H
hejjaSVAMPBOB
I stallet där jag har min häst har det nyligen uppkommit problem med underlaget i ridhuset.
Hela vintern har varit relativt mild, och temperaturen har sällan sjunkit mer än till några knappa minusgrader. Nu runt jul och nyår däremot, så hände något och helt plötsligt så är det inte ovanligt att vi knallar runt i -20 grader om dagarna. Med kylan så började även ridhusunderlaget damma något fruktansvärt.
Det är en riktig plåga att tvingas vara där inne, och även om man kan pälsa på sig själv och hästen 20 lager kläder/täcken/reflexer/pannlampor och traska ut i skogen i mörkret och kylan, så är det nödvänigt att åtminstone någon/några dagar i veckan kunna rida igenom hästen ordentligt, och då behövs ridhuset nu när marken är så frusen ute...
Jag vet tyvärr inte helt säkert vad underlaget i ridhuset består av, och jag har inte haft möjlighet att fråga än heller, men troligtvis är det bl a väldigt väldigt fin malen stensand eller liknande. Det går bra så länge det är plusgrader, men så fort det blir kallt så binder inte sanden lika bra, och det ryker som FAN (rent ut sagt). Efter 10-15 min känns det även som att man har ätit sand till middag, då det knastrar när man tuggar. Har man en isabellfärgad häst och befinner sig på bortre kortsidan (22m bort, litet ridhus) så smälter hästen in så bra i röken att man faktiskt får anstränga sig för att se den..
Jag vet att det rent av är farligt att överhuvudtaget vistas i ridhuset när det dammar på det här viset. Silikos, även kallat dammlunga, är en lungsjukdom som var relativt vanlig förekommande hos arbetare förr i tiden i tex kolgruvor eller i andra utsatta miljöer. Sjukdomen gör så att lungorna blir förhårdnade pga dammet och det/de skadliga ämnena som man andas in. Alltså ingenting som man varken vill utsätta sig själv eller sin häst för...
Så, jag undrar ifall det är fler som har problem med dammiga underlag vintertid, och även vad man kan göra åt det? Salt och spån är något som den lokala ridskolan använder sig av och blandar med, men det finns säkert fler varianter. Så, dela gärna med er av alla era kloka tips, billiga som dyra, allt mottages med öppna armar! Det här är något som behöver åtgärdas så snart det bara är möjligt.
Hela vintern har varit relativt mild, och temperaturen har sällan sjunkit mer än till några knappa minusgrader. Nu runt jul och nyår däremot, så hände något och helt plötsligt så är det inte ovanligt att vi knallar runt i -20 grader om dagarna. Med kylan så började även ridhusunderlaget damma något fruktansvärt.
Jag vet tyvärr inte helt säkert vad underlaget i ridhuset består av, och jag har inte haft möjlighet att fråga än heller, men troligtvis är det bl a väldigt väldigt fin malen stensand eller liknande. Det går bra så länge det är plusgrader, men så fort det blir kallt så binder inte sanden lika bra, och det ryker som FAN (rent ut sagt). Efter 10-15 min känns det även som att man har ätit sand till middag, då det knastrar när man tuggar. Har man en isabellfärgad häst och befinner sig på bortre kortsidan (22m bort, litet ridhus) så smälter hästen in så bra i röken att man faktiskt får anstränga sig för att se den..
Jag vet att det rent av är farligt att överhuvudtaget vistas i ridhuset när det dammar på det här viset. Silikos, även kallat dammlunga, är en lungsjukdom som var relativt vanlig förekommande hos arbetare förr i tiden i tex kolgruvor eller i andra utsatta miljöer. Sjukdomen gör så att lungorna blir förhårdnade pga dammet och det/de skadliga ämnena som man andas in. Alltså ingenting som man varken vill utsätta sig själv eller sin häst för...
Så, jag undrar ifall det är fler som har problem med dammiga underlag vintertid, och även vad man kan göra åt det? Salt och spån är något som den lokala ridskolan använder sig av och blandar med, men det finns säkert fler varianter. Så, dela gärna med er av alla era kloka tips, billiga som dyra, allt mottages med öppna armar! Det här är något som behöver åtgärdas så snart det bara är möjligt.