Peppa och stötta försiktig 3åring

[taccotad]

Vår lille kille är nu 3 år och fortfarande pratar han inte på dagis. En gång har han viskat "ja" och en gång har han viskat "äpple". Hemma pratar han MYCKET. Så han kan!
Är det bara att vänta ut honom? Jag försöker att inte göra nån stor sak av det inför honom men det gör ont i mig för jag vet ju att han KAN.
Personalen där berättar även att han är rätt försiktig, först nu han han börjat våga typ åka rutschkana även om där är andra barn. Bara dom inte är för stökiga. Är även många andra saker han helst bara vill göra ensam. Vilket då leder till att han ofta står och tittar på. KÄnns så otroligt trist och synd om honom, han ÄLSKAR att springa, leka och busa!!! men när man får höra att han ofta står och tittar på känns det inte helt okej. Han har gått på samma avdelning i ca 15 månader nu, innan dess på en annan avdelning men i samma byggnad med samma folk. Har även träffat en del barn under hans uppväxt. Så vi har knappast suttit instängda här hemma och hållt honom isolerad.

Idag var vi på marknad, fanns en hoppborg och en annan karusell. Det var 3 barn i hoppborgen. Sonen hade hela dagen pratat om att han skulle hoppa.När vi kom fram ville han men när han såg de andra ville han inte. Han vill men vågar inte. Jag vet inte riktigt hur man ska bete sig, vad man ska säga. Han vill ju helst inte gå därifrån heller för han VILL ju hoppa... Vad ska man säga? Sen föreslog vi att han kunde åka karusellen i stället och det funkade efter lite trixande. Jag kan känna att det känns lite löjligt att stå och tjata på honom att han ska hoppa/åka karusell men han vill ju men måste pushas på heeela tiden.

Träffar vi nån bekant som har ett par barn så tar det några minuter sen är det fullt ös på barnen, även vår son. Detta gäller även om dom inte träffats innan.

Hur ska man hantera sånt här? Jag vill ju såklart att han kan lekamed barnen på dagis, kunna prata där osv. Eller som idag, han ville ju hoppa i hoppborgen men modet sviker. H

MÅste ju finnas fler barn som är liknande...

Måste även tillägga att jag förstår mkt väl att alla inte kan vara likadana. Han kommer nog aldrig vara framfusig eller stökig bland folk. Det måst eman ju inte heller vara. Personalen säger att dom jobbar mkt i smågrupper så barnen ska lära känna varandra och dom försöker även få med honom i aktiviteter. Det har blivit bättre...

 

[Björk]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

En tanke bara; kanske inte alls aktuell för er, men... kan annan barnomsorg vara ett alternativ? Jag tänker dagmamma...?

Vår son är snart 2 och har precis börjat hos dagmamma. Vi valde det dels för att vi själva är uppvuxna i hemmiljö (min mamma var också dagmamma så jag har en förkärlek för den lösningen) och för att vi tycker nog båda att han är lite mer av den "försiktiga" typen. Dessutom är han så liten ännu.

Jag vet inte om det alls är bra att byta miljö för en liten kille som er; det kanske bara riskerar förvärra för honom och han känner sig mer otrygg? Men fördelen med en dagmamma kan ju vara att det är färre barn och därmed också förhoppningsvis en "lugnare" miljö.

(När jag läser ditt inlägg känner jag igen mig själv från en viss ålder när jag var liten. Inte som 3åring, då var jag kavat och framåt, men som 8-9åring och några år framåt så hade jag absolut kunnat vara den som ville hoppa i hoppborgen, men sen inte vågat när vi väl var där....)

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Jag tror absolut att dagmamma hade varit kanon för lille Emil. Men det trista är att antalet dagmammor i denna kommun blir färre och färre. I vår by finns ingen. Visst kunde vi kört honom till ett annat samhälle men det känns ändå bra om han nu växt upp med sina blivande klasskompisar, speciellt med tanke på hur känslig och försiktig han är.

