Patellaluxation- operation, hur gick det?

[Lenis]

Trots mina små raser har jag varit mkt förskonad men en inköpt har vad jag är 98% övertygad om, operationskrävande patellalux. Jag är ingen veterinär men ortoped för tvåbenta och det tillsammans med det jag ser med ögonen gör mig ganska övertygad. Givetvis har jag ringt veterinär men kötiden här är lång för att komma till ortopediskt kunnig sådan så jag förbereder mig lite mentalt. Om det nu är PL och inte nåt annat- har ni kära bukare någon erfarenhet av op? Hur gick rehab, vad innebar det för er? Någon som behövt göra om det? En googling verkar ge svaret att det ser rätt olika ut men jag vill inte ha nån snuttifierad version utan veta om ni tycker det varit värt det. Jag står med en mycket yster unghund som inte alls gillar att vara ensam, alltid vill med på allt osv. Aktivitetsbehovet är stort men inte av nöden absolut tvunget att tillgodose varje dag. (Det kanske låter dystert att fundera över sina alternativ men en av mina bröt benet efter en olycka och efter den vilan+rehab har jag bestämt att händer det henne nåt igen blir det att somna, hon var så deppig på slutet att hon nästan var katatonisk.. så är lite skeptisk till åtgärder på mina aktiva som kräver mkt stillhet.)

Tacksam för all input!!

 

[Ananas]

Min kompis förra hund (flat coated retriever) hade det. Den fick opereras i två omgångar med påtvingad vila däremellan. Det var en fruktansvärd tid (6–9 mån?) för hunden. Tyvärr blev inte bakbenet återställt och hunden fick till slut tas bort.

 

[Kilauea]

Tycker aldrig det är fel att fundera över sina alternativ, dit även avlivning hör.

 

[Nirvana]

Min mellanhund är opererad, hon fick patellaluxation grad 3 pga trauma. Jag blev helt knäckt när jag fick reda på att hon behövde opereras men det gick faktiskt hur smidigt som helst. Operationen gick helt utan komplikationer, Z var låg i två dagar efteråt men sen var hon lika pigg och glad som vanligt. Hon började genast stödja på det opererade benet (tydligen är det vanligt att småhundar inte gör det eftersom de är så lätta och tycker då det är smidigare att hoppa på 3 ben), och även om hon inte uppskattade vattentrampet som var hennes rehab så gick det också jättebra.
Det var ju inte så kul för henne att inte få promendera men hon fick följa med ut ändå, först i vagn och sedan när benet hade läkt lite mer vågade jag ha henne i en väska istället. Har för mig att det inte handlade om så många veckor som jag hade föreställt mig.
Just det ja, de behövde inte mejsla i Zs knäskål (vet inte om jag skriver rätt nu men jag hoppas att du förstår hur jag menar), utan det räckte i hennes fall med att de fäste senan som hade blivit uttöjd med två stift.
Idag har mår den lilla fisen superbra, hon röjer runt och härjar med sin "lillasyster" hela dagarna. Knät har dock gått från grad 0 efter operationen till grad 1, men där har det legat stabilt i ett par år nu och vet. tror inte att det kommer förvärrar mer.

Oj, det blev lite långt. Fråga gärna om du undrar över något mer.

Bonusbild på torterad Z.

 

[bollen__]

Min kompis fick operera sin eurasier för patellalux. Jag har för mig att hunden var rätt ung då. I vilket fall så var rehabperioden jobbig som jag förstått det med vattentrask och liknande varje vecka, nu bor hon så att hon hade ganska nära till detta. Hunden är idag typ 3 år och mår bra. Ingen hälta eller något sånt.

 

[Lenis]

Min kompis förra hund (flat coated retriever) hade det. Den fick opereras i två omgångar med påtvingad vila däremellan. Det var en fruktansvärd tid (6–9 mån?) för hunden. Tyvärr blev inte bakbenet återställt och hunden fick till slut tas bort.

Ja nåt sånt är min mardröm Så himla svårt när det verkar slå så olika. En kompis svärmor har opererat sin lilla hund (minns inte om det var dvärgpudel eller nån fluffras) och nu 4 mån efter op åker den fortfarande i sulky istället för att gå när de är ute med övriga hundar..! 4 månader!! No way att jag utsätter min hund för det. Oavsett prognos. Det är inte ett drägligt liv för mina som är vana med långrundor dagligen och att röja lösa. Nog för att jag haft nån soffpotatis som nog hade sett det som ett drömliv men inte en piggelin unghund.. Blä. Inte kul det här. Fick snabbare tid nu hos vetten då de fått återbud så får hoppas på det bästa.

