Problem med hundmöte

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Man ska då också tillägga att den korrigeringen, enligt mig, inte ska ske i ett upprört, argt, frustrerat och stressat sinnestillstånd (hos föraren ) utan att det är extremt viktigt att denna behåller lugnet, är totalt cool och samlad och utför sitt "krav" på hunden på ett sätt som lugnar och stabiliserar istället för stressar hunden ännu mer. Det kan vara svårt, men något man som förare måste vara jättemedveten om och verkligen jobba på. Annars är det bättre att vända på klacken och gå undan.
Och ett "nej" är ju inte en bestraffning egentligen utan ett kommando, som man förhoppningsvis tränat in på ett positivt sätt.
Man kan åka till en Brukshundsklubb och träna själv i utkanten, dvs inte inne på appellplan. Då kan man själv välja hur nära de andra hundarna man vill vara. Jag har själv gjort det med min hund många gånger, ibland när dom tränat skydd, ibland när det tränats platsliggning med skott, ibland bara när folk tränat lydnad här och där på planen. Ibland kommer nån instruktör fram och ger lite tips eller frågar hur det går, andra gånger tragglar man på och tränar lydnad själv hundra meter bort. Det är helt okej!

 

[Swat]

Sv: Problem med hundmöte

Men snälla nån... Varför skall man inte få bli arg på sin hund?!

Jag undviker att "ljuga" för mina hundar då jag är 100%-igt övertygad om att de läser mej som en öppen bok oavsett!

Är jag arg så är jag arg, är jag glad så är jag glad, är jag nedstämd så är jag det osv.

Finns det något fånigare än en arg förare som står och kallar på sin hund - som inte vill komma - med ett påklistrat leende och pipig röst!

Att man sedan måste agera på ett vettigt vis även när man är arg/irriterad är ju självklart!

Fast det gälle ju egentligen alla känslor!
Ibland i träningen så passar det ju inte att jag beter mej galet glatt - även om jag skulle vilja göra det - för att hunden genomför ett visst moment tex.
Eller om hunden blir påhoppad av en annan hund!
Jag måste anpassa min hållning, kroppspråk, röst, mina rörelser osv så att de signalerar det jag vill att de skall göra.

Sedan är det i min värld stor skillnad på att träna vardagslydnad där jag menar att det enbart handlar om min och hundens inbördes relation - hur VI skall ha det tillsammans.
Pratar vi lydnadsmoment/cirukskonster handlar det för mej om att hunden skall prestera ett visst moment på ett visst vis för att kunna få en bedömning! Där kan jag ju lura hunden på alla vis jag kan komma på för att få den att presterar detaljerna på minsta vis.

I denna tråd handlar det för mej i mångt och mycket om att TS hund inte har ett dugg respekt för henne och hennes regler! Den "pekar finger" och gör som den vill!
Hon skriver ju även att hunden lyssnar på svärfar, men inte på henne...

/Swat

 

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Okej, du har visst rätt. Vad jag tänker här, är att en förare som blir "arg", och då menar jag inte allvarlig, utan uppjagad och skrikig och "står och hoppar upp och ner på stället" (aningen överdrivet...) och (som jag sett många göra) hänger upp sin hund i strypet i vredesmod. Det ger inget tryggt och bra intryck på en hund som är stressad och i många fall rädd. Bestämd, tydlig, och arg får man visst vara, men när en frustrerad, irriterad och kanske maktlös hundförare blir arg blir det ofta på fel sätt.
Jag tänker också fortfarande på min bekant som var FRUKTANSVÄRT arg på sin unga hanhund, hängde upp den i strypet, röt och svor, klippte till den, dängde ner den i backen och satt på den... Och till slut fick avliva hunden efter att själv först besökt akuten med skador jag inte tänker beskriva här... Och den hunden "tränades" idogt, med hundmöten, där husse (och medhjälpare, för hunden var stark) var ARG.
Igen, jag förstår vad du menar och håller med dig. Men en arg människa är inte alltid speciellt förtroendeingivande. Beroende på hur man beter sig när man blir arg!

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Jag ville bara skriva en mening. Är inte hemma nu måste vara social

Klart man kan bli arg på sin hund, jag säger faktiskt åt min hund när han gör fel. Men jag tror man kan skälla på sin hund på olika sett o vid olika situationer än vad vi i tråden kommer överens om.

Som nu när jag gick på övervåningen o Elmo skällde, då sa jag åt honom att vara tyst, o tyst blev han. Eller om han stjäl en macka så kan jag blänga på honom o fråga vad han håller på med, då kryper han bort mer behöver jag inte göra.

