stöd via arbetsförmedlingen, man kan få pengar från försäkringskassan för inköp av saker som ens funktionsnersättning gör det nödvändigt att ha. Men också mindre saker som att jag vid tillfälle kunnat prata med min chef om "den här saken kommer jag inte klara av under rådande premisser, kan vi ändra A eller B så kommer jag klara av det"

 

[Calmiche]

Jo, men alltså... vad händer? Jag ser sällan något om vad som skulle ändra något, mer än att "man får veta hur man fungerar" typ. I skolan finns det ju möjligheter till anpassade studier, hjälp av speciallärare osv, men vad finns för vuxna?

Massvis, med diagnos så går man under LSS. Möjlighet till mer hjälp via psykiatrin av folk som är insatta i diagnoserna, anpassade studier, individstöd(heter boendestöd på en del ställen men insatserna ska utformas efter individens behov), finns stödboenden i olika former och man kan också få anställningsstöd eller vad det heter.

Nackdelarna är att det också är en del dörrar som stängs. Tex så skulle jag gärna engagera mig i Lottakåren eller Hemvärnet men det räcker att nämna orden Asperger/ADD så är dörren stängd.

 

[escodobe]

Finns det några fördelar med att få diagnos som vuxen? Tycker att det alltid pratas om att det är viktigt att barn får rätt diagnos så att man kan anpassa skolan, men sedan då? Om det är någon som redan överlevt skolan på något vis.

Jo, det kan vara ett sätt att förstå hur man funkar, kunna hitta verktyg till att få vardagen att funka bättre, men behöver kanske anpassa lite på arbetsplatsen osv.

 

[MiaMia]

Jo, men alltså... vad händer? Jag ser sällan något om vad som skulle ändra något, mer än att "man får veta hur man fungerar" typ. I skolan finns det ju möjligheter till anpassade studier, hjälp av speciallärare osv, men vad finns för vuxna?

"Veta hur man fungerar" kan vara förutsättningen för att alls kunna fungera. Dvs. öka chansen att ordna vardagssysslor och arbete någorlunda.

Minskar risken att bli felbehandlad inom psykiatrin när man inte längre klarar att prestera som andra. Anpassningar av arbete, sjukskrivningar, lönebidrag, att insatser från handikappomsorgen görs med rätt metoder... Hur mycket som helst av de anpassningar och stöd man kan behöva som vuxen hänger på att man kan "bevisa" sina behov med intyg.
Och saker som görs kan ofta bli kontraproduktiva eller verkningslösa (tom skadliga) om de görs utifrån felaktiga antaganden om hur personen fungerar/inte fungerar.

Jag undrar om det blivit så vanligt att få diagnos i skolan att man lite glömmer hur situationen är för de som inte fått det. Om du redan fått hjälp från start så funkar det mycket bättre senare, för att det går att ge så mycket preventiv effekt för framtiden med tidiga insatser.
Så tänker folk att alla vuxna autister ska kunna fungera så. Men det är just hjälpen som bidragit till det går att fungera bättre med mindre hjälp senare.

 

[Stekspaden]

Massvis, med diagnos så går man under LSS. Möjlighet till mer hjälp via psykiatrin av folk som är insatta i diagnoserna, anpassade studier, individstöd(heter boendestöd på en del ställen men insatserna ska utformas efter individens behov), finns stödboenden i olika former och man kan också få anställningsstöd eller vad det heter.

Nackdelarna är att det också är en del dörrar som stängs. Tex så skulle jag gärna engagera mig i Lottakåren eller Hemvärnet men det räcker att nämna orden Asperger/ADD så är dörren stängd.

Hemvärnet går ju inte att vara med i om man inte gjort militärtjänst tidigare.
Finns liknande alternativ som civilförsvarsförbundet mm som också hjälper till vid bränder, leta folk mm.

 

[G-uldlock]

Hemvärnet går ju inte att vara med i om man inte gjort militärtjänst tidigare.
Finns liknande alternativ som civilförsvarsförbundet mm som också hjälper till vid bränder, leta folk mm.

Fel.
Du kan bli Specialist i hemvärnet, se länk; https://hemvarnet.se/intresseanmalan/din-insats-borjar-har