Praktiska lösningar för att hjälpa anhöriga som drabbats av sjukdom

Hej,

för två veckor sen fick min far en stroke, han hade en gammal propp i halsen och en stor längs med ena sidan av hjärnan. Han kommer antagligen behöva hjälp när han kommer hem igen.

Hemma väntar min mor som även hon är sjuk sen över 20 år tillbaka. Eftersom hon vägrar sluta röka och jobba klarar hon inte av vissa saker jag brukar hjälpa till med.

Nu måste vi reda ut det praktiska, min mor vet inte hur man betala räkningar... deras dator fungerar knappt så de kommer få en ny av min syster som ska hjälpa till att visa hur man betalar räkningar.
Jag antar att min mor kan kontakta banken och få tillgång till min fars kod till hans bankdosa?
Även hur hon ska kunna sjukanmäla min far genom 1177?

Finns det något stöd man kan få när sånna här saker händer? Jag vet ärligt talat inte hur mycket jag kommer orka själv...

Det finns ett hus min far antagligen inte kommer kunna bo i, flera bilar, för många hundar. En envis, livrädd sambo (min mor) som tänker extremt negativt och inte vill göra några förändringar. Hon tror eventuell hjälp kommer lura oss.

Jag har för en gång skull i mitt liv sagt ifrån, att nu tar vi hjälp från kommunen denna gång för jag kan inte vara där flera gånger i veckan.

Min mor har så ont ibland att hon inte kan bära en full tvättkorg.

Jag har svårt att nå fram, det finns alltid en stor risk att hon blir arg och då löser sig ingenting.

Nån med liknande erfarenheter runt byta boende? mm

 

[Araminta]

Börja med att prata med sjukhuset där din far ligger. På de flesta finns kurator (med spindeln i nätet-funktion) och möjlighet till anhörigstöd.

Det låter tufft för er! Bra att du rår om dig själv också, det är minst lika viktigt!

 

[cewe]

Be kommunen om hjälp
Vad gäller banken, så varierar det mycket hur hjälpsamma de är
Fick byta bank på pappa för att få till fullmakt kunna hjälpa föräldrarna betala räkningarna.
Ångrar vi inte byte på mamma också samtidigt

 

[Nepenthe]

Det börjar lösa sig, mamma har fått prata med en kurator, fått tillgång till pappas bankdosa.

Min syster sköter kontakten mot vården jättebra och har en jäkla koll på vad vi har för rättigheter mm.
Min mor har en tendens att inte vilja ha hjälp och inte berätta vissa saker så det är bra att min syster har den kontakten med.

Pappa mår bättre och tränar för fullt! Han har inget sug efter cigaretter eller nikotin så nu hoppas jag mamma tar tag i att sluta! Han är glad och tydlig när han är trött och behöver vila

Jag ska byta däck på bilarna och se till att mammas bil besiktas.
Jag hjälper till med hundarna såklart och även att bära saker åt min mor.

Det kommer bli hembesök av kommunen så vi får se om han kan komma hem eller ej..trappen är inte optimal och att badrummet är på övervåningen.

Skulle vilja att min mor sjukskriver sig och även att hon slutar röka..
Hon vill inget av det, hon jobbar hellre för man är ju värdelös om man inte jobbar enligt henne.
Men hennes kropp orkar inte det egentligen och har inte gjort länge.

Jag sa ifrån igen i förrgår och då blev vi osams, hon blir arg och gör orimliga eller helt överdrivna jämförelser. Inte jobba är antagligen = lägga sig ner och vänta på döden.
När man har 3 hundar, hus, sommarstuga, en massa blommor mm mm mm

 

[Lovisaleonora]

Prata med sjukhuset och begär en SIP (Samordnad individuell plan) https://vardgivarguiden.se/kunskapsstod/vardriktlinjer/samordnad-individuell-plan/

Jag sa ifrån igen i förrgår och då blev vi osams, hon blir arg och gör orimliga eller helt överdrivna jämförelser. Inte jobba är antagligen = lägga sig ner och vänta på döden.
När man har 3 hundar, hus, sommarstuga, en massa blommor mm mm mm

Var försiktig med att döma, det kan ligga så mycket bakom att en inte vill gå hemma.