Varken jag eller sambon har väl nånsin varit de där tuffa och framåt typerna. När jag var liten var jag blyg. Så jag vill ju att han ska slippa ha det som jag hade det. Trodde att det skulle lätta något men guud vilken tid det tar. Sen säger han att han tycker det är roligt på dagis så jag får ju välja att tro honom.

Han kan ju leka med barn, han kan klättra, gunga, åka rutschkana och allt det där. Han gör det också ibland när andra är med.

Funderar mest på om det är nåt särskilt man ska passa sig för att säga som kan bli helfel i hans huvud även om min tanke var god. Är så rädd att förvärra det hela.

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

sen tänkte jag fråga om vi kan träffa nån av barnen som går pådagis. tänkte att om han lär känna några av dom på hemmaplan så kanske han kan ty sig åt dom/det barnet även på dagis.

 

[bettysmatte]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Jag jobbar som förskollärare och ser "alla" sorters barn. Både de som "tar för sig" och de som är försiktigare. Världen skulle vara fattigare utan de försiktiga barnen! Alla kan inte vara framåt, utan det måste även finnas plats för andra personligheter. Självklart ska man locka de försiktiga barnen till att prova nya saker, men man måste också framhäva deras andra sidor. Många barn är nöjda med att vara "åskådare" (en tid) och titta på vad de andra barnen gör. Ibland tror jag att man bara måste låta de försiktiga barnen vara sig själva. Som sagt, självklart erbjuda aktiviteter men inte tvinga eller vara för påstridig.

Du blev säkert inte klokare av mitt svar alls, men jag vill mest bara påpeka att det finns så mycket fint hos de "försiktiga" barnen som jag tycker man måste uppskatta !

 

[bettysmatte]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Det låter som en bra idé, tycker jag !

 

[Björk]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

sen tänkte jag fråga om vi kan träffa nån av barnen som går pådagis. tänkte att om han lär känna några av dom på hemmaplan så kanske han kan ty sig åt dom/det barnet även på dagis.

Jag har egentligen inga mer tips, men tycker att den idén låter väldigt bra i mina öron! Då får han en chans att umgås i lite mindre grupp med några av barnen och kanske kan det ge honom mer "mod" att våga hoppa in i gänget även på dagis.

(Jo, det där med dagmammor är en bristvara nuförtiden.... tydligen enormt liten efterfrågan. )

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Ja men absolut!! Detta poängterade även personalen på utvecklingssamtalet. Hon sa det faktiskt flera gånger.

Men jag lider ibland av att se att han vill göra vissa saker men modet brister. Saker som han egentligen älskar att göra och är duktig på vågar han inte göra när det är folk i närheten.

Detta är en jättehärlig liten kille som är världens goaste på alla sätt och vis. Är nyfiken på bokstäver, räknar mkt, riktigt duktig fotbollsspelare, pratar jättemkt om allt, otroligt snäll, världens goaste storebror...så han har mååånga fina sidor!!

 

[Björk]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Många barn är nöjda med att vara "åskådare" (en tid) och titta på vad de andra barnen gör. Ibland tror jag att man bara måste låta de försiktiga barnen vara sig själva. Som sagt, självklart erbjuda aktiviteter men inte tvinga eller vara för påstridig.

Du blev säkert inte klokare av mitt svar alls, men jag vill mest bara påpeka att det finns så mycket fint hos de "försiktiga" barnen som jag tycker man måste uppskatta !

Fint skrivet!

och samtidigt så känner jag att det finns en farhåga hos en själv som förälder när/om man själv varit lite blygare som liten. Jag var det under en period (speciellt i tidig tonår) och kände hela tiden att det var något jag inte VILLE vara. Jag ville inte vara åskådare egentligen. Jag ville vara med. Men något höll mig tillbaka och hindrade mig. När jag så började gymnasiet kunde jag "bryta" med min roll som "blyg" och börja rikta mig mer utåt eftersom jag fick massor av nya klasskamrater.

