Orosanmälan

[mandalaki]

Så klart. Men som utgångsläge tänker jag inte anonymt. Anonymitet är en sorts problemlösning. Inte standard

Är man inte van att göra orosanmälningar (som jag) så tror jag inte att man tänker på vad som är standard för en, man gör väl det som känns riktigt i det unika fallet.

 

[Petruska]

Är man inte van att göra orosanmälningar (som jag) så tror jag inte att man tänker på vad som är standard för en, man gör väl det som känns riktigt i det unika fallet.

Kanske. Jag vet inte om det spelar så stor roll? Jag tänker nog att med namnet blir man mer trovärdig i den andras ögon. Vilket ju är är syftet.

Nånstans är jag rädd för rädsla för att stå upp för saker och sånt. Jag tror på nåt vis hela tiden att rädsla för att stå upp, gör det farligare att stå upp. Jag bygger inte det på något. Det bara känns så.

 

[mandalaki]

Kanske. Jag vet inte om det spelar så stor roll? Jag tänker nog att med namnet blir man mer trovärdig i den andras ögon. Vilket ju är är syftet.

Nånstans är jag rädd för rädsla för att stå upp för saker och sånt. Jag tror på nåt vis hela tiden att rädsla för att stå upp, gör det farligare att stå upp. Jag bygger inte det på något. Det bara känns så.

Jag tänker att de som tar emot är vana vid hela skalan? Och att de inte tänker att trovärdigheten brister för att någon är anonym, det kan ju finnas så många skäl.

Hellre möjligheten att vara anonym än att anmälningar inte blir gjorda, tycker jag.

 

[KattenKorven]

Jag har gjort en sådan orosanmälan och av samma skäl som @Hyacinth valde jag att inte vara anonym. Man orosanmäler ju för att man vill barnets bästa. För mig känns det konstigt att inte vilja stå för det med mitt namn.

Jag har orosanmält en familj som bor i vårt flerfamiljshus. I det fallet var jag anonym eftersom pappan i familjen är enormt obehaglig, explosiv och gränslös och vi räknar med att behöva bo granne med dem i flera år till.

 

[Petruska]

Jag tänker att de som tar emot är vana vid hela skalan? Och att de inte tänker att trovärdigheten brister för att någon är anonym, det kan ju finnas så många skäl.

Hellre möjligheten att vara anonym än att anmälningar inte blir gjorda, tycker jag.

Ja. Jag är givetvis inte mot att möjligheten finns!

 

[MiaMia]

Kanske. Jag vet inte om det spelar så stor roll? Jag tänker nog att med namnet blir man mer trovärdig i den andras ögon. Vilket ju är är syftet.

Nånstans är jag rädd för rädsla för att stå upp för saker och sånt. Jag tror på nåt vis hela tiden att rädsla för att stå upp, gör det farligare att stå upp. Jag bygger inte det på något. Det bara känns så.

Behöver inte vara rädsla. Om det är en person som finns relativt nära i barnets vardag (typ mormor, granne, bästisens mamma) så kan ett stort skäl vara att föräldrarna inte ska bryta kontakten som barnet har med den personen. Både för att framtida händelser ska bli kända och för den roll som kontakten kan spela för barnet som fristad/trygghet e.dyl.

 

[MiaMia]

Jag tänker att de som tar emot är vana vid hela skalan? Och att de inte tänker att trovärdigheten brister för att någon är anonym, det kan ju finnas så många skäl.

Hellre möjligheten att vara anonym än att anmälningar inte blir gjorda, tycker jag.

Tror inte heller att trovärdigheten värderas efter det. Däremot kan det vara ett praktiskt problem när det inte går kontakta personen för att ställa följdfrågor. Därför blir det viktigt att det är tillräckligt utförligt och tydligt vad oron handlar om ifall anmälan är annonym.
Där kan jag tänka mig att en del anmälare inte inser tillräckligt vilken information de behöver få med. Har fått för mig att telefon kan vara en fördel vid anonyma anmälningar, just för att den som tar emot får chansen att ställa frågor då?

