*Panik*

[Sablar22]

Vad tusan gör jag nu då???

Lilleman och jag satt vid tv:n och han tyckte att pappa skulle köpa en sportbil som visades på tv:n.
Jag undrade lite roat vart hundarna skulle få plats.. och om det bara var två av oss som skulle få åka i den, och tänk om du får ett litet syskon..vart ska den få plats då?

Då säger han ngt som fick mig att bli alldeles kall...
"Jag VÄGRAR att få ett syskon till, det är bara jobbigt"
Jag fick inte fram ngt mer än ett "hmmm"
"När mamma handlar så får jag vara hemma och se efter lillebror..
dessutom kan inte jag sova på natten om det skulle finnas en bebis här"

Jag försökte förklara att det är väldigt osannolikt att ett ev syskon till skulle bli precis som hans lillebror... och att det dessutom inte är ngt ansvar som ska läggas på honom om han får ett syskon till.

Han vet ju inte att det är ett syskon på väg.. utan vi tänkte vänta med att berätta det tills senare.. han har nog med vårdnadstvisten att tänka på, som det är nu!

Men hjääääälp!!!!
Nu snurrar det i skallen.. ska jag måsta göra abort nu? det är inte försent ännu på ngn vecka. Men det skulle inte kännas så bra, kan jag tala om.
Och sambon då, som inte var lika övertygad som jag att vi skulle behålla.. vad kommer han att säga nu?

Det enda jag kan se framför mig nu är att jag får flytta till en egen lägenhet och leva mitt liv med enbart bebisen & Hugo.

Nu ska man väl kanske inte måla fan på väggen direkt, men det verkar inte lovande inför framtiden iaf.

 

[pigleton]

Sv: *Panik*

Lugn nu! Det här kommer säkert att ordna sig.
Även om han nu tycker det ä'r jobbigt med den lillebror han har så kanske han kan tycka att det finns något som är bra med syskon?

Jag är av den åsikten att man inte ska skönmåla saker för barn, det förlorar både man själv och barnen på, men man kan vara ärlig mot dem och säga att ja, det här blir annorlunda och kanske jobbigt ibland, men det kommer att finnas bra saker med det också. Nu vet jag ju inte hur gammal lilleman och hans lillebror är eller hur stor ålderskillnad det kommer bli till nya bebisen.

Jag tycker absolut inte att du ens ska tänka tanken abort, av det jag läser ut av dina tankar så vill du ha bebisen eller hur? Du skulle säkerligen ångra dig livet ut om du tog bort det nu tror jag och det är det inte värt.

Lillemans erfarenhet från mamman gör att ni kanske får jobba lite på hans inställning till ett nytt syskon men jag tror att ni löser det också.
Vänta inte för länge med att berätta, utan ge honom mycket tid att vänja sig vid tanken, även om det är mycket runt honom nu ändå tror jag att ni tjänar på det i längden.

 

[Snurrfian]

Sv: *Panik*

Inte behöver du göra abort! Snälla nån han har mycket att fundera över och är kanske rädd att du ska stöta bort honom om det kommer syskon. Någon kan ha sagt något olämpligt på skämt och han har inte förstått. Förklara att ni kommer att älska honom lika mycket trots att det kommer syskon, och visst kommer det kanske att bli lite annorlunda men det är inte säkert att det blir till det sämre.
Man går väl alltid genom perioder då man "hatar" sina syskon, jag skyllde alltid på att om min lillasyster inte hade fötts skulle inte mina föräldrar skälla på mig. De hade nog skällt lika mycket ialla fall då jag var en illbating som gjorde det mesta...

