Om rasism, magkänsla och en del annat (Utbruten från "Coronaviruset 2019- nCoV")

[Cambrie]

Det är din sammanblandning av samband och ursäkt, det har jag redan bemött så det får stå för dig

Om en persons kontext inte är relevant för en persons beteende och tankemönster och möjlighet att förändra detsamma, så skulle det också vara meningslöst att satsa på förebyggande åtgärder i utsatta områden för att minska risken att hamna i brott. Det skulle ju räcka med att markera hårt och tydligt, för att få personerna att skärpa till sig. Jag tror dock inte att skarpa markeringar är lika effektiva i sig självt, som när de kommer tillsammans med ett erbjudande om ett alternativ.

Bra. Det är vad jag bland annat gör. Aldrig att det är ok med rasism. Aldrig.

Tror du alltså att du känner min bror bättre än vad jag gör?

Vad får dig att tro att jag låter sådana åsikter hållas?

Av vad du skriver här. Som sagt. Jag funderar hur en privilegierad person med den utbildning vi har i Sverige, där vi ser vad nazism och rasism har ställt till historiskt sett, vi läser om hur det ser ut i världen, vi har kanske världens bästa religionsundervisning sett ur ett objektivt seende (många länder har en subjektiv religionsundervisning) och ÄNDÅ går det så fel att man värderar människor olika utefter ras och religion? Har han inte gått i skolan? Jag har också varit med om saker både ute på resor och i Sverige. Jag har blivit rånad av en bosnier och en maltes, jag har blivit jagad av ett killgäng i Dubai, jag har blivit ansatt grovt i Frankrike, för att inte tala om den jävla taxichauffören i London, de flesta klarar nog av att tänka lite längre än att dra alla bosnier, malteser, och fransmän över en kam, eller? Nä. Ingen förklaring alls till att inte tänka längre.

 

[Sel]

Skulle en konstant blir trakasserad och förföljd av människor av samma etnicitet skulle jag kunna köpa rädsla som förklaring (jag kan till exempel förstå de invandrade och flyktingar som ibland är rädda för människor av skandinavisk etnicitet idag), men att skylla på en skrämmande upplevelse och därefter börja uttrycka rasistiska åsikter tycker jag är rent trams. Särskilt när det inte ens riktar sig mot just den eventuellt specifika målgruppen då.

Ta den här coronaskräcken gentemot asiater som exempel. Rädslan vore kanske möjligtvis på något vänster befogad om den enbart riktade sig mot människor med rötter och kontakter i området för smittans ursprung, men så är det ju inte. Folk särbehandlar Alla (till synes) asiater. Skitfult.

 

[Thaliaste]

Det är i min värld en så märklig inställning att inte få ställa en fråga "hur tänker du nu" till någon, för då kanske jag får en förklaring tillbaka och det är fel. Istället ska jag endast markera, men var går gränsen i att ständigt markera mot dem som tycker fel. Får jag säga godmorgon till kollegan som jag vet att hennes ibland uttrycker sig nedsättande (ett exempel på vad jag ser som vänligt bemötande) eller är det alltför positivt uttryck gentemot en rasist? Markerar jag inte tillräckligt då? Kan jag äta lunch med hen, eller bör jag välja ett eget bort om hen går med oss övriga?

 

[Sel]

Att ställa en fråga är väl att ifrågasätta?
Edit: särskilt att fråga varför och hur. Oftast är det som att stånga en betongvägg dock, och då brukar åtminstone jag enbart markera därefter.

 

[Cambrie]

,

Det är i min värld en så märklig inställning att inte få ställa en fråga "hur tänker du nu" till någon, för då kanske jag får en förklaring tillbaka och det är fel. Istället ska jag endast markera, men var går gränsen i att ständigt markera mot dem som tycker fel. Får jag säga godmorgon till kollegan som jag vet att hennes ibland uttrycker sig nedsättande (ett exempel på vad jag ser som vänligt bemötande) eller är det alltför positivt uttryck gentemot en rasist? Markerar jag inte tillräckligt då? Kan jag äta lunch med hen, eller bör jag välja ett eget bort om hen går med oss övriga?

Du får göra vad du vill. Personligen skulle det vara under min värdighet att äta lunch med en person som anser att min man är mindre värd än mig bara för att han inte har svenska föräldrar i hundra generationer och heter svensson i efternamn. Om du inte förstår var man ska markera kanske det faktiskt är så att du är del av åsikterna och problemet.

 

[vallhund]

Synd när trådar derailar o kombattanterna låser sig fast i skyttegravs ställningar.
Dags att låta tråden falla i glömska?

 

[Thaliaste]

Att ställa en fråga är väl att ifrågasätta?