 

[mandalaki]

Tror inte heller att trovärdigheten värderas efter det. Däremot kan det vara ett praktiskt problem när det inte går kontakta personen för att ställa följdfrågor. Därför blir det viktigt att det är tillräckligt utförligt och tydligt vad oron handlar om ifall anmälan är annonym.
Där kan jag tänka mig att en del anmälare inte inser tillräckligt vilken information de behöver få med. Har fått för mig att telefon kan vara en fördel vid anonyma anmälningar, just för att den som tar emot får chansen att ställa frågor då?

Ja, är man inte noggrann är det naturligtvis ett problem, det du beskriver. När jag anmälde jag så ringde jag, det var enkelt. Jag beskrev så noggrant jag kunde vad jag sett och la till vad jag trodde behövdes, sen litade jag på att soc skulle göra en bra bedömning.

 

[Görel]

Vi som jobbar med att ta emot orosanmälningar har stor förståelse för att man vill vara anonym för att skydda sig själv och sin familj. Att hantera anonyma anmälningar ger två problem. Det största är att det inte går att ställa fördjupningsfrågor. Vi vill oftast veta sådant som när och hur ofta o s v. Vi vill också gärna veta om det finns sånt som fungerar bra som motvikt till den oro anmälaren har. Det kan hjälpa oss att bedöma hur pass allvarlig situationen är. Det andra problemet är att de som är anmälda många gånger har svårt att komma förbi tankarna på vem som gjort anmälan. Det blir svårt att få dem att hålla fokus under mötet på innehållet i anmälan.
Telefon är därför absolut att föredra, inmailade anonyma anmälningar är knepiga att hantera, särskilt de med vag information.

 

[Saija]

Vi som jobbar med att ta emot orosanmälningar har stor förståelse för att man vill vara anonym för att skydda sig själv och sin familj. Att hantera anonyma anmälningar ger två problem. Det största är att det inte går att ställa fördjupningsfrågor. Vi vill oftast veta sådant som när och hur ofta o s v. Vi vill också gärna veta om det finns sånt som fungerar bra som motvikt till den oro anmälaren har. Det kan hjälpa oss att bedöma hur pass allvarlig situationen är. Det andra problemet är att de som är anmälda många gånger har svårt att komma förbi tankarna på vem som gjort anmälan. Det blir svårt att få dem att hålla fokus under mötet på innehållet i anmälan.
Telefon är därför absolut att föredra, inmailade anonyma anmälningar är knepiga att hantera, särskilt de med vag information.

Hur gör man då när socialtjänsten verkar ha bestämt sig för att bara tro på den anmälde?
Har anmält två gånger, den första anonymt och där förstår jag att de blev lurade av den anmälde. Men hade man tänkt ett varv till så hade man insett att det den anmälde försvarade sig med var omöjligt.
Gång nummer två tog jag mig i kragen och anmälde personligen. Jag berättade vad jag visste och nämnde också att det bara var en bråkdel, och att jag har skriftlig dokumentation som kan bevisa att det jag säger stämmer. Lämnade namn, nummer och min mejladress och sa att de var välkomna att höra av sig. Jag har inte hört någonting.
Den anmälde har ett tvåsiffrigt antal orosanmälningar på sig sen innan, men inget händer. Personen har svart bälte i att ljuga, och är dessutom väldigt charmig, om hen vill och har användning av det, och verkar uppenbarligen klara sig undan hela tiden.
Så vad gör man?

 

[em-pirre]

Hur gör man då när socialtjänsten verkar ha bestämt sig för att bara tro på den anmälde?
Har anmält två gånger, den första anonymt och där förstår jag att de blev lurade av den anmälde. Men hade man tänkt ett varv till så hade man insett att det den anmälde försvarade sig med var omöjligt.
Gång nummer två tog jag mig i kragen och anmälde personligen. Jag berättade vad jag visste och nämnde också att det bara var en bråkdel, och att jag har skriftlig dokumentation som kan bevisa att det jag säger stämmer. Lämnade namn, nummer och min mejladress och sa att de var välkomna att höra av sig. Jag har inte hört någonting.
Den anmälde har ett tvåsiffrigt antal orosanmälningar på sig sen innan, men inget händer. Personen har svart bälte i att ljuga, och är dessutom väldigt charmig, om hen vill och har användning av det, och verkar uppenbarligen klara sig undan hela tiden.
Så vad gör man?