Men att möta hund är ett vanligt "problem" bland hundägare. O oftast så är hunden rädd, osäker, arg. DÅ tycker inte jag att man ska skälla på hunden eller liknande. Är det däremot dumheter.. ja.. givet kan man sga åt sin hund.

Alla kan inte tycka samma o alla har varit med om helt olika saker även om själva saken är lik. Gud vad flamsigt jag skriver.

Vissa kör den posetiva metoden då den kanske lättar samvetet o känns/funkar bäst.

Andra kör kanske den lite mer hårdare uppfostran, inlärningen. Men inte elakt, visst finns de dom som kör en elak uppfostran.

Vad kan jag säga att jag ligger. Mittemellan.

Oj det blev inte en mening haha nu ropar dom på mig o hunden min gör väl nå hyss haha.

 

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Jomenvisst! Och jag vill inte munhuggas med någon här, det är inte det jag är ute efter, jag håller med Swat i det mesta.
Vad jag menar, fast jag svamlar på ibland, är, att när man gör någonting i "affekt" som det så snyggt heter, dvs under inflytande av starka känslor (arga, frustrerade etc) blir det ofta inte så bra. Det är bättre att gå åt andra hållet vid ett sånt hundmöte, dra djupt efter andan och försöka igen.
Min egen hund blir inte en lydigare hund när jag blir arg, "i affekt", han blir helflamsig och spräcker läppen på mig i sina försök att få matte på bättre humör. Det är totalt meningslöst.
Arg är man förvisso rätt ofta, men ens beteende under inflytande av starka känslor brukar inte vara de mest effektiva vid hundträning, eller häst eller små barn...

 

[Swat]

Sv: Problem med hundmöte

Till Lena och Tibra!

Jag förstår ert resonemang men tycker att ni ser lite märkligt på saken!

Man är sällan en duktig dressör när man är arg! Där är vi helt överens, men...

Jag tycker att ni båda blandar ihop korrigering med att man som förare skall vara arg!! Det är ju två HELT olika saker som sällan hör ihop.

När jag korrigerar mina hundar så vill jag ju i 98% av fallen bara att de skall avbryta vad de gör för att göra något annat! Utan minsta lilla ilska eller irritation inblandad!
I 2% av fallen blir jag arg/irriterad för att någon av dem hittar på något de "vet" att jag inte gillar - ex. äter hästbajs eller liknande.


Att många sedan har problem med hundmöten tror jag bla beror på att folk läser in för mycket i hela problematiken!
"Nej hunden är rädd - då kan jag inte korrigera den!"
"Nej hunden har blivit påhoppad av en annan hund - så jag kan inte korrigera den." Osv.

Som jag skrev tidigare så spelar det ingen som helst roll för mej VARFÖR hunden beter sej på ett oacceptabelt vis! Mina hundar har genom året blivit påhoppade, illa bitna, provocerade osv osv. så de ÄLSKAR ju inte alla andra artfränder, men det spelar ju ingen roll!
Oavsett vilka tankar de har om andra så skall de bara sköta sej! De får vara rädda/arga/stressade eller vad som helst! De MÅSTE ändå sköta sej ändå!

Självklart kan man inte börja dressyren med en extremt uppjagad hund, men man kan i min värld inte heller - om man inte bor väldigt ensligt ute på landet och aldrig är i stan/går på kurs/har vänner med hundar osv. - försöka vänta ut en uppjagad hund så att den själv skall "komma på" vad som är rätt och fel!

Som TS skriver så väljer hon ju själv hur hon vill lösa sina problem!

/Swat

 

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Jomen jag håller med dig!
Jag tycker också det är tråkigt att sätta likhetstecken mellan korrigering och bestraffning. Korrigering kan vara allvarlig, tydlig och allt annat än kvittrande glad ändå.
Jag vet också att det finns många hundar som kan en massa moment i lydnaden, och "trick", men som saknar fostran.
Vad gäller TS hund vet jag inte om den är rädd/stressad eller bara en slyngel som gör lite som den vill för att det är häftigt och en lite självbelönande upphetsning. Isåfall behöver den korrigeras.
Samtidigt finns det hundar där utfallen beror på en djupt inlärd stress/ångest vid hundmöten och där är jag personligen ganska övertygad om att negativ förstärkning är verkningslös och inte löser problemet. Där tror jag hunden måste omprogrammeras med positiv förstärkning vid hundmöten.
Jag håller också med dig om att det som ev finns i bagaget hos hunden är omöjligt att få nån bild av egentligen och att man ska arbeta med det man har här och nu. Nystart!