 

[Nepenthe]

Var försiktig med att döma, det kan ligga så mycket bakom att en inte vill gå hemma.

Det gör det säkert men jag har hjälpt henne hela mitt liv flera gånger i veckan för att hon är sjuk och jag mår inte heller så bra av det. Jag har sovit där nu två nätter för att hjälpa till med hundarna och fixa dragkroken på hennes bil, slänga skräp, fylla på hundmat. Då mår hon ok för jag tar hundpromenaden på morgonen innan hon kommer hem så hon bara kan ta en cigg och sen sova.

 

[Sofie.S]

Hade en släkting som bodde ensam ute i en stuga, total misär. Vägrade att släppa in någon i huset och behövde verkligen hjälp. Blev för mycket för anhöriga att ta hand om.
Till slut så accepterade släktingen att träffa en biståndshandläggare och det förändrade hela läget, släktingen valde att byta boende och ta emot hjälp.
Kanske kan vara en idé att låta din mamma träffa en biståndshandläggare? Om det känns skrämmande att få hjälp kan det underlätta om man själv känner sig delaktig i processen och besluten.

 

[Nepenthe]

Hade en släkting som bodde ensam ute i en stuga, total misär. Vägrade att släppa in någon i huset och behövde verkligen hjälp. Blev för mycket för anhöriga att ta hand om.
Till slut så accepterade släktingen att träffa en biståndshandläggare och det förändrade hela läget, släktingen valde att byta boende och ta emot hjälp.
Kanske kan vara en idé att låta din mamma träffa en biståndshandläggare? Om det känns skrämmande att få hjälp kan det underlätta om man själv känner sig delaktig i processen och besluten.

Ja vi försöker, att hon pratade med kuratorn var ett stort steg.
Hon har uttalat sig om min syster som ansökt om stöd i vardagen att det bara är för människor i missär..
Min mor lever i ett radhus i stan och har det bra ställt iom min fars lön. De har tre hundar, tre bilar, sommarstuga (som sagt) och pengar så det räcker.

Men ja, vi försöker

 

[Görel]

Ja vi försöker, att hon pratade med kuratorn var ett stort steg.
Hon har uttalat sig om min syster som ansökt om stöd i vardagen att det bara är för människor i missär..
Min mor lever i ett radhus i stan och har det bra ställt iom min fars lön. De har tre hundar, tre bilar, sommarstuga (som sagt) och pengar så det räcker.

Men ja, vi försöker

Det är svårt med personer som har bestämda uppfattningar om hur saker ligger till och fungerar så att de mentalt målar in sig i ett hörn. Man får se det som deras skyddsmekanism mot att deras liv hade kunnat se annorlunda om de tänkt eller agerat annorlunda. Har både personliga och yrkesmässiga erfarenheter av det.

Jättebra att ni fått henne att prata med kuratorn! Förstår att det var ett stort steg.

 

[Alexandra_W]

Jag met än förstår dog och din situation. Har tyvärr lite ont om tid men vill säga en sak.

Försök just nu släppa det med att du vill din mamma ska sluta jobba och sluta röka. Det är en kamp du kommer slita ut dig på och den kommer inte hjälpa. Din mamma måste vilja själv.

Dessutom så just nu har hennes värld ramlat isär litegrann och då håller man lätt extra hårt i det som är normalt och som förut. Oavsett om det är jobb, rökning, bostad eller annat.

Min mamma tog år att få att acceptera hemtjänst och hon bor i vad jag anser är misär. Men det är hennes val. Liksom rökningen är. Ang rökning så hon låg 4 mån på sjukhus. Otroligt när döden. Kom hem rökfri och nikotinfri. Och tände en cigarett. Svaret på varför I hela jävla helvetet var att "det är det enda kvar som är normalt, som är som förr"..

 

[mamman]

Hej,

för två veckor sen fick min far en stroke, han hade en gammal propp i halsen och en stor längs med ena sidan av hjärnan. Han kommer antagligen behöva hjälp när han kommer hem igen.

