Rädd valp

Anea

Trådstartare
Är det normalt att en valp är rädd?
Har en valp på 5 månader som är extremt rädd och lättstressad. Vallhundsras som är känd för sitt trygga och stabila lynne.

Miljötränade henne väl mellan 8-12 veckor och det gick bra. Jag började se osäkerhet/stress hos henne vid 11 veckor. Då att hon tokskällde när vi kom i andra eller nya miljöer (även kända miljöer/ställen). Sedan hon var ca 12-13 veckor har det varit olidligt.

Hon är livrädd för typ allt. Är vi i skogen ensamma går det bra (såvida vi inte tar bilen till ny skog). Går vi ur bilen nya miljöer skäller hon och blir kraftigt rädd för störningar i den miljön (människor, hundar, allt som rör sig osv). Hemma på promenad reagerar hon kraftigt på människor, hundar, bilar, cyklar - ja allt vi möter får en extremt kraftig reaktion (Tokskällning, kraftiga utfall, hukande och spänt kroppsspråk, ser ut som hon vill kasta sig). Hon reagerar kraftig på dessa saker redan på flera hundra meter bort. Kan skälla ihållande i 10 minuter. Det som kanske hjälper är att bära henne, men hon börjar bli stor och tung så ingen hållbar lösning…

Ordentlig motion hjälper inte. Har provat träna henne trött men hon blir jättestressad även av de enklaste valpövningarna så nu har vi lagt det på hyllan ett tag då hela situationen är så himla infekterad.

Kan inte direkt undvika det hon tycker är jobbigt, vi bor ju där vi bor. Går inte att undvika möten 100%. Så nu får hon tyvärr mest vara på gården.
Är denna rädsla normal samt att den debutera så tidigt? Går det att träna bort?
Har ingen hjälp av hundtränare, har träffat flertal där alla säger avled med godis och förekom. Men svårt när hon reagerar kraftig redan på flera hundra meter och kommer upp i rädsla/stress och inte är tillgänglig för godis/träning.
 
Vad säger uppfödaren? hur är hundens föräldrar och andra släktingar?
Har inte jättebra kontakt med uppfödaren så har inte kontaktat dom, men funderar kanske på att göra det för råd. Båda föräldrarna till valpen har ett mycket bra bph, har träffat båda och dom var till synes trevliga och sociala individer. Även farfar till valpen har ett bra bph.

Känns extra surt att min valp är såhär rädd då jag var jättenoga med föräldrardjuren. Jag tänker att det kanske är spökålder. Men känns ändå fel med tanke på att det började ganska tidigt och att det är så extremt kraftiga reaktioner.
 
Är det normalt att en valp är rädd?
Har en valp på 5 månader som är extremt rädd och lättstressad. Vallhundsras som är känd för sitt trygga och stabila lynne.

Miljötränade henne väl mellan 8-12 veckor och det gick bra. Jag började se osäkerhet/stress hos henne vid 11 veckor. Då att hon tokskällde när vi kom i andra eller nya miljöer (även kända miljöer/ställen). Sedan hon var ca 12-13 veckor har det varit olidligt.

Hon är livrädd för typ allt. Är vi i skogen ensamma går det bra (såvida vi inte tar bilen till ny skog). Går vi ur bilen nya miljöer skäller hon och blir kraftigt rädd för störningar i den miljön (människor, hundar, allt som rör sig osv). Hemma på promenad reagerar hon kraftigt på människor, hundar, bilar, cyklar - ja allt vi möter får en extremt kraftig reaktion (Tokskällning, kraftiga utfall, hukande och spänt kroppsspråk, ser ut som hon vill kasta sig). Hon reagerar kraftig på dessa saker redan på flera hundra meter bort. Kan skälla ihållande i 10 minuter. Det som kanske hjälper är att bära henne, men hon börjar bli stor och tung så ingen hållbar lösning…

Ordentlig motion hjälper inte. Har provat träna henne trött men hon blir jättestressad även av de enklaste valpövningarna så nu har vi lagt det på hyllan ett tag då hela situationen är så himla infekterad.

