Omplacering inom kommun?

[Fraggel_Tess]

Ja jag tänkte att här på allvetande forumet kanske någon har upplevt något liknande. I höstas blev jag sjukskriven i nästan två månader pga stressreaktion. En tung höst och jag sedan började jag trappa upp arbetet till min fulla procent efter nyår.

I alla fall känner jag att nu börjar det bli ohållbart på min arbetsplats igen. Det är brist i kommunikationer som skapar stress, irritationer och missförstånd. Sådant tar otroligt mycket energi för mig och på hemvägen sitter jag med hjärtklappning och sådant jag upplevde i höstas.

Nu börjar jag fundera på om man möjligtvis kan bli omplacerad. Är ju förskollärare så det är ju ett yrke som det oftast är brist på och svåra att få tag i. Men vad gör man? Kan säkert få intyg av min "skrynklare" att jag bör byta arbetsplats. Är det något särskilt man bör trycka på hos chefen?

 

[nickan1]

Sv: Omplacering inom kommun?

Jag uppfattar ditt inlägg som att stressreaktionen berodde på jobbet. Arbetsgivaren har ju ett rehabiliteringsansvar i så fall, har de tagit det och gjort upp någon plan för din återgång i arbete? Om ni har någon företagshälsovård kanske du kan vända dig dit för att få hjälp och bedömning angående eventuell omplacering (tänkte det kanske väger tyngre än ett intyg från utomstående läkare). Har ni något skyddsombud du kan vända dig till? Det låter ju inte som någon bra arbetsplats finns det fler som mår dåligt?

 

[Sonic76]

Sv: Omplacering inom kommun?

Det går ju att jobba i förskoleklass eller på annan förskola.
Kan ju räcka med miljöombyte

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Jo vi har företagshälsovård, måste dock ta det genom min chef för att få komma dit. Ja stressreaktionen berodde till stor del genom min arbetsplats.

Någon rehabliteringsplan gjordes ej eftersom jag arbetade 25% två veckor och det gick bra och sedan trappade upp i procent två veckor i stöten. Man tyckte det gick bra! Det finns fler som inte mår riktigt bra!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Jo jag tror miljöbyte skulle kanske göra susen. Som läget är nu så börjar det bli som i höstas. Sömnen störs för jag inte kan släppa tankar kring jobbet, hjärtklappning när det blir för mkt osv...

 

[Kivina]

Sv: Omplacering inom kommun?

Du kan begära förflyttning av hälsoskäl, men det kan dröja ett tag innan du kan bli omplacerad eftersom arbetsgivaren inte får flytta på någon annan för att du ska "få plats" på en annan förskola. Det krävs alltså att det finns en vakans att flytta dig till.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Ja jag hoppas kunna få kanske en annan plats till hösten. Vet att det blir att bita ihop ett bra tag, men det är ju likadant om man finner ett annat arbet så har jag tre månaders uppsägning så det är ju inget som sker i ett hastigt ögonblick.

 

[Björk]

Sv: Omplacering inom kommun?

När en rehabiliteringsprocess kommit så långt att det kan konstateras att den anställde inte kan klara att återgå i ordinarie arbete så har arbetsgivaren skyldig att göra en så kallad omplaceringsutredning.

För att komma i sånt läge med en diagnos som din skulle jag nog säga att det krävs att läkare och FK är eniga om att du faktiskt inte kan återgå i ditt arbete. Som arbetsgivarföreträdare i en kommun skulle jag inte godta bara en "önskan" från en anställd om omplacering som underlag för att göra en utredning. (I så fall riskerar arbetsgivaren att få sådana krav på sig från medarbetare och fack från människor som kanske faktiskt bara är lite allmänt less på sitt jobb). I ditt fall kan det ju dock med din historik kan det ju dock vara så att du hamnar där rätt snabbt i och med att du nyligen haft en period med sjukskrivning av samma orsaker.

Det är ju dock så att arbetsgivaren inte har skyldighet att konstruera några jobb. Först och främst ska det finnas någon ledig tjänst som du skulle kunna klara av. Och du måste också ha "tillräckliga kvalifikationer" för att klara tjänsten. Med det menas att du måste ha "baskrav" för att kunna klara det lediga jobbet. Som exempel: ag är inte skyldig att t ex bekosta en utbildning till socionom om det är vad som krävs för tjänsten. Däremot är det fullt rimligt att ag bekostar t ex upp till några månaders utbildning; t ex en kurs som skulle ge dig kompetens att jobba i ett visst datasystem eller dylikt (om du inte redan har den kompetensen).

Om det konstateras att det inte finns några lediga tjänster så kan arbetsgivaren istället säga upp den sjukskrivne av personliga skäl (som är den juridiskt rätta benämningen). Då ska det konstateras att den anställde inte längre kan "utföra arbete av betydenhet" för arbetsgivaren. Det är tyvärr långtifrån alltid man råkar ha sådan tur att en lämplig ledig tjänst finns för en person som behöver omplaceras just när den behöver denna.

Slutligen: mitt tips till dig är att tala med din chef och din fackliga organisation om läget. Berätta hur du mår och att du själv tror att du behöver jobba med något annat. Det KAN ju finnas någon ledig tjänst just NU som du kan söka och vara väldigt lämpad för; men som är i en annan miljö och med andra förutsättningar. Sök andra jobb; hos nuvarande arbetsgivare och på andra ställen. Du är i ett läge där du själv kan påverka din framtid och bör fundera över HUR du ska kunna göra det. Arbetsgivaren kommer sannolikt INTE att göra en omplacering just NU bara för att du tror det är det bästa; processen att komma till det (som ändå är att ses som det allra sista steget i en rehabiliteringsprocess) är ganska lång och om du då bara blir sjukskriven (vilket väl är nästa steg för dig om inget förändras?) och sen ska gå igenom rehabutredning, bedömningar från läkare, FK osv så kommer det sannolikt ta TID innan just din rehabiliteringsprocess kommit så långt. Jag tycker också du kan ringa er personalavdelning och prata och fråga omkring din situation. Kanske har redan någon därifrån varit inblandad i din förra rehabilitering?

Jag tänker dock också att om arbetssituationen är så som du beskriver så är ju frågan om problemet är ett större arbetsmiljöproblem som behöver redas ut mer grundligt från ag:s sida. Det verkar ju inte bara vara du som känner av det? Kanske behöver något göras rent organisatoriskt och kanske behöver du och andra få stöd för att kunna få till en förändring. Det kan ju röra sig om organisatoriska problem, prioriteringar, att få hjälp med dessa saker som individ och grupp.

Jag tänker också som så att du kanske ska vara försiktig med att fatta några stora drastiska beslut just nu; frågan är ju om du egentligen någonsin blev helt frisk från din förra period? Du kanske fick en för snabb återgång i arbete? Det kanske skulle kunna fungera i nuvarande jobb om du får en till period med sjukskrivning och en betydligt långsammare återgång?
MEN; det där måste du avgöra själv; om du egentligen innerst inne har en stark ÖNSKAN att jobba som förskollärare så är det värt att hänga kvar och kanske ge det en chans till. Men om du redan känner att "nej, jag VILL inte och kommer inte att vilja sen heller" då är det nog rätt bra att redan NU (innan du blir ännu sämre och ev långtidssjukskriven) tänka om och ta ett annat vägval i livet. För DIN egen skull.

//personalvetare som jobbar i just en kommun

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Tack för ett långt utförligt svar! Bukefalos är kanon

 

[Björk]

Sv: Omplacering inom kommun?

Så lite så! Hoppas du kan få någon slags hjälp av det.
Och hoppas du kan få må bättre snart! (vilken väg som än leder dit)

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Det är andra som reagerat på situationen nu så chefen ringde igår och frågade hur det är. Kanske kan det bli en positiv förändring nu. Hoppet är väl det sista som överger människan.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Omplacering inom kommun?

KL Du kanske gått upp på full tid för tidigt? Jag gick i väggen för andra ggn på 8 år och var sjukskriven helt hela dec förra året. Sen januari har jag jobbat 50% och ska göra det mars månad också och sen får vi se hur jag mår och orkar. Jag trivs på mitt jobb men kroppen säger stopp (den är klokare än hjärnan ) och det har varit mycket strul på min arbetsplats, men som ordnat sig nu.
Det jag fick den här gången va en efterreaktion på allt som varit. Jag har ingen aning om när jag kommer att orka med mer än 50% och tar en månad i taget och har släppt all press på mig. För jag orkar mer när jag orkar mer! Inte när chefen tycker att nu borde jag må bättre.
Jag har tur som har en bra läkare och att denne har god kontakt med min kurator
Jag tycker du ska fundera på var du står idag och om du verkligen ska jobba heltid än.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Jag jobbar inte heltid utan endast 75%. Det är det min tjänst är på och när jag trappade upp jobbade jag 25% två veckor sen 50% två veckor sen kom julen och jag började mina 75% efter nyår.

