Jag vet att de flesta ser rött när man nämner ordet "linor", men jag kan väl få beskriva hur vi gör utan att bli kapad längs fotknölarna ....
Har också sett avarter av linlastning, då några starka karlar har varsin lina runt baken på hästen och släpar in den i transporten, men det är inte alls det jag pratar om.
Efter måååånga års lastande av mer eller mindre (ofta mindre!) lastvilliga hästar gör vi nu följande:
Linor sätt fast på varsin sida om lämmen. De ligger på marken när hästen kliver in mellan dem.
En person tar upp linorna och håller upp dem så att de inte rör vid hästen utan ramar in den.
Hästen får stå en stund och titta på släp och linor, vi pratar som vanligt och är helt lugna.
Den som leder hästen går upp på lämmen och uppmuntrar hästen att följa med. Detta får också ta en stund, linföraren står stilla och overksam. Beröm om hästen går fram, "nej" om den backar.
Om hästen inte vill gå fram nuddar linföraren med linorna på rumpan och smackar. Man kan röra linorna lugnt upp och ner så att de får en framåtdrivande verkan.
Var noga med att linorna hela tiden ramar in hästen, att de är stilla och inte rör hästen om den tänker framåt och att de duttar mot hästrumpan om den tänker bakåt.
Man kan lägga lite tryck mot hästen med ena linan om den är väldigt ovillig, men det får aldrig bli en dragkamp. Lätta trycket i samma microsekund som hästen går framåt.
Numera tar lastningen så lång tid som det tar att lägga ut linorna på marken och gå fram till transporten. Hästarna kliver på direkt.
Vi har också hjälpt många andra att lasta sina ovilliga hästar på detta sätt, med bara positivt resultat. Själv tror jag att hästarna känner en trygghet av inramningen och att de förstår att den enda vägen är framåt.