Så, jag tror jag förstår TS i just oron för detta... kanske känner hon igen sig själv? Och är rädd att det ska bli jobbigt för sonen som det var för henne?

Samtidigt så har du så rätt i det du skriver! Och det gäller nog som förälder att inte förutsätta att ens barn = en själv. Det är ju så att även om man själv var blyg och önskade vara annorlunda så kan det ju vara så att ens barn är blyg och känner sig okej med det. En tid i alla fall (som du skriver).

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Jo jag känner ju att eftersom jag var blyg under min uppväxt och mådde ofta dåligt över det, så vill jag att han ska slippa detta. jag är väl blyg än idag men det stoppar mig inte alls som förr. Jag är så glad över era svar, det ger en lite att fundera på och man kan se det ur ett annat perspektiv.

 

[bettysmatte]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Jag var precis likadan. Blyg hela min barndom och fram tills jag åkte iväg och bodde utomlands på egen hand. Där förändrades jag rejält. Men jag tror att det saknas en uppskattning för blyga och försiktiga människor helt generellt!

Det förväntas att man ska vara framåt, "ta för sig" etc etc, och om man inte är det så är man "fel". Det är väldigt synd, för jag tror inte alltid att det är så att man själv känner att man måste göra si och så, utan att man känner att omvärlden förväntar sig att man ska göra det. Och gör man då inte det, då är man "fel". Självklart är det synd om det finns saker man vill göra, men inte vågar, pga att man är blyg. Men det är ännu värre om man går runt med ångest för att man tror att man man måste göra/leva upp till vissa saker för att omvärlden förväntar sig att man ska vara på ett visst sätt.

Jaha, nu virrade jag väl till det ännu mer...

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Du har ju så rätt!

Det förväntas absolut att man ska vara framåt och ta för sig. Gör man inte det så måste man kämpa med att lära sig det... Jag vet ju så väl att under gymnasiet hade jag väldigt svårt att smälta in i min klass, jag ville verkligen prata med folk och dom var snälla och försökte få med mig men jag hade såå svårt att prata så det sket sig tillslut.

Jag skulle såå gärna vilja att han började prata på dagis. Iaf säga "ja" eller "nej" när någon frågar nåt. Dom säger att han är väldigt duktig på att visa vad han vill ändå. Han har många olika miner som visar tydligt vad han tycker.

 

[mimmipigg]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Du har koll på att han kan prata, hoppa, studsa och leka och då kommer det nog med tiden.
Verkar han vara ledsen på dagis? Vill han inte vara där?
Han kanske vill observera och ta in allt innan han själv deltar?
Hur går det om personalen på dagis "inte förstår" honom om han inte lyckas förmedla det han vill ha sagt?
För länge sedan hade jag en tjej på dagis som börjat som 10 månaders bebis, vår personalgrupp var stabil inga byten, familjen var inflyttad och hade ett litet umgänge, alla kände tjejen och hon behövde inte lära sig prata, vi som fanns i hennes liv förstod henne ändå.
Denna tjej lärde sig prata som 4 ½ åring under en påskhelg!
Så här gick det till, de fick besök från sin tidigare bostadsort och de förstod henne inte, hon hade blivit vansinnigt frustrerad men till slut börjat använda ord.
På fyra dagar kom språket nästan helt komplett, hon hade kunnat allt men aldrig haft användning för det.

Nu kan ju din son prata men kanske kan det pusha honom att börja tala på dagis om han får svårare att göra sig förstådd?
Har dagis möjlighet att ge honom lite egentid så att han t ex kan prova lekutrustningen ute ensam tillsammans med en vuxen?

 

[Brandgul]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

*kl* vi har haft en del sådana barn. Det gäller att jobba med den utan att göra någon grej av det och låsa det ännu mer. För våra barn har det släppt när de varit kring 4-5 år. Jag tror inte på dagbarnvårdare som lösning. Tänk att komma från den lilla gruppen till förskoleklassen som kanske till och med ligger på en skola...