Nej tydligen inte, eftersom det var det jag började med att skriva att jag gärna gör och sen har fått en massa kritik för att det är alltför positivt och ursäktar rasismen som personen uttrycker...

 

[Thaliaste]

,

Du får göra vad du vill. Personligen skulle det vara under min värdighet att äta lunch med en person som anser att min man är mindre värd än mig bara för att han inte har svenska föräldrar i hundra generationer och heter svensson i efternamn. Om du inte förstår var man ska markera kanske det faktiskt är så att du är del av åsikterna och problemet.

Du skulle inte heja på hen på morgonen heller? Skulle du heja eller äta lunch med någon annan kollega som har ätit lunch med den du inte vill befatta dig med?

 

[SiZo]

Bra. Det är vad jag bland annat gör. Aldrig att det är ok med rasism. Aldrig.

Av vad du skriver här. Som sagt. Jag funderar hur en privilegierad person med den utbildning vi har i Sverige, där vi ser vad nazism och rasism har ställt till historiskt sett, vi läser om hur det ser ut i världen, vi har kanske världens bästa religionsundervisning sett ur ett objektivt seende (många länder har en subjektiv religionsundervisning) och ÄNDÅ går det så fel att man värderar människor olika utefter ras och religion? Har han inte gått i skolan? Jag har också varit med om saker både ute på resor och i Sverige. Jag har blivit rånad av en bosnier och en maltes, jag har blivit jagad av ett killgäng i Dubai, jag har blivit ansatt grovt i Frankrike, för att inte tala om den jävla taxichauffören i London, de flesta klarar nog av att tänka lite längre än att dra alla bosnier, malteser, och fransmän över en kam, eller? Nä. Ingen förklaring alls till att inte tänka längre.

Fast när är rädsla logisk? Det här hände ju när han var rätt ung, och det var fråga om en grov misshandel där han tillslut gav upp sin telefon när de tog fram kniv och hotade att skära halsen av honom. Innan dess hade använt nävar, ben, fötter och balkongräcke. Hjärnskakning, div blåmärken, brutna revben blev de fysiska skadorna.

Han själv skulle inte se sig som rasist, precis som de flesta andra som röstar på SD. Och han är inte "superextrem" på något sätt, utan ungefär så inskränkt som de som röstar på SD brukar vara. Grundskolan klarade han nog bara för att morsan la blod, svett och tårar på att han skulle klara det, ingen aning om han faktiskt fick betyg i alla ämnen dock. Gymnasiet gick han aldrig ut.

Det är möjligt att han har vuxit upp lite nu på senare år, det vet inte jag eftersom vi inte har någon relation längre.

Jag tycker att ordet markera blir fel i sådana här sammanhang. Jag vill ju att den andra personen ska ändra åsikt, tänka till och inse att den tänker helt tokigt. Att markera betyder för mig att man ger någon form av bestraffning. Att man på något sätt talar om för den andre att den har gjort fel och är korkad, dum eller elak.

Jag har aldrig varit med om att någon svarar speciellt bra på det. Jag skulle mkt hellre, precis som @Thaliaste börja ställa frågor om hur personen tänkte nu för att få personen att tänka till.

Vad du menar med dina första två meningar förstår jag inte riktigt.

 

[Sel]

Nej tydligen inte, eftersom det var det jag började med att skriva att jag gärna gör och sen har fått en massa kritik för att det är alltför positivt och ursäktar rasismen som personen uttrycker...

Jag tycker att en visst ska ställa frågor, men jag tycker inte att en ska behöva klappa vuxna, medvetna människor på hvudet och ge dem utrymme att uttrycka precis vad som helst för det. Särskilt inte på ett sådant ställe som en arbetsplats till exempel. Det är betydligt viktigare för mig att utsatta grupper känner sig trygga än att jag ger plats för en diskussion runt sådant som verkligen borde vara en ickefråga idag.

 

[SiZo]

Jag tycker att en visst ska ställa frågor, men jag tycker inte att en ska behöva klappa vuxna, medvetna människor på hvudet och ge dem utrymme att uttrycka precis vad som helst för det. Särskilt inte på ett sådant ställe som en arbetsplats till exempel. Det är betydligt viktigare för mig att utsatta grupper känner sig trygga än att jag ger plats för en diskussion runt sådant som verkligen borde vara en ickefråga idag.

Fast vem har sagt att man ska göra det?

 

[Thaliaste]

Jag tycker att en visst ska ställa frågor, men jag tycker inte att en ska behöva klappa vuxna, medvetna människor på hvudet och ge dem utrymme att uttrycka precis vad som helst för det. Särskilt inte på ett sådant ställe som en arbetsplats till exempel. Det är betydligt viktigare för mig att utsatta grupper känner sig trygga än att jag ger plats för en diskussion runt sådant som verkligen borde vara en ickefråga idag.

