Ekonomi&Juridik Pruta på sadel

Vet man att man tänker pruta oavsett, och inte har för avsikt att köpa till utsatt pris bör man pruta via telefon/text anser jag. Så slipper säljaren slösa tid på ett möte på något som ändå definitivt inte kommer bli sålt.

Om varan är i annat skick än vad som framgår av annonsen etc är det givetvis en annna sak.
Ja det är verkligen störigt med köpare som bokar upp möte och ödslar massa tid utan att först berätta att de vill ge långt under begärt pris.
 
Tycker man att någonting ligger högre i pris än man är villig att ge brukar jag skriva det till personen.
"Hej! Är mycket intresserad av din sadeln, men jag har en budget på 7.500:-. Hur ställer du dig till det?"

Man börjar ju inte trasha sadeln och säga att det är en massa fel på den, eller att personen är helt störd som vill ha mer pengar än man vill ge. Man köper ju inte en kass sadel och priset är alltid en förhandlingsfråga. Alltid.
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Tycker man att någonting ligger högre i pris än man är villig att ge brukar jag skriva det till personen.
"Hej! Är mycket intresserad av din sadeln, men jag har en budget på 7.500:-. Hur ställer du dig till det?"

Man börjar ju inte trasha sadeln och säga att det är en massa fel på den, eller att personen är helt störd som vill ha mer pengar än man vill ge. Man köper ju inte en kass sadel och priset är alltid en förhandlingsfråga. Alltid.
:D

Jag kan påtala fel på tex en sko med en fläck i en affär där varan förväntas vara ny, men aldrig på en begagnad vara!

Begagnat är begagnat, liksom, och det betingar det värde som köparen är villig att ge.

Däremot kan jag tänka mig att ställa en fråga, släpper du den för några hundra mindre eftersom sadelskyddet i original saknas?

Jag har dock förundrats över dem som skriver "värderad till 20 000 av sadelmakare" och så säljer man dem för 17000.

Värdet är väl vad man får den såld för?

Jag har en dressyrsadel som varit svår att sälja. I butiken där man kan lämna in den för försäljning rekommenderade de mig att begära 8000 kr.

Var det en "sadelmakares värdering"?

Det har dock visat sig vara helfel. Efter flera prissänkningar så här intresset varit ljumt, för att inte säga obefintligt.

Nu är det dock ett intresse, vilket beror på - just det, priset.

Priset ligger därmed i nivå med "marknadsvärdet", helt klart.

Betydligt under de 8000 som den "värderades" till.

Men jag kanske bara hade otur och träffade på en okunnig personal i butiken? Eller är marknaden så nyckfull?
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Det är väl aldrig fel att ge ett bud eller fråga om säljaren kan göra ngt på priset.
Sedan måste man ju alltid se till det aktuella fallet. Sist jag köpte en beg sadel var sadeln nyligen utlagt till halva nypriset = 20 000. Säljaren kom hem till mig så jag kunde prova ( bara 1 mil bort dock). Sadeln passade och var i nyskick! Jag hade inte mage att pruta en krona! Sedan lade jag ut min ’gamla sadel’ f 16 500 vilket var 1500 över vad jag själv gett f två år tidigare då jag prutade 3000 kr! Köparen frågade om jag kunde ’göra ngt priset’ och jag gick ner 1000 kr. Alla nöjda!
Man prutar inte om man upplever att priset är riktigt bra. I alla fall inte jag.

Jag har själv funderat på väg jag själv skulle tycka var ett bra pris, innan jag prissatt en vara.

Om jag själv skulle slå till utan att tveka på mitt pris, då är det inte för mycket, kan man förmoda. Men då har jag sonderat marknaden.

Jag sålde tex en äldre, men fin kentaur för 2000. Den såldes på 20 minuter, osedd av en sadelmakare.

Så insåg jag att jag förmodligen satt ett väl lågt lågt pris?

Men å andra sidan, 20 min är svårslaget.
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Delvis KL
Jag HATAR när folk dyker upp för att köpa en grej och så börjar de pruta på plats. Sjukt irriterande.
Ska man pruta så får man göra det innan, när man väl bestämmer träff så förväntar jag mig att personen bara kollar varan, betalar och tar med sig den. Inget krångel.
Men det kan vara så att köparen upptäcker något som man inte tidigare sett?

Om en sadelstropp faktiskt behöver bytas ut och köparen påtalar det?
 
Värderad av sadelmakare är väl vad sadelmakare bedömt marknadsvärdet på sadeln är. Om man då säljer den för under det för att få en snabb affär innebär det ju inte nödvändigtvis marknadsvärdet var lägre än sadelmakare sa.

En värdering av sadelmakare säger ju inget om tiden det tar att få ut marknadsvärdet. Jag lämnade som sagt in tre sadlar för förmedling. Sadelmakaren hjälpte till att sätta värdet. Alla sadlar blev sålda för det pris sadelmakaren värderat dem till - men det tog väldigt olika lång tid.

Den som tog längst tid var en välvårdad engelsk kvalitetssadel. Modellen har dock ett säte som du endera hatar eller älskar. Och det tog ett tag hitta en ryttare som sökte och ville ha det.

Det fanns prutmån på alla tre sadlarna och sadelmakaren visste om prutmånen. Alla sadlarna såldes för fullt pris. Dvs köparna försökte inte ens pruta.

Just sadlar tycker jag är det svåraste att sälja. Den sadel som såldes snabbast hade jag innen försökt sälja för flera tusen under värderingen. Utan resultat. Via sadelmakaren fick jag efter provision ut mer än jag begärt privat. (det gällde alla tre sadlarna)

En av sadlarna hade jag köpt för X tusen. Försökt sälja för ett par tusen mindre. Sadelmakaren värderade den till xx tusen. Den såldes för det med. Efter avdrag för provision så fick jag mer för den än jag gett.

Så just sadlar där är värdet en sak, tiden att få såld en annan. Och där kan man ofta pruta under marknadsvärde vid snabb enkel affär. Vilket inte behöver betyda den var felvärderad, utan köparen inte ville vänta. Ofta vill man ju ha loss pengarna till en ny sadel liksom.
 
Jag har dock förundrats över dem som skriver "värderad till 20 000 av sadelmakare" och så säljer man dem för 17000.

Värdet är väl vad man får den såld för?

Jag har en dressyrsadel som varit svår att sälja. I butiken där man kan lämna in den för försäljning rekommenderade de mig att begära 8000 kr.

Var det en "sadelmakares värdering"?
Sadlar är ju svåra att sälja begagnade eftersom folk inte verkar våga köpa en sadel utan en sadelutprovare. Jag tänker att många sadelmakare också jobbar som sadelutprovare och att det är den som värderat. Det är vad jag alltid trott.

Jag tycker att det blivit svårare och svårare att sälja begagnade sadlar.
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Sadlar är ju svåra att sälja begagnade eftersom folk inte verkar våga köpa en sadel utan en sadelutprovare. Jag tänker att många sadelmakare också jobbar som sadelutprovare och att det är den som värderat. Det är vad jag alltid trott.

Jag tycker att det blivit svårare och svårare att sälja begagnade sadlar.

Ja, det känns som om det är ett "måste" att ha en sadelutprovare med sig i processen.

Det gör hela köpet mer komplicerat och emellanåt undrar jag lite över om hästägare rent allmänt tappat lite av självförtroende kring hur de själva uppfattar sadeln?

Lite OT blir detta i och för sig, men ändå... kan denna osäkerhet göra att folk drar sig för att köpa sadel på annons och det är därför hästnet svämmar över av sadlar?

Ligger alla säljbara sadlar hos sadelutprovarna i deras bilar, redo för kundens önskemål att välja på många olika?
 
Ja, det känns som om det är ett "måste" att ha en sadelutprovare med sig i processen.

Det gör hela köpet mer komplicerat och emellanåt undrar jag lite över om hästägare rent allmänt tappat lite av självförtroende kring hur de själva uppfattar sadeln?

Lite OT blir detta i och för sig, men ändå... kan denna osäkerhet göra att folk drar sig för att köpa sadel på annons och det är därför hästnet svämmar över av sadlar?

