På besök hos sadelinprovaren

I eftermiddag var det dags för att följa med kompisen på sadel sittning. Sadeln som följde med hennes häst är inte anpassad till henne. Från en kort till en lång ryttare. Inte alltid lyckat. Så besök var bokat först utan häst för att hitta rätt sort. Mycket intressant. Sadeln som hon kollat in passade inte alls. Djupet på sadeln passade inte hennes höft utan satte hennes vanligt, framåt. Testade ytterligare en med lite flatare säte. Gudomlig tyckte hon. Till slut kom en flatback fram, eftersom dressyr modellen visserligen gick korta två hål utan att knäna hamna utanför men Oman rider mest i skogen och klättrar och så rekommenderas ingen Dressyrsadel, därav kom hoppsadeln fram. Hon blev väldigt förvånad när denna satte henne i utmärkt sits. Den var ännu skönare. Så vi åkte dit med tron att Dressyrsadel skulle vara grejen och åkte därifrån med insikten om att det inte alltid är det man förväntar sig som blir bäst. Själv fick jag hennes jättegammal och lite småtrasiga wintec att testa på Tinkern och gissa, den låg perfekt och jag satt också lika bra som i morse när jag red Indra. Tinkern gick med ryggen arbetande konstant.