Hemma väntar min mor som även hon är sjuk sen över 20 år tillbaka. Eftersom hon vägrar sluta röka och jobba klarar hon inte av vissa saker jag brukar hjälpa till med.

Nu måste vi reda ut det praktiska, min mor vet inte hur man betala räkningar... deras dator fungerar knappt så de kommer få en ny av min syster som ska hjälpa till att visa hur man betalar räkningar.
Jag antar att min mor kan kontakta banken och få tillgång till min fars kod till hans bankdosa?
Även hur hon ska kunna sjukanmäla min far genom 1177?

Finns det något stöd man kan få när sånna här saker händer? Jag vet ärligt talat inte hur mycket jag kommer orka själv...

Det finns ett hus min far antagligen inte kommer kunna bo i, flera bilar, för många hundar. En envis, livrädd sambo (min mor) som tänker extremt negativt och inte vill göra några förändringar. Hon tror eventuell hjälp kommer lura oss.

Jag har för en gång skull i mitt liv sagt ifrån, att nu tar vi hjälp från kommunen denna gång för jag kan inte vara där flera gånger i veckan.

Min mor har så ont ibland att hon inte kan bära en full tvättkorg.

Jag har svårt att nå fram, det finns alltid en stor risk att hon blir arg och då löser sig ingenting.

Nån med liknande erfarenheter runt byta boende? mm

När min mamma hade haft en stroke så fick hon (och min pappa) välja om hon skulle komma hem direkt efter sjukhuset eller om hon skulle komma till ett sjukhem några veckor för den första rehabiliteringen. De valde att hon skulle komma hem. Inför den ordnade sjukhuset med kontakt med kommunen så de kom och installerade larm, ordande hjälpmedel på toaletten mm så allt fanns på plats när hon kom hem. Tillsammans med henne kom samma sjukgymnast och arbetsterapeut som hon träffat på sjukhuset. De gjorde upp ett program och kom sedan på regelbundna besök och tränade olika funktioner enligt programmet tills hon kunde klara sig ganska bra. Därefter fick hon åka till sjukgymnast/rehab (med sjuktaxi) någon gång i veckan tror jag. Fördelen med att komma hem jämfört med att vara på sjukhem är att man blir bra fortare, men det måste ju vara praktiskt möjligt.
Vill man inte ha hemtjänst så kan man utnyttja RUT-avdraget för städning mm. Kan kännas som att man har bättre kontroll, och så känner man sig inte så "skröpplig", är ju även många unga som har städhjälp ;-).
Jag tyckte att det fungerade väldigt bra, allting ordnades från sjukhuset, kändes tryggt eftersom vi barn bor minst 60 mil bort och inte kunde vara där så mycket.

 

[Nepenthe]

Pappa + arbetsterapeuterna var hemma på besök i tisdags.

Det var jobbigt att se honom.. hans vänstra sida hänger. Han pratar anorlunda och har gått ner ganska mycket i vikt.
De provade att ta sig runt i huset och han var jättestark som gjorde allt
Men det var ju mycket pga de två tjejerna som höll i han hela tiden.
De antecknade och ville se möjligheterna med boendet. Det är tyvärr trångt...

Min ilska mot min mamma är för jag vill inte att hon sitter och röker på min pappa sen när han kommer hem.
Jag hör på henne att hon ska bli anhörig vårdare till han men ”jamen de kommer han klara, jamen de får han fixa!”
Bara för hon lever så vill jag inte att hon lägger över de på farsan.

Men ja, jag får sluta vara på henne. Hon rökte när pappa åkt och vi skulle fika. Jag sa inget.
Jobbfrågan är mest logiken runt allt inte går ihop. Hon ska inte sjukskriva sig nu så då får jag sova där o ta hand om hundarna. Men sen ska hon bli hans anhörigvårdare och inte jobba?

Jag är glad att jag och min syster är så nära. Vi har samma tankegångar och hoppas vår mor inser saker själv.

Mamma vill bli anhörigvårdare för hon litar inte på hemtjänsten skulle komma i tid, de kommer visst sno saker och snoka med....
Men hon själv kan inte lyfta en tvättkorg men ska hålla upp pappa?