 

[Ananas]

Ja nåt sånt är min mardröm Så himla svårt när det verkar slå så olika. En kompis svärmor har opererat sin lilla hund (minns inte om det var dvärgpudel eller nån fluffras) och nu 4 mån efter op åker den fortfarande i sulky istället för att gå när de är ute med övriga hundar..! 4 månader!! No way att jag utsätter min hund för det. Oavsett prognos. Det är inte ett drägligt liv för mina som är vana med långrundor dagligen och att röja lösa. Nog för att jag haft nån soffpotatis som nog hade sett det som ett drömliv men inte en piggelin unghund.. Blä. Inte kul det här. Fick snabbare tid nu hos vetten då de fått återbud så får hoppas på det bästa.

Efter att ha sett den hundens lidande så har jag lovat mig själv att om min hund (och framtida hundar) skulle behöva genomgå en avancerad operation med omfattande vila och rehab, så kommer jag välja att ta bort min hund. Min kompis med flatten känner likadant.

 

[soom]

Min dvärgpinscher fick pl som 9-åring (oklart varför). Hon var pigg och glad men tog hoppsa-steg ibland. Jag upplevde inte att hon hade ont, inte vid hoppsa-steg heller, men det vet jag såklart inte.
Opererades, och det har jag ångrat många gånger. Idag går hon orent, jag upplever det som sämre än före op. Vet säger att det beror på att anatomin i knät är förändrad och är "så säker som man kan vara" på att hon inte har ont. Jag upplever inte heller att hon har ont.
Op gick bra och hon började gå på benet redan dagen efter. Efter nån vecka (?) fick hon jätteont, stiftet hade lossnat, så blev ny op. Efter det hade hon större problem med att gå ganska länge.
Rehab bestod av vattentrask, vibrstionsplatta och laser (eller vad det var, jag minns inte riktigt) hos sjukgymnast samt massage och övningar hemma. Hon var konvalescent i drygt ett halvår.
Jag har fått uppfattningen att det är ovanligt att det går såhär och att de flesta blir helt återställda på några månader. Så trots detta skulle jag opererat en unghund. En äldre hund är jag dock inte säker på att jag skulle utsätta.

 

[BornAgain]

Min är opererad båda bak och enligt både kirurg och rehab var prognosen god - det var mer eller mindre en rutingrej med småhundar. Kirurgen (och hunden) tyckte att han kunde köra som normalt ganska snabbt efteråt. Rehab ville att han skulle ta det försiktigt LÄÄÄNGGEE. Problemet är att han har rallymotor och blev fet och osäkrare under konvalesensen. (Jag var för långsam med att dra ned tillräckligt på maten - han har gått från 90 g Power till drygt 40 g Weight loss)

Kirurgen uppskattade att runt en procent av de hundar han opererat inte blev bra. Rehab pratar gärna om små hundar som hoppsar/hakar "utan att det är något fel på dem".

Min "hoppsar" fortfarande och få emellanåt ont - jag ger honom tills dess att det gått ett år efter sista operationen. Vi har dock fler saker med oss - han har varit mycket instabil sedan han föddes och stadgat sig med muskelstyrka. Det är en svår vana att bryta. Han har risigt framställ också - short ulna med en mindre vridning av radius och en lång, skör mellanhand. Jag är också rädd att jag inte hade tillräckligt tålamod med konvalecensen.

Hade jag kunnat resa i tiden - hade jag inte opererat. Jag skulle åtminstone krävt en analys av hela hunden först (jag var hos flera veterinärer - två privata kliniker och en av kedjorna. Jag försökte (och utlovades) att träffa en ortopedspecialist hos kedjan - men lång näsa och tom plånbok på mig).

