Om rasism, magkänsla och en del annat (Utbruten från "Coronaviruset 2019- nCoV")

Har inte behövt ta ställning till det.

Men om du har väldigt starka åsikter om hur jag agerar i dessa frågor borde du ju även kunna svara på hur du själv skulle agera. Det är ju ett extremt vanligt scenario, att du aldrig skulle ha ställts inför valet att säga hej till någon som har ätit lunch med någon som uttryckt något nedsättande låter helt osannolikt i mina öron.

I din värld verkar allt vara så svartvitt, och då är det förstås enkelt att dela ut kängor mot andra till höger och vänster.
 
Jämför med hur man reagerar mot personer som drar grova sexistiska skämt, skall arbetsgruppen säga ifrån att det inte är OK eller skall vi bjuda in dom till en sällskapsgrupp för vidare diskussion?
 
Jag är ju själv inte utsatt för rasism givetvis men kommentarer om immigranter förekommer Ofta med stort O på jobbet (Jag bor inte i Sverige), och då protesterar jag. Det vore gött om fler gjorde det. Diskussionerna är jag mindre intresserad av just då faktiskt.
 
Men om du har väldigt starka åsikter om hur jag agerar i dessa frågor borde du ju även kunna svara på hur du själv skulle agera. Det är ju ett extremt vanligt scenario, att du aldrig skulle ha ställts inför valet att säga hej till någon som har ätit lunch med någon som uttryckt något nedsättande låter helt osannolikt i mina öron.

I din värld verkar allt vara så svartvitt, och då är det förstås enkelt att dela ut kängor mot andra till höger och vänster.
Fast den andra kollegan är kanske en sådan som försöker ta diskussionen? Eller så har hen samma åsikter och Ja, då lär jag inte sätta mig bredvid den och käka nästa gång heller. Det handlar om situationen så nej det är inte svartvitt. De flesta väljer ett annat bord än denna kollega på grund av hans åsikter. Du får tycka det är utfrysning men varför anser du att vi ska behöva bjuda in vederbörande till diskussion? Så snäll är inte jag. Och när han börjar med sitt snack då säger jag ifrån och fler med mig. Idag bad en annan kollega (homosexuell) honom hålla käften när han pratar om homosexualitet som en sjukdom. Ledsen men jag har inget till övers för en sådan människa alls. Sen får han vara livrädd för homosexuella och nordafrikaner. Det rör mig inte i ryggen. Det är fortfarande han som gör sig skyldig till brott. Inte vi.
 
Jämför med hur man reagerar mot personer som drar grova sexistiska skämt, skall arbetsgruppen säga ifrån att det inte är OK eller skall vi bjuda in dom till en sällskapsgrupp för vidare diskussion?

Varför skulle vi ens behöva välja mellan de två alternativen, när det finns fler? Som t ex att BÅDE säga ifrån där och då, OCH initiera ett värdegrundsarbete på arbetsplatsen?
 
Fast den andra kollegan är kanske en sådan som försöker ta diskussionen? Eller så har hen samma åsikter och Ja, då lär jag inte sätta mig bredvid den och käka nästa gång heller. Det handlar om situationen så nej det är inte svartvitt. De flesta väljer ett annat bord än denna kollega på grund av hans åsikter. Du får tycka det är utfrysning men varför anser du att vi ska behöva bjuda in vederbörande till diskussion? Så snäll är inte jag. Och när han börjar med sitt snack då säger jag ifrån och fler med mig. Idag bad en annan kollega (homosexuell) honom hålla käften när han pratar om homosexualitet som en sjukdom. Ledsen men jag har inget till övers för en sådan människa alls. Sen får han vara livrädd för homosexuella och nordafrikaner. Det rör mig inte i ryggen. Det är fortfarande han som gör sig skyldig till brott. Inte vi.

Jag har inte sagt att just du måste ha diskussioner med just din kollega, det har du full frihet att avgöra själv. Det jag har förundrats över inställningen att JAG inte bör prata med MINA kollegor, som du öht inte vet något om eller hur de uttrycker sig.
 
Jag har inte sagt att just du måste ha diskussioner med just din kollega, det har du full frihet att avgöra själv. Det jag har förundrats över inställningen att JAG inte bör prata med MINA kollegor, som du öht inte vet något om eller hur de uttrycker sig.
Du får väldigt gärna återge exakt var jag skrivit det...
 
Du får väldigt gärna återge exakt var jag skrivit det...

Du har starkt kritiserat min inställning att det kan vara effektivare, när situationen är lämplig, att prata med personen ifråga än att enbart "markera" (vad det exakt betyder och var gränsen till att prata går, har ännu inte framkommit) om det är förändring hos personen jag önskar.
 
Du har starkt kritiserat min inställning att det kan vara effektivare, när situationen är lämplig, att prata med personen ifråga än att enbart "markera" (vad det exakt betyder och var gränsen till att prata går, har ännu inte framkommit) om det är förändring hos personen jag önskar.
Du har alltså inget konkret inlägg. Men det är väl samma uppfattning som att du anser att alla vi andra är med i afa, skriker och skärmar och anser att rasister är djur. Att man inte väljer att umgås med rasister betyder inte mer än att man inte går med på åsikterna. Sedan får du personligen tycka synd om rasiste som blir utfryst. Som man ropar får man svar liksom. För mig, och för väldigt många andra, är det en dealbreaker. Jag tror också de allra flesta klarar av att säga hej till en rasistisk person och läsa av det sociala samspelet. Lika mycket som jag tror de allra flesta klarar av att tänka längre än en engångserfarenhet för att döma dennes härkomst resten av livet.

