Orientering, varför är det så hemskt?

[Sryoqwe]

Hej!
Har sett att flera verkar tycka att det är fruktansvärt hemskt att orientera, men har inte velat ta upp det i de trådarna som det ör skrivet i. Jag har tidigare tävlat i orientering, och tyckte det var det roligaste på idrotten i skolan (värst var dans...). Så ni som inte tycker om orientering, kan ni förklara varför? Det är bara en spontan, oviktig undran men hade vart intressant att veta

 

[Unafraid]

Saknar helt lokalsinne, så jag blir vilse omgående. Men springa i skogen är kul, bara momentet orientering suger.

 

[Sryoqwe]

Saknar helt lokalsinne, så jag blir vilse omgående. Men springa i skogen är kul, bara momentet orientering suger.

Roligt att det kan vara så olika, min mamma saknar också lokalsinne och tycker det är roligt. Sen att det inte går så bra är ju en annan sak

Det var flera års sen jag bar med i en tävling, men vet en tävling på skara sommarland som var rolig

 

[lingonben]

Jag tycker verkligen att orientering verkar vara en jättemysig sport, att hela familjen kan delta på O-ringen med både små knattar och nittioåringar. Men jag Har. Ingen.Orienteringsförmåga. Alls
Jag kan verkligen tappa bort mig varsomhelst, och kombinerar jag det med fysisk ansträngning blir jag hur dum som helst. Jag tyckte inte aktivt illa om orientering i skolan, men jag inser att det är en sport jag inte fixar öht.

 

[cirkus]

Jag älskade orientering. har till och med tävlat en gång. Slog vad med pojkvännen att om jag startade en orienteringstävling så skulle han tävla hoppning, det ena hände men inte det andra.

Jag var inte så bra på att springa men väldigt bra på att läsa karta. Jag älskar fortfarande kartor. Konstig människa

 

[Human]

Jag är en av dem som minns det som bland de värre av gympalektionerna. Jag tror att det för min del handlade om en oförmåga att läsa kartor vilket gjorde att jag mest kände mig lost och förvirrad och att jag liksom inte fattade var kartläsningen tillförde det hela. När jag som vuxen läst intervjuer med folk som sysslar med orientering så har jag fattat lite mer av det är en utmaning i sig att snabbt planera en bra väg och hantera de naturliga hinder som man då möter på sin valda väg etc.

 

[Snurrfian]

Hej!
Har sett att flera verkar tycka att det är fruktansvärt hemskt att orientera, men har inte velat ta upp det i de trådarna som det ör skrivet i. Jag har tidigare tävlat i orientering, och tyckte det var det roligaste på idrotten i skolan (värst var dans...). Så ni som inte tycker om orientering, kan ni förklara varför? Det är bara en spontan, oviktig undran men hade vart intressant att veta

Jag tror tyvärr att det är idrottslärare som har skapat hatet mot orientering. Själv fick jag en karta, en kompass och ett hurtigt "Det är bara att springa efter kartan" och sen utskickad i skogen och då blir det det värsta man kan göra. Jag hade fördelen av att min pappa hade lärt mig kompass och kartläsning. Om man får träning i att förstå en kompass, hur man ska förhålla sig till kartan och förstår det så tror jag att fler skulle uppskatta orientering. Skräcken i att komma vilse och göra bort sig är stor. I dag är utbildade idrottslärare bättre på det, men långt ifrån alla är utbildade.

 

[Sryoqwe]

Jag tycker verkligen att orientering verkar vara en jättemysig sport, att hela familjen kan delta på O-ringen med både små knattar och nittioåringar. Men jag Har. Ingen.Orienteringsförmåga. Alls
Jag kan verkligen tappa bort mig varsomhelst, och kombinerar jag det med fysisk ansträngning blir jag hur dum som helst. Jag tyckte inte aktivt illa om orientering i skolan, men jag inser att det är en sport jag inte fixar öht.

Man behöver inte ha någon orienteringsförmåga över huvudtaget, man kan gå en öppen bana

 

[Ullmerkott]

Jag minns orienteringen i skolan som riktigt rolig. Jag TROR att de som ogillade orientering främst var de som inte kände sig bekväma med att vara i skogen, och inte heller litade på sin förmåga att läsa kartor.

Mvh uselt lokalsinne men gillar att vara i skogen

 

[SaraXX]

Man behöver inte ha någon orienteringsförmåga över huvudtaget, man kan gå en öppen bana

Vad är det?

Jag gillar idrott, gillar att vara i skogen osv men orientering var verkligen skräck. Jag gissar att en del beror just på att orienteringsfrälsta säger ett käckt "här är karta och kompass" och sen förutsätter att man kan. Utan någon genomgång. Helt obegripligt egentligen. I andra sporter så förklarar man ju grejer först.

 

[hvala]

Jag är inne på samma spår som @Snurrfian. Idrottslärarna är dåliga på att lära ut orientering, förmodligen för att de själva (oftast) inte är så bra på att orientera. Det är också vanligt med för långa banor för att läraren missbedömer hur mycket långsammare det går när man ska springa och orientera sig samtidigt.

Själv är jag uppvuxen i orienteringsfamilj så jag har lärt mig på annan väg

 

[nightcrawler]

Jag avskydde i princip allt på idrotten i skolan. Det enda positiva var att man fick en paus från den övriga undervisningen. Det var det som var minst plågsamt men så fruktansvärt ointressant att man kan dö

 

[pepp]

Saknar helt lokalsinne, så jag blir vilse omgående. Men springa i skogen är kul, bara momentet orientering suger.

Precis samma här. Jag kan absolut inte läsa en karta...

 

[hvala]

För övrigt rekommenderar jag alla att kolla upp om det säljs Naturpasset där ni bor. Det är en orienteringskarta med ett stort antal kontroller som sitter ute april-oktober och man tar kontrollerna på egen hand, i valfri ordning, när man har lust. Vi har tre olika Naturpasset-banor i vårt närområde i år, väldigt lyxigt!

 

[Sedna]

Tycker orientering är jättekul! Hade förmånen att ha en orienterare till idrottslärare på mellanstadiet. Vi lärde oss grunderna ordentligt och orienterade mycket. Det är bra allmänkunskap också. Min idrottslärare på högstadiet var golfare, där och då dog mitt intresse för idrottslektionerna helt.

 

[Araminta]

Jag har bara hemska minnen av orienteringen i skolan. Håller med de som skrivit innan att det troligen lärs ut fel. Som gammal scout har jag ändå lärt mig hantera karta och kompass men det är något helt annat när man lägger på tidspress och fysisk ansträngning.

Sen är jag nog inget bra orienteringsämne oavsett då jag ogillar löpträning och, även om karta och kompass räcker långt, så kan viss känsla för riktning ändå vara till hjälp. Jag går vilse på väg ut ur en affär

 

[EmmaBovary]

Saknar lokalsinne (på nivån att jag en gång gick vilse i en kompis hus). Sedan kan jag absolut inte läsa en karta. Utöver det var jag bland de sämsta i klassen på idrott och hyfsat utanför, så minns bara att jag försökte springa med andra eftersom jag var helt lost själv men bara hamnade efter... det är fortfarande traumatiskt att tänka på!

 

[Araminta]

Saknar lokalsinne (på nivån att jag en gång gick vilse i en kompis hus).

Åh det har jag också gjort! Fast i en polares lägenhet

 

[enough]

Jag minns det som att jag tyckte orientering var roligt i skolan, men det vågade jag inte erkänna, eftersom normen bland kidsen var att alla skulle tycka det var det värsta som fanns.

 

[starcraft]

Jag tror tyvärr att det är idrottslärare som har skapat hatet mot orientering. Själv fick jag en karta, en kompass och ett hurtigt "Det är bara att springa efter kartan" och sen utskickad i skogen och då blir det det värsta man kan göra. Jag hade fördelen av att min pappa hade lärt mig kompass och kartläsning. Om man får träning i att förstå en kompass, hur man ska förhålla sig till kartan och förstår det så tror jag att fler skulle uppskatta orientering. Skräcken i att komma vilse och göra bort sig är stor. I dag är utbildade idrottslärare bättre på det, men långt ifrån alla är utbildade.

Jag tror också en del av det där ”det är bara att springa ut i skogen, du ser ju på kartan vart du ska” tillsammans med tidspressen är det som gjort att jag inte gillar orientering. För att har man aldrig direkt läst kartor och det i skogen inte finns samma typ av ”kontroll” som på stadskartor när man kan kolla gatunamn så är det inte så lätt om man börjar bli osäker eller läser fel och om man då tycker det var svårt och fick noll support så blev det bara ångest för mig. Jag var alltid rädd att gå vilse och som mobbad/utfryst i skolan var jag rätt övertygad om att ingen klasskamrat skulle sakna en och noll förtroende för idrottslärarna och därmed skulle ingen leta efter en.

Jag tyckte det var rätt roligt när det var i en liten skog som jag kände väl till dock, så orientering i sig tror jag inte är fel, bara så som det gjordes i (min) skolan