Om man inte får sin stora kärlek...

[Modest]

Ja, jag tänker något i stil med att en bra och intressant - gärna kreativ - relation är väldigt mycket intressantare än mängden känslostormar.

Får jag fråga vad du menar med en kreativ relation?

 

[Petruska]

Får jag fråga vad du menar med en kreativ relation?

Att man liksom kan göra saker med och i relationen. Att man inte låser varandra i roller. Att man ännu mindre låser varandra i roller som bygger på hur det var när man träffades (vilket ju kan vara för 50 år sedan). Att man står ganska fri i relation till varandra vad gäller krav och förväntningar av olika slag och därför pratar kontinuerligt om saker och ting.

Den sortens saker.

När man använder uttryck som "sitt livs stora kärlek", får jag snarast bilden av något motsatt i huvudet.

 

[stjarnhimmel]

Fast....

"Den stora kärleken" behöver ju inte per automatik innebära "Förtärande passion".

Precis...
TS skriver ju att personen är någon hon tycker "Halvdant mycket om" eller något liknande.
Det måste ju finnas något mellanting mellan förtärande passion och tycka halvdant om någon.

 

[Modest]

Att man liksom kan göra saker med och i relationen. Att man inte låser varandra i roller. Att man ännu mindre låser varandra i roller som bygger på hur det var när man träffades (vilket ju kan vara för 50 år sedan). Att man står ganska fri i relation till varandra vad gäller krav och förväntningar av olika slag och därför pratar kontinuerligt om saker och ting.

Den sortens saker.

När man använder uttryck som "sitt livs stora kärlek", får jag snarast bilden av något motsatt i huvudet.

Aha, jag tror att jag förstår. Och håller med dig!

 

[tuaphua]

Jag tycker det är helt ok om man väljer att skaffa barn ihop som vänner.
Men att ena parten är förälskad/kär och den andra är på polar-stadie känns som upplägg för disaster om man så ljuger om sina känslor eller är öppen.
Sen att man är så upphängd på en gammal relation känns för mig som något en terapeut kan vara bra att ha för att sortera lite i känslorna. Att bara känna att "jag hittar ingen just nu som jag blir kär i" är en ok känsla för mig. Men att känna att det bara finns en och fortfarande vara kär i någon 4 år senare känns inte riktigt sunt. Det hade iaf jag personligen velat gå till någon och få hjälp med.

 

[stjarnhimmel]

Bara för att man KAN få barn innebär det inte att det är lämpligt. På flera plan. Jag anser att barn som självförverkligande oavsettt ålder alltid är fel, och i synnerhet i den åldern och uppåt.
Jisses, om TS är 41 nu och innan processen är nådd till att man har ett barn i sin famn ganska lång. Jag förstår inte hur det ens kan vara ett rimligt alternativ att rekommendera.

Ja det är definitivt en stor resa och något som har många aspekter.

 

[Mixoman]

I begreppet "mitt livs stora kärlek" borde det enligt mig vara en förutsättning att den andre också tycker och känner likadant, dessutom ska det vara passionerat och fantastiskt dag efter dag, år efter år. Precis som i de böcker och filmer som har desillusionerat västvärlden.

Jag tror att det kan bli svårt om man har så enormt höga förväntningar och förhoppningar på hur en relation ska vara, det är liksom dömt att misslyckas. Precis som det blir svårt om man inte har några förväntningar alls och bara finner sig i en relation som kostar mer än den ger.

Hur man resonerar när det gäller barn har jag ingen åsikt om. Det finns gott om exempel på passionerade relationer där föräldraskapet lämnar mycket att önska, särskilt när relationen är över. Sen är det på flera sätt likadant med relationen till sina barn, det kommer inte vara passionerat, mysigt och en ständig källa till glädje livet igenom. Just att hantera känslor, hantera förändringar och att vara kreativ och kommunikativ, plus en dos förmåga att kompromissa och välja sina strider kan vara bra i de flesta relationer.

 

[Sonic76]

Jag är inte en sån person som blir kär lätt.
Lever med mitt livs första och enda kärlek.
Dotterns pappa var det inte kärlek alls med.
Men jag är inte sån där som skimrar runt på rosa moln utan det är mer en overklighetskänsla jag har.
Jag vill så mycket men blir snarare tvärtom av rädsla för nåt odefinierbart.
Har förlorat så många så tror det beror på rädsla att förlora igen.
Men jag skulle aldrig nöja mig med nån jag bara "trivs
" med.
Hade inte denna person varit den rätta hade jag aldrig bott ihop med denne eller haft ett förhållande. Jag fixar ju inte ens att ha en kk, har provat.
Så jag var liksom inställd på att leva ensam resten av livet när denna mannen kom in i mitt liv igen. Det tog honom lite tid att övertyga mig kan man säga.

 

[athena_arabians]

Jag tycker det känns lite tragiskt om det vore så att man har "en stor kärlek". Vad händer om denna person dör tidigt i relationen? Ska man vara ensam och sörja resten av livet då?

Kärlek är inget man har i begränsad mängd.

 

[Tassetass]

Jag tycker det känns lite tragiskt om det vore så att man har "en stor kärlek". Vad händer om denna person dör tidigt i relationen? Ska man vara ensam och sörja resten av livet då?

Kärlek är inget man har i begränsad mängd.

Kom att tänka på de här två verserna från en kent-låt:

"Hjärtat blir aldrig fullt
En livstid ska få plats där
Allt det här och mer
Det vi förlorade, det vi vann

Hjärtat blir aldrig fullt
Även om det går i tusen bitar
Jag kan göra plats
Om du kan tänka dig att dela"

 

[Septicemia]

Jag har funderat många vändor på det här med "sitt livs kärlek", mycket på grund av att jag har varit i vad som kändes som den sortens förhållande men också varit den som avslutat relationen i fråga.

Fortfarande, trots att jag sedan länge bearbetat känslorna, kan jag känna att det var en sorts kärlek jag inte kommer att få uppleva igen. Där fanns en personkemi som nog inte kan återskapas och ett band jag inte utvecklat med någon annan. Det var en sorg för mig att inse att det inte var en relation som fungerade ett helt liv, jag kan fortfarande känna så utan att för den sakens skull vilja tillbaka.

Däremot så tror jag inte heller att det innebär att all kärlek måste se ut som just den där kärleken gjorde, utan att det finns ohyggligt många sätt som någon kan förändra ens liv och känslor på. Ibland är det människor som stannar länge i ens liv, ibland bara för en stund. Men om man låser fast sig vid att det måste kännas eller vara på ett visst sätt så blir det svårt att komma vidare.

 

[athena_arabians]

Jag har funderat många vändor på det här med "sitt livs kärlek", mycket på grund av att jag har varit i vad som kändes som den sortens förhållande men också varit den som avslutat relationen i fråga.

Fortfarande, trots att jag sedan länge bearbetat känslorna, kan jag känna att det var en sorts kärlek jag inte kommer att få uppleva igen. Där fanns en personkemi som nog inte kan återskapas och ett band jag inte utvecklat med någon annan. Det var en sorg för mig att inse att det inte var en relation som fungerade ett helt liv, jag kan fortfarande känna så utan att för den sakens skull vilja tillbaka.

Däremot så tror jag inte heller att det för den sakens skull innebär att all kärlek måste se ut som just den där kärleken gjorde, utan att det finns ohyggligt många sätt som någon kan förändra ens liv och känslor på. Ibland är det människor som stannar länge i ens liv, ibland bara för en stund. Men om man låser fast sig vid att det måste kännas eller vara på ett visst sätt så blir det svårt att komma vidare.

Personkemi är lurigt. Bara för att man har en enormt bra kemi betyder det ju inte att det automatiskt är en bra grund för ett förhållande.

 

[Septicemia]

Personkemi är lurigt. Bara för att man har en enormt bra kemi betyder det ju inte att det automatiskt är en bra grund för ett förhållande.

Precis! Dessutom tror jag att det är farligt att tro att känslor såväl som människor är statiska. Vi växer och förändras på alla håll och kanter, lite i taget, varje dag. Ibland åt samma håll, ibland helt i motsatt riktning. Något som fungerar i ens relation just nu kanske är helt fel om ett år, eller femton.

 

[athena_arabians]

Precis! Dessutom tror jag att det är farligt att tro att känslor såväl som människor är statiska. Vi växer och förändras på alla håll och kanter, lite i taget, varje dag. Ibland åt samma håll, ibland helt i motsatt riktning. Något som fungerar i ens relation just nu kanske är helt fel om ett år, eller femton.