Kan inte direkt undvika det hon tycker är jobbigt, vi bor ju där vi bor. Går inte att undvika möten 100%. Så nu får hon tyvärr mest vara på gården.
Är denna rädsla normal samt att den debutera så tidigt? Går det att träna bort?
Har ingen hjälp av hundtränare, har träffat flertal där alla säger avled med godis och förekom. Men svårt när hon reagerar kraftig redan på flera hundra meter och kommer upp i rädsla/stress och inte är tillgänglig för godis/träning.

Nej det är inte normalt. Visst kan de ha känsligare perioder när de växer men inte så extremt.

Hur är hennes syskon?
Föräldrarna?
Vad säger uppfödaren?

Jag hade på allvar övervägt att reklamera valpen. Jag har levt med en hund med allmänna rädslor, som dock kom senare och inte var så svåra. Det var jobbigt nog ändå.
 
Nej det är inte normalt. Visst kan de ha känsligare perioder när de växer men inte så extremt.

Hur är hennes syskon?
Föräldrarna?
Vad säger uppfödaren?

Jag hade på allvar övervägt att reklamera valpen. Jag har levt med en hund med allmänna rädslor, som dock kom senare och inte var så svåra. Det var jobbigt nog ändå.
Som sagt så vad jag har undersökt och sett så är släktet trygga och sociala individer. Kullsyskonen verkar också ta vardagen med ro och följer med överallt.

Har också tänkt tanken att omplacera/lämna tillbaka men ändå så älskar vi ju denna valp så mycket och hon har bra sidor också såklart. Inomhus och på gården funkar hon bra (förutom att hon kan bli stressad när vi tränar). Men det har ju verkligen inte blivit som jag tänkt mig och känns riktigt ledsamt att man inte ens kan gå promenad i sitt eget område utan stress. Det blir ju inte direkt bättre heller, blir ju värre och värre eftersom jag har ingen aning hur jag ska hantera/träna detta problem.

Hon har också två helt olika sidor. Hon är jätterädd för människor samtidigt som hon älskar att hälsa på människor, får vi besök ska hon alltid fram och hälsa och vara med. Även hundar, på promenad är hon livrädd men har haft besök av hundar och då leker hon jättebra.
 
Är hon veterinärundersökt efter att problemen uppstod? Tänker om hon kan ha ont, problem med synen eller problem med hörseln tex.
Det här @Anea - kolla ögonen. Om du kan så uppsök en ögonspecialist.
Nu vet jag inte vilken vallhundsras du har, men hos Belgarna har det blivit en (halv-)vanligt problem.
 
Är hon veterinärundersökt efter att problemen uppstod? Tänker om hon kan ha ont, problem med synen eller problem med hörseln tex.
Nej det är hon inte. Jag såg att hennes tänder inte är helt hundra, undre huggtänderna (fortfarande mjölktänder) verkar trycka upp i gommen samt är missfärgade. Åkte till vet men den sa bara hon har inte ont och att missfärgningen var konstig. Tänker att jag ska åka till en annan vet angående tänderna.
 
Det här @Anea - kolla ögonen. Om du kan så uppsök en ögonspecialist.
Nu vet jag inte vilken vallhundsras du har, men hos Belgarna har det blivit en (halv-)vanligt problem.
Rasen är extremt frisk. Men förutom HD förekommer det faktiskt en ögonsjukdom i rasen, även om den är väldigt ovanlig och inga av hennes släktingar bär på den (vad jag vet och ser i avelsdata). Kan vara värt att kolla upp.
 
Som sagt så vad jag har undersökt och sett så är släktet trygga och sociala individer. Kullsyskonen verkar också ta vardagen med ro och följer med överallt.

Har också tänkt tanken att omplacera/lämna tillbaka men ändå så älskar vi ju denna valp så mycket och hon har bra sidor också såklart. Inomhus och på gården funkar hon bra (förutom att hon kan bli stressad när vi tränar). Men det har ju verkligen inte blivit som jag tänkt mig och känns riktigt ledsamt att man inte ens kan gå promenad i sitt eget område utan stress. Det blir ju inte direkt bättre heller, blir ju värre och värre eftersom jag har ingen aning hur jag ska hantera/träna detta problem.