 

[baraclara]

Sv: Problem med hundmöte

Jag tror inte på att tvinga på en rädd hund det som den är rädd för. Det förstärker bara rädslan.

Var i ligger skillnaden mellan en hund som har eller saknar fostran?
Tycker mest det handlar om hur trygg, tydlig och vänlig man är som ledare, snarare än vad hunden kan / inte kan för lydnadsmoment etc.

 

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Det är exakt detta jag sagt genom hela tråden. Man måste istället byta ut rädslan/reaktionen (för en reflex är inget man utför medvetet och inget man kan tvinga bort) mot en positiv reaktion.
Det var faktiskt min egen hund jag pratade om när det gällde "fostran" , han är otroligt lättlärd och kan en hel del inom både lydnad och klicker-trick, men han hoppar gärna på folk, tuggar på dem, gör ryck i kopplet om han hittar nåt intressant, drar gärna på rådjur, gör lite som han vill när det behagar... Han är ouppfostrad kan man säga, har lite dåligt med vardagsvett, samtidigt som han är urduktig på diverse moment mm. Jag har slarvat med detta och det är jobbigt ibland med en stor och bufflig hund!
Men givetvis handlar det framförallt om att hund och ägare/förare ska ha förtroende för varandra, tillit och en stark gemenskap.

 

[baraclara]

Sv: Problem med hundmöte


Tycker det låter som att din vovve vill underhålla sin matte lite!

 

[Lena Furberg]

Sv: Problem med hundmöte

Oh yes!

tiotiotio

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

I denna tråd handlar det för mej i mångt och mycket om att TS hund inte har ett dugg respekt för henne och hennes regler! Den "pekar finger" och gör som den vill!
Hon skriver ju även att hunden lyssnar på svärfar, men inte på henne...

/Swat

Jo han respekt för mig gott o väl, jag har väl uttryckt mig fel. När jag skäller på min hund då skäller jag nog inte på riktigt allvar jämt o där får jag väl skylla mig själv. Om han slickar i diskmaskinen o jag säger åt honom så tittar han på mig en stund o sedan går tillbaka dit igen. Så mitt fel eftersom jag inte tog det särskilt allvarligt. Jag är inte tillräckligt ärlig. Så jag ber om ursäkt för missförståndet.

Men skulle han däremot ta en macka från bordet "skäller" jag på ett helt annat sätt, då blir jag lite smått arg, jag skriker inte men tittar honom i ögonen o har en annan tonart. Jag tar aldrig tag i min hund heller, det räcker med min blick.
Elmo ser så skamsen ut, o fjäskar allt vad han har o har världens blick på mig ett bra tag. Min hund är inte en kaxig hund, han är världens mes haha ne men.. jag uttrycker mig nog dåligt när jag skriver, jag vet att min hund har respekt för mig, kanske inte alla gånger men då har jag mig själv att skylla.

Inget är hundens fel bara husse eller matte.

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Jomen jag håller med dig!
Jag tycker också det är tråkigt att sätta likhetstecken mellan korrigering och bestraffning. Korrigering kan vara allvarlig, tydlig och allt annat än kvittrande glad ändå.
Jag vet också att det finns många hundar som kan en massa moment i lydnaden, och "trick", men som saknar fostran.
Vad gäller TS hund vet jag inte om den är rädd/stressad eller bara en slyngel som gör lite som den vill för att det är häftigt och en lite självbelönande upphetsning. Isåfall behöver den korrigeras.
Samtidigt finns det hundar där utfallen beror på en djupt inlärd stress/ångest vid hundmöten och där är jag personligen ganska övertygad om att negativ förstärkning är verkningslös och inte löser problemet. Där tror jag hunden måste omprogrammeras med positiv förstärkning vid hundmöten.
Jag håller också med dig om att det som ev finns i bagaget hos hunden är omöjligt att få nån bild av egentligen och att man ska arbeta med det man har här och nu. Nystart!

Jo men jag håller också med Swat, men till en viss del. Jag förstår exakt hur du tänker..

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Jag tycker att ni båda blandar ihop korrigering med att man som förare skall vara arg!! Det är ju två HELT olika saker som sällan hör ihop.