Ja vad man säger och när, får man såklart använda sitt förnuft till. Men om jag sitter enskilt med någon ser jag inte något problem med att jag argumenterar med hen, även om jag naturligtvis hade önskat att det inte skulle behövas. Att frysa ut hen ser jag inte som särskilt framgångsrik strategi om jag önskar att hen förändrar sitt tankesätt.

 

[Cambrie]

Du skulle inte heja på hen på morgonen heller? Skulle du heja eller äta lunch med någon annan kollega som har ätit lunch med den du inte vill befatta dig med?

Beror nog helt på situationen. Jag umgås inte med rasister. Jag har tack och lov så många vänner att jag faktiskt kan välja bort de med kassa värderingar. Skulle kollegan fortsätta vädra sina rasistiska värderingar så nej, då hade jag valt bort det umgänget på arbetsplatsen. Nu behöver jag inte oroa mig för det hos oss ska alla trivas och kollegan har fått en varning för sitt rasistiska och homofobiska vädrande av åsikter. Fortfarande är de flesta människor så pass förståndiga att de säger ifrån.

Fast när är rädsla logisk? Det här hände ju när han var rätt ung, och det var fråga om en grov misshandel där han tillslut gav upp sin telefon när de tog fram kniv och hotade att skära halsen av honom. Innan dess hade använt nävar, ben, fötter och balkongräcke. Hjärnskakning, div blåmärken, brutna revben blev de fysiska skadorna.

Han själv skulle inte se sig som rasist, precis som de flesta andra som röstar på SD. Och han är inte "superextrem" på något sätt, utan ungefär så inskränkt som de som röstar på SD brukar vara. Grundskolan klarade han nog bara för att morsan la blod, svett och tårar på att han skulle klara det, ingen aning om han faktiskt fick betyg i alla ämnen dock. Gymnasiet gick han aldrig ut.

Det är möjligt att han har vuxit upp lite nu på senare år, det vet inte jag eftersom vi inte har någon relation längre.

Jag tycker att ordet markera blir fel i sådana här sammanhang. Jag vill ju att den andra personen ska ändra åsikt, tänka till och inse att den tänker helt tokigt. Att markera betyder för mig att man ger någon form av bestraffning. Att man på något sätt talar om för den andre att den har gjort fel och är korkad, dum eller elak.

Jag har aldrig varit med om att någon svarar speciellt bra på det. Jag skulle mkt hellre, precis som @Thaliaste börja ställa frågor om hur personen tänkte nu för att få personen att tänka till.

Vad du menar med dina första två meningar förstår jag inte riktigt.

Min erfarenhet är ju att det sällan är värt att ta diskussionen. Jag säger ifrån. Sen får det vara. Jag behöver inte umgås med folk med sådana värderingar och de behöver inte heller vara i närheten av mig och mina barn. En lärare till barnen fick gå efter att ha delat rasistiskt innehåll på sin fb t.ex. Helt rätt tycker jag även om det såklart var otroligt grovt för att leda till det. Och kollegan har fått en varning. Folk ändrar sällan åsikt. Och som sagt. Har han gått i skolan torde han vara lite smartare än att dra alla människor vid en enskild händelse över en kam.

 

[Sel]

Fast vem har sagt att man ska göra det?

Det var inte ett citat. Men jag tycker att det här med att ställa frågor och öppna diskussioner långt ifrån alltid är lämpligt, man behöver inte curla vuxna människor och vägleda dem. Arbetsplatsen är ett bra exempel.

 

[Wonderwoman]

Det var inte ett citat. Men jag tycker att det här med att ställa frågor och öppna diskussioner långt ifrån alltid är lämpligt, man behöver inte curla vuxna människor och vägleda dem. Arbetsplatsen är ett bra exempel.

Dessutom brukar det sällan hjälpa. För det har ju alltid hetat negerboll eller det är ju invandrarna som står för alla våldtäkter..

Så funkar faktiskt oftast bättre att säga ifrån och markera att det är fel. Då brukar iaf de flesta hålla sina åsikter för sig själva och man slipper höra skiten. För det är svårt att få folk att ändra åsikt. Skulle påstå att de flesta som tex. röstar på SD också är väldigt inskränkta och inte är öppna för det.

 

[Thaliaste]

Beror nog helt på situationen. Jag umgås inte med rasister. Jag har tack och lov så många vänner att jag faktiskt kan välja bort de med kassa värderingar. Skulle kollegan fortsätta vädra sina rasistiska värderingar så nej, då hade jag valt bort det umgänget på arbetsplatsen. Nu behöver jag inte oroa mig för det hos oss ska alla trivas och kollegan har fått en varning för sitt rasistiska och homofobiska vädrande av åsikter. Fortfarande är de flesta människor så pass förståndiga att de säger ifrån.