 

[benjamin]

Sv: *Panik*

Min son som är tretton är inte förtjust i syskonet - sladdissen, som ska komma om en månad. Tror dock att det blir bra när bebisen kommer. Det är ju inte han som ska bestämma om vi ska ha ett barn till eller ej. Att ha syskon är ju i allmänhet inte mer negativt än vad det är positivt enl. mina erfarenheter. (Vår dotter däremot som är 11 är själaglad över den nya som ska komma.) Som förälder får man väl dock vara medveten om det äldre syskonets känslor och se till att hans farhågor om problemen inte infrias allt för mycket.

 

[Sablar22]

Sv: *Panik*

Jo jag tror nog att han kommer tycka att det är ganska coolt att köra runt med barnvagnen, men det kändes som ett slag i ansiktet att höra honom säga så..och så bestämt.
Jag förstår honom verkligen, för hans lillebror är överaktiv (mamman som sagt det) och oftast är ljudnivån väldigt hög hemma hos dom.

Efter att jag förklarat hur jag kände när min lillasyster var på G, att jag trodde att mamma inte skulle tycka om mig lika mkt osv (jag ljög lite där ) Men att det absolut inte blev så.. och att det inte spelade roll om det kom femton bebisar i framtiden så kan inte den kärlek som vi känner för honom försvinna.
Sen berättade jag lite om varför jag tyckte så mkt om att ha många syskon osv. Så han såg inte lika skeptisk ut efter vårat samtal.

Vi kommer att vänta ett tag iaf, med att berätta, åtminstonde tills det interimistiska beslutet har fattats av Tingsrätten.
Då kan lilleman känna sig lite tryggare ett tag.

Jo visst är det skiftande känslor man har inför sina syskon
men ändå så finns ju kärleken till dom någonstans i grunden.

Jag tycker inte heller att det är hans grej att bestämma om vi ska ha barn eller inte, men om jag tror rätt så är han rädd att han inte ska få lika mkt prylar och uppmärksamhet om han får syskon.
Han är rätt bortskämd, ngt som jag försöker dämpa när han är här hos oss.

Nu har jag blandat svaren till er allihopa märker jag
Hoppas ni har överseende med en virrpanna som mig

 

[mandalaki]

Sv: *Panik*

Vet inte hur gammal han är - men oavsett vilket, det är svårt för en unge att föreställa hur det blir med ett syskon till. I synnerhet som han har en jobbig erfarenhet från sin andra familj.

Han tänker i nuet: han själv, sin pappa, dig - naturligtvis blir en liten konkurrent ett hot mot det han redan känner till.

Jag tycker att det är bra att han säger precis det han känner, och att han tillåts göra det. Att föreställa sig livet med bebisen blir för abstrakt - lika abstrakt som det blir för ett barn som säger "ÅÅÅÅH vad kul att få ett syskon". Det kanske inte alls blir så kul när bebisen väl är där

 

[pigleton]

Sv: *Panik*

Ni gör naturligtvis som ni känner är bäst med att vänta eller inte vänta med att berätta men min tanke var att om han får vara delaktig från början (se hur magen växer, visa bilder och berätta hur stor den är i magen nu och vad som händer med den och hur den utvecklas) så kanske det även är lättare att se fram emot det. Nu vet inte jag hur lång tid det handlar om innan han får veta, men risken är ju att han i efterhand känner sig utesluten ur något som är en viktig del av er familj.

Sen tror jag som sagt inte att man ska skönmåla, det blir bara fel. Vet en tjej som hela tiden talar om för sina barn hur bra allt ska bli och sen när det inte bara blir rosa moln så blir de jättebesvikna. Hellre hålla sig till sanningen. Annorlunda mot nu, men både bra ochjjobbigt, precis som livet är i övrigt.

Jag tror ni kommer att fixa det här bra, saker och ting har en tendens att lösa sig till det bästa bara man ger det lite tid.

 

[Tokmaja]

Sv: *Panik*

Men? Är det bara jag som anser att det är konstigt att ens fundera på abort för att syskonet inte gillar tanken på ett syskon till??
Tycker att det luktar lite curling... :smirk:

Visst är det trist om storebror säger att han inte vill ha mer syskon, men det är ju bara för er föräldrar att säga att det är upp till er och att det är ni som får barn och ansvar, han får bara ett syskon.

