K
karlsson
Ni som har hanhundar som blir "kokobell" när traktens tikar löper - hur hårda är ni? Jag menar, har ni överseende och tänker "jamen nu tar vi ett träningsuppehåll tills hormonerna hamnat på plats igen" eller kräver ni total lydnad?
Jag har svårt att bestämma mig känner jag. Min hund har nu, fyra år gammal, blivit ganska jobbig. Först nu har poletten trillat ner på riktigt, och han både lyder dåligt, äter dåligt och trotsar mig hur mycket som helst. Häromdagen bet han av sitt läderkoppel (
) för att ta sig fram till en pinkfläck... *suckar djupt*
Inomhus vandrar han oroligt, piper och ser ut såhär -->
Detta i kombination med värme och min låga motivation till träning har gjort att allt känns allmänt motigt. Våra gruppträningar har ett uppehåll, och jag känner inte för att gå ut och träna lydnad ensam när jag vet att det kommer att gå skitdåligt.
En del av mig känner för att ge hunden ett andrum, lufsa i skogen och söka godis/lägga något viltspår, och helt strunta i all annan träning i ett par veckor, tills löptikarna behagar bli normala igen.
En annan del känner - nä nu baske mig ska han lyda!
Om jag så ska få kämpa all ledig tid ska han jäklar lyssna på MIG oavsett hur många brudar som gått förbi på gatan.
Snälla, berätta hur ni resonerar så får jag lite pepping.
Ska jag acceptera - eller träna som tusan?
Jag har svårt att bestämma mig känner jag. Min hund har nu, fyra år gammal, blivit ganska jobbig. Först nu har poletten trillat ner på riktigt, och han både lyder dåligt, äter dåligt och trotsar mig hur mycket som helst. Häromdagen bet han av sitt läderkoppel (
Inomhus vandrar han oroligt, piper och ser ut såhär -->
Detta i kombination med värme och min låga motivation till träning har gjort att allt känns allmänt motigt. Våra gruppträningar har ett uppehåll, och jag känner inte för att gå ut och träna lydnad ensam när jag vet att det kommer att gå skitdåligt.
En del av mig känner för att ge hunden ett andrum, lufsa i skogen och söka godis/lägga något viltspår, och helt strunta i all annan träning i ett par veckor, tills löptikarna behagar bli normala igen.
En annan del känner - nä nu baske mig ska han lyda!
Snälla, berätta hur ni resonerar så får jag lite pepping.
Ska jag acceptera - eller träna som tusan?