Plötsligt ändrat favoritperson

[SiZo]

Min ena lilla hund har främst växt upp med Husse. Husse har därmed varit hennes favoritperson. Hon skulle gosa med honom mest, sitta i knät och sådär.

Nu har hon helt plötsligt bytt. Och hon har bytt så pass att hon går till husse och piper och tjatar, och när han ber henne visa vad hon vill så springer hon raka vägen till mig. Hon ska sitta i knät hos matte. Husse duger inte längre. Kan jag inte ha henne i knät och husse tar henne istället så hoppar hon ner och börjar pipa igen. Och visar konsekvent honom att hon ska ha matte.

Likadant vid läggdags. Hon ska ligga på min bröstkorg och sova. Husse är inte värd vatten. Han kan erbjuda gos 10 ggr och hon bara tittar på honom som om han är komplett dum i huvudet. Varför skulle hon någonsin gosa med honom? Om han verkligen talar om att nej, nu får du komma hit så tycker hon att goset är precis lika mysigt som vanligt. Men hennes fokus är på mig. Husse har också vaknat någon gång på natten och sett att hon ligger raklång över min bröstkorg och stirrar på mig.

Husse är den som busar mest och gör mest saker med hundarna eftersom jag spenderar tid i stallet på kvällarna.

Jag börjar nu bli lite fundersam över detta beteende. Jag tror inte att jag är gravid, mensen kommer som den ska och jag har noll symptom, förutom att hunden verkar vilja säga något då. Men jag börjar fundera på om jag borde typ gå o kolla mig hos VC. Men hur gör då? "Eh ja min hund verkar tro att jag är sjuk, men jag mår bra, så eh, kolla lite saker bara?".

Hur hade ni gjort i min situation? Tankar, idéer?
Eller är det kanske tvärtom, sambon som potentiellt är sjuk och hon därför inte vill umgås med honom?

Har ni några andra tankar om beteendet? Det känns ju verkligen som att hon försöker säga något, men vi fattar ju inte.

 

[Roheryn]

Jag vill minnas att det var någon här, möjligtvis @tanten, med en papillon som inte ville sitta i knät eller vara väldigt nära och det berodde på någon sjukdom? Jag kan ha fel, men det ringer en liten sådan klocka!

Annars har jag hört om både avståndstagande och närmande beteende hos hund i samband med att någon är sjuk. Och även, såklart, hundar som inte ändrat beteende alls trots allvarlig sjukdom. Håller med om att det skulle kännas lite skumt att gå till VC och be om att bli kollad för att "hunden säger något". Men tänker att det finns ju företag som erbjuder t.ex. blodanalyser, och det finns ju även hälsocentraler och liknande som erbjuder hälsokontroller. Jag hade nog börjat där, för både dig själv och sambon!

 

[tanten]

Jag vill minnas att det var någon här, möjligtvis @tanten, med en papillon som inte ville sitta i knät eller vara väldigt nära och det berodde på någon sjukdom? Jag kan ha fel, men det ringer en liten sådan klocka!

Annars har jag hört om både avståndstagande och närmande beteende hos hund i samband med att någon är sjuk. Och även, såklart, hundar som inte ändrat beteende alls trots allvarlig sjukdom. Håller med om att det skulle kännas lite skumt att gå till VC och be om att bli kollad för att "hunden säger något". Men tänker att det finns ju företag som erbjuder t.ex. blodanalyser, och det finns ju även hälsocentraler och liknande som erbjuder hälsokontroller. Jag hade nog börjat där, för både dig själv och sambon!

Japp det var jag.

Min pappis ville inte gärna sitta i mitt knä. Eller ens ha kroppskontakt. Väldigt annorlunda mot mina tidigare hundar som gärna haft huvudet i mitt knä när jag åt eller låg bredvid mig och sträckte ut en tass för att lägga på min fot.
Det ändrades helt plötsligt är jag började i dialys. Med dåliga njurar är kroppen ganska rejält förgiftad. Efter dialys var jag "ren" i nån dag.

Numera har jag en toppenbra njure inopererad och hunden tigger om att få komma upp i mitt knä. Till och med så jag får lyfta ner honom om jag behöver gå på toa eller benet somnat

 

[Roheryn]

Japp det var jag.

Min pappis ville inte gärna sitta i mitt knä. Eller ens ha kroppskontakt. Väldigt annorlunda mot mina tidigare hundar som gärna haft huvudet i mitt knä när jag åt eller låg bredvid mig och sträckte ut en tass för att lägga på min fot.
Det ändrades helt plötsligt är jag började i dialys. Med dåliga njurar är kroppen ganska rejält förgiftad. Efter dialys var jag "ren" i nån dag.

Numera har jag en toppenbra njure inopererad och hunden tigger om att få komma upp i mitt knä. Till och med så jag får lyfta ner honom om jag behöver gå på toa eller benet somnat

Otroligt fascinerande tycker jag - att hundars luktsinne är så enormt mycket mer utvecklat än vad vi ens kan fatta! Och härligt att du fått ny njure och att hunden vill ligga i knät!

Det finns väl, lite på samma tema, också "diabeteshundar" som kan varna för insulinkänning om människan har svårt för att känna det själv, och vill minnas att det också finns hundar som kan lukta sig till allt från cancer till covid!

