rån på jobbet

[pernilla_s]

Jag jobbade för ca två veckor sen. När vi låst om oss bröt sig några in och jag blev slagen flera gånger i huvudet med tillhygge. Mina armar e brutna på flera ställen efter att ha försökt skydda mig.

Jag förstår inte hur man kan göra så här. Jag borde inte ha överlevt, dels för våldet och jag trodde verkligen att jag skulle dö.

Känslan att inte kunna ta hand om mig och min familj knäcker mig. Jag kan inte ens gå på toa själv. Sen e jag livrädd för att dem ska komma tillbaka och slutföra sitt jobb på mig.

Om ni inser vilket rån det e eller jag ta det i pm.

 

[mandalaki]

Har du fått krishjälp?

 

[Korven]

Jag hoppas att din arbetsgivare har hjälp er till att få samtala om det. Man kan behöva många ,länge.

 

[Malin_L]

Men fy så hemskt!
Har du fått professionell hjälp efter detta? Det är ett fruktansvärt trauma du har råkat ut för både fysiskt och psykiskt.

 

[pernilla_s]

Jo jag har fått samtalskontakt precis låg på sjukhus i över en vecka med smärtstillande så var inte så pratbar.

just nu tänker jag mest tänk om och hur liten jag känner mig. trodde aldrig att jag skulle möta så onda människor

 

[labb]

Hoppas också att du får hjälp av ett bra kristeam med erfarenhet. Hemskt att sånt sker.

 

[Korven]

För många år sen var det jag som fick åka ut när det varit rån/rånförsök för att vara stödjande för jag var så lugn och stabil, ja ni hör ju hur tokigt det var då. Sen blev det bättre när man kunde kontakta nån krisgrupp från storstan och de kom ut och hade samtal om saken och de som behövde fick mera hjälp.

 

[Korven]

Jo jag har fått samtalskontakt precis låg på sjukhus i över en vecka med smärtstillande så var inte så pratbar.

just nu tänker jag mest tänk om och hur liten jag känner mig. trodde aldrig att jag skulle möta så onda människor

Släpp inte den kontakten för du kan behöva den senare också när du hunnit smälta en del.

 

[mandalaki]

Jo jag har fått samtalskontakt precis låg på sjukhus i över en vecka med smärtstillande så var inte så pratbar.

just nu tänker jag mest tänk om och hur liten jag känner mig. trodde aldrig att jag skulle möta så onda människor

Då tycker jag att du ska aktivera den nu. Precis sådana tankar som du ger uttryck för i tråden är sådant man har krishjälp till. Det är guld att få ösa ur sig och bena i dem med ett proffs.

 

[Aliche]

Men usch va hemskt! Jag hoppas verkligen du får stöd och hjälp och att din arbetsgivare tar sitt ansvar. Har de fått tag på de som gjorde det? Kan nog inte tillägga så mycket vettigt mer än skicka varma tankar och kramar!

 

[Thomasine]

Det var ont att höra! Jag hoppas verkligen att du blir omhändertagen på bästa sätt både mentalt och fysiskt med både god omvårdnad och samtalskontakt.

Varm kram

 

[Karma]

Usch jag antar att det är detta jag läste om tidigare, det gick rakt in i hjärtat för mig, jobbade tidigare på ett liknande ställe som du fast då var vi helt ensamma om kvällen, vilket alltid var obehagligt och dessutom definitivt en säkerhetsrisk.

Jag förstår att du är skakad och rädd och jag hoppas verkligen att du får all den hjälp och det stöd du behöver och att du kan och orkar ta emot den.

 

[Sar]

Men kära nån vilken hemsk upplevelse! Jag tänker att du verkligen behöver få prata med någon för att bearbeta händelsen. Se till att du får prata med samtalskontakten igen. Stor kram

 

[Mabuse]

Jo jag har fått samtalskontakt precis låg på sjukhus i över en vecka med smärtstillande så var inte så pratbar.

just nu tänker jag mest tänk om och hur liten jag känner mig. trodde aldrig att jag skulle möta så onda människor

Jag skulle säga att du absolut behöver hjälp med traumabearbetning, det finns jättebra hjälp att få, och det är lika viktigt att laga själen som att laga kroppen efter en sån här händelse. Oberarbetade trauman kan övergå i PTSD, så det är verkligen viktigt att man får hjälp att läka så det inte blir bestående psykiska men. Det är lätt att man bara fixar det fysiska, och tänker att jamen samtalshjälp behövs inte, men du skulle väl inte gå med brutna ben och tänka att det blir nog bra av sig själv, jag behöver ingen hjälp? Var inte mindre försiktig med den mentala biten, man mår inte bra av att vara traumatiserad.

 

[pernilla_s]

Jag skulle säga att du absolut behöver hjälp med traumabearbetning, det finns jättebra hjälp att få, och det är lika viktigt att laga själen som att laga kroppen efter en sån här händelse. Oberarbetade trauman kan övergå i PTSD, så det är verkligen viktigt att man får hjälp att läka så det inte blir bestående psykiska men. Det är lätt att man bara fixar det fysiska, och tänker att jamen samtalshjälp behövs inte, men du skulle väl inte gå med brutna ben och tänka att det blir nog bra av sig själv, jag behöver ingen hjälp? Var inte mindre försiktig med den mentala biten, man mår inte bra av att vara traumatiserad.

samtalskontakt behövs definitivt går en gång i veckan. jag fixar inte detta själv.

 

[Mabuse]

samtalskontakt behövs definitivt går en gång i veckan. jag fixar inte detta själv.

Vad bra! Jag har också haft ett trauma, och det blir bättre, man blir frisk igen! Även om det inte känns så just när det hänt. Jag tyckte det hjälpte att läsa på lite om hur traumatisering fungerar, då förstod man lite mer varför man tänker och känner som man gör.

 

[Diabetikern]

Finner inga ord men vill bara skicka en styrkekram och hoppas att du får hjälp med att bearbeta detta.

 

[Amk]

En stor kram kommer även härifrån. Se till, eller be någon i familjen se till, att du får hjälp och stöd så mycket och ofta som behövs.

 

[Inte_Ung]

Tag hand om dig.
Reaktionen kan komma ganska så långt efteråt.
Och då så behöver man terapi.
Har den T-shirten.
Kramar om.

 

[Korven]

Flashbacks är inte kul. Jag fick en mitt på dansgolvet en gång och killen hade ju inte en susning om vad det handlade om. Stackare. Jag bröt ju ihop och hamnade i en hög på golvet.