SÅ hur du gör. Vill du har barnet så behåller du det givetvis.
Storebror kommer att få leva med det.
Däremot kanske storebror behöver lite extra stöd osv ifall han är rädd att bli åtsidosatt, lite tid för sig själv med nån förälder osv. Känna sig uppskattad.
Vissa perioder är ju extra känslig för barn.
Å hur många småkillar vill ha ytterligare ett syskon som stjäl både tid och uppmärksamhet från dem själva?
Å hur många är inte egentligen glada för att de har syskon bara de blir lite äldre? De flesta blir väl svaret där, för vad betyder mer än familjen om det tex kommer svåra situationer?

Visa att du är hans föräldrer och att det är du som bestämmer regler för sådant, det kommer han att få trygghet i, det tror i alla fall jag.

 

[Sablar22]

Sv: *Panik*

Jag fick panik där i stundens hetta.. naturligtvis skulle jag aldrig göra abort pga detta.
MEN det var ändå otrevligt att höra honom säga så bestämt.

Curling vet jag väl ändå inte..

Det som är lite vajsing är ju att han kanske ändrar sig och inte alls vill bo här, när han får reda på att det är ett syskon på gång.
Det vill varken jag eller hans far.. men samtidigt så får han ju inte göra vad han vill, när han vill bara för att han ska vilja fortsätta bo här.
Jag kan nog vara ganska hård mot honom just för att han ska förstå att det inte kommer bli någon "bortskämning" från oss. Det får hans mamma och farmor fortsätta med bäst dom vill, men jag vägrar ställa upp på sånt.

Mutor har ju en tendens att resultera i ngt dåligt..

 

[mian1]

Sv: *Panik*

Jag fick panik där i stundens hetta.. naturligtvis skulle jag aldrig göra abort pga detta.
MEN det var ändå otrevligt att höra honom säga så bestämt.

Curling vet jag väl ändå inte..

Det som är lite vajsing är ju att han kanske ändrar sig och inte alls vill bo här, när han får reda på att det är ett syskon på gång.
Det vill varken jag eller hans far.. men samtidigt så får han ju inte göra vad han vill, när han vill bara för att han ska vilja fortsätta bo här.
Jag kan nog vara ganska hård mot honom just för att han ska förstå att det inte kommer bli någon "bortskämning" från oss. Det får hans mamma och farmor fortsätta med bäst dom vill, men jag vägrar ställa upp på sånt.

Mutor har ju en tendens att resultera i ngt dåligt..

Det är väl klart att det är roligare om det äldre barnet vill ha ett syskon, men barn anpassar sig.
När jag var 5 och mamma berättade att jag skulle få ett litet syskon så var jag tvärarg i flera dagar för jag gillade inte bebisar och ville inte alls ha något syskon. Storebror ville ha ett äldre syskon, men absolut inte nåt mer yngre (trots att jag var en fantastisk lillasyster
)
Och det höll i sig. Jag var aldrig intresserad av bebisen och storebrors intresse sträckte sig så långt som att han ville köra rally med barnvagnen. Fast ingen dog av det (lillasyster låg inte i vagnen när det kördes rally med den). Vi var ju rätt stora och skötte oss själva och mamma skötte bebin. Det måste inte vara så puttinuttigt att storasyskonen är stolta och avgudar sina småsyskon. Jag tror att min syster var runt 15 år när vi började få utbyte av varann. Innan dess har vi varit syskon, bott i samma hus, växt upp ihop.

Klart att din styvson är negativt inställd till ett nytt syskon om han tvingas ta hand om sin överaktiva lillebror när han hellre skulle vilja vara med i affären när mamma handlar.
Gör inte en sån stor grej av det blivande syskonet när det äldre barnet är med.