Hejar du på en kollega som ätit lunch med den rasistiska kollegan? Eftersom du ser mig som en del av det rasistiska problemet om jag inte markerar tillräckligt tydligt genom att äta själv om kollegan är själv, så gissar jag att du inte vill heja på sådana som mig heller?

 

[Sel]

Ja vad man säger och när, får man såklart använda sitt förnuft till. Men om jag sitter enskilt med någon ser jag inte något problem med att jag argumenterar med hen, även om jag naturligtvis hade önskat att det inte skulle behövas. Att frysa ut hen ser jag inte som särskilt framgångsrik strategi om jag önskar att hen förändrar sitt tankesätt.

Personligen tycker jag sällan att det är mödan värt, jag är också en sådan som väljer bort umgänget i 9 fall av 10 och/eller helt enkelt säger ifrån. Något jag i och för sig kan göra genom att ställa frågor också, men det blir förmodligen inte någonting som har någonting att göra med vilket trauma den här personen eventuellt kan ha upplevt som gjort hen rädd för människor som kommer från andra länder. Jag tror helt enkelt inte på den förklaringen. Inte idag.

 

[Cambrie]

Hejar du på en kollega som ätit lunch med den rasistiska kollegan? Eftersom du ser mig som en del av det rasistiska problemet om jag inte markerar tillräckligt tydligt genom att äta själv om kollegan är själv, så gissar jag att du inte vill heja på sådana som mig heller?

Har inte behövt ta ställning till det.

 

[SiZo]

Beror nog helt på situationen. Jag umgås inte med rasister. Jag har tack och lov så många vänner att jag faktiskt kan välja bort de med kassa värderingar. Skulle kollegan fortsätta vädra sina rasistiska värderingar så nej, då hade jag valt bort det umgänget på arbetsplatsen. Nu behöver jag inte oroa mig för det hos oss ska alla trivas och kollegan har fått en varning för sitt rasistiska och homofobiska vädrande av åsikter. Fortfarande är de flesta människor så pass förståndiga att de säger ifrån.

Min erfarenhet är ju att det sällan är värt att ta diskussionen. Jag säger ifrån. Sen får det vara. Jag behöver inte umgås med folk med sådana värderingar och de behöver inte heller vara i närheten av mig och mina barn. En lärare till barnen fick gå efter att ha delat rasistiskt innehåll på sin fb t.ex. Helt rätt tycker jag även om det såklart var otroligt grovt för att leda till det. Och kollegan har fått en varning. Folk ändrar sällan åsikt. Och som sagt. Har han gått i skolan torde han vara lite smartare än att dra alla människor vid en enskild händelse över en kam.

Det är tyvärr min erfarenhet med. Men jag hoppas att jag någon gång iaf kan så ett litet frö till eftertanke och att det på sikt gör nytta. Att säga ifrån har heller aldrig hjälpt i de fallen där jag har gjort det.

Jag blev tyvärr tvingad till det iomed att de var i släkten (ja det är fler än en, den ena behöver du inte ifrågasätta intelligensen på, hen är rätt korkad kan jag meddela!). Nu umgås jag inte med dem längre dock.

Det var inte ett citat. Men jag tycker att det här med att ställa frågor och öppna diskussioner långt ifrån alltid är lämpligt, man behöver inte curla vuxna människor och vägleda dem. Arbetsplatsen är ett bra exempel.

Självklart är det inte alltid lämpligt. Men när vi satt runt middagsbordet på julafton så fungerade det hyffsat (Tills jag påminde X att hans mor faktiskt är invandrare och hur otroligt taskig han indirekt var mot henne och X:s mor satt i soffan och grät).

Det positiva med en arbetsplats är ju att man kan ta det ett steg högre upp och få personen att vara tyst iaf.
KL

Det måste gå att få sådana personer att ändra åsikt. De föddes ju inte som rasister liksom. Det måste på något sätt gå att få dem att inse att de tänker helt galet.

 

[Thaliaste]

Skulle påstå att de flesta som tex. röstar på SD också är väldigt inskränkta och inte är öppna för det.

Jag har pratat med väldigt många SD- eller nästan-SD-väljare och jag skulle säga att det är olika. Ju närmare kärntruppen och ju längre personen röstat på dem så desto svårare att få hen på andra tankar (inte så förvånande) men nya väljare och särskilt de som bara överväger är betydligt mer öppna för att ändra sig. Jag upplever tyvärr dock att det blivit svårare med åren, kanske för att "de gamla" helt enkelt har blivit fler. Och ibland tappar jag hoppet...