Men rent generellt. Hade du suttit och gång på gång ursäktar rasister, homosexualitet etc med rädsla och att det är synd om dem som får äta ensamma, nej, då hade jag nog suttit i ett annat bord på rasten för då har vi nog inget gemensamt eller gemensamma värderingar ändå. Om det var det du menade.
 
Du har starkt kritiserat min inställning att det kan vara effektivare, när situationen är lämplig, att prata med personen ifråga än att enbart "markera" (vad det exakt betyder och var gränsen till att prata går, har ännu inte framkommit) om det är förändring hos personen jag önskar.

Nyckelordet är nog när situationen är lämplig och hur mycket man orkar. Jag tänker att förändringen hos personen inte är mitt främsta uppdrag, utan mitt främsta uppdrag är att inte låta människor trampa på andra människor utan att markera och tydligt säga ifrån. Noll tolerans. Skulle man av någon anledning sitta på tu man hand, kan man givetvis försöka lite mer att prata, och se om det finns tillstymmelse till hopp om förändring. Men det är otänkbart att låta någon spy ut och utveckla sin galla över mörkhyade, homosexuella, judar och muslimer i en grupp större än två där dessa veterligen eller med viss sannolikhet finns med - och bemöta det med enbart sakligt pratande om det inte upphör omedelbart. Noll tolerans och omedelbart stopp är målet. Ofta innebär det ett starkt avståndstagande som är ofrånkomligt.
 
Nyckelordet är nog när situationen är lämplig och hur mycket man orkar. Jag tänker att förändringen hos personen inte är mitt främsta uppdrag, utan mitt främsta uppdrag är att inte låta människor trampa på andra människor utan att markera och tydligt säga ifrån. Noll tolerans. Skulle man av någon anledning sitta på tu man hand, kan man givetvis försöka lite mer att prata, och se om det finns tillstymmelse till hopp om förändring. Men det är otänkbart att låta någon spy ut och utveckla sin galla över mörkhyade, homosexuella, judar och muslimer i en grupp större än två där dessa veterligen eller med viss sannolikhet finns med - och bemöta det med enbart sakligt pratande om det inte upphör omedelbart. Noll tolerans och omedelbart stopp är målet. Ofta innebär det ett starkt avståndstagande som är ofrånkomligt.

Ja så tänker jag också i de situationer du tar upp. De flesta situationer jag är i innebär dock inte att någon drar en harang om hur de avskyr dem och dem, betydligt vanligare är att det kommer ut små kommentarer i förbifarten, insinuationer av typen "ja, det vet man ju..." eller fake news etc. Mer av typen smygrasism snarareän att någon öppet deklarerar att hennes ser ner på invandrare. Att jag du inte skulle kunna ta ett samtal med någon jag känner väl (kollega i mindre grupp, ingifta i släkten osv) för att jag då inte markerar tillräckligt, är det jag har vänt mig emot hela tiden. Jag menar att det finns nyanser även bland folk som uttrycker rasism, och det måste få finnas nyanser även i bemötandet från oss som inte håller med, utan att jag därför ska behöva stå i skamvrån.
 
Du har alltså inget konkret inlägg. Men det är väl samma uppfattning som att du anser att alla vi andra är med i afa, skriker och skärmar och anser att rasister är djur. Att man inte väljer att umgås med rasister betyder inte mer än att man inte går med på åsikterna. Sedan får du personligen tycka synd om rasiste som blir utfryst. Som man ropar får man svar liksom. För mig, och för väldigt många andra, är det en dealbreaker. Jag tror också de allra flesta klarar av att säga hej till en rasistisk person och läsa av det sociala samspelet. Lika mycket som jag tror de allra flesta klarar av att tänka längre än en engångserfarenhet för att döma dennes härkomst resten av livet.

Men rent generellt. Hade du suttit och gång på gång ursäktar rasister, homosexualitet etc med rädsla och att det är synd om dem som får äta ensamma, nej, då hade jag nog suttit i ett annat bord på rasten för då har vi nog inget gemensamt eller gemensamma värderingar ändå. Om det var det du menade.

Äntligen kommer ett "om det är så du menar", och nej det är naturligtvis inte så jag menar eftersom du verkar ha misstolkat mig ända från början. (T ex är det ju nonsens att jag påstått att alla ni andra är med i AFA och det andra. Jag har undrat varför jag får kritik för att jag säger något som jag tycker är helt rimligt, t ex att prata med personen istället för att skrika åt hen (vilket var något som någon annan tog upp). Inte alltid förstås men vid vissa situationer, om jag nu behöver förtydliga det för att inte bli missförstådd igen.

Jag sitter på mobilen och det är för knepigt att länka in flera inlägg, jag kan återkomma senare med hur jag uppfattat att du kritiserat mig.
 
Bidrar du inte till polarisering nu? Är det ok att "peka ut någon annans brister" i det här fallet samtidigt som det inte är ok att markera mot rasister och nazister?

Kanske, jag försöker att motverka polarisering genom att försöka påverka den sida som jag anser borde stå närmast sunt förnuft. Jag förstår hur du tänker och jag håller med dig, jag har inte gjort det bästa jobbet.

@Cafer jag är helt ok med att bli kallad anti-nazist/rasist. Då vet jag att jag är på rätt väg i livet och sprider kärlek istället för människohat. Det är inget som säger att jag trycker ner människor i det bara för att jag står upp för andra.

Mitt ansvar ligger i att bry mig om människor, inte i att jag ska stryka hatiska strömningar medhårs.

Fast då har du ju inte uppfattat vad jag skrivit, alls.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Uppdateringstråd 29
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp