For min yngste odaga var det en himla tur att vi valde att dela ut 3 fornamn till vara barn. Han var dopt till Lars, (efter farfar) David, Niklas ... och vi kallade honom Niklas i 4 manader. Sedan brot jag ihop och forklarade for Maken att han helt enkelt inte var en Niklas ... (till Maken's lattnad, da han ocksa tyckte att barnet passade sallsynt daligt till namnet) sa det fick bli David som passar honom ypperligt och allt var frid och frojd ... Pa Universitetet borjade han ibland kalla sig Lars da det var sa speciellt, men var fortfarande David for nara familj och vanner. Numera ar Lars ett ettablerat "job namn" for honom medan ar David for familj och vanner.
I Mellan Ostern fick de som bara hade ett namn ofta hora att det bara var hundar (som de anser "orena" och endast arbetande [jakt eller vakt] hundar ar accepterade) som endast hade ett namn. En av mina vanner var rabiat over det och kande sig extremt pahoppad. En annan av mina vanner skrattade gott och tyckte det var en klar brist hos de som pastod nagot sa infantilt.
I Mellan Ostern fick de som bara hade ett namn ofta hora att det bara var hundar (som de anser "orena" och endast arbetande [jakt eller vakt] hundar ar accepterade) som endast hade ett namn. En av mina vanner var rabiat over det och kande sig extremt pahoppad. En annan av mina vanner skrattade gott och tyckte det var en klar brist hos de som pastod nagot sa infantilt.
Senast ändrad: