Omorfia
Trådstartare
Jag har en hankatt som två gånger tidigare blivit behandlad för struvitkristaller. Igår blev han "dålig" igen. Dålig och dålig...han jämrade sig och slickade sig mycket på snoppen så jag tyckte det var säkrast att åka in med honom.
Första gången han hade problemen var han ganska stopp och de fick spola honom. Sen höll det i många år och allt var hur bra som helst. Nu kom det andra anfallet i januari i år och så då nu det tredje, och än så länge det mildaste, i går.
I går hade han tack och lov väldigt liten blåsa så han har ju i alla fall kunnat få ut kisset även om det kanske kommit i småskvättar. Eftersom han är väldigt aggressiv hos veterinär är det ett rent helvete varje gång detta händer och de är tvungna till att söva honom varje gång vilket ju inte är så bra. Är åtta år nu och är liksom inte purung längre.
Då dom inte kunde se något på ultraljudet som tydde på kristaller så fick han antibiotika mot förmodad infektion samt antiinflammatoriskt och smärtstillande mot eventuell smärta och inflammation. Detta har han fått de andra gångerna också.
Sen fick jag hem honom igen eftersom det bara stressar honom att vara kvar där. Tack och lov bor jag bara 5 minuter ifrån djursjukhuset.
Nu undrar jag om nån här kanske har några tips på vad man kan göra eller ge i förebyggande syfte? Om det finns några så kallade huskurer? Är så himla less på att åka till sjukhuset en gång i halvåret med en ilsken katt som inte alls mår så bra.
Första gången han hade problemen var han ganska stopp och de fick spola honom. Sen höll det i många år och allt var hur bra som helst. Nu kom det andra anfallet i januari i år och så då nu det tredje, och än så länge det mildaste, i går.
I går hade han tack och lov väldigt liten blåsa så han har ju i alla fall kunnat få ut kisset även om det kanske kommit i småskvättar. Eftersom han är väldigt aggressiv hos veterinär är det ett rent helvete varje gång detta händer och de är tvungna till att söva honom varje gång vilket ju inte är så bra. Är åtta år nu och är liksom inte purung längre.
Då dom inte kunde se något på ultraljudet som tydde på kristaller så fick han antibiotika mot förmodad infektion samt antiinflammatoriskt och smärtstillande mot eventuell smärta och inflammation. Detta har han fått de andra gångerna också.
Sen fick jag hem honom igen eftersom det bara stressar honom att vara kvar där. Tack och lov bor jag bara 5 minuter ifrån djursjukhuset.
Nu undrar jag om nån här kanske har några tips på vad man kan göra eller ge i förebyggande syfte? Om det finns några så kallade huskurer? Är så himla less på att åka till sjukhuset en gång i halvåret med en ilsken katt som inte alls mår så bra.