 

[tanten]

Otroligt fascinerande tycker jag - att hundars luktsinne är så enormt mycket mer utvecklat än vad vi ens kan fatta! Och härligt att du fått ny njure och att hunden vill ligga i knät!

Det finns väl, lite på samma tema, också "diabeteshundar" som kan varna för insulinkänning om människan har svårt för att känna det själv, och vill minnas att det också finns hundar som kan lukta sig till allt från cancer till covid!

Adrenalin luktar uppenbarligen. Så att hundar kan känna lågt blodsocker är nog inte så märkligt? Kroppen får lite panik när hjärnan inte få näring (blodsocker) Plus att kroppspråket nog ändras.

 

[Roheryn]

Adrenalin luktar uppenbarligen. Så att hundar kan känna lågt blodsocker är nog inte så märkligt? Kroppen får lite panik när hjärnan inte få näring (blodsocker) Plus att kroppspråket nog ändras.

Inte märkligt, bara fascinerande! Och bevisligen finns det fler saker än adrenalin som luktar, om nu hundar kan känna igen cancer, covid mm. Liksom en hel värld av lukter som vi människor till stora delar är utestängda från.

 

[SiZo]

Jag vill minnas att det var någon här, möjligtvis @tanten, med en papillon som inte ville sitta i knät eller vara väldigt nära och det berodde på någon sjukdom? Jag kan ha fel, men det ringer en liten sådan klocka!

Annars har jag hört om både avståndstagande och närmande beteende hos hund i samband med att någon är sjuk. Och även, såklart, hundar som inte ändrat beteende alls trots allvarlig sjukdom. Håller med om att det skulle kännas lite skumt att gå till VC och be om att bli kollad för att "hunden säger något". Men tänker att det finns ju företag som erbjuder t.ex. blodanalyser, och det finns ju även hälsocentraler och liknande som erbjuder hälsokontroller. Jag hade nog börjat där, för både dig själv och sambon!

Jag kikade lite på det och klickade snabbt ner sidorna eftersom det var så satans dyrt

Sambon har huvudvärk rätt ofta så kanske att han skulle kunna söka för det och nämna hundens beteende och se vad läkaren säger. Hundar verkar kunna lukta sig till det absolut mesta. En annan hund jag hade slutade prata med sin favoritperson, min morfar, då hade cancern spridit sig till lungorna.

 

[Roheryn]

Jag kikade lite på det och klickade snabbt ner sidorna eftersom det var så satans dyrt

Ah, okej! Jag har bara sett reklamen så inte tittat på vad det kostar....

Sambon har huvudvärk rätt ofta så kanske att han skulle kunna söka för det och nämna hundens beteende och se vad läkaren säger. Hundar verkar kunna lukta sig till det absolut mesta. En annan hund jag hade slutade prata med sin favoritperson, min morfar, då hade cancern spridit sig till lungorna.

Ja, sambons huvudvärk låter väl som ett bra ställe att börja då!

De verkar absolut känna det mesta på doften, ja! Jag har hört om flera liknande fall som din morfar. Inte bara cancer, då, utan även andra sjukdomar. Hoppas ni stöter på läkare som tar det på allvar och är nyfiken!

 

[Grazing]

Min ena lilla hund har främst växt upp med Husse. Husse har därmed varit hennes favoritperson. Hon skulle gosa med honom mest, sitta i knät och sådär.

Nu har hon helt plötsligt bytt. Och hon har bytt så pass att hon går till husse och piper och tjatar, och när han ber henne visa vad hon vill så springer hon raka vägen till mig. Hon ska sitta i knät hos matte. Husse duger inte längre. Kan jag inte ha henne i knät och husse tar henne istället så hoppar hon ner och börjar pipa igen. Och visar konsekvent honom att hon ska ha matte.

Likadant vid läggdags. Hon ska ligga på min bröstkorg och sova. Husse är inte värd vatten. Han kan erbjuda gos 10 ggr och hon bara tittar på honom som om han är komplett dum i huvudet. Varför skulle hon någonsin gosa med honom? Om han verkligen talar om att nej, nu får du komma hit så tycker hon att goset är precis lika mysigt som vanligt. Men hennes fokus är på mig. Husse har också vaknat någon gång på natten och sett att hon ligger raklång över min bröstkorg och stirrar på mig.

Husse är den som busar mest och gör mest saker med hundarna eftersom jag spenderar tid i stallet på kvällarna.

Jag börjar nu bli lite fundersam över detta beteende. Jag tror inte att jag är gravid, mensen kommer som den ska och jag har noll symptom, förutom att hunden verkar vilja säga något då. Men jag börjar fundera på om jag borde typ gå o kolla mig hos VC. Men hur gör då? "Eh ja min hund verkar tro att jag är sjuk, men jag mår bra, så eh, kolla lite saker bara?".

Hur hade ni gjort i min situation? Tankar, idéer?
Eller är det kanske tvärtom, sambon som potentiellt är sjuk och hon därför inte vill umgås med honom?

Har ni några andra tankar om beteendet? Det känns ju verkligen som att hon försöker säga något, men vi fattar ju inte.

Min hund har betett sig på liknande sätt när någon varit sjuk, det är nästan dom enda gångerna som han låtit någon utomstående klappa honom. Det har varit såpass många sammanträffanden nu att jag nästan är beredd på att be folk gå och kolla upp sig när han beter sig så. Vet inte vad man ska göra åt det dock, svårt att kolla upp någonting man inte vet om riktigt..