Ligger alla säljbara sadlar hos sadelutprovarna i deras bilar, redo för kundens önskemål att välja på många olika?
Jag tror att många människor aldrig hade köpt en sadel de inte fick prova till just sin häst, och helst är utprovad av proffs. Därför blir det svårt att sälja en sadel i de högre prisklasserna. För när man sänker priset så finns det hur mycket folk som helst, och när jag sålt sadel begagnat de senaste åren har det varit till någon som har många olika hästar, tex handlare, beridare, etc, eller till de som liksom inte riktigt bryr sig för den ska sitta på en promenadhäst eller unghäst så det behöver inte vara 100%, utan det räcker med 80%. Och så har de kanske testat en sadel av någon de känner och tyckte att den passade ju rätt så bra, och så köper de en likadan.
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Jag tror att många människor aldrig hade köpt en sadel de inte fick prova till just sin häst, och helst är utprovad av proffs. Därför blir det svårt att sälja en sadel i de högre prisklasserna. För när man sänker priset så finns det hur mycket folk som helst, och när jag sålt sadel begagnat de senaste åren har det varit till någon som har många olika hästar, tex handlare, beridare, etc, eller till de som liksom inte riktigt bryr sig för den ska sitta på en promenadhäst eller unghäst så det behöver inte vara 100%, utan det räcker med 80%. Och så har de kanske testat en sadel av någon de känner och tyckte att den passade ju rätt så bra, och så köper de en likadan.
Där har du en poäng. Om man inte har väldigt mycket pengar, så köper man inte en sadel och chansar för att sedan sälja vidare. Man vill så klart veta att den passar.

Samtidigt som ägaren till en häst är noga med att sadeln just passar denna enda häst, så verkar det som om proffsen ofta har sin sadel som passar ryttaren till alla hästar?

Nåväl, kanske är det så att man trots allt numera har mer kunskaper om att det inte är "bara att köpa en sadel" och att människor därför anlitar professionella utprovare?

Det jag slagits av är som sagt hur marknaden väller över av sadlar och priserna verkar inte riktigt matcha logiken tillgång i relation till efterfrågan = prissättning.

Men vi kanske är något på spåren där.
 
Där har du en poäng. Om man inte har väldigt mycket pengar, så köper man inte en sadel och chansar för att sedan sälja vidare. Man vill så klart veta att den passar.

Samtidigt som ägaren till en häst är noga med att sadeln just passar denna enda häst, så verkar det som om proffsen ofta har sin sadel som passar ryttaren till alla hästar?

Nåväl, kanske är det så att man trots allt numera har mer kunskaper om att det inte är "bara att köpa en sadel" och att människor därför anlitar professionella utprovare?

Det jag slagits av är som sagt hur marknaden väller över av sadlar och priserna verkar inte riktigt matcha logiken tillgång i relation till efterfrågan = prissättning.

Men vi kanske är något på spåren där.
Haken även om man kan prova ut själv är ju att man vill just prova. Dvs man behöver få ha öppet köp eller liknande. Samtidigt är det en risk (för alla parter eg beroende på hur man gör)

Bor man så man kan svänga förbi och prova blir det ju lättare. Men bor man långt ifrån och det ska skickas etc så bara frakt fram och tillbaka på några sadlar kostar rätt mycket pengar.

Eg borde man anordna evenemang. Dit säljare och köpare kan komma och man kan ha möjlighet att prova olika köparens sadlar
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Haken även om man kan prova ut själv är ju att man vill just prova. Dvs man behöver få ha öppet köp eller liknande. Samtidigt är det en risk (för alla parter eg beroende på hur man gör)

Bor man så man kan svänga förbi och prova blir det ju lättare. Men bor man långt ifrån och det ska skickas etc så bara frakt fram och tillbaka på några sadlar kostar rätt mycket pengar.

Eg borde man anordna evenemang. Dit säljare och köpare kan komma och man kan ha möjlighet att prova olika köparens sadlar
Ja, att skicka sadlar kors och tvärs är dessutom förenat med lite risker. Sadeln kan ju skadas vid transporten och man vet ju inte hur andra packar sadeln.

Din idé är inte dum! Sadelmässa där man kan låna hem lite olika sadlar vore något.
 
Ja, att skicka sadlar kors och tvärs är dessutom förenat med lite risker. Sadeln kan ju skadas vid transporten och man vet ju inte hur andra packar sadeln.

Din idé är inte dum! Sadelmässa där man kan låna hem lite olika sadlar vore något.
Jag tänkte inte ens låna hem. Utan som köpare ta med sig hästen. Dvs som en sadel provning men man sköter det själv och istället för en utprovare och dennes sortiment finns där xx privata säljare. Och naturligtvis xx köpare.

Dvs du åker dit med hästen. Provar de sadlar du tycker är intressant. Vill du sen köpa göra du upp direkt med säljaren på plats.

Ingen behöver stå en risk att lämna ifrån sig sadeln/betala för något man kanske sen inte får lämna tillbaka ändå osv. Men man kan ändå prova.