När jag korrigerar mina hundar så vill jag ju i 98% av fallen bara att de skall avbryta vad de gör för att göra något annat! Utan minsta lilla ilska eller irritation inblandad!
I 2% av fallen blir jag arg/irriterad för att någon av dem hittar på något de "vet" att jag inte gillar - ex. äter hästbajs eller liknande.

Okej då vet jag hur du menar med ditt korrigering. Jag har ju tyvärr sett allt för mycket hård o orättvis korrigering hos folk med andra hundar. För hårda tyck i koppel, skrik, ta tag i nackskinnet eller knäa. Jag har väl liksom fastnat i att det är den slags korrigering folk snackar om. Att säga åt sin hund o bryta den som du säger är väl inget alls fel. Det beror helt på hur man gör det o varför.

Att många sedan har problem med hundmöten tror jag bla beror på att folk läser in för mycket i hela problematiken!
"Nej hunden är rädd - då kan jag inte korrigera den!"
"Nej hunden har blivit påhoppad av en annan hund - så jag kan inte korrigera den." Osv.

Som jag skrev tidigare så spelar det ingen som helst roll för mej VARFÖR hunden beter sej på ett oacceptabelt vis! Mina hundar har genom året blivit påhoppade, illa bitna, provocerade osv osv. så de ÄLSKAR ju inte alla andra artfränder, men det spelar ju ingen roll!
Oavsett vilka tankar de har om andra så skall de bara sköta sej! De får vara rädda/arga/stressade eller vad som helst! De MÅSTE ändå sköta sej ändå!

Ja detta kanske skulle funka på Elmo, jag vet inte varför han beter sig såhär faktiskt, tror inte att han är rädd men nog lite osäker, mycket med åldern.

DÄREMOT tycker jag visst att man kan få backa lite i hundens liv. Se varför. Man ska självklart leva i nuet jag gör inget annat med min nuvarande hund. Men jag vill såklart läsa honom varför han gör så. För jag kan inte säga åt min hund på skarpen om han är rädd o väldigt osäker. Det går inte. Jag vill först veta vad problemet är o sedan agera, men när jag nu inte riktigt kan läsa min hund korrekt så blir jag lite förvirrad hur jag ska handla.

Finnen i familjen, den rädda hunden gick vi med till olika instruktörer, vi försökte verkligen hjälpa den hunden. Vi fick prova massvis med olika metoder o därmed den du använder på dina hundar. Men han blev faktiskt värre, han är/var FÖR blockerad, han ser i blicken att han är försvunnen. Han pallade inte den metoden helt enkelt. Det var en riktig fara där framme.

Men när vi gav sista chansen hos den instruktör jag går hos idag såg hon hundens problem. Han skäller inte bara vid hundmöten, han är rädd för det mesta, om något ramlar, låter, att krypa under något eller hoppa över ett hinder, om man tog hastigt på sig jackan. Han var/är en rädd hund o genom att tala om för honom att nu får du skärpa dig- funkade inte, han blev värre och det är fakta.

Nu är han mycket bättre genom den posetiva träningen, visst skäller han på mötande men inte lika starkt o inte jämt.

O eftersom den posetiva metoden räddade vår hund på något vis är det klart att man fastnar för den också. Eftersom det omöjliga kunde bli möjligt. Men klart, hela problemet är inte löst, mycket finns kvar att träna på..

 

[Disen]

Sv: Problem med hundmöte

Inget är hundens fel bara husse eller matte.

Fast... detta vill jag sätta mig emot (till viss del iaf). Det finns hundar med så dåliga nerver/mentalitet att det inte finns en chans att få "ordning" på hunden vilken metod du än använder dig av eller vem du än är.

I fallet du beskriver med Elmo så ja, där är det din miss/okonsekvens. Men eftersom det verkar som om eran lapphund har en väldigt dålig mentalitet i rasens mått mätt (och som du själv skriver så testade ni ju allt för att få honom bra) så är det inte ert fel utan det är fel på hunden.

Jag vill inte klanka ner på varken dig eller din lapphund, bara använda det som förklaring.

Vissa hundar är inte skapta för de förhållanden dom placeras i, och det är inte ägarens fel.

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Fast... detta vill jag sätta mig emot (till viss del iaf). Det finns hundar med så dåliga nerver/mentalitet att det inte finns en chans att få "ordning" på hunden vilken metod du än använder dig av eller vem du än är.

I fallet du beskriver med Elmo så ja, där är det din miss/okonsekvens. Men eftersom det verkar som om eran lapphund har en väldigt dålig mentalitet i rasens mått mätt (och som du själv skriver så testade ni ju allt för att få honom bra) så är det inte ert fel utan det är fel på hunden.