Hur vet du att inget händer? Det är nog mycket som sker i kulisserna.

 

[Saija]

Hur vet du att inget händer? Det är nog mycket som sker i kulisserna.

Jag har så gott som full insyn.
Än så länge.

 

[em-pirre]

Jag har så gott som full insyn.
Än så länge.

Du vet vilka möten föräldrarna kallas till?

 

[mandalaki]

Hur gör man då när socialtjänsten verkar ha bestämt sig för att bara tro på den anmälde?
Har anmält två gånger, den första anonymt och där förstår jag att de blev lurade av den anmälde. Men hade man tänkt ett varv till så hade man insett att det den anmälde försvarade sig med var omöjligt.
Gång nummer två tog jag mig i kragen och anmälde personligen. Jag berättade vad jag visste och nämnde också att det bara var en bråkdel, och att jag har skriftlig dokumentation som kan bevisa att det jag säger stämmer. Lämnade namn, nummer och min mejladress och sa att de var välkomna att höra av sig. Jag har inte hört någonting.
Den anmälde har ett tvåsiffrigt antal orosanmälningar på sig sen innan, men inget händer. Personen har svart bälte i att ljuga, och är dessutom väldigt charmig, om hen vill och har användning av det, och verkar uppenbarligen klara sig undan hela tiden.
Så vad gör man?

Fast hur ska @Görel kunna svara på det? Orosanmälningar är ju till för att uppmärksamma socialen på ett misstänkt missförhållande. Om det inte gäller något som du dessutom kan polisanmäla så kan du inte göra mer, du har ju lämnat en uttömmande dokumentation som jag förstår det.

 

[Saija]

Fast hur ska @Görel kunna svara på det? Orosanmälningar är ju till för att uppmärksamma socialen på ett misstänkt missförhållande. Om det inte gäller något som du dessutom kan polisanmäla så kan du inte göra mer, du har ju lämnat en uttömmande dokumentation som jag förstår det.

Undrade nog mer om jag ska anmäla vidare till någon chef, eller vilken instans man ska vända sig till.
Hemskt frustrerande att stå bredvid och se hur det förstör mer och mer.
Men som du säger, inte mycket mer jag kan göra.

 

[Saija]

Du vet vilka möten föräldrarna kallas till?

Ja

 

[em-pirre]

Ja

Vad säger soc då?

 

[mandalaki]

Undrade nog mer om jag ska anmäla vidare till någon chef, eller vilken instans man ska vänta sig till.
Hemskt frustrerande att stå bredvid och se hur det förstör mer och mer.
Men som du säger, inte mycket mer jag kan göra när de inte verkar intresserade.

Men har några ett tvåsiffrigt antal orosanmälningar på sig så kan du nog skriva upp att socialtjänsten är intresserad. Sedan vad de faktiskt gör kanske man ser först långt efteråt.

Jag förstår att du är frustrerad dock.

 

[Saija]

Vad säger soc då?

Det kan jag inte skriva här. Är 3 barn inblandade.
Men alla anmälningar utom en har blivit nedlagda, ej gått till utredning.
Samma socialsekreterare.

 

[MM]

Kan man göra en orosanmälan när man inte vet mer än barnets namn + vilken förskola barnet går på? Måste man ha fler personuppgifter?

Alla förskolor har väl unikum? Då kan det hända att du ser barnets efternamn där samt vårdnadshavarnas namn. Mitt barns hela avdelning finns med på en lista så då är det enkelt att hitta de andra men vet inte om du kan se fler avdelningar än ditt eget barns (mitt barn går på en liten förskola).