Jag har gjort det i miniformat ett par ggr. Mött upp en säljare med min häst någonstans och kunnat prova sadeln på häst. En gång på en ridklubb, en gång på ett köpcentrums parkeringsplats
 

prinsessfeminist

Trådstartare
Jag tänkte inte ens låna hem. Utan som köpare ta med sig hästen. Dvs som en sadel provning men man sköter det själv och istället för en utprovare och dennes sortiment finns där xx privata säljare. Och naturligtvis xx köpare.

Dvs du åker dit med hästen. Provar de sadlar du tycker är intressant. Vill du sen köpa göra du upp direkt med säljaren på plats.

Ingen behöver stå en risk att lämna ifrån sig sadeln/betala för något man kanske sen inte får lämna tillbaka ändå osv. Men man kan ändå prova.

Jag har gjort det i miniformat ett par ggr. Mött upp en säljare med min häst någonstans och kunnat prova sadeln på häst. En gång på en ridklubb, en gång på ett köpcentrums parkeringsplats
Jaaa! Så klart!

Det hade varit något. Bra idé!
 
Eg borde man anordna evenemang. Dit säljare och köpare kan komma och man kan ha möjlighet att prova olika köparens sadlar
Och det funkar ju bara för de som först och främst har egen transport och sen har någon som kan köra. Man ska ha tiden också. Och hur många i närområdet är det som säljer sadlar egentligen och prioriterar att åka till ett ställe för att kanske få sålt sin enda sadel man har till salu? Vem har den tiden att stå där och vänta på köpare? Då kan man ju lika gärna slänga sadeln och jobba extra den dagen så har man tjänat ihop vad man sparat på att inte åka iväg någonstans.
 
Och det funkar ju bara för de som först och främst har egen transport och sen har någon som kan köra. Man ska ha tiden också. Och hur många i närområdet är det som säljer sadlar egentligen och prioriterar att åka till ett ställe för att kanske få sålt sin enda sadel man har till salu? Vem har den tiden att stå där och vänta på köpare? Då kan man ju lika gärna slänga sadeln och jobba extra den dagen så har man tjänat ihop vad man sparat på att inte åka iväg någonstans.
Med tanke på hur många köpare och säljare der drar när det anordnas hästloppis här, alltså stor loppis för hästsaker tror jag inte det är så stort problem få ihop just att folk åker

De utan transport tar sig ju inte till en vanlig sadelutprovare heller, men det är ju också helt valfritt att åka iväg eller prova hemma. Avstånd kan säkert spela in med, gissningsvis är folk som bor så det är större avstånd mer benägna åka.

Jag är rätt säker på att de flesta inte har arbeten så de får ut t ex 6- 12 000 kronor per dag av att jobba extra. Har man en sadel för 1500 kr tex är det en annan sak.

När jag bodde på landet var det I bästa fall 3 mil tor och ofta 6 mil tor bara att åka till postombud fram och tillbaka. Så skicka en sadel var de milen, hämta en sadel var de milen. Sen behöva göra resan igen för att skicka tillbaka eller hämta tillbaka.
6-12 mil, plus kostnaden för frakten. För EN sadel. Efter ett par sadlar som inte passade hade man gjort av med rätt mycket tid och pengar.

Om man däremot bor 500 meter från postombudet, står på en stor anläggning där det finns gott om folks sadlar att låna och prova blir utgångsvärdet ett helt annat.
 
Med tanke på hur många köpare och säljare der drar när det anordnas hästloppis här, alltså stor loppis för hästsaker tror jag inte det är så stort problem få ihop just att folk åker

De utan transport tar sig ju inte till en vanlig sadelutprovare heller, men det är ju också helt valfritt att åka iväg eller prova hemma. Avstånd kan säkert spela in med, gissningsvis är folk som bor så det är större avstånd mer benägna åka.

Jag är rätt säker på att de flesta inte har arbeten så de får ut t ex 6- 12 000 kronor per dag av att jobba extra. Har man en sadel för 1500 kr tex är det en annan sak.

När jag bodde på landet var det I bästa fall 3 mil tor och ofta 6 mil tor bara att åka till postombud fram och tillbaka. Så skicka en sadel var de milen, hämta en sadel var de milen. Sen behöva göra resan igen för att skicka tillbaka eller hämta tillbaka.
6-12 mil, plus kostnaden för frakten. För EN sadel. Efter ett par sadlar som inte passade hade man gjort av med rätt mycket tid och pengar.

Om man däremot bor 500 meter från postombudet, står på en stor anläggning där det finns gott om folks sadlar att låna och prova blir utgångsvärdet ett helt annat.
Många sadelprovare åker ju hem till folk så det går ju absolut att prova flera sadlar utan att behöva åka iväg.
 
Upp