Jag vill inte klanka ner på varken dig eller din lapphund, bara använda det som förklaring.

Vissa hundar är inte skapta för de förhållanden dom placeras i, och det är inte ägarens fel.

Tänkt att jag håller med dig
Jag har inte erfarenheten just nu för att möta en hund med Elmo haha nej men jag vet ju inte riktigt hur jag skall hantera det. Men som sagt man ska ju inte göra en sån stor sak av det hela, o det gjorde jag inte från början heller men när jag ser att det faktiskt blivit snäppet värre..så ville jag ta i tu med det hela.

Lapphunden ja, uppfödaren är ju inte den seriösaste heller. Hon avlade på höftledsfela hundar, o varken ja eller mamma hade DÅ erfarenheten att kolla upp sådant. Så typ hela vår lapphunds släkt har höftfel, vår har grad D + gråstarr. Hon avlade bara för snygghetens skull o inget annat. JA vår hund är jätte vacker

o visst är han underbar med stor personlighet, men vi kommer aldrig mer ta en hund därifrån..vi känner oss lurade faktiskt. Men klart man inte ångrar sin hund.

 

[Swat]

Sv: Problem med hundmöte

Fast...Om vi resonerar som jag gör:
Mina hundar skall lyssna på mej OAVSETT vad de "känner".

Det går ALDRIG någonsin att korriegra en hund för vad den känner! Oavsett denna "känsla" är jaktlust, glädje, ilska, rädlsa eller vad som helst.

Däremot kan jag kräva av mina hundar att de lyssnar på mej även när de "känner" något! Ingen här tycker ju att det är märkligt att man kräver att hunden "kontrollerar sej" även om den blir jätte glad!

Ex. Vi möter någon som hunden gillar under en promenad.
Hunden vill, vill, vill springa fram och hoppa på personen och slicka på den och skälla osv.
Jag vill INTE detta utan talar om för hunden "Gå fint".
Hunden gör ett ryck för att göra det DEN vill fram och ignorerardå mitt kommando.
Jag korrigerar hunden genom att säga "Nej" och knycka i kopplet OCH upprepar mitt tidigare kommando "Gå fint".
Hunden går fint fram mor personen och jag berömmer med rösten.

Det samma gäller ju för en rädd/osäker hund, eller hur?!
Eller skall vi lägga över ett större ansvar för situationen på en hund som klarar det sämre?

Ex. Min hund är osäker på andra hundar och skäller gärna vid möten.
Hunden kan "gå fint" kommandot som vi tränat med diverse störningar.
Vi möter en hund och min hund börjar hetsa upp sej.
Jag kommenderar "Gå fint" och går lugnt och målmedvetet vidare.
Min hund fixerar den mötande hunden med blicken och börjar "glömma" den uppgift jag gett honom!
Jag stannar, men hunden fortsätter fixerad vid den mötande hunden!
I detta läget korrigerat jag DIREKT och påtalat mitt missnöje med att hunden VÄLJER att ignorera mitt kommando för att stirra på en mötande hund.
Jag upprepar sedan mitt kommando "Gå fint", gör några riktningsförändringar så att hunden måste följa mej och berömmer sedan när hunden följer mej och är uppmärksam.

Hundens fokus skall ligga på mej! Om vi börjar skapa ursäkter för att hunden är osäker så gör vi den ju bara en björntjänst. Osäkra hundar om några behöver ju veta att mattes/husses regler gäller ALLTID i ALLA lägen - så att hunden kan slappna av! Om hunden får "frihet" bara för att den är rädd så säger vi ju delvis att det är "rätt" att vara rädd. Istället för att vi säger "Jag ordnad detta, du kan lita på mej ÄVEN om du är rädd!"

Förstår du mitt resonemang?!

/Swat

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Jag förstår exakt hur du menar.

För jag har ju själv använt samma metod som du gör.

Men jag tycker inte det funkade på vår lapphund. Thats it. Det var nästan ingen instruktör som kunde få kontakt med den hunden.

Dessutom var vi tvungen att stärka denna hunds självförtroende på annat sätt, han skulle bli mer självsäker och tro på sig själv för att SEDAN kunna våga börja med mötande hund. Man kan inte fya till en hund som är rädd till modig. Antingen blir den värre eller så anser jag att den lyder men är inte riktigt lycklig.

Ett barn då som är mörkrädd, skall vi stänga in honom i ett mörk rum o säga nu är det du som skärper dig.

En delfin, skall vi fya åt den om han är rädd för att hoppa i ringen?

Jag tycker inte man gör så bara.

Om hunden däremot är rädd att gå förbi en brevlåda skulle jag heller inte säga något, jag skulle bara dra med mig hunden rätt fram.

Vår lappis ÄR rädd för andra hundar. Sätt dig själv i hans situation. Tänk dig hur han känner inför mötandet. En sådan rädd hund kan du inte använda den metod du pratar om. Han är faktiskt väldigt väldigt rädd. Vi kör inge pjålt det har vi aldrig gjort.. men så är det. Kanske funkar på dina hundar, men inte på den här lapphunden.

Men ibland kan inte alla hundar lyssna JÄMT, det är ett djur det får man ha i bakhuvudet. Exempelvis om din hund får in jaktinstinkten så kommer dom oftast in i ett (pinsamt men minns inte vad det heter) händer något med deras synfält att dom blir helt blockerad, de stänger av allt annat o bytet finns bara i hans närvaro. Det hjälper inte hur mycket du skriker. Skulle han däremot kanske göra en snabb titt åt ett annat håll bryts detta o DÅ kan du ropa snabbt!

 

[Swat]

Sv: Problem med hundmöte

Okej... Jag lägger ner och önskar dej all lycka med träningen!

Vi ser inte alls lika på hund, hundträning eller på hundars mentalitet!

Att sedan jämföra hundträning med att stänga in ett barn i ett mörkt rum känns bara patetiskt!

Varför kan du "dra" hunden förbi en brevlåda som den är rädd för, men inte tala om för den att du vill att den skall gå ordentligt när ni möter en hund som hunden är rädd för?!?

Att du dessutom säger att hunden inte lyssnar så bra i ett inlägg "Min kille höm höm lyssnar inte särskilt bra då jag säger till honom tycker jag." och sedan nekar till detta i ett annat "Jo han respekt för mig gott o väl, jag har väl uttryckt mig fel. När jag skäller på min hund då skäller jag nog inte på riktigt allvar jämt o där får jag väl skylla mig själv" gör att jag blir än mer kluven...och hur riskerar då inte den aktuella HUNDEN känna sej?

Om jag sedan skall göra en jämföresle som liknar din:
Tänk att du är ute och promenerar med en vän i ett område som du ogillar, det är mörkt och ni möter en person som du tycker ser "läskig" ut. Vad vill du helst att din vän gör?
1. Klappar dej på armen och säger med mjuk röst "Det är ingen fara! Lugn! Titta här har jag en chokladkaka, vill du ha"?
2. Klappar dej lite uppmuntrande på armen, travar på med bestämda steg utan minsta tvekan och säger med normal röst "Kom nu, du bjuder på choklad när vi kommer hem!"

För mej så fokuserar du för mycket på korrigeringen som en del i träningen. Du ser en korrigering där hunden skall bli ännu räddare och mer osäker - för mej handlar korrigeringen om att BRYTA ett beteende som du INTE vill ha för att sedan kunna gen hunden en NY uppgift som du sedan kan plussa och bygga vidare på!

Men som sagt! Lycka till!

/Swat

 

[Tibra]

Sv: Problem med hundmöte

Nej men man får ju tänka också på att missförstånd skapas lätt via nätet. För jag förstår inte riktigt dig jämt heller.

Och att jag skulle vara patetisk det är väl ändå omoget i en diskution.

Sedan tänker folk olika och det får man respektera.

Jag har redan förklarat varför jag tog ordet korrigering som (mer hot) Sedan fick jag ju det förklarat för just den personen. Korrigering kan betyda mycket.

Du upprepar väldigt mycket som redan är löst.

Dra och dra förbi postlådan, vad skall du göra då? Gå fram till postlådan klappa på den och säga: Titta den här är så snäll så. Eller vad menade du? Att man ska rycka till i kopplet för en brytning o visa att han ska skärpa sig.
Varför ska man tala om för hunden jämt vad den får o inte får? Varför inte bara låta det vara, gå förbi den där himlans brevlådan även om ja så måste släpa med mig hunden. Att inte göra en sån stor sak av det hela. Tillslut lär väl hunden tröttna eftersom matte inte ger någon reaktion åt det heller.

Men att hela tiden bryta som du kallar det, gör du ju en sak av allting hela tiden. När stöttar du din hund egentligen? Vad gör du om hunden är rädd för raketer?

Har vi missförstått varandra ännu mer?