Jo, det var Landbergas hemsida som jag läst detta på, försökte gå in nu , men det funkade inte, står det mer om den positiva passtakten nu kanske?
Det kan ju vara positivt för en travaktigtölt- häst att få den mot pass, för att sedan jobba bort passen mot ren tölt, men det var inte riktigt den jag menade här, utan den passtakten som uppkommer när man börjar kräva mer samling.
Ska försöka förklara bakgriunden till min fråga:
Min häst förlorade sin passaktiga tölt och började gå i ren grisepass några månader efter att jag köpt henne, förmodligen för att jag ställt för stora krav på min Pålla. Jag fick tipset av instruktörer att rida på böjda spår, öpnna i tölt och att hålla kort tyglar med händerna på halsen (hästens)för att hon skulle bära sej bättre och bli mjukare. Någonstans gick det snett

Om det berodde på att Pållan inte var tillräckligt musklad, eller att jag utförde övningarna fel, eller att jag ställde för höga krav mmmm vet jag inte men Pållan blev en riktig grisepassare, ju mer jag red på böjda spår detso mer spände hon sej.Tur som var

så började jag rida för en intruktör som sa att jag skulle släppa tyglarna och rida henne mot trav och mer på framdelen ! Sakta började det lossna och nu kan hon tölta klockrent på långa tyglar lång och med låg hållning. Nu är ju nästa steg att börja få henne mer samlad till att börja med i skritt och vidare i tölt. Det är här passtakten kommer in, mär jag kräver mer samling (genom öpnna rida på volt mm, halvhalter )så blir hon bitvis passig. Är det positiv passtakt eller är det helt enkelt att hon spänner sej? Och framförallt vad beror den sk positiva passtakten på i så fall, är det kanske också en spänning som senare går över till en mer lösgjord from?
Jag vet att det låter rörigt, men är det ngn som har en ide`.