Exakt. Plus att jag tror att det dessutom är lätt att förväxla stark lust med kärlek, speciellt när man är yngre (jag vet att jag gjort det!). Det är skillnad på romantisk och romankåtisk som särbon brukar säga

 

[monster1]

Fast....

"Den stora kärleken" behöver ju inte per automatik innebära "Förtärande passion".

Nej kanske inte, jag förstår som sagt inte konceptet alls. Vad innebär "den stora kärleken"?

 

[Septicemia]

Exakt. Plus att jag tror att det dessutom är lätt att förväxla stark lust med kärlek, speciellt när man är yngre (jag vet att jag gjort det!). Det är skillnad på romantisk och romankåtisk som särbon brukar säga

Haha, det uttrycket snor jag

 

[hoppsann]

... ska man nöja sig med någon man tycker halvdant mycket om eller ska man leva ensam, vad tycker ni? Har detta problem sedan länge. Lever nu ensam, men tror att jag vill ha barn och det går ju inte utan input, så att säga. Har en som tycker om mig och vill ha barn med mig, men som jag bara tycker om som vän. Jag är 41 år, så tiden håller på att rinna ut för barn. Vad tycker ni att jag ska göra? Tacksam för tankar!

Öppna dina ögon och se dig omkring. Se framåt och fimpa det förflutna.. Jämför inte.
Vad är den stora kärleken?
Jag trodde jag mötte den.
Bildade familj och partnern var passionerad, snyggast, coolast, fränast osv. Som blev elak, svartsjuk och kontrollerande. Vi kom knappt därifrån oskadda.

Men utan den otrevliga erfarenheten hade jag aldrig ens sneglat på min nuvarande partner...
Som vid en första anblick inte alls var så "fab" som jag dras till.
Som varje dag gör mig varm av tillgivenhet, glädje och kärlek.
Har aldrig varit så lycklig (och kär) & det hänger i efter många år!

För att det hysteriska pirret ska infinna sig behöver någon av oss ha varit på jobbresa/ dela en flaska vin/ åka på semester.
Tanken av att vara utan min livskamrat ger mig svindel.
Jag är svinnöjd!

 

[bumpo]

Jag har träffat min "The One". Flera gånger till och med. Eller snarare jag har inlett förhållanden med ett flertal människor som jag med lätthet sett mig dela hela mitt liv med och som jag varit hejdlöst kär i. För jag tror nog inte att det finns en the one, en livs kärlek. Det vore ju för sjutton tragiskt. Jag menar, vad är chansen för att jag ska hitta hen OCH att jag är hens the one? Nära nog noll skulle jag säga. Med det sagt, självklart har jag gått in i förhållanden med förhoppningen att ha hittat min 'sitta i rullstol och räjsa i korridorerna på äldreboendet' -partner.

 

[athena_arabians]

Haha, det uttrycket snor jag

Det är mycket användbart

 

[Amha]

Ja, jag tänker något i stil med att en bra och intressant - gärna kreativ - relation är väldigt mycket intressantare än mängden känslostormar.

Den bästa partnern är väl den jag kan ha den bästa relationen med. För att det ska vara möjligt behöver man nog tycka väldigt mycket om varandra och vara attraherade av varandra i alla fall emellanåt, men relationens kvalitet och känslornas intensitet har som jag förstår det inte så där väldigt mycket med varandra att göra ändå.

Hellre en bra relation och måttligt med känslosvall, än intensivt känslosvall och en jobbig relation. Tror jag.

Det där med "sitt livs kärlek" låter som att alltsammans ligger i ödets händer och att relationen inte är något man kan påverka överhuvudtaget.

Du satte nog ord på mina tankar. Sitt livs kärlek är något jag direkt kopplar till sagor. Hemsk ensamhet i början och sen dyker personen med det rosa molnet upp och lyckliga i alla sina dagar osv.

Jag kan säga att jag skulle inte benämna min make som mitt livs kärlek och det finns säkert fler personer jag skulle kunna tänka mig att leva med men just nu vill jag inte byta ut honom. Han är inte alls "i väntan på något bättre" utan den personen jag är glad att jag lever med kort sagt. Samtidigt som jag kan planera vår framtid förstår jag att rätt vad det är kanske det svalnar känslor som inte går att väcka igen eller så blir han påkörd av en bil eller vad som nu kan hända och jag med stor sannolikhet hittar en ny som jag också kan älska och vara attraherad av.