Hon har också två helt olika sidor. Hon är jätterädd för människor samtidigt som hon älskar att hälsa på människor, får vi besök ska hon alltid fram och hälsa och vara med. Även hundar, på promenad är hon livrädd men har haft besök av hundar och då leker hon jättebra.

Att hon absolut vill hälsa på människor som kommer på besök betyder inte att hon är trygg. En social osäker hund vill ofta vara med och ha koll på och "fjäska" för människor. Så var min osäkra hund. De flesta trodde han älskade människor men i själva verket var han extremt osäker.

Håller med de andra om att en ordentlig genomgång hos veterinär kan vara klokt. Att tänder är missfärgade och gå upp i gommen låter inte normalt och smärtsamt. Nu bör de väl lossna när som iof om det är valptänderna.

Föräldradjuren vara hur trygga som helst men det är inte säkert att det är de generna som nedärvs från dem. Därför bör man titta på resultaten för både föräldrar och deras syskon. Något som tyvärr är svårt i många raser då endast avelsdjur utvärderas.

Kan säga att vi verkligen älskade vår hund med rädslor vilket gjorde det ännu värre att se hur dåligt han mådde till och från. Tillslut gjorde hans rädslor att han fick somna in 7,5 år gammal.
 
Är det normalt att en valp är rädd?
Har en valp på 5 månader som är extremt rädd och lättstressad. Vallhundsras som är känd för sitt trygga och stabila lynne.

Miljötränade henne väl mellan 8-12 veckor och det gick bra. Jag började se osäkerhet/stress hos henne vid 11 veckor. Då att hon tokskällde när vi kom i andra eller nya miljöer (även kända miljöer/ställen). Sedan hon var ca 12-13 veckor har det varit olidligt.

Hon är livrädd för typ allt. Är vi i skogen ensamma går det bra (såvida vi inte tar bilen till ny skog). Går vi ur bilen nya miljöer skäller hon och blir kraftigt rädd för störningar i den miljön (människor, hundar, allt som rör sig osv). Hemma på promenad reagerar hon kraftigt på människor, hundar, bilar, cyklar - ja allt vi möter får en extremt kraftig reaktion (Tokskällning, kraftiga utfall, hukande och spänt kroppsspråk, ser ut som hon vill kasta sig). Hon reagerar kraftig på dessa saker redan på flera hundra meter bort. Kan skälla ihållande i 10 minuter. Det som kanske hjälper är att bära henne, men hon börjar bli stor och tung så ingen hållbar lösning…

Ordentlig motion hjälper inte. Har provat träna henne trött men hon blir jättestressad även av de enklaste valpövningarna så nu har vi lagt det på hyllan ett tag då hela situationen är så himla infekterad.

Kan inte direkt undvika det hon tycker är jobbigt, vi bor ju där vi bor. Går inte att undvika möten 100%. Så nu får hon tyvärr mest vara på gården.
Är denna rädsla normal samt att den debutera så tidigt? Går det att träna bort?
Har ingen hjälp av hundtränare, har träffat flertal där alla säger avled med godis och förekom. Men svårt när hon reagerar kraftig redan på flera hundra meter och kommer upp i rädsla/stress och inte är tillgänglig för godis/träning.
Hej! Denna beskrivning stämmer så väl in på min 4 månaders valp som varit precis likadan sen han kom till mig vid 12 veckor. Inte säker på att du läser detta men om du gör är jag otroligt nyfiken på hur det går för din hund? Och vad har ni gjort för att jobba med problemen? Evigt tacksam för svar 🤗
 
Skulle som andra uppsöka veterinär i första hand men även redan nu kontakta uppfödaren och bolla problemen och om denne har nån erfarenhet. Var hon en av de skyggare valparna i kullen?

Personligen skulle jag inte vilja ha en så rädd och lättstressad hund fast jag har goda möjligheter till anpassningar, det är helt enkelt inte det hundliv jag vill ha.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
650
Senast: Trassel12
·
Hundträning Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på...
7 8 9
Svar
167
· Visningar
14 365
Senast: ildiko
·
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 930
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 485
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp