Sasse
Trådstartare
Jag vet inte om jag orkar med det här livet mer, jag mår så dåligt, orkar inte förmå mig att ta tag i något och får ångestattacker och gråter av minsta lilla motgång.
Jag vet att jag borde ringa efter hjälp men jag förmår mig inte ens till det, jag vill inte erkänna för någon annan att jag är deprimerad och inte orkar mer, jag har aldrig talat om för någon hur dåligt jag mår eller att jag mår dåligt överhuvudtaget. Om någon kommer fram och frågar hur jag mår så slår jag bara bort dom och säger att allt är bra. Jag bara förtränger mina problem och låtsas att allt är ok.
Jag vill inte heller prata med mina närmaste om det, vill inte att någon ska oroa sig. Jag har inte heller så många vänner, speciellt inte som jag tror skulle förstå det här. Jag har en vän som mått dåligt tidigare, men hon mår bra nu och jag vill inte dra ner henne i min skit. Familjemedlemmar, nej. Åtminstone min mamma är av typen att hon inte förstår depressioner och det är väl bara att rycka upp sig. Jag vet inte var jag ska vända mig när jag inte heller förmår mig att ringa ett samtal (telefonskräck dessutom).
Jag orkar verkligen inte, jag hatar allt med mitt liv och har "alltid" varit deprimerad, när jag mår som sämst vill jag skära mig och dämpa ångesten. Men jag vågar inte, har alltid varit skiträdd för vassa saker och kan inte förmå mig att ta det steget att börja skära mig heller. Jag klarar fan inte ens av det simplaste.
Kan inte heller bestämma mig för om jag vill ha hjälp eller om jag bara vill dö. Det känns på något vis som om jag måste välja, helst idag. Gjorde något jag inte är så stolt över igår och det lär bita tillbaka idag, jag är så jävla rädd att bli avslöjad för att må dåligt att jag hellre tar mitt liv och slipper oförståelsen kring det. Men jag vill samtidigt inte dö, eller vågar inte ta steget och ta tag i det, det är väl delvis därför jag skriver här. Vad gör man när man mår dåligt men inte vill erkänna det eller störa andra med det?
Ber om ursäkt för osammanhängande inlägg..
Jag vet att jag borde ringa efter hjälp men jag förmår mig inte ens till det, jag vill inte erkänna för någon annan att jag är deprimerad och inte orkar mer, jag har aldrig talat om för någon hur dåligt jag mår eller att jag mår dåligt överhuvudtaget. Om någon kommer fram och frågar hur jag mår så slår jag bara bort dom och säger att allt är bra. Jag bara förtränger mina problem och låtsas att allt är ok.
Jag vill inte heller prata med mina närmaste om det, vill inte att någon ska oroa sig. Jag har inte heller så många vänner, speciellt inte som jag tror skulle förstå det här. Jag har en vän som mått dåligt tidigare, men hon mår bra nu och jag vill inte dra ner henne i min skit. Familjemedlemmar, nej. Åtminstone min mamma är av typen att hon inte förstår depressioner och det är väl bara att rycka upp sig. Jag vet inte var jag ska vända mig när jag inte heller förmår mig att ringa ett samtal (telefonskräck dessutom).
Jag orkar verkligen inte, jag hatar allt med mitt liv och har "alltid" varit deprimerad, när jag mår som sämst vill jag skära mig och dämpa ångesten. Men jag vågar inte, har alltid varit skiträdd för vassa saker och kan inte förmå mig att ta det steget att börja skära mig heller. Jag klarar fan inte ens av det simplaste.
Kan inte heller bestämma mig för om jag vill ha hjälp eller om jag bara vill dö. Det känns på något vis som om jag måste välja, helst idag. Gjorde något jag inte är så stolt över igår och det lär bita tillbaka idag, jag är så jävla rädd att bli avslöjad för att må dåligt att jag hellre tar mitt liv och slipper oförståelsen kring det. Men jag vill samtidigt inte dö, eller vågar inte ta steget och ta tag i det, det är väl delvis därför jag skriver här. Vad gör man när man mår dåligt men inte vill erkänna det eller störa andra med det?
Ber om ursäkt för osammanhängande inlägg..
himla bra svarat! Du skrev det jag själv tänkte skriva, men betydligt bättre formulerat! 