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Senaste tiden har han varit glad när vi åkt till dagis. men nu under en vecka har han inte velat åka dit. Idag var han hemma då hans pappa är ledig fredagar, sonen frågade om vi skulle till dagis men jag sa att han inte skulle dit idag. Då sa han att han ville åka dit är vi ätit frukost.
När jaghämtar honom är han glad och säger att det varit roligt. Så egentligen TROR jag att han gillar att vara där. Det blir bara lite mkt ibland.

Ja, han är ju en sån som helst vill veta exakt hur man gör allt innan han själv gör det. Så jag tror han observerar de andra, testar sen själv i lugn och ro.

Vi har besökt dagis under sommaren lite då och då, just för att han ska känna sig hemma där. Kunna leka i lugn och ro. I torsdags när jag hämtade honom var han vid en klätterställning/rutschkana/bro och personalen som stod där berättade att min son klättrat jättemkt, åkt rutschkana, sprungit över bron osv. Varit fullt ös. Sen när jag kom så kunde han helt plötsligt inte nåt av det. Jag försöker lite då och då komma dit liiite tidigare så vi inte rusar därifårn utan att han kan få leka lite till. Men så fort jag kommer så kopplar han bort allt sånt. Då är det mamma och lillebror som gäller. Det är kanske inte alls konstigt, jag försöker mest testa alla möjliga varianter till att han ska bli mer bekväm där. Han pratar ju med mig när jag är där, så dom hör honom prata varje dag. Dom är helt övertygade om att det kommer snart, att han börjar prata.

Tydligen har han ju kunnat göra sig förstådd hittills. men det är ju en tanke det du skriver. Att om han inte kan göra sig förstådd så kommer han troligtvis behöva prata. Jag blir lite orolig att han inte ens säger ifrån om han behöver kissa. Nu är han bara där tre timmar om dagen så det är ju toabesök innan vi kör sen har dom toabesök innan dom går ut, sen är det väl mest om nån behöver utöver det.

En annan grej som jag tänkte på idag var på marknaden. Han skulle få en ballong och tyckte det var jättekul att titta på dom. När han ´väl fick sin ballong så skulle han inte ha den. han ville att jag skulle hålla i den. Väl i bilen ville han ha den. Detta var nog pga att hon som sålde ballongerna var framme och skulle visa hur han skulle hålla i den och då blev han genast osäker.

Man vill ju bara göra det bästa för sina små!

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

*kl* vi har haft en del sådana barn. Det gäller att jobba med den utan att göra någon grej av det och låsa det ännu mer. För våra barn har det släppt när de varit kring 4-5 år. Jag tror inte på dagbarnvårdare som lösning. Tänk att komma från den lilla gruppen till förskoleklassen som kanske till och med ligger på en skola...

Ni anar inte hur glad jag är över alla svar! Jag vänder och vrider på detta, ena stunden känns det som vi borde haft honom hemma så hade vi sluppit detta men självklart inser jag att han behöver komma iväg och "utsättas" för dessa situationer. Sen tänker jag att det hade varit bättre med dagmamma men samtidigt tror jag det gynnar honom i längden av att vara på dagis.

Just det där med att inte göra nån stor grej av det, det har vi också diskuterat...jag och personalen där. Dom är inte det minsta oroliga utan dom säger att det tar olika lång tid för alla barn.
Måste även säga att jag är helnöjd med personalen där. Dom är superbra på alla sätt och vis!

 

[mik]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

kl

Om jag var du så skulle jag fråga på förskolan o det finns något barn som sonen hellre umgås med och sedan bjuda hem det barnet och kanske även föräldrarna och låta dem leka på em och kanske helger.
Då kanske den där "förskolelåsningen" släpper lite om han kan bli lite mer kompis med något eller några barn.

Vi började bjuda hem andra barn ibland när vår dotter var i 3 årsåldern, vilket var jättebra för henne. Det var lite mer lek i lugn och ro, blev inte konkurrens om sakerna, uppmärksamheten som det lätt blev på förskolan (nu pratar jag utifrån dottern).