Nu har jag haft en tuff vecka. Ensam ordinarie på min avdelning och i princip full barngrupp. Tack och lov när man får vikarier som verkligen tar för sig annars hade jag nog gått under!

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Omplacering inom kommun?

Jag jobbar inte heltid utan endast 75%. Det är det min tjänst är på och när jag trappade upp jobbade jag 25% två veckor sen 50% två veckor sen kom julen och jag började mina 75% efter nyår.

Nu har jag haft en tuff vecka. Ensam ordinarie på min avdelning och i princip full barngrupp. Tack och lov när man får vikarier som verkligen tar för sig annars hade jag nog gått under!

Du kanske tycker att jag verkar pessimistisk men det tar tid för kroppen att återhämta sig. Om du varit hemma 2 mån helt så var det väl för att du va helt slut? Och två veckor 25% och sen 2v till med 50% tycker jag verkar va i snabbaste laget. Var det du eller din doktor som rekommenderade att du gjorde så? Det är väldigt lätt att känna att allt är ok, fast man igentligen skulle tagit det långsammare.
Jag är väldigt rädd om mig nu och har lärt mig var gränserna går och kommer låta detta ta sin tid så jag kommer tillbaka och är frisk och kan fortsätta va det.
Hur mår du efter en arbetsdag? Vad orkar du göra?

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Nästan två månader. Det var min läkare som ansåg jag var frisk, nu när jag tänker efter vet jag att det blev hastigt och lustigt bestämt att jag skulle börja med 25%. Trodde då det var för att se en reaktion.

Efter en arbetsdag om den varit tuff, vill jag bara gråta ibland köra in i ett träd. En normal arbetsdag så känns det liksom ingenting, men jag inser att jag gör ju inte så mycket hemma utan det blir på helgen. Stallet fixar jag på vardagar och kanske starta en tvättmaskin. Men att ha mycket inbokat kvällstid t.ex. möte och sånt funkar inte alls.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Omplacering inom kommun?

Nästan två månader. Det var min läkare som ansåg jag var frisk, nu när jag tänker efter vet jag att det blev hastigt och lustigt bestämt att jag skulle börja med 25%. Trodde då det var för att se en reaktion.

Efter en arbetsdag om den varit tuff, vill jag bara gråta ibland köra in i ett träd. En normal arbetsdag så känns det liksom ingenting, men jag inser att jag gör ju inte så mycket hemma utan det blir på helgen. Stallet fixar jag på vardagar och kanske starta en tvättmaskin. Men att ha mycket inbokat kvällstid t.ex. möte och sånt funkar inte alls.

Talar av egen erfarenhet och jag tycker du låter väldigt sliten än! Du ska inte vara som en urvriden trasa och inte orka nått mer efter jobbet. Låter inte alls bra i mina ögon! Och det där med att vilja köra in i ett träd......jag var så trött mentalt att jag sket i om tåget hade kört över mig, även om jag inte skulle aktivt försökt ta mitt liv.
Tycker du ska prata med läkaren igen o fattar inte denne vad du säger, byt! Och be att få kontakt med kurator. Den kan hjälpa dig reda ut din tillvaro även om du kanske inte själv tror/tycker att det behövs. Det är väldigt skönt att få prata med en opartisk person som i sin tur kan förklara för läkaren hur du funkar just nu.
Var rädd om dig!! Ingen annan kan vara det!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Omplacering inom kommun?

Talar av egen erfarenhet och jag tycker du låter väldigt sliten än! Du ska inte vara som en urvriden trasa och inte orka nått mer efter jobbet. Låter inte alls bra i mina ögon! Och det där med att vilja köra in i ett träd......jag var så trött mentalt att jag sket i om tåget hade kört över mig, även om jag inte skulle aktivt försökt ta mitt liv.
Tycker du ska prata med läkaren igen o fattar inte denne vad du säger, byt! Och be att få kontakt med kurator. Den kan hjälpa dig reda ut din tillvaro även om du kanske inte själv tror/tycker att det behövs. Det är väldigt skönt att få prata med en opartisk person som i sin tur kan förklara för läkaren hur du funkar just nu.
Var rädd om dig!! Ingen annan kan vara det!

Naturligtvis när man inte tror det kan bli värre så går morfar bort idag vilket påverkat mig rejält. Jag har även lagt märke till att när jag t.ex, är rejält förkyld påverkas jag mycket som person jag klarar ingenting. Ska tilläggas att jag för kunde jobba 12 h med feber och ändå vara igång på kvällen, nu blir jag väldigt påverkad psykiskt så fort jag får en bacillusk.