Rädd kanin - HJÄLP!

[Saeta]

Jag behöver lite hjälp av er kanin-kunniga!

Det är så att jag ska börja hjälpa min pojkväns fasters familj med deras kanin. Han är deras första kanin och dottern som äger honom är rädd för honom då hon inte hållt på speciellt mycket med honom. Han är alltså inte tam för fem öre. Han är jättefin, ser frisk och nyfiken ut.

Problemet är att det inte går att klippa klorna på honom. Han rivs, bits och blir väldigt osäker. Men det förstår jag ju samtidigt då dom inte har hållt på med honom. Han är absolut inte arg utan man ser att han är osäker.

Han är lite över ett år och fått sitta i sin bur mest hela tiden. Han är inte koppelvan och det är jätte svårt att ens få tag i honom. Att klippa klorna blir då väldigt ansträngande och han blir helt slut efteråt. Det ser så hemskt ut att han ska bli så rädd. Jag behöver också kolla tänderna på honom samt se vilket kön han är då dom inte vågat kolla själva. Men dom tror att det är en hane.

Så nu har jag sagt att jag jätte gärna vill komma dit och hjälpa dom. Jag har sen tidigare stor kaninvana. Men jag har alltid haft tama kaniner då jag alltid pysslat med dom. Haft ca 12 kaniner själv och hjälpt till med andras kaniner. Dock var det ca 6 år sen nu som jag hade min sista kanin. Därför tar jag jätte gärna emot era tips på hur jag lättast ska kunna hjälpa kaninen och dens ägare.

Alla tips mottages med ett STORT tack!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Rädd kanin - HJÄLP!

Han (eller hon) kommer nog alltid att vara lite försiktig för människor, men det går att få kaninen lite mindre skygg bara man har tålamod och tid. Kan tom bli tam. det viktiga är att kaninen får regelbunden omvårdnad och alltså inte bara mat och vatten, som du förstår då du även är kaninvan. Även en vildkanin behöver närhet och finns det andra kaniner så får de det av varandra. En kanin i bur sliter inte lika mkt på klorna som de i de fria och då måste man ju hålla efter med kloklippningen.

jag skulle ta det stegvis. ibörjan att kaninen bara kommer fram till mig, mata från handen. Sen klappa och sedan lyfta och hålla så tills kaninen lugnar ner sig något. Denna prosedur upprepas dagligen tills kaninen börjar få bättre förtroende för människan. Till en början kan det vara ett stort steg att bara klappa kaninen och sen nästa gång lyfta den.

Om nu dottern är rädd för sin kanin så förstår jag inte varför föräldrarna isåfall inte kunnat ingripa tidigare. Bra iaf att du kan hjälpa dem.

 

[Jenka]

Sv: Rädd kanin - HJÄLP!

Vad bra att du kan hjälpa till!

Det kommer ta tid, men visst går det.

Sitt bredvid buren, gärna med något gott, och bara sitt. Låt kaninen komma fram till dig och inte tvärtom. Det borde ju även familjen kunna göra, är de rädda kan ju burdörren vara stängd i värsta fall. Sen får man ta det stegvis med att försöka klappa etc. Tålamodskrävande men förmodligen nödvändigt.

Man kan även ta upp kaninen, tvinga den sitta still i knät och vänta ut den tills den är avslappnad. Men jaga inte runt den för att få tag på den, då är det bättre att låta den skutta in i en transportbur och ta upp den därifrån eller att bara göra alternativ 1.

Bor kaninen ute eller inne? Bor den inne blir det förmodligen lättare, och det är bra om buren kan stå så att familjen är där mycket och kaninen inte står helt undanskymd, även om den såklart ska ha tillgång till lugn och ro också.

Gällande kloklippningen lär ju det dock behöva göras under "tvång" innan den är helt tam. Att linda in kaninen i en handduk kan underlätta.

Lycka till!

 

[sussiqt]

Sv: Rädd kanin - HJÄLP!

Min dotters kanin som är tam tycker INTE om att få klorna klippta. Så vi brukar linda in henne i en handduk precis som Jenka föreslår. En gång när vi skulle klippa klorna så tryckte hon ut klorna genom handduken (ett gammalt frottebadlakan) och då var det superlätt att klippa klorna . Funkar inte det så kan ni ju försöka få in kaninen i en transportbur och åka till veterinären och be om hjälp.

 

[skogsflicka]

Sv: Rädd kanin - HJÄLP!

Förra året tog jag över min kusins kanin. Den hade i princip bara fått sitta i bur sina 3 första levnadsår. Kusinen var skiträdd för den och våga knappt klappa honom. Han var rädd för det mesta och gick knappt att hålla i.

Nu är han faktiskt riktigt fin att hantera. Han är inte ens rädd för hunden som kan vara rätt närgången, bryr sig faktiskt inte ens om honom. Han är riktigt social och söker själv upp mig då han är ute och skuttar.

Jag har inte gjort något speciellt med honom mer än vanlig skötsel. Typ klappat honom, gett han mat, låtit han vara ute och skutta några timmar lös varje dag, fått skutta utomhus i koppel lite då och då, hållt i honom korta stunder, klippt klorna på en tass om han suttit fint i min famn osv...