Din lilla kille verkar vara urgullig och så länge du vet att han KAN alla de där sakerna så tycker jag inte att du behöver oroa dig egentligen. Han gör dem ju ibland när HAN tycker att det passar....

 

[taccotad]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Tack för ditt svar!!

Ja Emil har pratat om just en pojke i hans grupp några gånger. Turligt nog så känner min sambo och pojkens mamma varandra så vi har tänkt träffas nu nån dag!

Jag tror också att hon lärt känna denna pojken och kanske nån mer i lite lugn och ro på "sitt sätt" så kommer han troligtvis leka med dom mer på dagis och då känner han ju dom även hemifrån.

Förresten, ja han är urgullig och jag vill bara att resten av världen också ska få se det

 

[skogstomten]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Våran grabb är ju rätt försiktig också.
Studerar och vill kunna innan han försöker
Eller ja i lugn och ro går det bra ibland,
ibland är han tvärt om och buir inspirerad av andra barn.

Hos dagmamman är han tydligen lugn men bestämd.
Snäll med sin lilla favorit tjej
Trygg till de halvåret yngre tvillingarna som är enormt försiktiga.

Men som sagt, han är väldigt försiktig över lag.
Upplever att det går bättre och bättre,
men det är inte helt lätt att balansera så man inte puffar för mycket i ren välvillja för att han ska tordas mer, samtidigt som man inte vill skydda för mycket heller

Fast idag var han modig, han har inte varit så förtjust i vatten senaste halvåret. Men idag var han med på lillasysters babysimstund.
Jag trodde väl att han skule vara en siren där inne,
men alltså till slut var han riktigt glad och ville knappt upp ur vattnet

Hoppas ialla fall att det blir bra för er alla
och att det inte kommer kännas bekymmersamt för dig.

Klorsvammel från tomten.

 

[angelwings]

Sv: Peppa och stötta försiktig 3åring

Det finns ju lika många personligheter som det finns barn
Vissa barn är ju försiktigare än andra i olika områden.

Vi har en flicka på mitt jobb (jag arbetar som förskolepedagog/specialpedagog) som började för ca ett år sen. Då sa hon inte ett pip. Inte ett ljud, då var hon 3. Hemma talar de aldrig svenska och hon hade dessutom en storebror i samma grupp (5 år) som skötte snacket åt henne.
Jag kom inte in förrän hon gått några månader på förskolan, jag var på en annan avdelning innan, men jag flyttar ju dit behovet finns.

Hon har alltid pratat med mig. Även om hon inte pratade högt så pratade hon i alla fall lite grann. Och bara det räcker ju till att börja med.
Den andra personalen väntade sig ju att hon INTE skulle prata för de hade varit med från början när hon började. Men vilken liten tjej skulle inte vara blyg och tyst när man för första gången börjar på dagis från att ha varit hemma med mamma, där man dessutom bara får prata ett språk man inte riktigt kan?
Vi hade ett par andra blyga tjejer som 'lätt försvann i bruset' så då hade jag en tjejgrupp på 4 flickor som jag jobbade extra med. Just att de ska våga prata och synas. Och nu i år behövs inte den gruppen längre för alla har blivit mycket frimodigare över sommaren.

Men den här tjejen är ju fortfarande lite blyg, nu i höst har brorsan börjat förskoleklassen och det är bara jag kvar i personalgruppen på avdelningen. Och nu pratar hon hur mycket som helst! Det har kommit stegvis. Men nu vågar hon till och med svara i samlingen ibland. Inte högt, men det räcker ju att hon VÅGAR.
Nu får man ibland säga till henne att hon får vara tyst, vilket ju är ett 'kärt besvär'.

Så, bara ta det lugnt. När han känner sig trygg och känner behov av det kommer han att prata. Och det är ju aldrig fel att få leka med kompisar.

Lycka till, jag tror det kommer lösa sig jättebra.