Om ditt hus brann ner, vad skulle du sakna?

[iNHALE]

Jag skulle sakna att ha ett hem, inte bara tak över huvudet och en säng att sova i, för det fixar man lätt efter en brand, utan ett faktiskt hem som är mitt, med mina saker, som har min "anda" och personliga prägel.

 

[Twihard]

Alla foton och min externa hårddisk till datorn (just för ännu mer foton finns där), 3 tavlor som är avmålade efter några av mina djur, och tja alla minnessaker som är från farmor och andra viktiga personer. Jag är en hamster och samlar på allt. Skulle även försöka rädda flätan med tagel efter min döda häst.

 

[SpanskaLoppan]

Foton, framförallt de från från att sonen föddes och framåt. Annars finns absolut inget jag skulle sörja men kanske sakna lite, som favorit jeansen och... ja... inte mycket som sagt...

 

[Bison]

Inget.
Visst att jag har lite arvegods men jag skulle bära med mig det i minnet.
Är inte fäst vid prylar på det viset.

 

[Aviello]

Säger samma sak, ingenting egentligen.
Jag lekte lite med tanken på att flytta härifrån och det enda jag skulle känna vara viktigt att ta med mig vore kläder, smink och sånt. Skulle det brinna inne går det alltid att köpa nytt så det är inget jag skulle sakna egentligen.
Jag, djuren och människor jag älskar är det viktiga, allt annat kan få brinna om det skulle bli så

Edit: kan lägga till.
För några år sen brann vår lada ner, där jag förvarade alla gamla foton och dagböcker. Det var jättetråkigt, men jag insåg sen efteråt att jag överlevde det också. Tack vare lösdrift klarade sig alla våra djur och det var det enda jag kunde tänka på efteråt, djup tacksamhet.

 

[mysboll]

Datorn och hårddiskarna = alla bilder! Går inte att ha de mängderna i ett moln.
Även rosetterna skulle vara väldigt saknade!

 

[Vogue]

Självklart utgår vi från att allt levande i form av människor och husdjur har klarat sig oskadda.
Vad skulle du egentligen sakna? Som i princip inte går att ersätta.
Jag fick fundera hur länge som helst, mina foton ligger i molnet, annars är ju det vanligt som grej att sakna. Det jag kommer på är mammas smycken, plus en tavla som jag fått av min pappa.

Du då?

Allt? Vårt hem är noga utvalt och vi planerar och fyller på hela tiden med just det vi vill ha samt att vi renoverar.
Så kan inte bara välja en sak, paniken hade varit total och oerhörd överlag.
Givetvis extra illa med foton samt tavlor som mamma målat men det är ju självklart någonstans.

 

[Hippocampus]

Inget, jag är inte fäst vid saker och ting.

 

[kryddelydd]

Självklart utgår vi från att allt levande i form av människor och husdjur har klarat sig oskadda.
Vad skulle du egentligen sakna? Som i princip inte går att ersätta.
Jag fick fundera hur länge som helst, mina foton ligger i molnet, annars är ju det vanligt som grej att sakna. Det jag kommer på är mammas smycken, plus en tavla som jag fått av min pappa.

Du då?

Egentligen ingenting.
Det vill säga, visst vore det synd med farmorsmors kristallglas och med de kristallglas från Jalta som jag fick som avskedsgåva av en numera avliden arbetskamrat för 20-talet år sedan.
Men resten är ju ersättningsbart.
Även guld- pärle- och diamanthalsbandet jag fick i student-present.

Så länge katterna klarar sig, så.

Jo, förresten, körkortet är jobbigt att klara sig utan.

 

[kryddelydd]

Jag kom på en sak till, hundens stamtavla, hundens pass, mitt pass, plånbok med samtliga kort i osv. Visst går det att ersätta, men det skulle kosta en massa huvudvärk och pengar som jag då inte skulle ha eftersom plånboken och samtliga id-kort och pass brunnit upp.

Jag som nyss tappat bort (och sedan hittat) plånbok med körkort, kan säga att det inte är så jättejobbigt.
Kreditkort tar det ett par dagar att fixa nytt via internetbank.
Körkort - lite krångligare om man inte har giltig ID, men på nivån "tar ett par veckor extra att få tag i, och lite meckande med intyg om man inte har familjemedlemmar nära som hjälper till att hämta" så det är faktiskt inte så illa.

 

[Aviello]

Jo, min avlidne morfars körkort vore ledsamt att förlora, det kan jag hålla med om.

 

[TinyWiny]

Jag hade saknat mycket av det som jag inte ser varje dag, korten barnen skrivit/gjort, teckningar och saker de gjort och gett mig genom åren. Mormors tavlor, brev från min uppväxt, de där sakerna man hittar och ler åt minnet som kommer över en när man ser det, allt det där som har lett fram till att jag är den jag är idag. Alla foton från tiden innan digitalkameran hade jag också saknat något grymt. Det hade varit hemskt att inte få ha mer. Jag är inte särskilt prylfixerad men det jag har är ju jag. Endel av mig. Jag insåg när min sadel blev stulen att saker kan ha ett värde som vida överstiger det jag trodde. Alla minnen som är kopplade till saken betyder så mycket och en ny grej kan inte ersätta.

 

[Lickety]

Jag skulle sakna alla mina saker, och de är ganska få jämförelsevis. Jag kan fortfarande packa ner "mitt" bohag i ett hästsläp utan vidare. De saker jag gillar har ringa materiellt värde, men jag skulle sakna mitt skrivbord med alla sina dokument i sin egen oordning, mina målarpenslar, mina tavlor och datorn med alla dokument. Vidare skulle jag sakna mina tiffanylampor, inköpta för småpengar på tradera, och alla teckningar från morfar och tavlorna från mamma. Mammas stickade koftor. Egentligen varje sak jag äger har sitt mål eller sin betydelse, även om (eller på grund av att) jag valt att inte äga så många saker. Jag skulle väl inte gå under av saknad, men nog skulle det svida.