 

[Laa]

Svägerskan opererade sin Bichon Frisé, som vuxen. Jag var inte inblandad mer än att jag tog bort bandaget och stygnen, men jag vet att hon blev bra i det benet. Hon fick problem i andra knäet också med tiden, kan ha opats där också... mitt minne alltså

 

[Malibu_Stacy]

Min är opererad båda bak och enligt både kirurg och rehab var prognosen god - det var mer eller mindre en rutingrej med småhundar. Kirurgen (och hunden) tyckte att han kunde köra som normalt ganska snabbt efteråt. Rehab ville att han skulle ta det försiktigt LÄÄÄNGGEE. Problemet är att han har rallymotor och blev fet och osäkrare under konvalesensen. (Jag var för långsam med att dra ned tillräckligt på maten - han har gått från 90 g Power till drygt 40 g Weight loss)

Kirurgen uppskattade att runt en procent av de hundar han opererat inte blev bra. Rehab pratar gärna om små hundar som hoppsar/hakar "utan att det är något fel på dem".

Min "hoppsar" fortfarande och få emellanåt ont - jag ger honom tills dess att det gått ett år efter sista operationen. Vi har dock fler saker med oss - han har varit mycket instabil sedan han föddes och stadgat sig med muskelstyrka. Det är en svår vana att bryta. Han har risigt framställ också - short ulna med en mindre vridning av radius och en lång, skör mellanhand. Jag är också rädd att jag inte hade tillräckligt tålamod med konvalecensen.

Hade jag kunnat resa i tiden - hade jag inte opererat. Jag skulle åtminstone krävt en analys av hela hunden först (jag var hos flera veterinärer - två privata kliniker och en av kedjorna. Jag försökte (och utlovades) att träffa en ortopedspecialist hos kedjan - men lång näsa och tom plånbok på mig).

Min ena hund tar hoppsasteg utan orsak. Kollad av tre olika specialister vid olika tillfällen samt röntgad och genomgången av två olika sjukgymnaster. En del småhundar gör bara så, finns en teori om att det är energisparande. Trots det så bör man självklart kolla upp då patellaluxation ändå är vanligt.

 

[Åsa A]

Min beauceronhane Indigo opererades för traumatisk patellaluxation när han var 2 år - han halkade riktigt illa när vi tränade agility och slet helt enkelt sönder knäet.

Efter operationen var det korta "ut och kissa på gården"-promenader (inte ens 5 minuter) i 6 veckor, därefter fick vi börja öka på det hela. Han rörde sig fint redan från början och belastade benet bra och allting såg ut att läka fint men sen tog han ett skutt ut i en nyplöjd åker och landade på det opererade benet - ca. 10 veckor efter op - och sen blev det inte riktigt bra så han fick opereras igen, där de fick vidga fåran i knäet. Vet inte om det var ren otur eller om det var pga det där olyckliga skuttet ut i åkern.

Nu hade han världens största otur och fick en knäledsinflammation efter en PRP-behandling (som var tänkt att stärka knäet) vilket resulterade i att korsbandet löstes upp så förra våren opererades han med TPLO-metoden.

Så tre stora knäoperationer har han gått igenom på lika många år och dessutom fick vi i höstas ta bort metallbeslaget efter TPLO-n då han fick återkommande infektioner.

Idag då... ja, knäet är bra, riktigt bra faktiskt. Men eftersom han bara har mest otur i hela världen så har han istället fått problem i ryggen, förmodligen pga den snedbelastning han gått med så länge. Så nu är det ryggen som begränsar lite, jag upplever däremot hans knä som helt stabilt och bra.

Det går väl att diskutera hur vettigt det är att en hund går igenom så här mycket men helt ärligt så skulle jag göra om det igen när det gäller en hund med hans trygga och superstabila personlighet. Han har tagit all konvalescens, all rehab och allt elände med jämnmod, alltid lika glad och positiv, alla på djursjukhuset älskar honom för han är ständigt lika glad när de möter honom. Visst tyckte han att det var skittråkigt att ta det lugnt med bara pyttepromenader efter varje operation men jag har inte en enda gång sett honom nedstämd, låg, ledsen... han är bara glad och pigg och lycklig, om än att han var uttråkad som sjutton ibland.

Rent mentalt har det hela nog varit mycket jobbigare för mig; jag har kastats mellan hopp och förtvivlan så många gånger och denna oro... att hålla honom lugn efter operationerna när han tyckt att han mått bra och bara velat studsa och hoppa och springa.... det har varit jobbigt, det ska jag erkänna.

Jag skulle tro att det också är lite enklare med en hund som inte är så tung som en beauceron - bara en sån sak som att få en hund med nyopererat ben in i bilen utan att hoppa.... hade varit så mycket enklare om jag hade kunnat lyfta honom.